Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
14 maj 2012 under Noterat | kommentera

Symboliska sammanslagningar i bokbranschen

red red

Microsoft satsar två miljarder kronor och bildar tillsammans med Barnes & Noble ett företag för en global e-bokssatsning. B&N lägger all sin digitala verksamhet och universitetsförsäljning i det nya bolaget, inklusive surfplattan Nook. Ett försök att på allvar ta upp kampen med Apple och Amazon. Joe Wikert, chef på O’Reilly Media, kommenterar satsningen med att det (hoppas han i alla fall) handlar om mycket mer än bara e-böcker, bland annat butikskoncept  som innefattar musik, video, appar med mer och att de även satsar på att vara närvarande i staden, i butiker.

Även på hemmaplan är en stor sammanslagning på gång. Boklådorna Akademibokhandeln och Bokia har skrivit en avsiktsförklaring om att gå samman. Nätbokhandeln Bokus, en del av Akademibokhandelsgruppen, kommer dock inte ingå i sammanslagningen. Svensk Bokhandel skriver i en ledarkommentar att sammanslagningen kommer påverka bokbranschen på ett “fundamentalt” sätt och att det blir en synlig motvikt till Bonnierdominansen.

Kommentera
18 juli 2011 under Noterat | 1 kommentar

Harry Potter och e-böcker

Tobias Tobias

I Sverige går e-boksförsäljningen fortfarande trögt, men diskussioner börjar ta fart på flera håll. Bland annat Dagens Nyheter som publicerar en en artikelserie om e-bokens utveckling. De första artiklarna utgår från svårigheterna att sälja och få sina böcker recenserade, såväl för väletablerade författare som mindre kända.

John Ajvide Lindqvist säger att ”Jag blev överraskad av det enorma ointresset. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle gå så dåligt – och att ingen papperstidning ens skulle vilja recensera boken.”

Den följande artikeln har Pottermore som utgångspunkt för en diskussion om distributionsfrågor och förändrade relationer mellan förlag och författare. Pottermore, skapad av JK Rowling, är en ny sajt för Harry Potter-fans att samlas på. Den kommer även vara det enda försäljningsstället för e-böckerna för Harry Potter.

Jag uttalar mig bland annat om Rowlings unika position. För det första att hon äger alla eboksrättigheter, för det andra hennes popularitet.

Men klart jag undrar… Om det är något jag lärt mig om distribution är att det är de stora distributionskanalerna som är viktigast. Inte sällan står ett val mellan högre andel men mindre försäljning å ena sidan, och lägre andel men större försäljning å andra sidan.

Rowling måste ha något i baktanke – och jag tror inte att det handlar om att torgföra en åsikt. Då borde hon väl ha lagt fram den redan?

Kanske vill hon bara utmana, göra nytt. Hennes utgångsläge innebär hur som helst att det ska bli intressant att se vad det blir av Pottermore, liksom effekter på branschen på längre sikt.

Kommentera
15 mars 2011 under Samtal | 3 kommentarer

SAMTAL/Max Valentin: Det finns stora möjligheter att göra en stor förbättring för många

Tobias Tobias

Crowdfunding är det nya svarta i kulturen. Eftersom många brottas med brist på pengar är ofta intresset stort för nya modeller att finansiera sin verksamhet. En av dem som har funderat kring crowdfunding – eller på svenska: användar- eller folkfinansiering — i ett svenskt, kulturpolitiskt sammanhang är Max Valentin som tagit initiativet till Crowdculture – en plattform för crowdfunding av kulturprojekt. Crowdculture drivs tillsammans med Fonden Innovativ Kultur och har nyligen avslutat sin första testperiod som ledde till finansiering av sex projekt.

23 maj deltar Max Valentin tillsammans med bland andra Joakim Jardenberg på en utbildningsdag hos Volante Academy på temat ”Digitalt deltagande – sociala medier och crowdfunding”.

Vad är crowdfunding?
Det handlar om att individer gemensamt går samman och skapar en pool av resurser för att genomföra någon form av projektidé. Det handlar ofta om nystartade företag, sociala projekt, lokal journalistik eller som vi, applicerat det på kultur.

Begreppet kan kanske bli tydligare om man skriver ut det som ”crowd sourced capital”, det vill säga en annan strategi till finansieringsströmmar än till exempel riskkapital, offentlig finansiering eller det kanske vanligaste, egenfinansiering.

Vad är egentligen nytt i detta? Att flera är med och finansierar har väl gjorts tidigare?
Att individer går samman för att skapa något man anser sig ha gemensam nytta av som kyrkor, Dramaten och vissa av Ibsens föreställningar är inget nytt utan där har just denna typ av finansieringsupplägg använts.

Det som däremot man kan påstå är nytt är enkelheten och transparensen i finansieringsprocessen som webbtekniken ger oss. Samma teknik ger oss också förutsättningarna att bryta oss utanför det personliga nätverket vilket varit betydligt mer utmanande tidigare.

Crowdculture har varit ett försök att integrera crowdfunding-modellen i kommunal verksamhet, nämligen Stockholm stad. Är den offentliga kopplingen viktig?
Ja, för oss har det varit väldigt viktigt. De crowdfundingmodeller vi kan se växa fram bygger enkom på tanken av (mikro-)mecenatskap och att skapa autonoma strukturer online. Vi tror på någon form av ”Nordisk modell” där finansieringen av vad vi upplever som relevant för det gemensamma sker i samverkan.

Man skulle ju kunna tänka sig att vårt system enkom blandade företagspengar med privatpersoners, men det skulle förta en stor del av syftet med projektet. En drivkraft för oss har varit att öppna upp för möjligheten för fler att ta ett steg in på den semi-offentliga arenan som kulturstockholm är. Detta är en kulturpolitisk handling som syftar till att på ett konstruktivt sätt utmana expertrollen, stärka lobbynätverk och kvalitetskriterier och där med hur ekonomiska medel fördelas.

Innebär crowdfunding att den offentliga finansieringen kan minska genom att fler blir delaktiga på individnivå?
Jag är inte säker på om ökad delaktighet inom ett fält innebär minskat offentligt fokus på området. En kraftig ökning av högskolestudenter under efterkrigstiden har ju inte inneburit mindre offentliga medel till akademierna utan tvärt om, större offentliga satsningar och mer privat kapital i form av till exempel forskningsmedel.

Varför deltar man och medfinansierar? Får man tillbaka något?
I det test vi genomfört uppger tretton procent att de medfinansierar för att en kompis lagt upp ett projekt, sexton procent för att de vill stödja Stockholms kulturliv och cirka tjugo procent för att de hittat ett projekt de gillar. De flesta har dock gått med på grund av nyfikenhet kring systemet.

Personer som anmält projekt till sidan har uppmanats att definiera vad de ger tillbaka till de som finansierat dem. Få har dock uppgivit att detta påverkat deras val och vad man fått har kanske inte upplevts som så spännande. Men om vi iakttar mer mogna system som Kickstarer.com så förstår man snabbt att detta är ganska viktigt. Vi ser att ett viktigt steg för utvecklingen av Crowdculture är att hantera vilka licenser projektägare väljer att distribuera sina resultat under.

Vilka är de största slutsatserna från projektet?
89 procent av de cirka 170 som var betalande medlemmar i testet uppger att de skulle fortsätta vilja vara med och antalet betalande medlemmar ökade i slutet med cirka 28 per vecka. Om man utgår från den tillströmning av medlemmar vi såg och extrapolerar det över ett år så innebär det ett tillskott på drygt 800.000 kronor till Stockholms kulturliv årligen. Det är nästan i nivå med den budget staden avsätter för utdelning via Fonden för Innovativ kultur. För mig så är det en indikation på att finns en stor potential.

Mindre roliga slutsatser är att vi alla, såväl medlemmar som skapare av systemet, befinner oss tidigt i en lärcykel. Många saknar en förståelse för vad som händer och vår pedagogik har varit mer än bristfällig. Men jag gissar det är därför man testar saker, för att lära sig om hur saker och ting fungerar. Kontentan av det är om vi förhåller oss lite ödmjukt till varandra så finns det stora möjligheter att göra en stor förbättring för många.

Kommentera
2 februari 2011 under Noterat | kommentera

Arbeta gratis?

red red


En av de stora svårigheterna som många verksamma inom kulturnäringarna upplever är vad de ska betalt för sina tjänster eller produkter. Inte sällan får de uppdrag där beställaren vill att de ska arbeta gratis med hänvisning till värdefull marknadsföring som uppdraget ger. Så, när är det värt att arbeta gratis? I marknadsföringssyfte? Åt en kompis? Åt mamma? Oftast är svaret nej.

Klicka på bilden eller besök shouldiworkforfree.com för ett roligt och tänkvärt schema över när du ska och som oftast inte ska arbeta gratis.

Kommentera
14 januari 2011 under Noterat | kommentera

Direkt till internet

red red

Malmöbaserade Media Evolution (med ny webbsida och blogg) fortsätter sin serie med fördjupande omvärldspublikationer. Tidigare i höstas handlade det om crowd funding, användarfinansiering. Nummer två i serien heter “Direkt till internet” och fokuserar på det “digitala ekosystemet” som gör det möjligt för små aktörer att skapa, distribuera och sälja media utan omvägar via grindvakter.

Utgångspunkten är att producera för webben i lika stor grad handlar om att anpassa produkten efter nätets förutsättningar som att nätet är en kanal för försäljning och distribution. Det vill säga att både förutsättningarna och ansvaret för kreatörerna har förändrats. Guiden innehåller sedan flera konkreta råd om hur det går att ta sin idé och sälja direkt till kunden. Handfasta tips varvas med intervjuer med personer som drivit projekt direkt för internet, exempel hämtas från litteratur, spel, musik och film. Ladda ned publikationen “Direkt till internet – om att publicera och sälja medieprodukter utan omvägar” [.pdf].

Kommentera
8 december 2010 under Samtal | kommentera

SAMTAL/Peter Sunde: ”Det behöver bli enklare att ge ekonomiskt stöd på nätet”

Tobias Tobias

En av talarna på konferensen Generator i Piteå var Peter Sunde, som har blivit känd över hela världen för sin tidigare roll som talesperson för The Pirate Bay (TPB).

Bara någon vecka efter konferensen blev han dömd i hovrätten, tillsammans med Fredrik Neij och Carl Lundström, för sitt engagemang i fildelningssajten. Fängelsestraffen sänktes för de tre medan skadestånden höjdes. Domen kommer dock att överklagas till HD.

Men det var inte som TPB-representant han gästade Generator, utan för sitt nya projekt som är mikrobetaltjänsten Flattr. Ett projekt han nyligen vann priset för ”Europas bästa startup 2010” som delas ut av tekniksajten Techcrunch.

Seminariet med honom, Scott Cohen (The Orchard) och Joppe Pihlgren (Docenterna och Tillväxtverket/KK-stiftelsen) blev ett av de mest hetsiga och publikinbjudande jag varit med om i sådana sammanhang — där samförstånd annars brukar ligga som en våt filt över alla. Uppfriskande, roligt och bra med så många synpunkter.

Jag gjorde några inspel själv, som att synen på kreatören för det första motsvarar 1800-talets (det ensamma geniet) och därmed inte erkännande av kreativitet som en kollektiv process, och för det andra att den där kreatören eller konstnären som inte har lust eller kompetens att bygga sin fanbase (dessutom på förhand) och navigera bland alla nya hjälpmedel kommer vara en stor förlorare framåt.

Hur som helst är tjänsten Flattr mycket intressant — och Kulturekonomi börjar den här veckan att använda den (se knappen längre upp till höger). Inte för att jag tror att vi kommer tjäna grova pengar… haha… men för att testa och inte minst för att ”flattra” andra. Man behöver nämligen själv ett konto hos Flattr för att kunna stödja andra, men det är enkelt att göra och fungerar för både privatpersoner och organisationer. Minimiinsättningen är 2 euro per månad och fördelas ut proportioneligt till dem som du väljer att berömma och stödja utifrån hur man har klickat.

Vad är syftet med Flattr?
Att hjälpa människor att enkelt stödja saker/personer de tycker är viktiga. Flattr ger en äkta ett-klickssystem för att ge ekonomiskt stöd.

Vem ser du helst kommer att använda Flattr?
Alla som på något sätt hamnar utanför en normal finansieringsmetod. Alla som förstår värdet i att saker finns tillgängliga!

Ser vi en utveckling på nätet där vi går mot att betala mer?
Jag tror att vi behöver en utveckling på nätet där det är enklare att stödja ekonomiskt. Det är ett av de stora problemen – allt blir enklare att sprida förutom pengar.

Du har varit talesperson för The Pirate Bay. En del kan noga uppleva det som märkligt att du i det sammanhanget propagerade för gratis fildelning, men nu bygger en betaltjänst. Hur tänker du?
Jag tycker att Flattr och TPB hamnar i precis samma kategori – ta bort mellanhänder som inte tillför något utan bara tar mycket betalt. Flattr kan exempelvis vara en finansieringsmodell för gratis fildelning. Det är ett verktyg, precis som TPB, för att dela information, men i Flattrs fall är informationen specifikt pengar och uppskattning.

I hovrättens dom mot The Pirate Bay så fick ni fängelsestraffen sänkta men skadeståndskraven höjda. Du har kallat domen förkastlig. Varför?
Det kommer jag nog gå in på noggrannare framöver i överklagan till HD. I stora drag så väljer rätten att tolka lagen på ett sätt den inte var skapad för, dessutom så har det försvunnit en del bevismaterial som de borde känna till som leder till att såväl jag som Carl Lundström får ansvar enligt rätten.

Kommentera
25 november 2010 under Noterat | 3 kommentarer

Inte en modell, utan flera

Tobias Tobias

Tillbaka från konferensen Generator i Piteå. Kallt, mörkt, vinterfint — och kul att se många kära ansikten igen. Nedan inledningsföredraget från Scott Walker, grundaren av The Orchard som är en slags mellanhand för att sprida musik digitalt.

Se särskilt ungefär en halvtimme in, då han talar om att monetize the audience, not the content. Med det menar han att till exempel intäkter från en artist inte bara härstammar från en skiva, utan tv-program, liveframträdanden m.m.

Han tar upp några lösningar: sikta mot de 3 procent hängivna fansen som är beredda att lägga mycket pengar, men för att lyckas med det måste man skapa mer saker. Alltså create more stuff to fewer people.

Hans slutsats pekar mot strukturen efter massmediasamhället: There isn’t a single audience, there isn’t a single busines model. I stället måste vi jobba med flera modeller och mot flera publiker samtidigt.

Piteplay – Scott Cohen

Kommentera
12 oktober 2010 under Analys | 1 kommentar

Web is dead

Tobias Tobias

De ledande tidningarna för att sätta finger på vad som sker just nu har tagit upp ett liknande tema. Vi rör oss från öppenhet på nätet till slutenhet. Det blir enklare att ta betalt för kultur och tjänster, men det sker också på bekostnad på något.

Texten The Web is dead pryder omslaget till Wireds septembernummer 2010. Efter närmare två decennier av World Wide Web har cirka en kvarts miljon applikationer som Skype, peer-to-peer och Twitter utvecklats. Chefredaktören Chris Anderson nämner distinktionen mellan den helt öppna webben och halvslutna plattformar. Att använda internet behöver alltså inte vara liktydigt med att använda webben; olika typer av internettjänster nås allt oftare genom att använda appar i stället för en webbläsare.

Michael Wolff som också skriver på temat, nämner att webben konstruerades av ingenjörer och inte av redaktörer och att HTML-konstruerade webbsidor inte är så bra ur annonssynpunkt.

I The Economist står det i artikeln ”The Web’s Wew Walls” om tre olika typer av murar, ”Walled wide web”. Det anses att internets öppenhet är hotat. Den första muren är nationell, där Kina tas som exempel genom att det genomförs  en gedigen kontroll av internetlänkar och internettrafik. Den andra typen av mur är walled gardens där Facebook kan tas som exempel med slutna, interna meddelandesystem. Den tredje typen av mur är att det finns oro över att nätverksoperatörer (network operators) kan sluta avtal med innehållsleverantörer (content providers) som kan leda till att webbsidor som är villiga att betala gynnas.

Denna utveckling med fler slutna nätverk kan, som antyds i The Economist, hota internets grundläggande principer om öppen och fri tillgång till information som kan nås via sökmotorer. Författarna i Wired har ett mer neutralt förhållningssätt. Att vissa bolag som är ekonomiskt starka ska gynnas och de som inte är det missgynnas kan såklart ifrågasättas.

Öppenheten på internet, som var grundläggande från början, kanske kommer att leda till mer slutenhet. I väst är det marknadsekonomin som är den ledande ekonomiska strukturen. Det som inte är lönsamt i den fysiska verkligheten har svårt att klara sig. Vi kanske ser en början på en utveckling för internet, där liknande principer kommer att råda i den virtuella verkligheten som i den fysiska verkligheten, eller så är vi redan där.

Hur som helst ser vi ett mer moget och beräknande internet ta plats. Forskaren Daniel Johansson beskriver det i den kommande antologin ”Framtiden är nu” som att internet har passerat åren av ”vilda västern”. Nätets framtid handlar om påbyggnader och de företag som är stora idag — Google och Facebook — kommer hänga kvar på samma sätt som vi vant oss vid Ford och Coca-Cola.

Kommentera
3 maj 2010 under Analys, Noterat | kommentera

Tidningsskivan som affärsmodell

Tobias Tobias

Hatten av! Ibland blir man bara imponerad av kraften i en god idé. Ett av de mer uppmärksammade svenska skivsläppen i år är inte ett släpp av en skiva. The Arks nya album ”In Full Regalia” släpptes i måndags i form av ett 100 sidor tjockt magasin där skivan följer med. De använder helt enkelt den modell som tidskrifter använt ett tag: köp tidningen och få en skiva på köpet.

Att släppa skivan i magasinform innebär flera effekter som kan ge ekonomiska fördelar. Momsen för ”boksivan” blir sex procent jämfört med 25 procent för en ”traditionell” cd. Antalet återförsäljare mångdubblas då den säljs på Pressbyrån och 7eleven utöver vanliga skivbutiker. Annonser i magasinet kan ge bra extra intäkter även om siffrorna hittills varit hemliga.

Förutom att antalet försäljningsställen mångdubblas jämfört med en vanlig cd är även exponeringen i butikerna enorm. Ingen i närheten av ett tidningsställ lär missa att The Ark är ett band och att de nu har hittat på något nytt. Se exempelvis bilden från 7eleven i gamla stan där en vägg tapetserats med albumomslaget. Det låga priset, 99 kronor, är även förtryckt på tidningens omslag vilket gör att det är billigare att köpa den i en fysisk butik än på nätet, med tanke på fraktkostnaden internetbutiker måste lägga till.

Det är en stor missuppfattning att en allt mer digital verklighet bara handlar om det digitala. The Arks modell är ett exempel på hur strukturomvandlingen även påverkar hur fysiska varor hanteras. Så, kommer detta bli en succé för framtiden? Sångaren Ola Salos svar på frågan själv i en intervju är att först får vi se om det över huvud taget är en modell för samtiden. Sedan är det förstås så att uppmärksamheten som The Ark fått beror på att de gör det här först.

Uppdatering: TT berättar att The Ark på en vecka sålt så mycket att en guldskiva (>20.000) redan är säkrad.

Kommentera