Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
18 april 2010 under Noterat | kommentera

Är ekonomer usla entreprenörer?

Emma Emma

Efter två dagars workshop tillsammans, cirkusartister och handelsstudenter, bad jag de sistnämnda skriva varsin essä om vad konsten och företagandet kan lära av varandra.

Det har varit helt fascinerande läsning, bättre än många artiklar och böcker jag har läst i ämnet, och jag avser att ställa samman delarna till en rapport.

Bland det mest slående är dock hur majoriteten av dessa masterstudenter i ekonomi upplever att cirkusartister, och konstnärer generellt, är mycket mer av entreprenörer än de själva. Kunskap i ekonomi minskar nämligen förmågan att agera entreprenöriellt är deras tes, vilket är otroligt intressant i den nuvarande politiska diskursen där alla ska bli entreprenörer.

Kommentera
13 april 2010 under Noterat | kommentera

Risker, möjligheter och misslyckanden

Emma Emma

Cirkus Cirkör har haft premiär igen, på senaste föreställningen ”Wear it Like a Crown”. Recensionen bådar gott.

Det känns faktiskt lite extra kul. Inte bara för att föreställningen gestaltar samma teman som vi sysslade med i vår workshop med handelsstudenter, och som vi sysslar med i vårt forskningsprojekt. Utan också för att jag parallellt sitter och läser mina handelsstudenters fina beskrivningar av vad cirkus och företagande kan lära varandra, och vad de lärde sig av att arbeta tillsammans med artisterna under ett par dagar.

De är så kloka, mina studenter. Och det är så sjukt intressant att läsa hur de uppfattar det, så otroligt mycket bättre än alla böcker jag har läst om vad konst och företagande kan ge varandra.

Så snart jag är klar med betygen, ska jag ställa samman en del av alla kloka tankar till en rapport.

Och sedan ska vi förstås se föreställningen allihop.

Kommentera
6 mars 2010 under Noterat | kommentera

Cirkus/ekonomi

Emma Emma

Som jag redan har berättat om har vi hållit en kurs och ett par spännande workshops på temat cirkus och ekonomi. I går var det avslutning, och jag kan inte säga annat än att jag är djupt imponerad av samarbetet mellan cirkusartisterna och handelsstudenterna.

Jag har ju drivit den här typen av samarbetsprojekt förut, till exempel mellan studenter på Handels och Konstfack, men cirkusprojektet är utan tvekan det mest lyckade. Man kan fråga sig varför. Personligen tror jag att en förklaring ligger i cirkusens karaktär: att det bland annat är en kollektiv konstform, att man är van vid att arbeta interdisciplinärt och, inte minst, att cirkusen har ett stort hjärta.

Och sedan ska man förstås inte glömma att mina fantastiska handelssstudenter, som går vår Master in Management (lustigt nog förkortad MiM), har osedvanligt öppna sinnen, en stor nyfikenhet och lätt att bjuda på sig själva. (Här bredvid hänger till exempel en artist och en handelsstudent tillsammans i trapetsen.)

Det bästa med projektet var att det inte alls blev som vi hade tänkt oss. Jag gick in med föreställningen att cirkusartisterna skulle göra olika workshops för handelsstudenterna, som de senare sedan skulle hjälpa till att paketera och sälja. Där landade vi inte alls. Artisterna hade ingen lust alls att göra något slags ”cirkussafari” eller vara inbjudna som underhållare, utan ville mötas på lika villkor. Handelsstudenterna hakade snabbt på – och tillsammans landade de två grupperna i en massa lärdomar och insikter av mer existentiell karaktär.

Egentligen precis där jag tror att det är allra bäst att landa; där kärnan ligger och där mötet mellan konsten och företagandet ger allra, allra mest!

Kortfattat fick respektive grupp först några förberedande seminarier. Jag föreläste om konst och företagande och konstföretagande för cirkusartisterna, och Kajsa från Cirkör kom till Handels och pratade om cirkusdiscipliner och grundläggande värderingar. Dessutom höll Anna från Evolab ett seminarium om kreativitet och företagande för respektive grupp.

Under den första workshopen i Alby fick handelsstudenterna sedan pröva på att regissera, de fick träna och prata tillit, de ägnade mycket tid åt frågor om hur förödande prestationskrav kan vara för kreativiteten, åt vad som är gammalt och nytt inom cirkusen och hur man förnyar traditioner, åt vikten av att hitta passionen och mycket mer.

Under den andra workshopen på Handels fortsatte de arbeta med det övergripande och gemensamma temat ”Risker och möjligheter”. I grupper arbetade de sedan med att se likheter och skillnader vad gäller synen på ledarskap, beslutsfattande, kreativitet och innovation, motivation, framgång och misslyckande.

Resultatet blev oerhört intressant, om än alldeles komplext för att rapportera här. Generellt kan man säga att de hittade fler likheter än olikheter, men att de också kom in på det som åtminstone jag tycker är de väsentliga skillnaderna mellan konstnärlig verksamhet och företagande, och det som är nyckeln för att förstå konstföretagandet! Skillnaderna i drivkrafter, i sättet att närma sig saker inifrån-och-ut eller utifrån-och-in, i olika typer av processer.

Som tur var dokumenterade vi allt och hade dessutom hjälp att genomföra intervjuer efteråt plus att handelsstudenterna skriver skriftliga reflektioner. Så småningom kommer därför en utförlig rapport, även om de allra viktigaste lärdomarna och insikterna förstås skedde i mötet och stunden, och inom respektive individ.

Slutligen vill jag nämna att projektet går till historien som århundradets smidigaste samarbetsprojekt mellan Handelshögskolan, Dans- och cirkushögskolan, Cirkus Cirkör och Evolab – mellan två högskolor, en kulturorganisation och ett kommersiellt företag, med andra ord – vilket kanske inte heller är helt förväntat. Men det har gått så löjligt smidigt att jag aldrig har varit med om något liknande – och nu är vi redo att ta det ett steg vidare.

Kommentera
8 augusti 2009 under Noterat | kommentera

Rymdcirkus på riktigt

Emma Emma

Guy Laliberté, grundare, ägare och konstnärlig ledare i snart Sverigeaktuella Cirque du Soleil, är på väg upp i rymden. I september ska han tillbringa tolv dagar på den internationella rymdstationen i vad han kallar en ”poetisk social mission”. Till det facila priset av 35 miljoner dollar, ska man kanske tillägga.

Just nu tränar han för fullt i Ryssland och bloggar förstås om det. Jag kan inte förneka att jag tycker att det är lite spännande och att det passar utmärkt in i de forskningsprojekt jag just nu arbetar med, om cirkus och interdisciplinaritet.

Fast vad är det med medelålders män och rymden?
Och måste entreprenörer som Laliberté, Branson, och Stenbeck, för den delen, vara så excentriska? Är det för att de får vara det – till skillnad från alla som slavar i traditionella företag och måste passa in? Eller?

Kommentera
1 november 2008 under Inblick, Noterat | kommentera

Stora pengar, stora egon

Emma Emma

Jag ska erkänna att jag har en dragning till androgyna, narcissistiska män med stark scenutstrålning (på scen, alltså). Därför försökte jag tidigt beställa biljett till Ola Salo som Jesus på Malmöoperan (fast när jag skulle hämta ut biljetterna fanns det inga, trots att jag fått bekräftelse, kontrollnummer och allt – och då blev jag sur). Och därför har jag känt mig lite sugen på att se magikern Criss Angels Cirque du Soleil show i Las Vegas, Believe.

Det sistnämnda är jag inte längre. Det var premiär i går kväll – och maken till sågningar har jag sällan sett. ”You will not believe how bad Believe is”, verkar vara en standardfras. Eller: ”the title “Believe” has taken on new meaning because it’s obvious audiences will “be leaving” early every night.” Cirque du Soleils grundare och konstnärliga ledare, Guy Laliberté, sägs ha lämnat genrepet i vredesmod.

Intressant i sammanhanget är att hotellet Luxor har investerat cirka 100 miljoner dollar i showen. 100 miljoner dollar – för en show. Och kontraktet är skrivet på tio år. Criss Angel ska alltså spela tio år – i samma show. Det är ju helt sjukt.

Premiär var det också i Malmö, på en lite lägre ekonomisk nivå. Där är också recensionerna mer blandade. Svenska Dagbladet sågar rätt friskt, medan Dagens Nyheter, vars recensent Martin Nyström jag mest litar på, hyllar. Kul!

Slutsats? Ja, en är ju att pengar inte är allt. 100 miljoner dollar gör inte en bra föreställning.

Liksom att egofixeringen i dagens samhälle är ständigt aktuell. Ola Salo blir både kritiserad och hyllad för att göra Jesus kokett och självupptagen, till en ”artistisk narcissist”. Och på andra sidan Atlanten sägs det att:

”Magic is about taking the ordinary and, when it is touched by this one special figure, it becomes unusual. That’s why magicians come off as these ego-driven, pseudo cult figures – for which Criss Angel could be the archetype.”

Håll också med om att Criss Angel och Ola Salo påminner om varandra till både utseende och utstrålning, även om jag tycker att Ola Salo verkar vara mycket vettigare, mycket klokare och, framför allt, väldigt mycket mer begåvad. Trots – eller på grund av – att han antagligen bara tjänar en bråkdel.

Här är förresten en kombination, Criss Angel som Jesus.

Kommentera
7 augusti 2008 under Noterat | kommentera

Cirque du Soleil till salu

Emma Emma

Hela sommaren har det spekulerats om Cirque du Soleil är till salu, och vem som i så fall ska få köpa.

Nu kommer besked att det – inte helt förvånande – blir ett Dubaibaserat investmentbolag, men att de inte köper mer än 20%. Ursprungliga grundaren/gatuartisten Guy Laliberté behåller med andra ord kontrollen.

PS Glöm förresten inte att det blir cirkussåpa på Stockholms Kulturfestival i år. Cirkus Cirkör och franska luftakrobatgruppen cirkVOST uppträder på Plattan respektive Kulturhusets fasad. Jag intervjuade Arnoud från cirkVOST häromdagen, och hamnade bland annat i en spännande diskussion om varför man väljer att fånga istället för att flyga. Fångaren är kanske fegare, men njuter samtidigt av att kunna ge andra möjligheten – och, som han uttryckte det, självförtroendet – att flyga.

Som så ofta med cirkusen, går tankarna att applicera på allehanda situationer.

Kommentera
29 april 2008 under Noterat | kommentera

Cirkus som mindfulness (och mycket mer)

Emma Emma

Missa för allt i världen inte cirkusföreställningen Traces som spelar två gånger till, 1 och 2 maj, i Alby!

Det är det kanadensiska kompaniet Les 7 doigts de la main eller 7 fingers, som vi besökte i Montreal, som nu är på Sverigebesök med en otroligt häftig och härlig föreställning (klicka och kolla!). Fem unga och mångsidiga artister, massvis av energi, akrobatik, dans och urbana uttryck; musikaliskt, medryckande, mänskligt, personligt och intimt.

Som så ofta i cirkusen är det mest påtagliga känslan av närvaro. Total närvaro. I Traces känner man verkligen artisternas egen närvaro, deras risktagande, deras koncentration – och det smittar av sig på ett sätt som jag sällan upplever i andra konstformer. Ja, jag vill faktiskt hävda att en bra cirkusföreställning gör en minst lika närvarande som alla så kallade ”mindfulness”-tekniker i världen.

Just den här föreställningen är också speciell, eftersom den så tydligt är byggd kring artisterna, och de i så stor utsträckning bjuder på sig själva. Så till den milda grad att man till slut nästan förvånas över att de, förutom att vara ens nya kompisar, också är akrobater.Därför kändes det nästan lite konstigt när jag i dag – å forskningsprojektets vägnar – intervjuade ett par av artisterna. Jag kände dem ju redan.

Fast det blev två fina intervjuer med Héloïse Bourgeois, den enda kvinnliga medlemmen i gruppen, och Francisco Cruz. Deras historia är minst sagt speciell. De fyra killarna träffades redan som barn, på kinesisk akrobatträning i San Francisco där de växte upp – och har hållit ihop sedan dess. Genom studier vid École Nationale de Cirque i Montréal, på egen turné som gatuartister genom Europa, tillsammans med Héloïse, och sedan ett par år tillbaka på världsturné med Traces.

Samtalen kom förstås att handla om sådant som livet som cirkusartist. (Tänk dig själv att bo, leva och arbeta tillsammans med åtta kollegor av motsatt kön – i tre år!) Om föreställningen och skapandet av den. Och om deras egna liv. Héloïse visade sig ha läst naturvetenskap på universitetet, innan hon bestämde sig för att bli cirkusartist. Francisco och hans bror Raphael, som också är med i Traces, hade aldrig gått i skolan, innan de började på cirkushögskolan. Deras mamma hade idén om att de skulle få den bästa undervisning man kunde tänka sig – och den satte hon själv ihop.

I den skulle bland annat fysisk träning ingå, men inte i tävlingsform. Och därmed var de flesta idrotter uteslutna, och återstod gjorde akrobatiken.

Det är en inställning som jag till fullo sympatiserar med! Och sedan förde vi ett långt samtal om vad skolan, betygen och prestationskraven egentligen gör med folk – och återigen kan jag bara sympatisera. Dessutom kom vi in på veckans favoritämne: grupp vs individ. Francisco berättade att de hade haft problem på cirkushögskolan som grupp, eftersom den – liksom så många andra konstnärliga utbildningar – enbart sysslade med att utveckla och examinera individer, och inte grupper.

När man ser Traces blir man lite förvånad över sådant. Här är det alldeles uppenbart gruppen – och tilliten – som står i fokus. Det tajta samspelet. Den välfungerande gruppens förmåga att förstärka individen, snarare än tvärtom. Och behovet av att utvecklas tillsammans, på tvärs emot tidsandans ”rörliga resurser” och ”entreprenörer”.

Samt, förstås, känslan av att det är OK att misslyckas, och att det bara är att försöka igen. Att ingen är eller behöver vara perfekt.

Jag är glad att jag tog med sonen på föreställningen och jag önskar att jag också hade tagit med mina handelsstudenter. De hade behövt det.

Kommentera
10 mars 2008 under Noterat | kommentera

Rapport från Montréal

Emma Emma

Någon frågade efter den reserapport som jag skrev från Montréal, om cirkusmiljön och dess kulturpolitiska stödstrukturer.

Här är den: montreal.pdf

Kommentera
16 februari 2008 under Noterat | kommentera

Cirkushjärtan

Emma Emma

Den trogna läsaren av den här bloggen vet att jag har ett cirkushjärta. Jag gillar cirkuskonst; det som brukar kallas nycirkus, samtidscirkus, eller på engelska ”contemporary circus”.

I veckan som gick var det examensföreställningar på Danshögskolan, med den allra första kullen cirkusartister på högskolenivå. En oerhört blandad, men lovande kompott. Där fanns de som satsade på det poetiska uttrycket, de som experimenterade med ny teknik, undersökte konstformen som sådan, tog fasta på energin och ursprunget från gatan, och mycket mer. Jag var där en av dagarna, och slogs – som alltid – av värmen i cirkusmiljön. (mer…)

Kommentera