Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
16 februari 2012 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Ungdomsstyrelsen: Unga vuxna riskerar att glömmas bort i kulturpolitiken

red red

Oscar Svensson är utredare på Ungdomsstyrelsen, en myndighet som arbetar för att unga ska få tillgång till och inflytande över välfärden. Under förra året var han med och tog fram rapporten ”När var hur om ungas kultur” där de tittade närmre på ungas kulturutövande.

Vad arbetar Ungdomsstyrelsen med?
Ungdomsstyrelsen är en statlig myndighet som arbetar med flera olika uppdrag utifrån den nationella ungdomspolitiken och det innebär ofta tvärsektoriella utmaningar. Kultur och fritid är ett av fem huvudområden inom ungdomspolitiken, där vi genomför utredningar och håller i utbildningar. En stor del av Ungdomsstyrelsens arbete handlar också om att fördela bidrag till olika organisationer.

Vad kom ni fram till i utredningen om ungas kulturvanor?
Uppdraget innebar att studera ungas egna kulturutövande, både vad de gör och hur de upplever det, vilka olika offentliga stöd det finns och hur de fördelas. Resultatet visar att kulturutövandet är väldigt omfattande, en mycket stor andel av ungdomarna ägnar sig åt kultur på sin fritid vilket är positvit. I undersökningen valde vi att använda oss av ett brett kulturbegrepp där exempelvis dans, bild, teater  ingick men också hantverk, slöjd, lajvande, vara DJ och nätkultur som att skapa och lägga upp film på YouTube. Förvånande för oss var att bild och slöjd utgjorde en så stor del av ungdomars kulturutövande.

Andra intressanta resultat såg vi när vi tittade närmre på utövandet utifrån ålder och kön. I musik- och kulturskolor, där de flesta är upp till tretton år, dominerar tjejer och kulturutövandet innebär framför allt musik. Längre upp i åldrarna, 13-24 år, visar statistik från studieförbunden att förhållandet är det motsatta så någonstans där på vägen så försvinner tjejerna. Där kan man ju fundera på i vilken mån tjejer prioriterar annorlunda men också i vilken mån man i dessa verksamheter når fram till tjejer och bygger en verksamhet som tilltalar tjejer.

Hur ska man gå tillväga för att förbättra hur ungdomars kulturutövande representeras i kulturpolitiken?
En sak som vi har uppmärksammat i det här arbetet är en ganska grundläggande fråga. När man pratar om barn och unga och kultur så menar man ofta underförstått att det berör personer upp till 18 år. Men om man tittar på den nationella ungdomspolitiken så ingår även gruppen 19-25 år. Vad vi har sett i bland annat den här utredningen är att den gruppen ibland riskerar att glömmas bort inom kulturpolitiken. Det kan ju vara en medveten politisk prioritering men man ska också fundera över att den här gruppen ofta är ekonomiskt svagare än äldre så det kan finnas skäl att göra särskilda insatser för dem.

I rapporten föreslås att ungdomars kulturutövande bättre bör följas upp. Hur går arbetet vidare med detta?
Ja, vi för en kontinuerlig dialog med de andra myndigheterna som sysslar med detta, Kulturrådet och Myndigheten för kulturanalys. Kulturrådet kommer i uppföljningen av kultursamverkansmodellen utgå mer utifrån de åldersindelningar som vi har lyft fram som nödvändiga för en bra uppföljning så att man bättre kan se vad som görs för barn och unga.

Kommentera
22 oktober 2010 under Rapport | kommentera

NY RAPPORT/Tillgänglighet till kultur för Europas ungdomar

red red

I en ny rapport från EU-kommissionen har olika nationella strategier för att säkerställa tillgängligheten till kultur för ungdomar, 15-24 år, analyserats. Fokus har varit att analysera tillgängligheten utifrån två perspektiv; dels från ett perspektiv på ungdomarna som användare, köpare, konsumenter och publik och dels ett perspektiv på ungdomarna som utövare och skapare av kultur.

I rapporten konstateras att ungdomar får tillgång till kultur både genom traditionella institutioner (kulturarvsplatser, museum, teatrar etc.) och andra mer informella kanaler. Politiken och strategierna i EU-länderna berör dock nästan uteslutande den förra och lagar som skulle kunna behandla ämnet existerar i stort sett inte. I stor utsträckning behandlas tillgänglighet till kultur i politiken som något som är relaterat till fritiden.

Några av de viktigaste slutsatserna i rapporten är att; ungdomar inte är en homogen grupp utan har olika behov beroende exempelvis på var de bor; ekonomisk situation, geografiska avstånd och tid är de huvudsakliga hindren för tillgängligheten; intresset för ungdomars tillgänglighet till kultur ökar på alla politiskt administrativa nivåer och det behövs mer forskning om vad ungdomarna själva anser i frågan och deras syn på framtiden.

Rapporten [.pdf] är omfattande och innehåller förutom analysen även intressanta exempel från olika länder och ett flertal konkreta råd till beslutsfattare på olika nivåer och civilsamhället om hur de kan förbättra ungdomarnas tillgänglighet till kultur. Läsning som är ett måste för alla som arbetar med denna typ av frågor.

Kommentera