Till ordförande utsågs Sven-Olof Bodenfors som — om ni minns — också var ordförande för Rådet för arkitektur, form och design.

Det här rådet kommer förstås tio år för sent för att göra stor nytta och jag har ingen aning om rådets egentliga uppgift. Jag gläds ändå åt att min vän och medförfattare Dominic Power finns med bland ledamöterna, samt ytterligare kloka människor, både kulturföretagare, företagare och kulturchefer. Verkligen en kombination av företagarperspektiv (min Vetlandabundis Bråkenhielm) och institutionskultur (operachefen och hovsångerskan Birgitta Svendén) samt företag som verkar i gränslandet mellan kommersiell och konstnärlig strategi, såsom Bea Szenfeld.

Utöver Bodenfors har följande ledamöter i rådet utsetts:

Anna Carrfors Bråkenhielm, Passion for Business
David Eriksson, North Kingdom, Skellefteå
Lotta Lekvall, Nätverkstan, Göteborg
Stina Lindholm, Skulpturfabriken, Gotland
Dominic Power, Docent, Uppsala universitet
Birgitta Svendén, Kungliga Operan, Stockholm
Bea Szenfeld, modeskapare, Stockholm
Mattias Wikner, Wikners i Persåsen, Jämtland

Den 14 juni leder Tobias Nielsén ett seminarium i Linköping om ett svenskt perspektiv på grönboken. Seminariet arrangeras av Generator tillsammans med regionförbundet Östsam. Kan du inte närvara? Seminariet livesänds via webben klockan 09:30-10:30 här. Ladda ned inbjudan här för mer information och anmälan.

– Grönboken innebär en start på ett andra kliv för EU. Från att under några år börjat diskutera och fundera kan vi se grönboken som en seriös fördjupning, säger Tobias Nielsén.

En av förslagspunkterna som tas upp i grönboken syftar till att skapa tillgång till finansiering.  Den handlar om betydelsen av att öka förståelsen hos investerare och banker om potentialen som finns i de ”immateriella värden” de kreativa och kulturella sektorerna bidrar med.

Exempel på åtgärder för att främja investeringsviljan är att:

• hjälpa till med att hitta ett gemensamt språk för finansmarknaden och de kulturella och kreativa sektorerna.
• samla expertis från flera sektorer för att bedöma företag och deras projekt för att bevilja lån.
• utveckla former för ”gräsrotsfinansiering”.
• inrätta en produktionsgarantifond på EU-nivå.

En annan punkt handlar om att bättre matcha färdigheterna inom den kulturella och den kreativa sektorn. Detta område handlar i huvudsak två punkter:

1. Kartlägga vilka färdigheter som finns inom dessa sektorer.
2. Kommunicera vilka dessa färdigheter är till funktioner som kommer i kontakt med dem, till exempel förvaltning, banker och finansinstitut och personer inom teknikföretag.

Detta kan göras genom att:

• inrätta partnerskap mellan utbildningar och företag.
• inrätta kuvösmiljöer eller inkubatorer.
• utbilda personer på förvaltningar etc.
• skapa coachingprogram där personer inom de kulturella och kreativa näringarna kan byta erfarenheter med varandra.

I september förra året kom regeringens ”Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar” som är en satsning på 73 miljoner kronor under perioden 2009-2012. Frågorna har varit många, inte minst hos de berörda myndigheter som dock efter hand fått mer instruktioner. Nu har jag ringt runt en del och planerna är antingen i skedet av att läggas fast eller skissas fram just nu.

Alla har inte hunnit att organisera sig ännu, berättar Per-Olof Remmare, tidigare Riksantikvarieämbetet och som är programansvarig på Tillväxtverket som har fått en viktig roll i genomförandet av intentionerna i handlingsplanen. Tillväxtverket, som sitter i Skrapan på bilden till vänster, ska koordinera fyra av nio deluppdrag i planen och har därtill fått ett delat koordineringsansvar tillsammans med Vinnova för ett femte uppdrag som handlar om Innovation och design.

Jag ställde några frågor till Per-Olof och fick ordentliga svar, med tanke på att vi är många som undrat hur det går med arbetet.

Vilka är dina förhoppningar med handlingsprogrammet? Vad kommer uppnås?

Vis av erfarenheten vet jag att det finns ett uppdämt behov bland företagare och blivande sådana inom kulturnäringarna att det görs något från nationellt håll för att stötta och utveckla ett ökat entreprenörskap och företagande inom dessa näringar. Kulturnäringarnas tillväxtpotential är oomtvistad och det gäller nu för oss på den nationella nivån att när vi jobbar med genomförandet kunna identifiera ”vita fläckar”, hitta bristerna/luckorna i olika system, testa pilotprojekt och föreslå åtgärder med långsiktigt hållbara lösningar. Det är tur att jag har hunnit sätta mig in i de här branscherna sedan tidigare, för det är mycket att göra i det här arbetet. Men jag är däremot lite rädd för att förväntningarna ute i landet överstiger de resurser som vi faktiskt har. Intresset för vårt arbete är stort och på Tillväxtverket får vi dagligen förfrågningar om det här regeringsuppdraget.

Vart går pengarna? Finns det möjlighet att de går till olika verksamheter ute i landet?

Ja det gör det, men jag tror inte att vi kommer att gå ut med ett öppet ”call”. Med så relativt lite pengar under en lång period är det risk för att vi bara gör många besvikna.

Det är bättre att vi själva – i dialog med regionala aktörer och de myndigheter/organisationer som vi ska samarbeta med – identifierar och stöttar både nya och redan pågående strategiska pilotprojekt inom området. Vi ska ju inte uppfinna hjulet på nytt. Under senvåren och hösten 2010 kommer vi att genomföra så kallade regionala dialogrundor med olika aktörer från offentlig och näringslivsfrämjande samt ideell sektor. Dessa kommer att påbörjas under andra kvartalet i år.

Hur långt har ni kommit?

Vi är redan igång med tre av uppdragen i handlingsplanen; Entreprenörskap i utbildningar, Behov av kompetensutvecklingsinsatser och Rådgivning till företag med bland annat framtagande av en branschguide för kulturella och kreativa näringar. Vi har fortfarande inte fått regeringens beslut om de två kvarvarande uppdragen som dels handlar om Innovation och design  dels om Mellanhänder/nätverk/modeller för samverkan. Vi har även lämnat in ett PM till regeringen som velat ha konkreta inspel från oss inför de kommande besluten. Här på Tillväxtverket kommer det att bli klart i veckan hur vi ska organisara oss och vem som ska vara ansvarig projektledare för respektive deluppdrag.

Är det något som du saknar i handlingsprogrammet och som du kanske redan framfört till regeringen? Ser du kanske redan nu en naturlig fortsättning?

Eftersom vi ännu inte på allvar kommit igång med arbetet är det svårt att redan nu se var eventuella brister finns. Jag tror att vi kommer att kontakta några andra myndigheter och organisationer än bara de som utpekats av Regeringen i handlingsplanen. Det har vi också föreslagit i vårt PM som vi den 25 januari lämnat till dem. Till exempel vad gäller kulturarvet i det här uppdraget så är också Naturvårdsverket en viktig samverkanspart. Vad gäller uppdraget om Innovation och design ser jag även Arkitekturmuseet och Sveriges Arkitekter som viktiga samverkanspartners på den nationella nivån.

Viktigt för det här uppdraget är att det inte får bli en ”allmän diskussionsklubb”. Jag tycker att vi ska arbeta för att nå ett så lättfattat, tydligt och konkret resultat som går med riktade adresslappar till de mottagare – där såväl politiska som andra beslut behöver tas eller omprövas – i syfte att främja ett ökat entreprenörskap och företagande inom dessa näringar. Vi får se tiden an – Rom byggdes ju inte på en dag – och nu har vi fått tre år på oss att utveckla detta. En viktig framgångsfaktor i det här komplexa uppdraget är att få till en bra samverkan mellan alla involverade aktörer.

***

Relaterade inlägg:

• Det här är inte kulturpolitik
• Sammanfattning och snabbanalys: 73 miljoner kronor för kreativa näringarna

Ur SVT Kulturnyheterna 2009-12-02

Regeringens handlingsplan för “kulturella och kreativa näringar” (73 miljoner kronor) är inte först och främst kulturpolitik, utan företagar- och näringslivspolitik. Men viktig sådan för de många (ca 100.000?) företagare i kultur- och kreativa sektorn. Äntligen en åtgärd för att fånga upp alla dem som så länge fallit mellan de politiska stolarna kultur och näring.

Det försökte jag upprepa igår framför kameran i SVT:s Kulturnyheterna — i Kungliga bibliotekets reception, på väg in i ett seminarium inför en antologi om digital kulturpolitik (mer om detta senare) — men tycker inte att det kom fram.

Leif Pagrotsky fick ordet efter mig i inslaget och betonade att detta inte är kulturpolitisk åtgärd: “Den som påstår det ägnar sig åt illusionsmakeri.”

Men jag har faktiskt inte hört någon som sagt att detta ska ersätta andra kulturpolitiska åtgärder. Det är ju uppenbart att det främst är näringsdepartementet som driver och skaffat fram pengarna till det här handlingsprogrammet. Risken — och misstanken som jag uttrycker i tv-inslaget — är om den här typen av åtgärder underminerar det kulturpolitiska fundamentet. Men jag tror inte att den risken är så särskilt stor (och jag hoppas att jag inte är naiv här).

Det senaste i detta är att det i tisdags kom information om det första konkreta initiativet i regeringens handlingsplan för “kulturella och kreativa näringar”. Först ut är ett uppdrag för Vinnova att i samverkan med Innovationsbron och Tillväxtverket “utforma och starta ett arbete med forskning och kunskapsutveckling inom området kulturella och kreativa näringar”.

Från pressmeddelandet: “Uppdraget består av två delar. Den ena rör utvecklingen av inkubatorer och företagshotell och liknande som är anpassade till kulturella och kreativa näringar. Den andra delen handlar om en belysning av ledarskap och arbetsorganisation inom kulturella och kreativa näringar, och hur dessa områden relaterar till kreativa processer. Samverkan ska även ske med Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet, Statens kulturråd, Konstnärsnämnden och Svenska Filminstitutet samt andra myndigheter och institut.”

Det är bra att något konkret börjar hända. Jag har uppsnappat en viss villrådighet på olika myndigheter och avvaktan på mer information.

Presskonferensen var kort och intensiv och med både kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth och näringsminstern Maud Olofsson. Jag var inte på plats, utan såg via nätet. Maud hälsade välkommen, särskilt kul sa hon att det här tillfället var eftersom det här är “så viktiga branscher”.

>> Ladda ner: Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar (pdf 112 kB)

Nyheten är att regeringen anslår 60 miljoner kronor från nya budgeten (“friska” pengar, betonades senare). Med de 13 miljonerna från ifjol blir det totalt 73 miljoner kronor under en treårsperiod.

Det är en uppryckning från svenskt regeringshåll, och jag är lite förvånad även om satsningen egentligen bara sätter oss bredvid vad andra länder redan gjort, till exempel Norge och Danmark. Under det decennium som präglats av vurmande för de kreativa näringarna runt om i världen, och i många regioner i Sverige – jag har ju följt detta på nära håll – så har just ett svenskt regeringsinitiativ saknats.

Själv har jag ju pekat på att det här är ett område som politiskt fallit mellan stolarna (myndigheterna) kultur och näring, och därför fallit utanför många strukturer. Det har varit det största behovet att rätta till. Och här stod de idag, ministrarna med sina två självkritiska perspektiv och sa ord som jag skrivit så många gånger:

Kulturministern: “Vi anser att kultur är mycket större än kulturpolitiken och vi vill också att kulturen ska ta mer plats i samhället”
Näringsministern: ”Vi måste erkänna att banker och Almi inte har kunnat de kreativa näringarna. Det har funnits en misstro.”

***

Pengarna ska gå till:

1) Inkubatorer

Befintliga inkubatorer är lite traditionella, enligt Maud Olofsson. “Vi har sett att många inkubatorer inte är formade för de kreativa näringarna.”

(Uppdrag till Vinnova, Innovationsbron och kulturmyndigheterna.)

2) Mellanhänder, modeller och nätverk för samverkan

“Många har bra produkter, men sämre försäljning.” Mäklar- och säljfunktioner behövs.

(Uppdrag till Tillväxtverket och kulturmyndigheterna.)

3) Innovation och design

Särskilt industriella och miljömässiga aspektekterna.

(Uppdrag till Tillväxtverket och Vinnova ihop med Svensk Form och Svensk Industidesign.)

4) Ledarskap och organisation

En bättre rubik på denna punkt hade nog varit processer. Frågeställningen verkar ha varit: hur ska traditionella näringslivet kopplas ihop med de som är duktiga på kreativa processer?

5) Finanseringsbehov

Näringsministern: “Jag ser hos mina myndigheter att man kan fordonsindustrin, man kan annat traditionellt näringsliv, men man kan inte lika mycket om de kreativa näringarna.” Särskilt verkar det här ha riktats – välförtjänt – mot Almi.

(Uppdrag till Tillväxtanalys, som ska undersöka finansieringsbehovet och vad som kan göras bättre.)

***

Sedan sades andra saker också och en hel del schabloner, och om jag skulle vilja rätta till lite perspektiv här är att det är alldeles för mycket fokus på kreatörer. Om vi pratar värdeskapande från ett ekonomiskt perspektiv sker det i mellanhänder, koncept och distribution. Det är Amazon, Apples Itunes och Spotify som är högt värderade – inte filmproduktionsbolag eller bokförlag, och ännu mindre enskilda kreatörer. (Vilket inte innebär att de är mindre viktiga, jag vill bara klarlägga om vi pratar ekonomiskt perspektiv.)

Även om punkt 2 i programmet tar upp den här funktionen så handlade det övergripande resonemanget om kreatörs- och producentfunktionen. Jag tycker att en inkubator som Transit på Konsfack är utmärkt. Men jag tror inte att det är där som de nya stora företagen i de kreativa näringarna skapas. Jag tror i stället att det är viktigare att fler entreprenörer (=företagsbyggare) ser att det finns pengar att tjäna inom de här sektorerna.

En kreativ inkubator – om vi nu ska kalla dem så – är därför viktigare på Handels än på Konstfack. Återigen, om vi pratar ekonomisk tillväxt och inte överlevnad på sin talang.

***

Övriga punkter? Jag måste läsa och höra mer, men i princip samlar de upp vad som kommit fram som önskemål tidigare. Möjligen är jag tveksam till punkten om organisation och kreativa processer. Konstnärer har inte ensamrätt på kreativitet. Det är inte ens säkert att de främst behärskar sådana. Men jag förstod inte riktigt vad som skulle genomföras. Över huvud taget verkar mycket nu skickas vidare till myndigheterna som ska fundera vidare – och det är först då vi kan bedöma, då vi får se hur kloka saker som kommer ut från dessa.

Kulturministern lär få smisk från sitt håll för att pengarna skulle behövts på andra håll i kulturen, inte minst i samband med att kulturpropositionen presenteras på måndag. Men jag ska försvara henne: Dels ligger de flesta satsningar på näringsdepartementets myndigheter, så man kan se det här som en utvidgning av kulturbudgeten, att kulturen får fästen också på de departement som (alltid) har mer pengar. Dels är det här välbehövliga strukturella satsningar.

Jag ska för övrigt själv vara med och diskutera kulturpropositionen i SR Ekots direktsändning kl 18.15 på måndag.

***

En sak till: definitionen av kreativa näringarna nämndes inte och den styr faktiskt vad som kommer inkluderas i satsningen och inte. Tillväxtanalys har ju faktiskt föreslagit att vi i stället ska säga  kulturnäringar.

Varken “upplevelseindustrin” eller “kreativ klass” nämndes heller. En sidoobservation.

***

Läs mer: SvD: Sanna Rayman på ledarbloggen, SR:s rapportering, DN Kultur

>> Se presskonferensen i direktsändning
>> Jag kommer också livetwittra här: @tobias_nielsen

Vad jag har förstått handlar programmet mest om riktlinjer till myndighetet och inte så mycket pengar. Vilket egentligen är vad som behövs främst.

Det var nästan ett år sedan – här är min kommentar från då – som regeringen berättade att 13 miljoner kronor satts av för de här branscherna. Men ska vi ha särskilda branschstöd egentligen? Och var är i så fall speciellt i det här fallet? Jag kommer diskutera mer kring det framöver, men min inställning är i princip samma då: vi har en gigantisk offentlig apparat, som dock främst hjälpt andra än just de här sektorerna. Tillgången har visserligen funnits, men har av kompetens- och attitydskäl inte nått fram.

Därför är pengar per se inte det viktigaste, utan att se till att företagen och individerna i kultur- och kreativa näringarna når fram till samma utlysningar och stödsystem som finns för övriga branscher.

För övrigt ska det bli intressant att se vad det är som dröjt så länge. Alla förväntade sig att den här handlingsplanen skulle komma i början av året.

Notera också att trots att Tillväxtanalys föreslagit begreppet “kulturnäringar” så väljer de i pressmeddelandet att skriva “kulturella och kreativa näringar”.

Min tes, som jag avslutade med, var att det inte finns något annat område i samhället där diskrepansen är så stor mellan politiskt engagemang och folkets intresse för området. Musik spelar en stor roll i många människors liv: från början till slut. I sorg, i glädje, i vardag.

Framför allt märks denna skillnad för pop- och rockområdet (populärmusiken). Att den blivit så styvmoderligt hanterad i Sverige beror på, är min analys, att från kulturhåll har man sett att “musikindustrin” skött sig själv och från näringspolitiskt håll har området var för litet att engagera sig i. Undantaget är förstås pratet om det svenska musikundret med uppblåsta siffror – forskaren Kim Forss skrev uttryckligen i sin första ESO-utredning att siffrorna för de olika exportslagen inte fick adderas till en summa, men gjorde det själv i senare uppdateringar – och Pagrotskys vurm för tio år sedan. Med minskad skivförsäljning och färre svenska stjärnor dog detta under. Detta kan inte heller ses som något annat än en sidonotering.

Svårigheten är för det första att musikbranschen berör så många departement. Jag räknar till sju: utbildning, kultur, näring, utrikes, justitie, finans.För det andra är musikbranschens organisationer många och splittrade. Någon nämnde att det finns 14 organisationer som skulle kunna samlas. Framskridna försök för detta finns också nu.

För det tredje har musikbranschen på sistone framför allt betett sig som besvikna småungar: en känsla av att ha blivit svikna, tjuriga och med kravlistan i handen. Rätt väg framåt måste i stället vara att peka på hur mycket man bidrar med och hur många som är engagerade i musik på olika sätt, och på så sätt höja musikens status. Jag tror dock att musikbranschen gör ett misstag om den strävar efter att involvera sig alltför mycket med kulturpolitiken, även om några utvalda delar bättre bör integreras med denna. Kulturpolitiken är trots allt – tyvärr! – rätt svag och vad man vinner där lär man förlora på minskad effektivitet i vissa marknadsmekanismer som jag tror inte skulle behöva korrigeras av en kulturpolitik.

* Att P&L blivit störst var svårt att begripa: stelt program med nästan bara bredbent och vitt, och inte alls samma härliga sommarkänsla i park och vid sjö som på Hultsfred. I Borlänge är man mitt i stan och hänger på parkeringsplatser. Att den blivit så stor beror förstås på att mycket också bra – deras olika teman till exempel – men gissningsvis också på den stora andelen locals.

Ståndpunkterna kan sammafattas i att Astudillo tycker att regeringen är för passiv. Han eftersöker ett branschprogram liknande det Kreativa Sverige som socialdemokraterna lagt fram. Näringsminister Maud Olofsson menade att det viktigaste var att skapa bra företagarklimat generellt och man redan vidtagit åtgärder föregående år då man avsatte 13 miljoner för de kreativa näringarna och ytterligare 15 miljoner i en satsning på entreprenörskap inom utbildning och forskning.

Notera för övrigt att det enligt ovan är kulturministern som åker till EU-konferensen om “kreativa Europa”, inte näringsministern.

Läs hela replikväxlingen här (du får bläddra ned en bit).

Maud Olofsson:
“Låt mig inledningsvis säga att upplevelsebaserade näringar är mycket betydelsefulla i dagens ekonomiska utveckling. Både musik- och dataspelsindustrin i Sverige är framgångsrika branscher där man i många fall har lyckats skapa sig en internationell position.
Det viktigaste som regeringen kan göra för alla företag, oavsett bransch, är att sänka kostnaderna och göra det enklare, roligare och lönsammare att driva företag.”

Luciano Astodillo:

“Det finns nämligen gemensamma intressen för alla de kreativa näringarna. Precis som fordonsindustrin, som vi oftast debatterar, har sina specifika intressen och behov har upplevelseindustrin sina specifika intressen och behov. Exportsatsningar, utbildningsinsatser och kapitalförsörjning är en del av detta. Just att det är en kulturell näring där både kulturpolitik, näringspolitik och utbildningspolitik spelar roll och att det inte alltid finns förståelse för detta är viktigt.”

Jag pratade om att det gäller att viktiga samband finns, men att det gäller att kunna hålla isär kulturen och kreativa näringarna också. Annars blir det orimliga förväntningar på kulturen som tillväxtgenerator och sysselsättningsskapare. För vad blir annars följden? En fri marknad? Om vi vill ha det så, måste vi åtminstone förstå konsekvenserna av det.

Likväl bör kulturpolitiken också omfamna de kreativa näringarna för att inte skjuta ut sig (allt mer) mot periferin liksom kunna hantera både hot och möjligheter.

Framför allt ville jag i intervjun betona skillnaden mellan kulturföretagare och kulturentreprenörer. Kultursektorn domineras framför allt var kulturföretagare, inte av kulturentreprenörer.

Av företagen inom kulturen – brett menat – står andelen egenföretag för 73 procent och jag tror att de flesta vill fortsätta driva sina verksamheter så. Kulturföretagare är ofta egenföretagare, uppdragstagare och därmed beroende av pengar i systemet (på marknaden eller via det offentliga). Kulturentreprenörer skapar pengar skapar pengar och aktiviteter, utvecklar nya verksamheter, vill växa och fungerar snarare som uppdragsgivare.

En kulturentreprenör är en Richard Branson som startar skivbutik eller en George Martin som upptäcker och utvecklar talanger, inte en kreatör som Paul McCartney.

Det är viktigt att inse att en gradskillnad finns. För utifrån den förståelsen formas stödsystem och sätts förväntningar.

Företagen som tjänar pengar och skapar jobb är sällan kreatörens, utan producenten, mellanhanden och distributören – den som upptäcker och tar hand om talangen, eller den som mångfaldigar och distribuerar.

Bokförlaget, filmkanalen på tv, musikbolaget… Det är den nya musiktjänsten Spotify som tar in 150 miljoner i riskkapital, inte ett rockband. Även om båda har F-skattesedel.

Det är ungefär samma diskussion som kommersialisering av forskning. Det är inte professorerna som ska starta och driva företag. Däremot kan insatser göras för att förbättra förutsättningar så att kontakten med personer som vill ta idéer vidare förbättras, liksom till investerare.

Skivbolagen tappar sin ställning ytterligare? Hiphopartisten 50 Cent snackar enligt rykten kontrakt med News Corp, som utöver en mängd tidningar äger MySpace. Siffran 300 miljoner dollar har nämnts. News Corp skulle utöver 50 Cents musik också få kontroll över turnéer, filmprojekt och merchandise. Jämför med Madonnas avhopp från Warner till konsertarrangören Live Nation.

Jakten på underhållningsföretag går vidare. Amerikanska staten Georgia erbjuder skattelättnader till bolag som producerar film, tv, musikvideo och datorspel. Incitamenten inkluderar 20 procent skatterabatt till att börja med, och – “om företagen inkluderar en animerad PR-logo för Georgia i slutprodukten – ytterligare 10 procent. Notera: animerad logo. Haha. Kampen är hård om de här bolagen.