Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
20 september 2010 under Analys | kommentera

Mörk morgon med dimma

Tobias Tobias

Mörk morgon med dimma i huvudstan. Som en symbol för landets tillstånd. Aftonbladet formulerade det väl på sin etta: ”Sverige håller andan.” Det var en morgon då vi sneglade lite extra på våra medmänniskor. Kan han där ha gjort det? Eller hon? Men jag behövde göra det mindre under min tunnelbanefärd från det sydvästra förortsområdet. På de tågen brukar det vara hälften invandrare tidigt på morgnarna.

Valets innebörd för kulturpolitiken? Vad som helst kan hända. Kulturministerposten känns som en pusselbit som kan användas för att göra de mindre allianspartierna nöjda, alltså betraktad som mindre viktig vid det centrala förhandlingsbordet.

MP:s kulturpolitik – såvida deras stöd behövs för Alliansen i avgörande frågor – kan jag knappt alls, vilket förvånar mig när jag rannsakar mig själv. Men MP har inte heller valt kulturen som en profilfråga. SD:s kulturpolitik förknippar jag med nationalism och kulturarv, men vet inte om de är för eller mot institutionskulturen. (Uppdatering: Kulturnyheterna ger en översikt av Sverigedemokraternas syn på kulturpolitik.)

Varför bryr jag mig om kulturpolitik en dag som denna? Därför att jag tror på kulturens kraft för öppenhet och mångfald och i slutändan demokrati. För kulturen gäller det att mer än någonsin visa upp mångfald både vad gäller idéer och personer som medverkar. Som Sverker Sörlin skriver när han avslutar sitt kapitel i den bok som jag slutredigerar nu, ”Framtiden är nu”. År 2040 används eftersom det är det årtalet som är den imaginära tidshorisonten generellt i boken.

”År 2040 kan vi, om vi inte ser upp, leva i ett samhälle som är vida mer kulturellt segregerat än nu. I ett sådant samhälle, med stora kunskapsklyftor, försvagas integration och demokratiskt deltagande.”

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas