Är det hus vi behöver?

Noterat 30 October 2009 av Tobias

På måndag och tisdag är det stor nordisk konferens i Göteborg på temat kulturhus. Svensk Scenkonst arrangerar “Hus för scenkonst”. Det är en stor och imponerande samling av samhällsplanerare, politiker, arkitekter, kulturchefer och kulturutövare som kommer dit.

Vi kommer bland annat höra om tre nya scenkonsthus i Köpenhamn, om akustik, om beställarrollen mot arkitekten, om kultur som framgångsfaktor för en region (vi är ju i Västra Götaland!) och om hur vi bygger för barn och för morgondagens publik.

Jag ska inleda och moderera ett seminarium med rubriken “Är det hus vi behöver?”. Min utgångspunkt är dels en text som jag skrev för antologin “Nya rum i samverkan”, dels tre exempel som kommer presentera sig själva:

Dessa hus visar på olika aspekter av hur man kan organisera (multifunktion eller en verksamhet) och finansiera (samverkan?) hus för kultur. Ett annat viktigt tema är ursprungliga förhoppningar kontra långsiktighet, och vilka som faktiskt använder sig av huset (lokalbefolkningen eller turisterna). Seminariet genomförs i samverkan med Sveriges Kommuner och Landsting och Calle Nathansson kommer också reflektera över utvecklingen.

Välkomna på måndag! Annars har jag skrivit en del tidigare om det här:

Vad är ett kulturhus: yta eller innehåll?

Analys, Noterat 2 May 2009 av Tobias

När vi i de flesta fall talar om konst och kultur pratar vi om innehåll och betydelsen. Men det finns ett undantag, nämligen när byggnader för att husera kulturverksamheter ska byggas.

I spåren efter de spektakulära husen i Bilbao och Sydney – och det finns givetvis fler exempel längre bak också – har symbolvärdet i kulturhus lyfts fram. Attraktionskraften i själva huset behöver dock inte innebära att innehållet blir lika spännande.

I april förra året invigdes Operahuset i Oslo, en vit marmorbyggnad. Huset är ritat av arkitektkontoret Snøhetta som i onsdags fick Europas mest prestigefyllda arkitekturpris (här till exempel uppmärksammat i amerikanska Fast Company). Juryns ordförande Francis Rambert hyllade huset: “It is more than just a building. It is first an urban space, a gift to the city.” Tidigare har operahuset utsetts till årets kulturbyggnad av en internationell jury under World Architecture Festival i Barcelona.

Invändigt har succén dock inte varit lika stor. Redan vid invigningen ställdes öppningsföreställningen in, en nyskriven opera baserad på Jules Vernes Jorden runt på 80 dagar. Tekniken hade inte hunnit med. Och trots 386 miljoner norska kronor i statsstöd sprack budgeten. 35 miljoner kronor skulle sparas, vilket bland annat gick ut över Wagners Valkyrian som skulle satts upp i februari, men som nu ställts in.

Frågan har varit om Operan kunnit bli något mer än en turistattraktion. Jag har inte varit där själv och jag har inte hört något de senaste månaderna. Men det ska bli intressant att studera. Liksom att se hur väl Oslo lyckas koppla sin kulturmiljö till huset (jämför om Bilbao och Guggenheimmuseet i det här inlägget).

PS. Jag har resonerat en del kring olika synsätt på varför kulturhus och evenemangarenor byggs i den här artikeln, publicerad i en bok från januari i år.

Samverkan och byggboom för kulturen

Analys, Bok 17 March 2009 av Tobias

I veckan presenterar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) skriften “Nya rum i samverkan – mellan det offentliga, näringslivet och det civila samhället”. Den bygger på några exempel på samverkansprojekt samt innehåller analyser från etablerade forskare inom området. Jag och Malin Gawell på ESBRI har bidragit med analyserande texter.

Nedan låter jag Calle Nathanson på SKL – han är bokens redaktör – berätta om bakgrunden till skriften. 5 maj genomförs också ett lunchseminarium på SKL som tar avstamp i boken. Prenumeranterna på premiumversionen av analysbrevet kommer få skriften skickad till sig.

>> Klicka här (eller bläddra ner) för att läsa mitt kapitel “Först vinner eller resten hinner! Om drivkrafter, långsiktighet och samverkan”. Det inleds med en analys av argumenten bakom satsningarna och ställer sedan några viktiga frågor: Finns det utrymme för alla hus? Hur ser långsiktigheten ut?

>> Klicka här för att beställa eller ladda ner skriften

Vad ligger bakom boken?

- Vi ser på lokal och regional nivå en stor aktivitet och mobilisering kring kultur, kreativa näringar och evenemang. Ett tecken på det är byggboomen under 2000-talets första decennium av kulturhus, konserthus, konsthallar och evenemangsarenor. Dessa satsningar bygger på samverkan mellan olika parter, offentligt-privat-ideellt, och utmaningarna handlar om hur samarbetena blir framgångsrika på lång sikt och kommer medborgarna till del.

Vad är syftet?

- Det finns behov för modeller om samverkan mellan det offentliga och civilsamhället för att utveckla kommande samarbeten. Av tradition har vi i Sverige en stark bidragsgivning till kultur- och föreningsliv, men vi behöver utveckla det kvantitativa systemet till att bli mer kvalitativt. Det handlar om att det offentliga i högre grad skapar överenskommelser och partnerskap med det civila samhället.

Först vinner eller resten hinner!

Essä 17 March 2009 av Tobias

FÖRST VINNER ELLER RESTEN HINNER!

Om drivkrafter, långsiktighet och samverkan

Av Tobias Nielsén

-

Byggboom råder i Sverige inom kultur och fritid. Ett stort antal arenor liksom kultur-, konsert- och kongresshus har byggts i Sverige under den senaste tioårsperioden. Dessutom planeras ytterligare.

Många byggnader byggs med hjälp av samverkan mellan offentligt och privat eller ideellt. Allt för konstens skull? Aldrig enbart för konstens skull. Den här texten börjar med att analysera argumenten bakom satsningarna och ställer sedan några viktiga frågor: Finns det utrymme för alla hus? Hur ser långsiktigheten ut?

Detta är ett kapitel ur skriften “Nya rum i samverkan”, utgiven av Sveriges kommuner och landsting i mars 2009. Klicka här för att beställa eller ladda ner boken och läsa mer.

kalmarkonsthall1

Byggnader kan verka så självklara när de väl står på plats. I dag står Kalmar konstmuseum stolt och upprätt i Stadsparken, med utsikt mot Öland och bredvid slottet som under lång tid var en Sveriges viktigaste försvarsanläggningar.

Men just byggnader är sällan självklara när de planeras. → continue reading

Nya sätt att mäta kulturens värde

Noterat 11 November 2008 av Tobias

Vad bidrar ett kulturhus med? För inte så länge sedan stannade mätningar vid att konstatera faktorer som “antal hotellnätter”, vilket ger oerhört endimensionella resultat när så många aspekter finns att inkludera i en analys.

Handelshögskolan i Göteborg har försökt besvara frågan med utgångspunkt i Vara Konserthus och nu har jag äntligen fått tag i hela rapporten, som är en av höstens mest intressanta. John Armbrecht (huvudförfattare och doktorande) och Tommy Andersson (handledare och professor) försöker kvantifiera “upplevelsen” hos besökarna och invånarna samt “samhälleliga värden”.

Som alltid när det gäller mätningar finns saker att diskutera, men rapporten utgör en inspirationskälla för oss som försöker formulera och konkretisera indirekta effekter och inte bara stanna vid de företagsekonomiska kalkylerna. Jag ser rapporten som en viktig startpunkt för en fortsatt diskussion kring mätningar av det här slaget.

Inspirationen till mätmetoderna kommer från miljöekonomins sätt att översätta naturvärde till kronor, inte minst med tanke på optionsvärdet eller existensvärdet – att något har ett värde bara för att vi (och våra barn) ska kunna ha tillgång till något.

Slutsatser? Författarna menar att värdet av den ökade livskvaliteten i Vara är högre än det årliga nettobidraget konserthuset får av kommunen för verksamheten, som år 2007 var 3,9 miljoner kronor. De flesta besökare anser att Vara Konserthus bidrar till högre livskvalitet både för Vara kommun och för den enskilde besökaren.

-> Här är rapporten (pdf, 1,1 Mb): “Varas Värde Varar”

-> DN:s artikel i oktober: “Forskare klurar ut kulturens värde i Vara”

Hur kulturhus ska lyckas

Noterat, Samtal 10 October 2008 av Tobias

Jag talade i veckan med kulturhuschefen i Stockholm, Eric Sjöström, och han sa många kloka saker om hur man ska lyckas med ett kulturhus.

Han konstaterade betydelsen av de ekonomiska aspekterna framåt, inte bara vid byggnationen. Husen måste byggas för att kalkylerna ska fungera i framtiden. I Stockholm står han med för små teaterlokaler, vilket innebär att inte ens de rörliga kostnaderna kan täckas av biljettintäkterna om biljettpriserna ska hållas på en nivå som reflekterar det politiska uppdraget.

Eric pratade också om vikten att skapa den där mötesplatsen, dit folk går för olika saker. “Om man ska bygga i Falun – se då till att Faluns bästa restaurang finns i huset.” Då handlar det också om läge för huset. I Stockholm är det unikt, mitt i centrum såsom en förlängning av Sergels Torg, där folk ändå rör sig naturligt. I Luleå, som jag berättade om igår, är läget likaså centralt.

I en mindre ort menade han också att det är viktigt att bredda kulturbegreppet och till exempel involvera Studieförbunden. Även vuxna har behov av att vara med och skapa kultur själv.

Framför allt betonade han förankring, att alla möjliga aktörer måste byggas in. “För någon gång kommer en tid när det gäller att ha förtroendekapital, när kulturen ställs mot dagis och sjukvård.

Det tror jag själv är bland det viktigaste för den offentliga finansierade kulturen. Den politiska risken är det största hotet mot den typen av verksamheter på sikt. Man måste jobba hårt för att folk – och i förlängningen politiker – ser att kulturen tillför något. Det var bland annat därför som jag döpte utredningen av symfoniorkestrarna för tre år sedan till “En del av världen”:

“… att vara en del av världen handlar om att ta plats och hitta en naturlig roll i samhället, inte vara ett landet Narnia dit enbart några når. Att vara en del av världen handlar alltså om att inte vara en värld för sig.”

Ett hus som fungerar som en naturlig mötesplats är en bra bit på vägen. Men husets verksamheter måste också nå fram. För Kulturhuset i Stockholm – som har nästan 3 miljoner besökare årligen – handlar det nu mer om att öka kvaliteten i besöken. “Angelägenhetsgraden” är ett mått som kompletterar “antal besökare” när Eric Sjöström planerar. Han säger: “Vi vill inte vara ett fritidsrum eller ett uppehållsrum.”

Kulturens hus i Luleå

Noterat 9 October 2008 av Tobias

I måndags var jag med och diskuterade om det byggs för mycket kulturhus och konserthallar i Sverige. Det skedde på SKL:s konferens i Uppsala, i den stadens nya konsert- och kongresshus.

Det byggs inte för mycket, tyckte de församlade kulturpolitikerna och -tjänstemännen. Däremot fel och med många löften som inte blir infriade.

Att investera i byggnader kontra verksamheter är en annan diskussion och i tisdags var jag i Luleå och gästade näringslivsbolagets kulturbranschråd, vilket har funnits sedan 1999. En imponerande ålder med tanke på hur många år det dröjt tills man på nationella planet insåg att många kulturarbetare också är företagare. Och en intressant grupp med människor med en tydlig vilja framåt (som Norrbottens-Kuriren och NSD rapporterade om).

Vi höll till på Norrbottensteatern, men på andra sidan vattnet ligger Kulturens hus som invigdes i fjol. Det ligger centralt i Luleås norra hamn. En symbol som syns tydligt och ett hus som välkomnar med många offentliga utrymmen, allt från solterass till ett bibliotek i flera våningar.

kulturhuset_lulea.jpgI Luleå behövdes ett nytt stadsbibliotek – och då passade man på att bygga för andra ändamål samtidigt: konsertsalar, konsthall, mötesplats, konferensmöjligheter. Varje månad passerar nu ett helt Luleå genom dörrarna, mellan 60.000 och 85.000 i månaden.

Och det blir tydligt att byggnad eller verksamhet inte behöver stå som två motsatser, utan att byggnaden kan innebära att verksamheter lyfter sig. Inte bara för att lokalerna är bättre utformade, utan för att byggnaden som sådan kan ta plats i en stad som mötesplats och symbol.

Men notera igen – det behöver inte alltid vara så. Många fallgropar finns.

Hur ska man lyckas? I går talade jag med Eric Sjöström, chefen för Kulturhuset i Stockholm – ett annat hus med många besökare, till och med tvåa på besökstoppen i Sverige över huvud taget (efter Liseberg).