För nästan ett decennium sedan började jag forska om musikbranschen, och den 29:e april var jag inbjuden till Almost Famous-eventet för att berätta om min avhandling som lades fram på Handelshögskolan 2008. Den handlar om styrning av kulturellt och finansiellt värdeskapande i ett nätverk av aktörer inom musikindustrin.

Ok, mycket har förändrats, men samtidigt är det en hel del som består.  Lusten till musikkonsumtion, till exempel att uppleva musik i ett socialt sammanhang tillsammans med andra. På väg till musikbranschföresläsningen ringlar sig kön lång utanför Kafé 44 redan klockan halv fem på eftermiddagen.

Utanför Kafé 44 innan The Hives spelning.

Oavsett de senaste årens teknik- och strukturförändringar, så består också någonstans utmaningen att inom ekonomiska ramar och under finansiella krav förmå skapa kulturella värden i form av kvalitativ musik. De värdeskapande processerna i musikbranschen sträcker sig utanför enskilda företags legala och finansiella gränser. Värden skapas i relationer mellan företag, enskilda individer, band/grupper, organisationer och konsumenter. Sammanhanget för styrningen blir mer komplext eftersom det involverar många ömsesidiga beroenden. Och de värden som skapas genererar i slutändan flera olika typer av intäkter; konsertintäkter som i fallet ovan, intäkter från inspelad musik (som min avhandling fokuserar på), och slutligen upphovsrättsliga intäkter.

Traditionella metoder och modeller för ekonomistyrning har ett starkt fokus på kostnadseffektivitet och rationaliseringar, men som vi vet har musikaliska framgångar ganska lite att göra med kostnadsstyrning; desto mer att göra med hur intäkter skapas i gemenskap med konsumenter, fans, recensenter, radio med flera.

Man kan se det som att två typer av värden inryms i musiken – användarvärden och utbytesvärden (för den intellektuellt nyfikna, kolla in ursprungstankarna i Das Kapital). Användarvärdet har att göra med hur musiken upplevs och vilka behov den fyller; tycker konsumenterna att den är bra? Tycker skaparna att den är meningsfull? Och utbytesvärdet har att göra med växelkursen mellan konsten och pengarna; vilken är betalningsviljan för musik i dess många olika former och paketeringar? Framtidens frågeställningar för musikbranschen kommer att handla om hur utbytesvärden kan knytas till nya former av användarvärden. Jag tror också att vi kommer se nya finansieringsformer för musikproduktion, men det är ett kapitel för sig. Återkommer om det.

Forskaren Daniel Johansson som snart lägger fram sin avhandling om det nya musikindustriella systemet, och som också deltog i Amloust Famous Deluxe, hade spännande tankar kring nya betalningsmodeller inriktade mot användarvärden snarare än exemplarframställning. Och Thomas Florén som disputerade 2010 på avhandlingen “Talangfabriken” vid Stockholms Universitet om kunskap, kreativitet och kompetens i musikindustrin uppmanade åhörarna att försöka se bortom föreställningarna att konst och kommers alltid står i rakt motsatsförhållande till varandra.

Se en film från kvällen här.

Live on stage

//Linda Portnoff

Det är Bengans som utökar sin närvaro i Stockholm till ett attraktivt hörn på Södermalm, ett stenkast från Skånegatan som på 90-talet blev omsusat som bas för pop-Stockholm (eller pop-Sverige) och där också den klassiska skivbutiken Pet Sounds ligger. (När jag skriver detta har jag på min stora låtbankslista… och Popsicles “Sandy” dundrar igång. Ni som förstår, förstår.)

Men om vi går till vår statistik från 2010 – rapporten “Musikbranschen i siffror” som släpptes i torsdags — så får man snarare uppfattningen att det är överraskande att det inte finns fler skivbutiker kvar. Ungefär två tredjedelar av intäkterna för inspelad musik kommer just från skivor (och andra fysiska ljud- och bildbärare, såsom konsertfilmer, men i huvudsak just skivor).

Det är dock en bild som förändras snabbt. Under 2011 växte intäkterna för onlineförsäljningn (nedladdningar och strömmande) och för de stora musikbolagen har tidigare uppgifter pekat på att dessa onlineintäkter kanske till och  med är större än intäkterna från skivförsäljning. Notera ändå: nästan hälften av intäkterna kommer fortfarande från skivor. Exakt vilken fördelning som gäller vet vi i sommar, efter genomgången av alla siffror för 2011.

Men jag kan ändå förvånas att förändringen i konsumtionsmönster tagit så lång tid. När jag bläddrar tillbaka på bloggen är det faktiskt hösten 2009 som jag utropade att vi passerat en historisk dag, då Spotify släppte sin iPhone-app — vilket innebar ett kliv från gratis till betalning, från nedladdning till strömmat, från på och av-samhälle till alltid tillgängligt.

***

Om rapporten i olika medier:

SVT Kulturnyheterna
SR Mitt i musiken
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter

***

En presskonferens med rapporten i fokus hölls i Konstakademiens vackra lokaler på Fredsgatan i Stockholm. Från höger i bild: Handelsminister Ewa Björling, Linda Portnoff (Volante), Elisabet Widlund (Musiksverige), Tobias Nielsén (Volante) och Lars Nyberg (Tillväxtverket). Se hela presskonferensen här.

Förra veckan var jag i Oslo på By:larm och presenterade rapporten – utan att presentera några siffror, vilket var något av en utmaning, men det gick ändå förvånansvärt bra att prata i allmänna termer om den rapport som släpps av Tillväxtverket. Läs även Claes Olson från Musikindustrins reflektion från By:larm.

Skälet till att det gick att presentera en statistikrapport utan att visa några siffror är att det egentligen inte är siffrorna i sig som är intressanta, utan snarare deras relativa förhållanden. Vi visar bland annat att konsertintäkter i Sverige 2010 står för nästan dubbelt så mycket som både intäkter från inspelad musik respektive upphovsrättsliga intäkter.

Det övergripande syftet med undersökningen har varit att utveckla en metod och en modell för att kunna beskriva musikbranschens inhemska omsättning och export för år 2010, och på sikt kunna göra jämförelser över tid och se utvecklingstrender för olika delar av den svenska musikbranschen.

Blir du ändå nyfiken på siffrorna? Varsågod, här kommer de – ladda ned rapporten (högerklicka och välj “Spara länk som”).

Läs mer om bakgrunden till rapporten på Volantes blogg. Tobias Nielsén har varit projektledare och Markus Larsson har varit medförfattare.

Vad är det som gör att något fungerar som det gör? Varför fungerar musikbranschen på ett visst sätt? Linda Portnoff har forskat kring kulturekonomi i snart tio år och doktorerade häromåret med en avhandling som undersöker kulturfältets logik och musikbranschens finansiella flöden och styrningsproblematik, delvis ur ett jämställdhetsperspektiv.

Linda har givit ut två skivor själv med bandet Stella Rocket och undervisat allt från trummor för 12-åriga tjejer på Popkollo till samband mellan finansiella rapporter för näringslivschefer och sjukhusdirektörer. 2 februari ska hon prata på Dunckers kulturhus i Helsingborg då Kultur Skåne arrangerar. På Generatorkonferensen i november talade hon på seminariet om mätning.

Hon är även ny analys- och utredningsansvarig på Volante och jobbar just nu stenhårt med statistik om musikindustrin.

Du har undervisat i ekonomisk styrning på Handels – är ekonomiska teorier utvecklade främst för näringslivet tillämpbara även i kultursektorn?
Det stämmer att de styrmodeller som utvecklats och fått spridning i Sverige till stor del är resultat av forskning på privata företag. Om vi tar det balanserade styrkortet till exempel, som fått stort genomslag i praktiken, så hade jag förmånen att få vara med och studera några av de första initiativen i Sverige för att se när det funkade som bäst.

Och JA – visst lämpar sig styrkortsmodellen för kultursektorn. Faktum är att det är just här jag tror att en balanserad styrning verkligen kan komma till full rätt eftersom att försöka styra såväl konstnärliga som ekonomiska värden är ett av kulturvärldens mest påtagliga dilemman.

Nu tycker jag det verkar som att kultursektorn är där näringslivet var för femton år sedan: ”Om vi bara mäter lite kommer det bli bra.” Men det finns ännu större vinster att göra om man förstår styrkortet inte bara som en managementmodell utan som en metodik för en kontinuerlig process av förändring, lärande och innovation i organisationen.

Din avhandling handlade om musikbranschen. Vad kom du fram till?
Många musiker upplever en stor brist på professionalitet och support i ekonomiska frågor, och på bolagen efterfrågas verktyg för att mäta och följa upp olika satsningar. Samtidigt har styrning flera dimensioner – det handlar inte bara om budgetar och formella styrsystem, utan också om informella aspekter såsom kultur, normer och sociala beteenden.

I avsaknad av strukturer och verktyg breder de mjukare styrmedlen ut sig. Illegal nedladdning är ett exempel på hur det utvecklats en stark moral kring rätt och fel som skiljer sig från lagen – alltså den formella styrningen. Ett annat exempel är debaclet kring Martin Stenmarck, Jill Jonsson med flera som ställdes till svars för att ha tagit emot svarta pengar för spelningar. I brist på styrning, struktur och professionalitet blir praxis och konventioner styrande – alltså hur man de facto gör. Devisen “vi gör så som vi alltid gjort” verkar stark i musikbranschen.

Ett till exempel på konsekvenser av denna “icke-styrning” blir tydliga i en tvist som den mellan Cardigans och Hives. Så länge alla är glada och nöjda är det inte så noga med avtal och styrning. Men dagen meningarna går isär så kan det vara bra att ha lite ordning och koll.

Nu analyserar du statistik om musikindustrin. Vad kommer du fram till?
Jag sitter just och lägger samman alla siffror i excel, men egentligen är det inte totalsiffran som är intressant, utan trenden som vi kommer kunna se först efter att vi uppdaterat modellen på årlig basis.

Att definiera musikbranschen har inte varit helt lätt. Vi har valt att fokusera på omsättningen för kärnaktörer och deras huvudsakliga aktiviteter. Vi kommer att dela upp intäkterna i intäkter från försäljning, intäkter från live och upphovsrättsliga intäkter. Exportsiffran är särskilt svår – den kommer inte att vara i närheten av tidigare siffror med vårt sätt att se.

Nu har vi 2010 som startår för statistikinsamlingen och utmärkande för 2010 är att försäljningen av strömmad musik tar fart även om fysisk försäljning fortfarande dominerar.

När ska resultaten presenteras?
Resultaten kommer att presenteras i mitten av februari i samarbete med Musiksverige som beställt utredningen.

Läs mer om Linda här.

Kvällen efter klev jag ut från en taxi  i East Village och växlade några ord med de som tog över bilen, och de frågade över min accent. Jag sa “Sweden” och de direkt kontrade med att de sett Swedish House Mafia på Madison Square Garden dagen före. Sedan började jag läsa på mer kring vad de just hade gjort, vad som hade hänt och  konstaterade att alla stora tidningar rapporterat.

Jag håller just nu på en sammanställning kring statistik för musikbranschen i Sverige och effekterna av en sådan här spelning är svårmätta. Men onekligen väldigt stora, även bortom biljettintäkterna (och gagerna) förstås.

Det finns tre spektakulära delar i detta. För det första att de faktiskt kallar sig “Swedish” — apropå Sverigebilden och handelsministerns intresse för den svenska musikbranschen. För det andra att ingen annan svensk artist spelat på fucking Madison Square Garden tidigare. För det tredje att detta sker under radarn på de flesta svenskar, som kan hylla Robyn och andra svenskar, som ändå inte är i närheten av de här framgångarna. Är svenskarna mindre intresserade av modern dansmusik än övriga världen?

Spelningen på Madison Square Garden utannonserades först av bandet själva i en mycket påkostad trailer på YouTube, som enligt tidningen Rolling Stone var ”over-the-top”. Nyheten om MSG-spelningen kom tillsammans med nyheterna om den kommande spelningen på jättearenan Milton Keynes Bowl i Storbritannien, med plats för 65000 åskådare, och ett nytt album.

Över 20 000 personer var på Madison Square Garden för Swedish House Mafias spelning. Men långt fler än så ville gå. Biljetterna sålde slut på 10 minuter enligt uppgifter från tidningar – vissa säger 9 och andra 20. Men att det gick fort är ingen tvekan om.

Från början var tanken att SHM skulle släppa ett antal förhandsbiljetter till sina mest hängivna fans, men trycket på bokningssajten blev så stort att den till slut kraschade. Bandet agerade genom att skriva till sina 2 miljoner (!) fans på Facebook:

Bandet uppmanade även sina fans till att inte köpa biljetter på andrahandsmarknaden, detta hjälpte dock inte och snart fanns biljetter – äkta eller falska – ute på auktionssajter för nästan 1000 dollar styck.

Några videoklipp och bilder som jag tog med mobilkameran:

På väg bakom scenen. Jag hade tur att få VIP-biljett.

Själv fick jag uppgiften att kommentera rubrikens påstående, som Musiksverige-vd:n Elisabet Widlund beskrev som “en myt i branschen”.
Det är förstås omöjligt att säga något så generellt om vilken låt som helst. Men jag försökte diskutera — utifrån mitt gamla solsystemstänk — om hur olika värden skapas i olika nivåer. Från direkt ersättning till låtskrivaren till att det säljs ljudutrustning för 1,2 miljarder kronor under ett år (siffror från 2010).

Intressant är att den nya kartan över branschen — och ett nytt samtal! — har tagit plats. Jag tror inte att ordet eller prefixet “pirat” nämndes någon gång. Det var också uppfriskande att det på scen inte bara var konsensus om allt. Sofia stod för ett perspektiv medan skivbolaget (Robert Litsén, Cosmos) eller musikförlaget (Patrik Sventelius, Sony) tog ett delvis annat perspektiv.

Dagens nya ord för mig: musiksamhälle — i stället för bransch eller industri. Det var Robert Litsén som sa det.

Gillar det skarpt eftersom det fångar in så mycket… hela ekosystemet med ideellt, kommersiellt och kulturpolitiskt stöttat, liksom alla affärsmodeller (live och inspelning).

(Foto bilderna nedan: Tobias Björkgren)

Första frågan handlar ofta om alla får plats och ett svar ges i själva frågan. Det finns en festivaltrend nu — inte bara det att många festivaler äger rum, utan också att medias intresse bidrar till göra festivaler till något som för allt fler är ett självklart inslag under sommaren.

Sedan är det som vanligt på en marknad. Nya aktörer kommer, gamla slås ut. Att några rockfestivaler — läs: Arvika och Hultsfred — under så lång tid har fungerat är inget som kan tas som självklart, även om det har varit lätt att tro det när “klustersatsningar” sätts igång.

Igår intervjuades jag av TV4 Nyheterna kring sommarens festivalträngsel. De kom till och med hem och stod med kameran i trädgården (vilket väl nog blir första och sista gången om det inte ska bli uppföljning i programmet: hur vildvuxen kan man egentligen låta en trädgård bli?). Hade egentligen hellre förberett mig för en sista kväll på Peace&Love än stått vid en syrsénberså, men blev det i år.

Som vanligt blir ett sånt snack kraft nedkortat. Men för den som vill läsa mer:

• Volantes tidigare undersökning (2009), som bland annat visar att festivalsommaren sett till biljettintäkter och turistekonomi omsätter ca 4-6 miljarder kronor.
• Förra årets tv-diskussion i Nyhetsmorgon på samma tema…
• och framför allt sammanfattande analys av “festivaldöden” på bloggen (2010).

Jag hade ju knappt lärt mig gå och prata när det här skedde, så jag har bara hört skivan i efterhand. Då ligger allt på plats, som vore det självklart. Låtordning, omslagsbild, själva låtarna.

Filmen visar att inget var klart. Allt var osäkert. Inledningen till “Racing in the street” varierades hundratals gånger innan en variant valdes. Sidor av strofer fyllde anteckningsboken innan en slutlig text blev klar.

Processen.

Springsteen, bandet The E Street Band och managern Jon Landau sitter — som det känns — i ett enda rum under flera år och vet inte vart de är på väg. Det finns mängder av utkast till låtar att välja från. Det testas, spelas in, skrivs om, skrivs till. Dedikationen är total.

Samtidigt pressen.

Med genombrottsalbumet “Born to run” hade  Bruce Springsteen fått en publik på miljoner och förväntningarna var enorma. Dessutom hade en rättslig tvist med den förra managern försenat inspelningen med uppföljaren.

Övertygelsen.

Dels från bandet att deras ledare verkligen kommer föra dem in i mål. Förtroendet är häpnadsväckande. Dels övertygelsen hos Springsteen som väljer bort låtar varav flera skulle kunnat gå till rockhistorien — och en gör det med en annan artist — bara för att de inte passar in. Han vill skapa en helhet. Även om han inte lyckas verbalisera den eller ens ser den, har han en vision om hur slutresultatet ska låta. Till slut.

Det är en film också om ett manlig kreativt geni, så som vi sett så många gånger. Schablonerna finns även här. Det hindrar inte att jag känner beundran för Springsteen. Att skapa sig frihet att göra vad man vill medför också en enorm press — ansvaret ligger därmed i dina händer — medan musikvärlden dessutom ifrågasätter vad som händer, om något alls händer. Att i det läget sätta sin vision och konstnärliga integritet främst imponerar.

Men filmen handlar också trots allt om den kreativa, kollektiva processen. Springsteen gör inte det här själv. Han hade inte kunnat gjort det själv. Även om filmen fokuserar på honom så är det en viktig poäng.

Åldern hos artister på Ultimate Chart 100:

För de 50-i-toppturnérande akterna 2009 var genomsnittsåldern 46 år. Över hälften av artisterna som ingick i undersökningen var mellan 40 och 69. Exempelvis har medlemmarna i U2 nu hunnit bli runt 50. Intressant i sammanhanget är också att det genomsnittliga biljettpriset för 50-i-topp-turnéer var 76,44 US dollar (cirka 520 kronor), enligt data från Pollstar.

Åldern hos artisterna på de största turnéerna:

Det är intressant hur den genomsnittliga åldern på populära artister som finns med på en låtlista kan skilja sig så jämfört med artister som ger stora turnéer.

Emma känner henne bättre. Min enda koppling är väl att jag typ var den första som skrev om henne som artist, då hon var 16 år, i Expressen — och kanske min mest lyckade formulering någonsin (bortsett från det klyschiga): “Frågan är inte om hon kommer bli stor — utan hur stor.”

Se nedan från The Letterman Show. Svenska Institutet, notera hur “Sweden” upprepas av värden både i början och i slutet.

Om vi ser på hennes roll som kulturföretagare finns det mycket att lära:

• Testa nya modeller som med årets tre albumsläpp plus ett summerande album. Men också att följa sin egen takt: om det kommer ett kreativt rus, så fånga det oavsett gängse branschstandarder för hur mycket nytt som kan släppas på ett år.
• Långsiktigheten. Bakom hennes framgång — och fantastiska scenframträdanden — ligger oerhört mycket övning och erfarenhet. Jag har själv följt med henne på turné i Blekinge- och Smålandsskogar där hon som 17-åring tvingades hantera en publik som skrek skällsord och mest var intresserad av krök och varandra. Men hon har fortsatt och fortsatt.
• Integriteten, vilket vi på forskarspråk skulle kunna formulera som att detta kulturella kapital ligger till grund för de kommersiella framgångarna.
• Kvalitet. Hon har onekligen blivit en lysande artist och låtskrivare.

Framför allt: wow!