Det är byggboom inom kultur och fritid i Sverige.
- Nya arenor som ska kunna husera lokala hockey- eller fotbollslaget OCH större underhållnings- och kulturarrangemang, till exempel i Swedbank Arena i Örnsköldsvik, Borås Arena och Löfbergs Lila Arena i Karlstad.
- Nya kultur-/konserthus, till exempel i Uppsala, Luleå och Piteå.
- Nya konsthallar och -museum, till exempel i Kalmar och Östersund.
Det är bakgrunden till en artikel som jag nu satt igång med för en antologi som Sveriges Kommuner och Landsting ska ge ut i november, samt presentera på deras årliga kulturkonferens, i år i Uppsala, 6-7 oktober.
På vilka drivkrafter sker de här satsningarna? Slår de tillbaka på andra lokala verksamheter, som är längre bort från den professionella eliten som husen byggs för?
Missar jag något argument bakom investeringarna när jag utgår från de här fyra?
- Företagsekonomiska (intäkter > kostnader för en verksamhet; t.ex. storklubb; kommunen står för det infrastrukturella för att man ser andra effekter, bl.a. enligt nedan).
- Turistekonomiska (turistintäkter i samband med evenemang).
- Regionalekonomiska (profilering och inward investment, både företagsinvesteringar och inflyttning invånare, dvs. apropå Richard Florida teori om kreativa klassen).
- Verksamhetslogiska / kulturella (”konsten/vårt arkiv/vår orkester behöver ett större hus”).