Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
21 mars 2013 under Noterat | 3 kommentarer

Kulturskolan bakom USA-ettor

Tobias Tobias

Vem hade kunnat tro att killen längst upp till höger med glasögon sex år senare skulle bli en av världens hetaste låtskrivare med sin första USA-etta? Idag har han varit med och skrivit fler låtar (sex) som toppat USA-listan än både Benny Andersson och Per Gessle.

Det är Johan ”Shellback” Schuster, idag 28 år, på bilden. För några veckor sedan tog han emot Regeringens musikexportpris av handelsministern Ewa Björling. Ur motiveringen: ”Tillsammans med kollegan Max Martin var Shellback trefaldigt nominerad inför 2013 stora Grammy-gala i USA och av den amerikanska musikbranschbibeln Billboard har Shellback rankats som den just nu hetaste musikproducenten i världen.'”

Jag använde Shellback som exempel när jag höll föredrag på en konferens i Malmö om Kulturskolans framtid för några dagar sedan. Kopplingen var naturlig eftersom superproducenten skrevs in på Kommunala Musikskolan i Karlshamn för snart två decennier sedan.

Det roliga var att hans trumlärare — Peter Svensson, eller trum-Peter — satt i publiken. Peter var Shellbacks lärare från årskurs 4 till och med årskurs 3 på det estetiska programmet på gymnasiet. Jag hade pratat med Peter innan när jag gjorde research och hade fått en bakgrund.

Det är en historia om vikten av kulturell infrastruktur och att talanger kommer från hela landet, även om de dras till Stockholm och, i det här fallet, till slut Hollywood. Historien visar också på vikten av dedikation och träning, men också på betydelsen att få tillträde till lärare som kan vägleda samt lokaler.

Det är också ett bevis för hur estetiska gymnasieprogram, studieförbund (läs Jan Gradvall) och musik-/kulturskolan har en stor betydelse — och, utöver att tillföra mycket för människors och samhällets utveckling på olika plan, också bli en oerhört lönsam affär.

Handelsministern igen: ”Intresset för svensk musik och den betydelse som svenska musikframgångar har på den internationella arenan går inte att underskatta. Det är därför särskilt glädjande att idag få dela ut Regeringens musikexportpris till musikskapare som bidrar till att öka både kännedomen och nyfikenheten på Sverige i utlandet.”

Hear, hear.

Johan ”Shellback” Schuster mottagare av Regeringens musikexportpris 2013.


Min väl använda figur: bredd leder till elit. Men oerhört relevant i exemplet Shellback.

Jag jämförde med idrottens organisation. En fråga borde vara hur fler kultur-Zlatan kan få tillträde och kunna utvecklas. Potentialen är gissningsvis enorm.

Kommentera
1 december 2010 under Analys | kommentera

Kulturen saknar ett helhetssystem

Tobias Tobias

Till oktoberutgåvan av tidningen KulturSmockan, utgiven av Sveriges Musik- och Kulturskoleråd (SMoK) skrev jag krönikan som återpubliceras nedan. Den som hört mig prata om bredd och elit apropå FUNK-modellen känner igen sig. Jag jämför även här med idrottsrörelsens bredd som länkas samman med den professionella verksamheten.


I idrottens värld är det självklart att bredden skapar bättre förutsättningar för att utveckla en elit. Men inom kulturen saknas ett helhetssystem.

Det var i svettdoftande omklädningsrum och på olika idrottsplaner som jag framför allt spenderade min ungdom. Det kunde vara två träningspass i två olika idrotter samma eftermiddag och ytterligare en träning i en annan sport dagen efter. Möjligheterna var enorma i den lilla småländska småstad som jag växte upp i.
Ibland gick det ganska bra för mig. Jag var med i landskapsteamet i tennis, testspelade i olika zonläger i fotboll och var med i pojklandslagstruppen i bandy.
Det fanns olika system som innebar att även i en liten stad fick jag chansen att ta mig vidare, fortsätta och gå vidare igen. Om jag hade talang och disciplin nog att träna. För möjligheter fanns. Det fanns fotbollsplaner, tennisbanor, bandybana och hockeyrinkar. Det spelade inte heller någon roll vilken bakgrund du kom ifrån, men det ska sägas att möjligheterna för pojkar var – och, gissar jag, ännu är – mycket större för pojkar än för flickor.
Men i de fall det finns verksamheter är de lokala, ideella föreningarna kopplade till distriktsförbund som i sin tur hänger ihop i en nationell organisation. Det är ett rutnät. Från lokalt till nationellt och där olika idrotter samsas sida vid sida i hallar och ytterst i en sammanhållande riksorganisation, Riksidrottsförbundet. Till politikerna kan de gå med en röst och säga att se här hur många som är aktiva inom idrotten och se hur mycket som vi tillför. Ska ni inte satsa på oss?
Talanger är gissningsvis spridda över landet. Det är från det perspektivet inte märkligt att ungdomsidrotten erbjuder en sådan välsnitslad bana till den professionella sporten. Att även en Zlatan kan upptäckas och inte förbli en oupptäckt hemlighet på en bakgård i Rosengård.
Men hur många Zlatans missar inte kulturen genom att inte vara i närheten av samma holistiska synsätt?
Det är kulturområdet som jag ägnat det senaste decenniet åt att studera. Min specialitet har varit ekonomiska analyser av kultursektorn – och jag har både kunnat ta fram egna siffror och sett utländska, liknande undersökningar som alla säger samma sak: kulturens effekter och värden är mycket stora, utöver den viktiga roll som kulturen spelar för öppenhet och demokrati, liksom att bidra till att människor förstår sig själva och sin omgivning. Lägg till de goda effekterna på hur vi mår som uppstår när vi både tar del av och själva sysslar med kultur, främst ihop med andra.
Därför borde det vara självklart med satsningar som för det första ger alla barn och unga möjligheten att intressera sig för kultur, för det andra att se till att det finns möjligheter att öva (replokaler, utbildningar, testverksamheter, möjligheter att låna utrustning) och visa upp sig (scener, evenemang, distribution), och för det tredje insatser som fångar upp och möjliggör talanger.
Resonemanget är enkelt. Inga tennisbanor, ingen Björn Borg. Inga replokaler eller klubbscener, ingen Håkan Hellström.
Från ett kulturpolitiskt perspektiv finns inget viktigare än att unga blir intresserade av kultur. Kultur är ett typexempel på s.k. förvärvad smak, vilket innebär att den utvecklas över tiden men måste erövras först. Att något sådant sker senare i livet är mycket mindre troligt. Det innebär att om nya generationer växer upp som kulturintresserade – både av att medverka och ta del – läggs grunden för ett samhälle som fortsätter att präglas av kultur. För denna nya generation kommer ju ta beslut i den riktig som stimulerar sådan framväxt.
Från ett ekonomiskt perspektiv är detta också en viktig strategi. Kulturnäringarna är idag erkända för sin ekonomiska betydelse och hur ska nya inkomstbringande stjärnor och företag skapas utan att nya talanger fångas upp och utvecklas?
Det har de senaste åren börjat smyga igång några satsningar som utgår från att överbrygga vissa av glapp som finns idag, inte minst mellan kvalificerad amatör och professionell nivå. Jag har själv också varit med och utvecklat FUNK-modellen som betonar kulturens betydelse för att skapa tillväxt och utveckling. För att illustrera denna modell använde vi en liggande tratt, som beskrev hur personer kunde röra sig från bredd till spets, från kulturbredd till marknadselit.
Men för barn och unga kan fortfarande enormt mycket göras – och idrottens sätt att organisera sig ger oss en hel del förslag på vad. Idag lämnas alltför stor potential åt slumpen.

Kommentera