Först ett tal från rektor till diplomanderna, där han bland att konstaterade att kritiken mot vad handelshögskolor lär ut just nu är stark. Visserligen ville han inte ge kritikerna rätt, men han påpekade att vi ändå tar kritiken på allvar, och att vi ser över om vi inte ska lägga in mer sociala och humanistiska aspekter i programmen.

(Kanske är det en glädjetolkning, men jag (och mina kollegor) såg det direkt som ett steg på väg mot vårt föreslagna “contextual track”, som jag just presenterat för ledningsgruppen. Mer om det senare.)

Därefter det klassiska Ord på vägen-talet från en eminent alumn, i år Mats Arnhög. Och det var otroligt bra! Han sa bland annat till studenterna att de borde undvika finansbranschen, och framför allt finansmarknadens “massförstörelsevapen”, och istället ägna sig åt att skapa verkliga värden. Dessutom slog han ett slag för att ägna sig åt det ideella, och framhöll bland annat Hand-in-Hand.

Och även vår gamla kårordförande, som själv fick sitt diplom, tangerade svängningen i tidsandan, genom att skoja om att ta sin ekonomexamen i dag, känns som att ta läkarexamen mitt under böldpesten – med den skillnaden att man som ekonom både anses ha orsakat pesten och samtidigt inte ha en aning om hur den ska botas.

Det är uppenbart att det skälver på ekonomifronten just nu!

Samma tema präglade middagen. Till bordet hade jag Direktören från Stora Banken – och kvällens samtalsämne blev något i stil med: Kommer 2012 att bli det nya 1968?

Han (!) berättade bland annat hur sjuttio studenter nyligen promenerade ut från grundkursen i nationalekonomi på Harvard – i protest mot att de tyckte att de lär sig ett för ensidigt perspektiv och att man inte tar tillräcklig hänsyn till de inkomstskillnader och att vissa gynnas, och andra inte.

Det är en intressant tid!

Inte minst för oss kulturekonomer. Förutom att ägna oss åt kulturens ekonomi, som det kanske är mest av på den här bloggen, har ju jag och mina kollegor alltid ägnat oss lika mycket, eller mer, åt att föra in kulturella och humanistiska perspektiv på det ekonomiska tänkandet. På den fronten finns det just nu fler öppningar än någonsin!

Förutom alla politiska spel, är den här typen av akademiska ceremonier och ritualer det som jag gillar allra minst med mitt jobb. Jag avskyr det formella, hatar såväl hierarkier som högklackat och tycker frack är den fånigaste klädsel som finns.
I mig bor för alltid en rebell.

Fast ändå blir jag förstås glad över att få träffa alla gamla studenter och höra vart de är på väg. De är så fina, så begåvade, så gulliga. Och det är så kul att se deras glada, stolta, lättade miner när de får sitt diplom. Ja, det är faktiskt värt alla obekväma kläder i världen!

Extra roligt är att en av dem, som jag haft äran att handleda, i kväll vinner pris för bästa uppsats inom vårt ämne, Dordi Westerlund. Dordi är konstvetare och ekonom och har skrivit en intressant uppsats om bilden av ledaren; en analys av bilder och bildspråk i årsredovisningar. Du kan ladda ned den här.

Jag har länge sett behovet av både fördjupande samtal och introducerande utbildningar i ämnen som rör kulturekonomi. Äntligen sätter vi igång. Idag kan jag stolt presentera Volante Academy och vi sätter igång redan i april och maj med tillfällen.

Klokt och roligt är ledorden. Målet är att skapa en samlingsplats för viktiga frågor som rör samhällsutvecklingen. Dagarna riktar sig främst mot kulturstrateger och kulturdirektörer, politiker, projektledare, företagsfrämjare, turistutvecklare samt chefer, marknadsförare och verksamhetsutvecklare inom kulturen.

Vilken roll kan småkommuner spela när allt fler väljer att bo i städer? Hur kan din plats bli rätt plats? Vad föredrar morgondagens konsument? När, hur och varför ska du använda digitala kanaler för att utveckla din verksamhet? Vad har vi lärt oss av drygt tio års diskussioner om kreativ ekonomi och klass? Fungerar mötesplatser?

Jag och Emma Stenström startar (27 april) med en introduktion till kulturekonomi och kulturella och kreativa näringar och avslutar (26 maj) med en fördjupning på samma tema – för de som har hållit på med området i flera år – i samarbete med Generator. Kanske tycker du att en politiker bör förstå kulturföretagande lite bättre och komma till introduktionen? Vi följer ungefär samma upplägg på vår turné i höstas (här apropå starten i Gävle och här från Karlstad, inklusive filmklipp och medföljande rapport).

Det senare seminariet blir förhoppningsvis ett tillfälle som rejält kan föra den svenska diskussionen vidare. Stina Algotson från Tillväxtverket har även lovat att gästa och berätta om handlingsprogrammet.

Dessutom försöker Evelina Wahlqvist och Dominic Power (3 maj) svara på hur din plats kan bli rätt plats – det vill säga ekonomisk geografi, varför vissa platser lyckas bättre än andra – och hur stadsplanering tar hänsyn till olika sektorers behov.

Jag och Sven Nilsson leder en dag (11 maj) om framtid, utmaningar och trender utifrån boken ”Framtiden är nu”.

Nätgurun Joakim Jardenberg inleder en utbildning om sociala medier (23 maj) och digitalt deltagande. Dagen fokuserar även bland annat på crowdfunding med hjälp av Max Valentin.

Utbildningarna och seminarierna genomförs vid Mariatorget i centrala Stockholm, men planer finns för att arrangera på fler platser. Hör gärna av dig om du har tankar och idéer. Läs mer här.

“Apple”, “Google”, “Spotify”, “kreativitet”, “entreprenörskap”, “design”, “innovation”… är sådana där givna floskler, som ALLA föreläsare använder nuförtiden.

Fast nu behöver de inte längre skapa sina egna spelplaner. I dag skickade en av mina studenter mig en länk till den här iPad-appen, “Buzzword Bingo“.
Och det är bara att konstatera att min kursplan är i princip identisk med deras spelplan.
Alla buzzwords finns med: “process”, “research”, “creative”, “design”, “authentic”, “trend”, “digital”, “brand”, “framework”, “solution”… Ha, ha.

Tyvärr skadades filen i samband med analysbrevets utskick och går därför inte att öppna. Vi ber om ursäkt för felet.

>>Ladda ned rapporten “Gungor och Karuseller”.

Nedan några filmer från vårt besök i Karlstad. (Stort tack för filmerna till Region Värmland, David Lindeby och Jakob Rubenson.)

Karlstad klipp 1 from QNB Volante on Vimeo.

Karlstad 2 from QNB Volante on Vimeo.

Karlstad 3 from QNB Volante on Vimeo.

Den ena går på Handels och heter ”Organizing”. Det är 45 studenter i klassen och 19 nationaliteter. Hur kul är inte det? Själv tycker jag att det är den roligaste organisationskurs jag någonsin gett, men jag är inte säker på att studenterna tycker detsamma. En del hade nog föredragit en traditionell approach, med en massa svåra teorier att dechiffrera.

Sådant kör inte vi, utan vi jobbar istället med olika teman: karriärer, motivation, rekrytering, arkitektur, moral, hållbarhet, känslor, virtuella organisationer, balans i livet, konsumtion, värderingar, sexualitet, skämt och mycket mer.

Den andra kursen går på SSES och heter ”Design & Innovation”. Ett sjuttiotal studenter, likaså från hela världen: ekonomer, ingenjörer, jurister, någon fysiker, någon psykolog, en läkare, och precis sådär interdisciplinärt som man alltid drömmer om.

Häromdagen körde vi trendspotting, och det var urkul att se variationen och talangen. Bara för att nämna några exempel: en handelsstudent körde en ”spoken-word”-presentation om kopplingen mellan soffor och samhällsutveckling; en indisk fysiker om att ju mer tekniken blir wire-less, desto mer hopkopplade blir vi som människor; en kinesisk ekonom om intresset för xi, kinesisk opera; en kanadensiska om ”prosumtion”, med start i kakmixerna som började sälja först när konsumenterna själva fick lägga till ett ägg. Och så vidare.

Här bredvid syns en av mina fina klasser, då de skickar en MMS-hälsning till mig i Chicago.

Ni förstår hur fantastiskt privilegierad jag är, eller hur?

Tänk att jag dagarna i ända får umgås med tjugoåringar från hela världen – och höra dem reflektera över tillvaron.

Hur kunde jag ha sådan tur; hur kunde jag få detta drömjobb?

Det finns mycket klokt att läsa, men själv är jag, precis som Berggren, förtjust i Kerstin Sahlins konstruktiva kritik av “granskningskulturen“.

(Kerstin är för övrigt en gammal kollega, som – på grund av sitt kön? – aldrig blev professor på Handels, men nu är professor och prorektor vid Uppsala universitet.)

Som ett exempel på den förhärskande och förödande granskningskulturen kan nämnas att jag det senaste året har ägnat minst ett par arbetsveckor åt att fylla i interna utvärderingar. Den här helgen är det dags igen: sida upp och sida ned med utvärderingar, rankningar, citeringar … allt man gör, måste kunna mätas – och passa in i mallen. Mina många bokkapitel, mina rapporter, mina hundratals krönikor, alla föreläsningar, den här bloggen, allt sådant ger noll (0) poäng. Därför borde jag kanske oroa mig. För om jag inte klarar granskningen, kan jag visserligen inte få sparken, men däremot försämrade arbetsvillkor.

Så ser granskningskulturen – i vardagen – ut i universitetsvärlden.

Fast det är inte enbart vi som är universitetsanställda som granskas konstant. Det är ännu värre för våra studenter.

De möter en granskningskultur som faktiskt helt har spårat ur.

Vart och vartannat företag har i dag gigantiska “assessment centers”, som man måste igenom för minsta lilla, rätt okvalificerade jobb. Det är tester, frågor, krav, case, rollspel, intervjuer, standardiserade formulär… ja, gud vet allt. Det är faktiskt en fullkomlig CHOCK att sätta sig in i hur det går till.

En av mina studenter har just varit på sex intervjuer, och tror att det kan bli en sjunde, för sitt allra första jobb. Är det inte sjukt?

Det värsta är att det antagligen är precis motsatt på högre poster. Då får man jobbet via kontakter, medan man för att bli juniorkonsult ska gå igenom fler tester än en astronaut.

Samtidigt som vi vet att unga människor sällan stannar länge på sin första position, vilket gör det hela än mer absurt.

Hur mycket kostar egentligen granskningskulturen, och vilken skada åstadkommer den? Jag är djupt oroad.

Karlstad blev för övrigt vår nya favoritstad då taxichauffören som körde oss till universitet också hämtade oss — på eget initiativ, för att lämna tillbaka mössan som jag glömt i bilen. Smaka på den, Stockholm!

Det har varit en bra form att köra heldagsseminarier. Till skillnad från då man gästar för ett föredrag har vi hunnit involvera och föra en dialog med deltagarna, vrida och vända på perspektiv och kunnat återkomma och betona viktiga poänger. Dessutom har vi kunnat sätta ton och inramning själva, koppla ihop teori med praktiska exempel, det allmängiltiga med det lokala. Och så har det varit kul att för ovanlighetens skull undervisa ihop, inte minst för att vi kompletterar varandra så väl, både vad gäller temperament och erfarenheter. För att inte tala om hur stimulerande det har varit att möta alla framsynta och generösa deltagare i dessa seminarier.