För ett par år sedan slog jag till exempel offentligt vad med Stockholms stadsteaters chef, Benny Fredriksson. Han trodde att hälften av teaterns intäkter skulle komma från sponsring inom tio år.
Det tror inte jag, och det tror kanske inte han heller, längre.

Likaså hade vi många diskussioner om det nyligen i Chicago, eftersom amerikanska – i likhet med brittiska – kulturorganisationer inte heller får mer än någonstans kring tre procent, i genomsnitt, av sina intäkter från sponsring.

Men därmed inte sagt att sponsring inte kan vara både viktigt och bra i det enskilda fallet. Det kan sponsring absolut.

Och jag gillar initiativet från LKAB att sponsra skolteater och samarbeta med Norrbottensteater.

Till saken hör att BP är en av de mest generösa kultursponsorerna av alla. De sponsrar bl a British Museum, Tate, Royal Opera, National Portrait Gallery, Science and Natural History Museums.

Vad var det nu kritikerna sa om sponsring? Att det faktiskt finns företag som använder sponsring för att skapa en “varm glöd” kring sina varumärken, och få företagen att framstå som lite godare än vad de egentligen är.

Är inte det grundläggande problemet att kultur inte riktigt betraktas som ett allmännyttigt ändamål i Sverige? Det är ju till exempel det som gör att stiftelser (än så länge) har svårt att ge för mycket pengar till kulturella ändamål.
Än lever föreställningen om kultur som något för eliten kvar. Eller, som den dåvarande finansministern, som fått i uppgift att se om kultur inte skulle kunna utgöra ett så kallat kvalificerat ändamål, sa: “kultur är något för överklassen”.

När vi pratar om Svenska Spel kontra Norsk Tipping är det riktigt intressanta ju inte att jämföra deras sponsring. På Svenska Spel hittar vi till exempel under rubriken “Samhällsansvar Staten och Kultur“:

En del av överskottet från Penninglotten är öronmärkt för kulturella ändamål. 2008 handlade det om 217 000 kronor.

Alltmedan det på Norsk Tippings hemsida står att de år 2009 fördelade:

1,25 milliarder til kultur

Som vanligt tycker jag alltså att debatten missar målet, även om jag inte är säker på att lotterivinster är rätt väg att gå. Det finns en del kulturekonomer som har bra argument mot dem.

Det verkligen intressanta är dock om det råder en skillnad i föreställningarna om vad som är allmännyttigt, och vad som inte är det. Det tror jag.