Kulturekonomi

Framtidens “skivbolag”

mobil, musikbranschen

Under många år var det skivbolagen som utvecklade och skördade i musikbranschen. Från att hitta talanger, till att producera musik, marknadsföra den och med bland annat s.k. turnéstöd få ut artisterna på scener.

I takt med den dalande skivförsäljningen har musklerna försvagats och incitamenten minskat för den här styrande rollen. Frågan har varit vad som händer sedan. Såväl turnébolag (Live Nation) och nätaktörer (MySpace) har iklätt sig rollen som helhetsfixare, men bara för redan stora artister. (t.ex. Madonna).

Idag skriver Dagens Industri som TV4-såpan “Made in Sweden”, som har premiär i nästa vecka. Det är Tele2 som finansierar och som utan andra mellanhänder vill kunna sälja musiken och artisterna som ska vaskas fram. Till hjälp är bland annat en av Sveriges mest framgångsrika låtskrivare internationellt, Andreas Carlsson (numera mest känd som en del av juryn i TV4:s “Idol”).

Tele2-chefen Thomas Ekman berättar att av bolagets fyra miljoner abonnenter surfar en av åtta regelbundet med mobilen. I december sålde bolaget 30.000 låtar i sin musikbutik. Men alla är överens om att priset är för dyrt idag för en låt: 15 kronor.

Och apropå vad som händer sedan har vi redan sett svaret framtona: ett flertal aktörer tar plats från olika delar av den växande musikbranschen i stället för några få skivbolag, som kan vaka över hela branschen. Att kartan är så pass oskriven innebär mycket slit för många och svårigheter att ta betalt innan nya modeller, som får genomslag, tar plats. Men osäkerheten innehåller också många möjligheter och jag är övertygad om att känslan att man själv är med och skapar förutsättningarna kommer hålla liv i branschen länge till. Andreas Carlsson ger i artikeln exempel på hur modellerna förändras:

“Enligt den gamla affärsmodellen gjorde en artist 15 låtar till ett album som såldes och ett halvår senare var det konsert på Globen. Vi vill i stället att publiken följer artisten. Det kan bli ett minialbum på sju låtar, en kort spelning på webb-tv och en ny låt en vecka senare.”

Ytterligare en trend i musikbranschen

mobil, musikbranschen

Låt mig fortsätta och göra en liten trilogi av vad som sker i musikbranschen:

Jag läser i kväll ett två veckor gammalt nummer av Time Magazine och även där finns en artikel om musikbranschen i förändring. Vad de dessutom tar upp, vilket DN-artiklarna (idag respektive igår) missar är paketlösningar från konsumentens perspektiv, nämligen bundling. Du köper egentligen något annat och får musik på köpet. → continue reading

Tekniktomten, tvåltelefonen och livet som prosument

datorspel, design, mobil

Tomten kom med en säck full av teknik: en PC, en iPod och dessutom hade det ju redan innan jul kommit en ny mobiltelefon, eftersom den gamla hade gått sönder. Så det är bara att gissa i vilket tecken julen har gått… ja, just det, i svordomarnas tecken!

Vilket föranleder en liten fråga: när bestämdes det att vi konsumenter själva skulle stå för allt jobb, och – misstänker jag – all produktutveckling? När inte bara valde, utan tvingades vi att bli prosumenter? När började produkter som är långt ifrån färdigutvecklade lanseras på marknaden? Varför ska vi, som betalar för dem, också utveckla dem, genom att ständigt och jämt skicka in miljoner små felrapporter? Och hur kan modern teknik vara så extremt användarovänlig? → continue reading

Producentperspektiv kan vara konsumentperspektiv

design, kreativitet, mobil, upplevelseindustrin

Lunch och bläddrar igenom förra veckans tidningar. Fastnar för ett uttalande från DI i fredags. Det är Nokias chef för multimedia, Bill Plummer, som säger:

“Vi ger användarna vad användarna vill ha. När vi lanserar en ny teknik gör vi det baserat på omfattande marknadsundersökningar.”

Han säger det apropå den nya telefonen N95, som inte är helt olik Apples Iphone.

Men vet kunden alltid vad den vill ha? → continue reading

I höst ska det vara en mobilfilm

filmbranschen, mobil, samarbeten

Sedan ett par år tillbaka är min mobil trasig, och sedan ett par veckor fungerar den för det mesta inte alls. Det är lite synd, för i höst är det tydligen mobilfilm och mobilfilmtävlingar som gäller.

Tidigare i höst utlyste Konstfack en tävling bland sina studenter om bästa mobilfilm, i samarbete med min kompis Annas företag Adimo. Ett initiativ som också nominerades till Årets mobila initiativ.

På Stockholms Filmfestival, som pågår för fullt, är det nu dags för nästa mobilfilmtävling. Den här gången är det Nokia som sponsrar en tävling – och återigen är samarbetet nominerat till ett pris, nämligen till Swedish Arts and Business Awards.

Mer Almi till upplevelseindustrin

Göteborg, infrastruktur, konst, kreativa klassen, mobil

Ännu mer pengar till upplevelseindustrin? Absolut, sa jag i SVT:s Kulturnyheterna i fredags. Samtidigt menar jag att upplevelseindustrin är en del av näringslivet och ska varsamt sammanblandas med den icke-kommersiella kulturens finansiering, även om samband finns.

Så varför offentliga pengar? KK-stiftelsens investeringar behövs just nu för att koppla på de stödstrukturer som ska finnas för näringslivet, men som ännu inte har nått fram till de här kreativa näringarna. Med det menar jag kvalitetssäkring av utbildningar, bättre kontakt med forskning och användning av till exempel Almi Företagspartner.

Apropå det sistnämnda var jag i Umeå i förra veckan och såg ett exempel på vad som mer behövs. → continue reading

Allvaret, kulturen idag, Kent och Sony Ericsson

mobil, musikbranschen, nedladdning

Någonting har hänt. Åtminstone för oss som fans. Samma dag som nyheten släpps att Kent samarbetar med Sony Ericsson (fansen har verkligen reagerat: “pajasfasoner”, “tror jag inte en sekund på”) får jag ett mejl om en ny antologi om just Kent. Förlaget vill publicera min tio år gamla recension av albumet “Isola” och i den skriver jag om att Kent återupprättade allvaret i svensk musik, om hänvisning till Hjalmar Söderbergs fin de siècle-stämning och att “de trycker hårt mot hjärtat”.

Kan man skriva en sån text idag?

Vi fick lov att vara härligt pretentiösa i nöjesbilagorna i mitten av 90-talet. Och det är klart att musikbranschen i skivindustrins våld var minst lika kommersiell som nu. Det är bara mer tydligt nu, såsom med SonyEricsson-samarbetet (Kent: “Vi fick ett erbjudande som vi inte kunde tacka nej till”) och jag är ambivalent.

Å ena sidan älskar jag ju nya samarbeten och nya lösningar, och att det är klart mobilen är den nya ipoden och den nya skivan. Utveckling är bra. Å andra sidan: den där känslan, med skivor som små konstverk (även cd-skivor) och alla tankar bakom. Som detaljen att Kent tjatade till sig den gamla RCA-loggan (mycket för Bowie-blinkningarnas skull), som därmed prydde skivorna. (Kanske så på nästa också, men vem kommer bry sig?) Och omslaget till “Isola”! Jag köpte faktiskt vinylen också för att jag ville hålla i den och se ordentligt.

Men det finns nog plats för det pretentiösa idag, även i musiken. En vän tipsar om Kristian Anttilas förra album och jag lyssnar på det nu.

Där finns pretentionerna så underbart:

“Det är jag som är bränderna i Paris. Det är jag som är skotten i Turin. Det är jag som är viljan och vinden och inget rör mig. Det är jag som är drömmen om Amerika. Det är jag som är arvet i Spanien.”

-> Klicka vidare för att läsa min gamla recension om Kents “Isola” från Expressen Fredag 14 november 1997. (Tyvärr utan Mattias Bardås fina bild till, men den finns på hans webbplats.)

→ continue reading

Kulturkrig i mobilen

mobil, musikbranschen

Kultur är efterfrågad, och sällan är det väl så uppenbart som i det mobilkrig som drar igång i sommar. Det var länge sedan som någon köpte en telefon enbart för att ringa med. I dag är det snarare design och tilläggstjänster som lockar till nya köp.

Om ett år lär det vara film och tv som är viktigt att anpassa mobilerna för, men nu är det musik som mobilbranschen fokuserar på.

I ena ringhörnan finns Iphone, Apples första mobiltelefon och som lika mycket är en musikspelare med en hårddisk på 4 eller 8 Gb. Iphone börjar säljas i USA 29 juni och i Europa i oktober eller november.

Samtidigt mobiliserar andra tillverkare. Sony Ericssons walkmanserie, exempelvis, dominerar de svenska försäljningslistorna. På operatörssidan kommer också nya tjänster. Telenor lanserar i dagarna Musicstation i Sverige, som första land i världen för den tjänsten. För en fast prenumerationsavgift, ungefär 30 kronor i veckan, ska man kunna ladda ner hur många låtar man vill. I Sverige finns dessutom inte minst Tre, med ungefär 60.000 betalande användare av sin musiktjänst.

Kärleken till musik är besvarad från musikbranschen, som dock ställer orimligt höra krav på att försäljning via mobilen ska kompensera för den minskade skivförsäljningen. Att vi lyssnar på musik via mobilen är givet – nu eller senare – men köpa ny musik? Jag är övertygad om att ingen kommer vilja att först ladda ner via mobilen och sedan lyssna. Antingen så har man redan sitt digitala bibliotek på en hårddisk som man sedan strömmar från, eller så kopplar man upp sig mot olika radiostationer, internetbaserade eller traditionella kommer man inte tänka på. Trenden musik som vatten fortsätter, för att låna Gerd Leonards uttryck (och han har fått det från David Bowie).