Vem hade kunnat tro att killen längst upp till höger med glasögon sex år senare skulle bli en av världens hetaste låtskrivare med sin första USA-etta? Idag har han varit med och skrivit fler låtar (sex) som toppat USA-listan än både Benny Andersson och Per Gessle.
Det är Johan “Shellback” Schuster, idag 28 år, på bilden. För några veckor sedan tog han emot Regeringens musikexportpris av handelsministern Ewa Björling. Ur motiveringen: “Tillsammans med kollegan Max Martin var Shellback trefaldigt nominerad inför 2013 stora Grammy-gala i USA och av den amerikanska musikbranschbibeln Billboard har Shellback rankats som den just nu hetaste musikproducenten i världen.’”
Jag använde Shellback som exempel när jag höll föredrag på en konferens i Malmö om Kulturskolans framtid för några dagar sedan. Kopplingen var naturlig eftersom superproducenten skrevs in på Kommunala Musikskolan i Karlshamn för snart två decennier sedan.
Det roliga var att hans trumlärare — Peter Svensson, eller trum-Peter — satt i publiken. Peter var Shellbacks lärare från årskurs 4 till och med årskurs 3 på det estetiska programmet på gymnasiet. Jag hade pratat med Peter innan när jag gjorde research och hade fått en bakgrund.
Det är en historia om vikten av kulturell infrastruktur och att talanger kommer från hela landet, även om de dras till Stockholm och, i det här fallet, till slut Hollywood. Historien visar också på vikten av dedikation och träning, men också på betydelsen att få tillträde till lärare som kan vägleda samt lokaler.
Det är också ett bevis för hur estetiska gymnasieprogram, studieförbund (läs Jan Gradvall) och musik-/kulturskolan har en stor betydelse — och, utöver att tillföra mycket för människors och samhällets utveckling på olika plan, också bli en oerhört lönsam affär.
Handelsministern igen: “Intresset för svensk musik och den betydelse som svenska musikframgångar har på den internationella arenan går inte att underskatta. Det är därför särskilt glädjande att idag få dela ut Regeringens musikexportpris till musikskapare som bidrar till att öka både kännedomen och nyfikenheten på Sverige i utlandet.”
Hear, hear.
Johan “Shellback” Schuster mottagare av Regeringens musikexportpris 2013.
Min väl använda figur: bredd leder till elit. Men oerhört relevant i exemplet Shellback.
Jag jämförde med idrottens organisation. En fråga borde vara hur fler kultur-Zlatan kan få tillträde och kunna utvecklas. Potentialen är gissningsvis enorm.
Jag tänkte på artisten Rodriguez när gratistidningen Nöjesguiden i januari listade musikbranschens mäktigaste i Sverige. I sammanställningen till vänster så blir det tydligt hur låtskrivare och artister dominerar listan. Visserligen står dessa för lyskraften, men ibland under en begränsad tid — och mäktigast?
I filmen “Searching for Sugar Man” så framkommer en annan, vanligare bild. Kreatören må vara den som allting springer ur, källan för att allt runt omkring kan snurra: skivbolag, producenter, skivbutiker (på den tiden), Spotify (nu), konsertbokare, musikjournalister. Men själv tjänade han knappt något medan succén pågick i Sydafrika.
Någonstans måste väl pengarna ha gått, frågar sig Malik Bendjelloul i sin film, och börjar nysta i tråden innan han släpper den, fortfarande lös. Det blir en illustration över hur svag kreatören snarare är och hur skev fördelningen kan bli. I det här fallet extrem åt det hållet.
Jag och andra har pratat om det många gånger, men filmen blir en talande illustration och en påminnelse.
Det är för övrigt fantastiskt att Malik Bendjelloul fick en Oscar natten till idag för bästa dokumentärfilm. Stort grattis!
Kulturekonomi har fyllt fem år och vi firar imorgon med mingel och seminarium med kulturministern under bokmässan. Kulturekonomi har alltså funnits ungefär lika lång tid som Lena Adelsohn Liljeroth varit minister.
Vi ska sträcka oss ut mot utmaningar framåt – men utgå från att blicka tillbaka. Vad har vi framför allt plockat upp och reflekterat kring under den senaste femårsperioden?
För Kulturekonomis del har vi sedan starten i maj 2007 skrivit 1.180 inlägg. Ungefär 65.000 unika besökare har varit inne på bloggen och sedan början av 2008 besöker omkring 2.500 personer bloggen varje månad.
Premiärinlägget som Tobias skrev den 30 maj 2007 handlade om ett möte med europeiska kulturföretagare hos Nätverkstan i Göteborg. Emmas första inlägg, 1 juni 2007, tog upp vad kulturorganisationer kan tjäna på att se sig som en del av civilsektorn snarare än det offentliga eller kommersiella. Båda inläggen är representativa för vad bloggen många gånger återkommit till, utvecklingen av kulturföretagandet och kulturens finansiering.
Bloggens mest lästa inlägg är samtalet med Katti Hoflin som då jobbade med att dra igång Kulturhusets ungdomsbibliotek, Tiotretton (ett tecken på bibliotekarier är aktiva i sociala medier?). Böcker, eböcker och bokbranschen har varit ett av ämnena som följts närmre under åren.
En annan av de mer vällästa artiklarna är Tobias inlägg från 2009 “Nu slutar jag med kulturpolitik”, ett blogginlägg som också plockades upp av tidskrifterna Fokus och Konstnären. Trots frustrationen i det inlägget har kulturpolitik varit ett återkommande ämne såväl innan dess som efter.
Bloggen har också uppmärksammats utanför de närmast intresserade. Både 2009 och 2010 var Kulturekonomi nominerad till stora kulturbloggspriset och 2010 vann vi Kulturbloggens specialpris.
Vi ser nu fram emot de kommande fem åren och att ni fortsätter vara med oss.
24 okt 2006 tillträdde hon som kulturminister.
31 maj 2007 började vi blogga på Kulturekonomi.se.
Det är många sätt en och samma epok. Så bloggen blir vår utgångspunkt för samtalet.
Vad minns vi? Vilka inlägg håller vi som viktigast, eller bara som bra eller viktiga? Ni får gärna hjälpa till.
Jag återkommer imorgon med lite mer om resultatet från dessa återblickar, men med tanke på framtidstemat på vårt seminarium kommer vi plocka upp sådant som handlar om utmaningar inför framtiden. Eböcker och bibliotek är en sådan fråga, som också är relevant för sammanhanget.
Idag var det dags för Sundsvall och Västernorrland. Det blev femte Kreatörskaravanen efter starten i Stockholm i höstas.
Därefter har vi varit i Östersund, Hälsingland och Blekinge. Totalt har vi träffat 20 företag och lärt oss massor.
Jag gillar modellen med studiebesök (empiri) och sedan diskussion (teori och analys). Och kombon med lokal förankring och ett genomtänkt koncept.
Så vi fortsätter i höst. Kontakta Johanna Skantze på Generator för mer information.
Nedan några bilder från dagen. Vi besökte fiskelägret Lörudden med white guide-restaurangen Sillmans, IT-företaget Data craft (med spelföretaget Corncrow games), konsthantverksförsäljarna Art Local och pratade med upplevelseföretaget Aktivera.
Fanbild är kanske att ta i. Men David Throsby, till vänster, är kulturekonomiforskaren som vi så ofta refererar till.
Inte minst hans modell med cirklar, concentric circles model.* Throsby har publicerat oerhört mycket under fem decennier och formulerar sig klokt och tydligt. Idag har det varit seminarium om kulturens värde på Handelshögskolan i Göteborg och Throsby var en av talarna. Övriga var Bruno Frey, Trine Bille och John Armbrecht
Jag frågade honom efteråt kring något som jag grunnar på. Vad händer efter det starka fokus på kulturekonomi och kulturella och kreativa näringar som vi sett de senaste 10-15 åren?
En mer realistisk diskussion med rimliga förväntningar, var Throsbys gissning, som även innefattar det globala perspektivet. Till Göteborg hade han kommit via resor i Afrika och Asien. Han är annars baserad i Australien.
Jag lyfte frågan om det inte finns en risk för minskat intresse för kultur från politiker — och därmed minskade kulturbudgetar — om de upplever att kulturen inte bidragit ekonomiskt så som de hade trott (regional utveckling, tillväxtbranscher, attraktionskraft, turism etc), på grund av orealistiskt höga förväntningar.
Men David Throsby var positiv. Det gladde mig.
-
*Det ska sägas att han inte var först med att tänka i form av cirklar. Den är så intuitiv att alla som sysslar med kulturekonomi landar i de här tankarna. Jämför min solsystemsmodell som kom till innan jag läst Throsby.
Vad är det som gör att något fungerar som det gör? Varför fungerar musikbranschen på ett visst sätt? Linda Portnoff har forskat kring kulturekonomi i snart tio år och doktorerade häromåret med en avhandling som undersöker kulturfältets logik och musikbranschens finansiella flöden och styrningsproblematik, delvis ur ett jämställdhetsperspektiv.
Linda har givit ut två skivor själv med bandet Stella Rocket och undervisat allt från trummor för 12-åriga tjejer på Popkollo till samband mellan finansiella rapporter för näringslivschefer och sjukhusdirektörer. 2 februari ska hon prata på Dunckers kulturhus i Helsingborg då Kultur Skåne arrangerar. På Generatorkonferensen i november talade hon på seminariet om mätning.
Hon är även ny analys- och utredningsansvarig på Volante och jobbar just nu stenhårt med statistik om musikindustrin.
Du har undervisat i ekonomisk styrning på Handels – är ekonomiska teorier utvecklade främst för näringslivet tillämpbara även i kultursektorn?
Det stämmer att de styrmodeller som utvecklats och fått spridning i Sverige till stor del är resultat av forskning på privata företag. Om vi tar det balanserade styrkortet till exempel, som fått stort genomslag i praktiken, så hade jag förmånen att få vara med och studera några av de första initiativen i Sverige för att se när det funkade som bäst.
Och JA – visst lämpar sig styrkortsmodellen för kultursektorn. Faktum är att det är just här jag tror att en balanserad styrning verkligen kan komma till full rätt eftersom att försöka styra såväl konstnärliga som ekonomiska värden är ett av kulturvärldens mest påtagliga dilemman.
Nu tycker jag det verkar som att kultursektorn är där näringslivet var för femton år sedan: ”Om vi bara mäter lite kommer det bli bra.” Men det finns ännu större vinster att göra om man förstår styrkortet inte bara som en managementmodell utan som en metodik för en kontinuerlig process av förändring, lärande och innovation i organisationen.
Din avhandling handlade om musikbranschen. Vad kom du fram till?
Många musiker upplever en stor brist på professionalitet och support i ekonomiska frågor, och på bolagen efterfrågas verktyg för att mäta och följa upp olika satsningar. Samtidigt har styrning flera dimensioner – det handlar inte bara om budgetar och formella styrsystem, utan också om informella aspekter såsom kultur, normer och sociala beteenden.
I avsaknad av strukturer och verktyg breder de mjukare styrmedlen ut sig. Illegal nedladdning är ett exempel på hur det utvecklats en stark moral kring rätt och fel som skiljer sig från lagen – alltså den formella styrningen. Ett annat exempel är debaclet kring Martin Stenmarck, Jill Jonsson med flera som ställdes till svars för att ha tagit emot svarta pengar för spelningar. I brist på styrning, struktur och professionalitet blir praxis och konventioner styrande – alltså hur man de facto gör. Devisen “vi gör så som vi alltid gjort” verkar stark i musikbranschen.
Ett till exempel på konsekvenser av denna “icke-styrning” blir tydliga i en tvist som den mellan Cardigans och Hives. Så länge alla är glada och nöjda är det inte så noga med avtal och styrning. Men dagen meningarna går isär så kan det vara bra att ha lite ordning och koll.
Nu analyserar du statistik om musikindustrin. Vad kommer du fram till?
Jag sitter just och lägger samman alla siffror i excel, men egentligen är det inte totalsiffran som är intressant, utan trenden som vi kommer kunna se först efter att vi uppdaterat modellen på årlig basis.
Att definiera musikbranschen har inte varit helt lätt. Vi har valt att fokusera på omsättningen för kärnaktörer och deras huvudsakliga aktiviteter. Vi kommer att dela upp intäkterna i intäkter från försäljning, intäkter från live och upphovsrättsliga intäkter. Exportsiffran är särskilt svår – den kommer inte att vara i närheten av tidigare siffror med vårt sätt att se.
Nu har vi 2010 som startår för statistikinsamlingen och utmärkande för 2010 är att försäljningen av strömmad musik tar fart även om fysisk försäljning fortfarande dominerar.
När ska resultaten presenteras?
Resultaten kommer att presenteras i mitten av februari i samarbete med Musiksverige som beställt utredningen.
Det var antingen kultur eller ekonomi. Två världar. Åtskilda.
Men en man ledde den sentida vägen i deras gränsland. Nu har Steve Jobs dött, bara 56 år. I sitt fantastiska tal nedan berättar han till exempel om hur han av en slump började studera kalligrafi, och hur det sedan påverkade allt ifrån typsnitt till utformning av datorer.
Landet mellan kultur och ekonomi. För det första eftersom estetiken alltid haft så stor betydelse Apple. Tänk hur produkterna ser ut i sig själva, tänk på designen av deras gränssnitt, allt från minsta bokstav till menyer.
För det andra eftersom de allt mer kom att bygga sina produkter på att vara de bästa för att både skapa, bearbeta och förmedla kulturellt innehåll. (Kom ihåg Rip. Mix. Burn.) Det går inte att underskatta betydelsen som iPod och iTunes hade för musikindustrin, liksom inte heller effekten av iPad för hela kultur- och underhållningsindustrin. Lägg till Pixar, som han också medgrundade, filmbolaget som förändrade den animerade filmen.
Jag har aldrig varit ett Applefan, men samtidigt imponerats av företaget och dess produkter — och har trots allt varit tidig med att skaffa iPod, iPhone och iPad. (Jag har ägt fem iPods och tre iPhones.)
Vi kan radda upp en rad begrepp: upplevelsesamhälle, estetisering, kulturalisering, design, kulturella och kreativa näringar — och den bästa illustrationen av alla dessa är Steve Jobs och en Appleprodukt.
Vad drevs han av? Om du ska se ett klipp på Youtube i ditt liv är det det här. Ett fantastiskt tal.
Oj, vad det har pratats idag hos Konstnärsnämnden. Där höll nämligen Myndigheten för kulturanalys (som jag sitter i insynsrådet för) en heldag kring kulturens finansiering.
Och då funderar de just kring den samlade finansieringen.
Att de över huvud taget prövar frågan är nytt och bra. Kulturrådet har ju tidigare begränsat sig till vad de själva finansierar. Andra verksamheter — tänk till exempel Kungliga filharmonikerna — har inte funnits med då de finansieras av Stockholm läns landsting.
Men utvidgningen medför förstås en mängd svårigheter när det gäller praktiskt genomförande, till exempel för avgränsningar. Ska musikindustrin också då inkluderas? Det var en fråga som själv lyfte i en efterföljande open source-diskussion. (Svar ja om ni frågar mig — om kulturpolitiken ska komplettera och korrigera marknadsmekanismerna så måste man förstås hur marknaden fungerar.)
Jag gillar att Analysmyndigheten är så öppen inför sin uppgift som granskare av och rådgivare till kulturpolitiken. Det beror säkert på att de flesta kommer från andra fält; tre personer på det lilla kansliet har bakgrund från miljöområdet.
Nedan bild på Anne-Britt Gran från Handelshögskolan BI i Oslo. Hon krossade några myter kring kultursponsring, som att det inte bara är stora företag som arbetar med sponsring av eller samarbeten med aktörer inom konst och kultur: 31 procent av företagen med 1-4 anställda menar att de sponsrar/samarbetar. Kultursponsring och samarbeten är inte heller bara ett stadsfenomen. Visserligen är summorna störst i huvudstaden Oslo, men sett till antal företag ligger Oslo sist på listan.
Det är inte valår i år men det kommer vara fullt av evenemang under Almedalsveckan i år också, den 3-10 juli. Inte minst på kulturområdet.
För tredje året i rad är Svensk Scenkonst värd för och/eller arrangerar ett flertal seminarier under tre dagar, vilket även kan följas på Facebook. Bland annat ett seminarium under rubriken “kulturen som tillväxtfaktor” där Rudolf Antoni presenterar en delrapport om kulturens betydelse för en stads attraktivitet.
Flera evenemang har de kulturella och kreativa näringarna i fokus. På musikområdet har fyra organisationer gått ihop och arrangerar New Music Xperience bestående av flera seminarier och workshops om musikens värde, potential och framtid blandat med livekonsterter. Ett av dessa är där Organisationen Musiksverige tar ett intressant grepp med ett seminarie bestående av en fallstudie med en låtskrivare i fokus. För att på så sätt synliggöra hur låtskrivandet bidrar till ekonomisk tillväxt och är en del av det större perspektivet på de kulturella och kreativa näringarna. Seminariet leds av Tobias Nielsén och representanter från ett skivbolag, förlag och reklambranschen.
Andra seminarier som berör kulturekonomi och -politik är bland annat Kultur & Näringsliv som arrangerar ett seminarium under den lite provocerande rubriken “Varför har kulturen så lågt marknadsvärde?” med utgångspunkt i varför sportklubbar har så mycket lättare att engagera sponsorer än kulturorganisationer. Fackförbundet DIK arrangerar även flera intressanta seminarier, exempelvis om digitalisering av kulturarvet och om humanisters jobbmöjligheter.
Boken tar upp frågor som om man kan bli kreativ på beställning? Kan kreativitet effektiviseras – så att det skapas fler nya idéer, produkter och tjänster på mindre tid och med mindre resurser?
Klokt och roligt. Det är ledorden för Volante Academy. Genom utbildningar och seminarier vill vi skapa en samlingsplats för viktiga frågor som rör samhällsutvecklingen. Läs mer på volante.se
Modebranschen i Sverige
Modebranschen i Sverige. Rapporten kartlägger Modebranschens omfattning. Släppt i januari 2013.
Jag tänkte på artisten Rodriguez när gratistidningen Nöjesguiden i januari listade 
Kulturekonomi har fått 
Vill du börja prenumerera på 
