Kulturekonomi

Vad kan vi lära av Norge?

kulturpolitik, Norge

ABF bjöd igår in norske näringsministern Trond Giske, Arbeiderpartiet, till en föreläsning och samtal med Leif Pagrotsky under rubriken “Det norska kulturundret – inspiration för Sverige”. Giske var tidigare kulturminister och drev det norska “Kulturlyftet” innan han blev näringsminister 2009.

“Kulturlyftet” var ett gemensamt politiskt program från de rödgröna som skapat en grund för en ökad satsning på kulturen i Norge. Viktigast av allt är pengar, konstaterade Giske och den norska kulturbudgeten ökade från drygt 5,1 miljarder till nästan 7,9 miljarder 2006-2010.

Framför allt är det tre lärdomar som Giske poängterar att kulturpolitiker och kulturarbetare kan dra av hans erfarenheter. För det första att vara konkreta i vad som ska genomföras och vad det kostar.

För det andra decentralisera och minska byråkratin så mycket som möjligt. Han exemplifierade med att det för en jazzfestival tidigare fanns 14 olika instanser att söka medel ifrån, pengar som egentligen kom från samma kassa. Detta leder till onödigt mycket administrativt arbete för både kulturarbetarna och de offentliga instanserna. Reformer och sammanslagningar är också lättare att genomföra vid utökningar av medlen än vid neddragningar.

För det tredje, vilket han återkom till flera gånger, är att kulturfolk måste ta för sig mer och inte vara så blygsamma och framförallt sluta prata illa om varandra. Giske gör en jämförelse med utbildningsområdet där olika delar inte motarbetar varandra.

- En mattelärare säger aldrig att vi inte ska satsa på norska och en lärare i norska säger inte att vi inte ska satsa på geografi, säger Trond Griske. Detta är ett symptom på en sjukdom som hänger ihop med de små medlen kulturfolk har att röra sig med där en satsning inom ett område innebär att satsningar på andra områden uteblir.

Giske poängterade även kultursektorns betydelse för ekonomin och sysselsättningen där satsningar behövs. Särskilt framhöll han dataspelsbranschen som större än filmbranschen och det intressanta i att den spänner över så många sektorer.

Cowboyland och teaterkommun i Norge

Norge, regional utveckling

I dag har jag varit i Verdal, en norsk gränskommun till Jämtland med 10 000 invånare och med krispig, klar vårluft.

Ämnet för dagen har varit kulturbaserad kulturbaserad stadsutveckling under rubriken ”Kultur som motor” (känns temat igen..?). Seminariet är en del i en serie som kommunaldepartementet finansierar för att samla information till en proposition.

Den norska infallsvinkeln när man talar om kultur och näring handlar mycket om att det ska vara mer attraktivt att bo i Norges alla mindre städer, det vill säga mindre om att kulturnäringarna uppvisar tillväxt i sig själva. Uttrycket som mest används är kulturbaserad näring. Det norska angreppssättet verkar också vara att kika på Sverige. Under seminarieserien lyfts dessutom svenska case som Arn-turismen och Astrid Lindgrens värld fram.

I Verdal finns huset Tindved, som bland annat rymmer en av de kulturinkubatorer som norska regeringen stödjer i ett utvecklingsprojekt. Verdal beskriver sig som en ”teaterkommun” och i huset finns också en nystartad, högprofilerad teaterutbildning.

Och något att ta med sig:

Jag hade lite tid över i morse så jag tog en tur längs älven. Naturen var närvarande hela tiden, med snötäckta berg i horisonten. Men denna, till synes, idylliska region beskrivs som cowboyland och i samband med en stor fabriksnedläggning på 90-talet var här flest narkomaner per invånare i Europa.

Nu har utvecklingen vänt igen och om det blir det i de flesta fall en rapport. Men den högsta politikern beställde i stället ett teaterstycke. Pjäsen, Det lengste kysset, hade premiär 3 april.

Själv har jag inte läst manuset eller sett pjäsen (men andra hyllade verket idag). Men jag tycker att greppet är modigt och bra, och värt att ta efter. När man talar om att offentlig sektor köper in konst begränsas det nästan alltid till bildkonst. Dessutom har en pjäs kring ett sådant ämne onekligen större potential att nå ut till fler och på ett djupare plan än en rapport, och dessutom leva längre.

Kloka norska kvinnor

forskning, litteratur, Norge, utbildningar

I kväll åt jag middag med min mycket goda vän och kollega Donatella de Paoli, som var i Stockholm för att föreläsa.

Donatella är bland annat den som har byggt upp den populära utbildningen i “Kultur og ledelse” vid Handelshögskolan BI i Oslo och hon är dessutom författare till boken Kunst og Kapital. Nye forbindelser mellom kunst, estetikk og naeringsliv“, som jag varmt kan rekommendera för alla som är intresserade av fältet.

Den boken skrev hon tillsammans med sin kollega, teatervetaren Anne-Britt Gran, som nyligen också har kommit ut med en bok om kultursponsring, med just titeln “Kultursponsing“. Den har jag själv inte hunnit läsa.

Vid sidan av dessa två, finns en tredje norsk kvinna, vars namn bör läggas på minnet: Grete Wennes, som bland annat har skrivit boken “Kunstledelse“, om ledning och ledarskap i kulturorganisationer.

Förutom att dessa tre norska kvinnor är jätteviktiga på forskningsfältet, är de ovärderliga som kollegor – och väninnor.

Mellan politik och verklighet

kulturnäringarna, kulturpolitik, näringslivspolitik, Norge

På väg tillbaka från en lunch med tre norska regeringstjänstemän går jag förbi en skylt i Gamla stan med utropet VARNING RASRISK. Skylten har suttit uppe i en dryg månad nu. Det är lite lustigt, eftersom någon snö inte har kommit än till Stockholm.

Det visar hur märkligt det kan bli när lagar och regler omsätts till vardagen. Att det i många fall handlar om att agera för att inte få klagomål eller straff. I det här fallet handlar det om att det är fastighetsägarens ansvar om något faller ner från taket, vilket innebär att skyltar och konor på ett bisarrt sätt försöker hålla borta stockholmarna från trottoarerna vintertid.

→ continue reading

Ny handlingsplan presenterad i Norge

kulturnäringarna, Norge, samhällsförändring, upplevelseindustrin

Norska regeringen lade igår fram en handlingsplan för att stärka sambandet mellan kultur och näringslivet. Tre ministrar presenterade: näringsministern Dag Terje Andersen, kulturministern Trond Giske och kommun- och regionministern Åslaug Haga.

Onekligen viss symbolik i den laguppställningen.

Jag har inte läst handlingsplanen än, men enligt de norska tidningarna så är några av insatserna:

- 15 miljoner kronor till Innovasjon Norge för nyskapande projekt inom kultur och näring.
- 1 miljon kronor till rockarrangörer.
- 2 miljoner kronor till utveckling av design i storstäderna.
- 2,5 miljoner kronor för att bättra på kunskapsunderlaget till fältet kultur och näring.
- Årlig statistik om kulturnäringarna för att stärka faktaunderlaget.

Det finns en handlingsplan för Sverige också (“Nybyggarna” som jag varit med och utvecklat för Nätverket för upplevelseindustrin). Tyvärr verkar det fortfarande långt borta innan den svenska regeringen plockar upp det här ämnet.