Kulturekonomi

Vem satsar mest?

kulturpolitik, statistik

Äntligen, tänkte jag när såg Dagens Nyheters genomgång idag av hur kulturbudgeten varierat över tiden. Det var flera månader sedan som reportern Juan Flores ringde mig första gången för att fundera över den här frågan, som en uppföljning på hans tidigare artikel om att kulturen aldrig fått mer pengar än under den nuvarande borgerliga regeringen. Jag hade inga direkta svar alls, men vi diskuterade och jag har varit nyfiken på hans nya grävarbete.

Resultatet? Inte så dramatiskt eller oväntat, men intressant. Egentligen att det inte spelat någon roll vem eller vilka som suttit vid makten (med undantag av två folkpartiska ministrar, Birgit Friggebo och Jan-Erik Wikström). Mot bakgrund av det är rubriken “Alliansen satsar mindre på kulturen” rätt märklig. Jag funderar på vilken rubrik reporter Flores själv hade satt.

Det intressanta i de små skillnaderna är att de borgerliga regeringarna – främst moderaterna – i opposition velat dra ner på kulturbudgeten. Men vid makten har man, som det brukar heta, tagit sitt ansvar. I alla fall inte haft tid att fullfölja sina visioner.

En annan slutsats är att kulturens andel av statsbudgeten faktiskt är växande, även i relativa tal. Från 0,50 procent i början av 1970-talet till 0,85 procent till 2008. Tillräckligt? Utan att ha räknat på det, men utifrån andra studier och vad Keith Wijkander säger i studien, går det anta att det ändå inte räcker för att hänga med i samhällets generella pris- och löneökning. Viktigt är också att se hur pengarna har fördelat sig. Vi har bland annat sett en ökning av museer och att landsting och kommuner tagit ett allt större ansvar.

Många invändningar går att göra, vilket artikeln tydliggör. En är förstås att satsningar på kulturen inte bara har med kulturbudgeten att göra. Två exempel är socialdemokraternas Accesspengar och alliansens handlingsprogram för kreativa näringarna. En annan är just att staten bara utgör en av tre delar i den offentliga kulturpolitiken.

Texten är visserligen lång för att vara i en dagstidning, men kort ändå med tanke på — har jag fått bilden av — bakgrundsarbetet. Kommer inte mer publiceras för att inte mer dramatiska “avslöjanden” gjordes?

Diversity, diversity – och en ekonom som pratade kluster

Cultural Policy Research Award, Europa, konferenser, kulturnäringar, statistik

Mellan gränderna i Barcelona ekade det och solen hade gått ner före länge sedan. Davide Ponzini från Milano i Italien ropade: diversity, diversity, diversity. Han var glad och hade hunnit bjuda på några rundor – det var ju han som vann årets Cultural Policy Research Award för forskare under 35 år.

Jag var nominerad, men vann alltså inte. Dagarna var ändå värdefulla. Dels för alla informella och formella möten med folk som är intresserade av likartade frågor – utöver jämnåriga personer i Europa också några kloka, äldre personer som vägledde workshops och som jag drack  kaffe med, bland andra François Colbert, Yudhishthir Raj Isar, Milena Dragićević Šešić.

Dels för att det alltid är så nyttigt att ryckas ur sitt svenska sammanhang och diskutera samma frågor men i en annan kontext. I detta europeiska sammanhang – inte minst då kopplingar till FN och Unesco diskuterades – lyftes mångfald, det vill säga diversity, fram hela tiden. Davide – italienaren som vann – ville skapa ett policyverktyg för att kartlägga mångfald i städer; hans perspektiv är stadsplanerarens.

Vi var sex nominerade och varje person fick berätta om sitt förslag för att därefter svara på frågor från juryn och övriga i publiken (till vänster syns Jordi Balta Portoloz, Barcelonas universitet). Själv hängde jag inte alls på mångfaldståget (ostrategiskt!), utan pratade kluster, definitioner och kulturnäringar. Viktigt – menade jag – för att mängder av resurser i Europa läggs på sådana mätningar och i avsaknad av standarder går alltför mycket tid åt till definitionsdiskussioner i stället för konkreta insatser. Viktigt – menade jag också – att visa hur olika definitioner skiljer sig åt och att ta ett europeiskt perspektiv som tar hänsyn till olika förutsättningar.

Till varje ansökan skickade vi också en tidigare text. Min var till stor del en översättning av mitt bidrag till “KulturSverige2009″:

>> [Ladda ner/PDF] The Creative Industries – Implications for Cultural Policy

Här är nomineringslistan:

Yohann Floch, France (research: “What cultural strategies for arts magazines?”)
Tobias Nielsen, Sweden (research: “The most creative regions in Europe? The right definition for policy making”)
Davide Ponzini, Italy (research: “Governing urban diversity? A policy tool comparison of five European capitals”)
Jordi Balta Portolez, Spain (research: “Building for diversity: The governance of culture & international development policies”)
Margaret Tali, Estonia (research: “The Janus faces of heritage collection: Contemporary art and the European nation states”)
Nadheza Savova, Bulgaria (research: “Tangible places of intangible heritage: Civil society & development revisited within European and Latin-American networks of cultural centres”)

Fler kulturyrken finns utanför kulturnäringarna

kulturnäringarna, statistik

Frågor för sådana som jag: Ska hantverkare ingå? Hur ska vi se på reklam och marknadsföring?

Jajamän, det är dags att prata definitioner och avgränsningar igen. Inför möte idag läser jag Tillväxtanalys rapport från i somras, “Kulturnäringar i svensk statistik: förslag till avgränsning för framtida kartläggningar”. (Ladda ner rapporten här.)

Mest är det diskussioner om en framkomlig statistik definition, men siffror har tagits fram för att belysa att “kulturyrken” inte bara finns inom kulturnäringarna. Resultatet eller modellen är inte ny, men siffrorna för Sverige är nya. Ansatsen beskrivs som “trident“.

____________________________Kulturnäringar            Övriga sektorer           Total
Sysselsatta inom kulturyrken           47 579                          59 711                         107 290
Sysselsatta inom stödtjänster          84 900
Total                                                    132 479                          59 711                         192 190

Bland sysselsatta i “kulturyrken” är alltså fler sysselsatta utanför kulturnäringarna. Totalt är 4,6 procent i Sverige sysselsatta med produktion av kulturvärden och 3,2 procent inom kulturnäringarna.

Relaterat inlägg: “Det ska heta kulturnäringar”

EM-final för unga kulturforskare (och jag är med)

egokick, forskning, kulturnäringarna, statistik

Idag gratulerade jag mig själv. Det kom ett brev från Bryssel, närmare bestämt European Cultural Foundation och ENCATC, med något roligt:

We are pleased to inform you that you successfully pass the first selection phase of the Cultural Policy Research Award procedure. Other 5 young European researchers were selected by the CPRA Jury as finalists during this first phase.

In order to allow the CPRA jury to choose the CPRA winner 2009 we invite you to present your research at the occasion of the 3^rd Forum of young Cultural Policy Researchers organized this year in Barcelona next 21 October 2009.

Det här är en uppmuntran för tidigare arbete, men innebär också finansiering för fortsatt forskning. Mitt förslag är:

The most cultural or creative regions in Europe? Picking the right definition for policy-making

All around Europe, concerted efforts are being put into the cultural and creative industries. However, what is understood by these concepts varies. This implies confusion with regard to both policies and statistics. It also implies some confusion about how policies to support these industries balance with cultural policy and other policies.

The study will compare more than 250 regions in Europe. What regions excel in different aspects and are these regions concentrated to certain parts of Europe? What can we learn from successful regions, policy-wise? What definition is the most useful one for tailoring policies?

Funderingar kring mätmetoder

kulturnäringarna, Östergötland, regional utveckling, statistik, upplevelseindustrin

Många har tänkt kring hur kulturnäringarna – eller upplevelseindustrin eller kreativa näringarna – ska kartläggas. Både i Sverige och utomlands.

Jag är förstås en av dem och hos Regionförbundet Östsam kunde jag sitta i timmar och diskutera hur de hade tänkt. De har jobbat en hel del med olika kartläggningar, först med fokus på Norrköping, sedan hela Östergötland och därefter både i olika EU-projekt och i det svenska samverkansprojektet KRUT (vår intervju om projektet; Östsams beskrivning; om deras senaste rapport).

Resultatet av samtalen blev en bilaga till Tillväxtanalys (f.d. ITPS) rapport som jag skriver om nedan. Det är en viktig rapport, men tyvärr kommer den tio år senare än önskvärt. Det här goda kunskapsunderlaget skulle ha funnits redan före alla kartläggningar som genomförts i Sverige – före alla resurser som investerats för att så många funderat kring definitioner.

Östsam belyser den situationen, att mycket hade blivit enklare och billigare för samhället i stort om regeringen (eller någon myndighet, t.ex. Kulturrådet såsom statistikansvarig myndighet) tidigare sett till att en nationell vägledning hade funnits. Vi pratar miljontals kronor i besparingar.

Beskrivningen av Östsams arbete kan också ses från ett bredare perspektiv, såsom betydelsen av exakthet kontra resurseffektivitet, samt vilka problem och kostnader det kan innebära att utveckla en egen definition.

Här är rapporten: “Kulturnäring i svensk statistik – förslag till avgränsning för framtida kartläggningar” (pdf, 0,3 Mb)

Det ska heta “kulturnäringar”

kulturnäringarna, statistik, upplevelseindustrin

Bara kort och sakligt – jag har inte hunnit läsa noga:

Så var det bestämt. Till slut. I Sverige ska vi säga kulturnäringar, det vill säga inte kreativa näringar, kulturindustri, kreativa sektorn eller upplevelseindustrin.

Det är i alla fall förslaget till regeringen från myndigheten Tillväxtanalys, som har fått i uppgift att föreslå en definition på näringsverksamheter med prefixen “kreativa”, “upplevelse” eller “kultur” baserat på den statistik som finns tillgänglig idag. Med utgångspunkt i studier från Unesco och Eurostat väljer Anne Kolmodin och Lars Bager-Sjögren m.fl. begreppet “kulturnäringar”. De menar att kulturnäringar bör användas som namn istället för kreativa näringar, då kulturnäringar kan identifieras i befintlig statistik och enkelt kan anpassas till en eventuell harmonisering för internationella jämförelser.

I sin delrapport (Dnr 2009/054) som lämnades in häromveckan skriver de att definitionen kan användas i flera syften:
1) En uppskattning av kulturnäringarna i ekonomin vilket inte är detsamma som kulturräkenskaper som är ett alternativt sätt att uppskatta kulturen i nationalräkenskaperna.
2) Regional fördelning av kulturnäringarna i ekonomin.
3) Kulturnäringarna i ekonomin fördelad på kulturnäringar och kultursysselsatta utanför kulturnäringarna.

Bakgrunden är förstås uppmärksamheten för dessa branscher, ofta kopplad till siffror om sysselsättning och tillväxt som uttryck för framtidshopp och planering. Kultur- eller kreativa näringar har en framträdande plats i regionala tillväxt- och utvecklingsprogram.

Tillväxtanalys föreslår en definition som kan användas med svensk befintlig registerbaserad statistik, men diskuterar också bristerna i s.k. SNI-koder. Myndigheten Tillväxtanalys ska lämna in kompletterande underlag, med statistik utifrån vald definition, senast 30 oktober 2009.

Miljarder kronor snurrar runt artisterna på scen

festivaler, livekonserter, musikbranschen, scenkonst, statistik

Vi har räknat. För två veckor sedan diskuterade vi det paradoxala i att vi dels står inför den bästa festivalsommaren hittills (succé!), dels pratar svårigheter på grund av konkurrens och kronans minskade värde i förhållande till flera valutor (kris!).

Finns det tillräckligt med publik? Det var frågan som vi utgick från till en analys den här veckan, av hur många som behöver komma till tio av de största festivalerna (däribland Sweden Rock enligt nedan) och arenakonserterna (Madonna, U2, Springsteen, Coldplay, Britney, AC/DC). Om dessa ska sälja slut innebär det 575.000 biljetter. Målgruppen är givetvis varierande för dessa evenemang – jämför Britney och AC/DC – men för att ändå jämföra så motsvarar det nästan 3 av 10 i ålderskategorin 18-35 år.

Utifrån alla artister på festivalerna och konserterna snurrar dessutom en stor ekonomi. Publiken – som köper biljetter för ungefär en halv miljard kronor (avrundat nedåt; allting kommer inte sälja slut) – kommer också lägga pengar på resor, övarttningar och mat.

Det innebär ett rejält bidrag till besöksnäringen. Om vi utgår från tidigare evenemang innebär det turistekonomiska effekter på ca 430 miljoner kronor för tio av de största festivalerna och ytterligare ca 350 miljoner kronor för arenakonserterna. Ihop med biljettintäkterna innebär det sammanlagt 1,4 miljarder kronor. Notera att då har vi inte inkluderat fler än tio festivaler – och inte heller alla andra kulturevenemang i landet: teaterföreställningar, mindre konserter eller stadsfester. Totalt arrangeras nästan tusen “festivaldagar” i Sverige från maj till och med augusti.

Ingår gör inte heller det kanske viktigaste, värdet av det som förmedlas från scenerna.

>> Läs hela analysen av sommarens festival- och konsertekonomi
>> Läs “Rekordår eller krisår för sommarens festivaler?” (samtal med MI:s Lars Nylin)

Turism skapar marknad för kulturen

statistik, tema RU, turism

Kulturens roll i regional och lokal utveckling har tydliga kopplingar till turism. Det visar rapporten från Glesbygdsverket som jag nämnde igår men även den pågående enkätundersökning som jag håller på och sammanställer för Sveriges Kommuner och Landsting om Kulturutredningen, bland annat apropå s.k. aspektpolitik.

Samtidigt får också turismen en allt större betydelse för samhällsekonomi. Turistnäringen är i en expansiv fas och tar redan in mer exportintäkter än verkstads- och bilindustrin. Fokus frågade sig häromveckan i en intressant artikel om turismen helt enkelt är på väg att bli Sveriges nya basnäring.

Från ett kulturekonomiskt perspektiv innebär tillväxten för turism en större marknad för kultursektorn.

Enligt Tillväxtverket (f.d. Nutek) så omsätter turistindustrin 237 miljarder och sysselsätter 160 000 årsarbeten. Den totala turistkonsumtionen har ökat med 50 procent mellan 2000 och 2007, och de senaste tio åren har intäkterna från utländska besökare tredubblats. Sett i exportvärde ger turismen 88 miljarder årligen, en siffra som är större än jämförelsetalet för både järn och stål (77,3 miljarder) och personbilar (69,7 miljarder).

Visit Sweden och Sveriges Hotell- och restaurangägare (SHR) menar dock att tillväxtpotentialen fortfarande är stor och har efterlyst pengar från regeringen för att marknadsföra Sverige som turistland utomlands. Regeringen har inte avsatt några sådan pengar utan menar att de arbetar med generella åtgärder för att underlätta företagande – ett argument som vi känner igen från riksdagsdebatten om de kreativa näringarna som vi skrev om i ett tidigare analysbrev.

NY RAPPORT/Fler företagare inom den kreativa sektorn

kreativitet, kulturnäringarna, statistik, tema RU, upplevelseindustrin

Nu har rapporten med kartläggningen av den s.k. kreativa sektorn i sex regioner släppts, inom KRUT-projektet som vi skrev om häromveckan.

Jag nämnde lite kort när DN tog upp rapporten, men då hade inte de kommentarer skrivits som står nu. De ger en bild av den förvirring som råder kring begrepp och sammanhang – men säger mycket om att det som vissa av oss börjar uppfatta som självklart, knappast är det för en bredare publik. Till exempel:

“Hur många av dessa lever på kulturstöd från staten? Här finns mycket skattepengar att dra in. Pengarna som skapas av folk på fabriksgolv, i näringsliv och inom omsorgen borde få dela på dessa slantar…för de är vi som har jobbat ihop kosingen.”

“Kreativa sektorn större än byggsektorn? Vad är det för trams? Kräver inte byggande en väldig massa kreativitet för att få ett bra resultat? Här har vi tydligen en sektor “den kreativa” som tror kunna ha monopol på kreativieteten.”

Kreativa sektorn är begreppet som används i det här projektet och det finns en del att säga om det (vilket jag bland annat gjorde här). Invändningen om att bara några skulle vara kreativa går inte argumentera mot. Däremot kan ju företeelser kallas något utan att exkludera annat. Jag jämför exempelvis med teknikföretag (vilka företag arbetar inte med teknik idag?).

Här är för övrigt några resultat från rapporten – som kan laddas ner här:

• Den kreativa sektorn står för ungefär 10 procent av de sysselsatta i regionerna.
• De flesta inom sektorn arbetar inom  de områden som i rapporten kallas media/digitalt (35 procent), turism/rekreation/sport (30 procent) och konst/design (21 procent).
• Genomsnittslönen i sektorn är i nivå med genomsnittslönen i samhället i stort.
• Det är fler företagare inom den kreativa sektorn än inom samhällets övriga sektorer.
• De flesta arbetar på arbetsplatser med få anställda. Omkring 80 procent arbetar som egna företagare, i aktiebolag, föreningar eller kooperativ.
• Omkring hälften av de som arbetar i sektorn är kreatörer.
• Det är färre kvinnor och utrikesfödda som arbetar inom sektorn än i samhället i stort.

Tillväxt eller kris?

kristider, statistik

Den som läser Stockholms morgontidningar idag kan lätt undra hur det hela går ihop. Tre artiklar varav alla rör eller utgår från kulturtjänstemäns och -politikers bord.

Den ena tidningen (SvD) skriver om kris på grund av minskad sponsring och minskade anslag. Den andra tidningen (DN) har två artiklar på temat kreativa näringarna/sektorn och pratar snarare utveckling och tillväxt; den ena artikeln lyfter fram socialdemokraternas utspel om vad Stockholm behöver, den andra refererar kartläggning av sex svenska regioner i KRUT-projektet (som vi skrev om nyligen).

Som vanligt beror skillnaderna på perspektiv, mätmetoder och definitioner.

Den förstnämnda artikeln utgår från bidragstagande förvaltningar. Studien – från DIK, fackförbundet som organiserar områdena dokumentation, information och kultur – är också enkätbaserad och framåtblickande.

De sistnämnda artiklarna ringar in ett större område, som till 80 procent består av enskilda firmor, aktiebolag och föreningar, det vill säga inte förvaltningar. KRUT-kartläggningen som refereras är dessutom bakåtblickande eftersom den utgår från registerdata. Då hade ingen kris hunnit slå till.

Alla artiklarna faller åndå in under kulturekonomi.