På ett år har Johanna blivit något av en nyckelaktör inom diskussionen om kulturella och kreativa näringar och synts både i Sverige och utomlands. I måndags var hon med och arrangerade ett seminarium i Almedalen om “kreativa näringarna och export”. Se eftersändning från seminariet här.

Var kom du ifrån?

Dels har jag tidigare erfarenhet av att under flera år ha drivit projekt relaterade till entreprenörskap och innovation på Europanivå, med bas i Tyskland och Italien. Min erfarenhet i kombination med förmånen att arbeta med personer som är otroligt generösa med sin kunskap och sina kontaktnät har varit mycket värdefullt i mitt arbete. Jag fick ett snabbt insteg i de svenska nätverken, bland annat tack vare min företrädare Anders Sjöstedt* som introducerade mig i olika sammanhang där jag kunde etablera viktiga kontakter.

Varför är du intresserad av det här området?

Jag tycker det är fantastiskt roligt att arbeta i gränslandet mellan privat och offentlig sektor och utmanas av komplexiteten i dessa frågor. Jag är övertygad om att det är ett framtida tillväxtområde där Sverige verkligen kan hävda sig internationellt — och kan jag genom mitt arbete i Generator vara delaktig i att främja den utvecklingen är det otroligt stimulerande!

Varför bytte Nätverket för upplevelseindustrin namn till Generator Sverige?

I och med 2009 års arrangemang etablerades vår konferens Generator som den årliga mötesplatsen för alla som arbetar med utveckling av kulturella och kreativa näringar. Det möte som skapas i konferensen är vitalt för vår organisation samtidigt som den innefattar allt vi gör; kunskapsspridning, kompetensutveckling och kontaktskapande. Dessutom används begreppet upplevelseindustri alltmer sällan medan vi istället talar om kulturella och kreativa näringar, vilket är ytterligare en anledning som gör namnbytet till Generator naturligt.

Vilken roll fyller Generator?

Generator är en nationell plattform för regionala och nationella aktörer som arbetar med utveckling av kulturella och kreativa näringar. Vi är en medlemsorganisation som samlar regionala och kommunala aktörer med målet att skapa förutsättningar för regional utveckling genom tillväxt och profilering.

Det är valår i år. Vad säger du till politiker när du möter dem?

Jag understryker fördelarna med att satsa på detta område: tillväxt; detta är redan växande branscher och det finns ett stort intresse för att arbeta inom dem, alltså är det viktigt att underlätta för företagande då många av entreprenörerna har icke-kommersiell bakgrund, mervärdet i god design; det finns ett samband mellan att involvera design som strategiskt verktyg och inte bara som estetiskt tillägg och ökad lönsamhet, förbättrad Sverigebild; dessa branscher stärker Sverigebilden och sätter avtryck internationellt.

Vilken är den viktigaste frågan i Sverige just nu för de kulturella och kreativa näringarna?

Nationellt handlar det om att den handlingsplan för kulturella och kreativa näringar som nu sjösatts blir så lyckosam som möjligt, ett ansvar som ligger hos alla inblandade. Internationellt handlar det om att vi från Sverige håller oss framme när grunden för EU-initiativet European Creative Industries Alliance ska läggas. Generator har inlett samtal med intressenter i flera andra länder för att undersöka möjligheten att göra ett gemensamt inspel till DG Enterprise and Industry.

Ni arrangerar även konferensen Generator igen i november, den här gången i Piteå. Behöver vi ytterligare prat om satsningar på kreativa näringar?

I år gör vi Generator ännu mer till en arena för att visa upp vad som händer på olika platser i landet. Vi kommer att lyfta upp fler konkreta case, fler exempel på regionala och nationella projekt och ställa fler entreprenörer på scenen för att låta dem själva berätta om sina erfarenheter. Och det finns det definitivt ett stort behov av att göra!

* Numera chef på Hyper Island i New York, reds. anmärkning.

Han hade en massa kloka saker att säga, som till exempel att:

• kulturekonomi är inte ett forskningsfält; det är snarare en undersökningsmetod, där man studerar relationerna mellan olika aktörer;
• kulturekonomi är långt ifrån begränsat till kulturella eller kreativa näringar; däremot kan det vara läge att forska kulturekonomiskt om just kulturella och kreativa näringar;
• det är dags att sluta dikotomisera mellan kultur och ekonomi; kultur är ekonomi och ekonomi är kultur – och den gamla uppdelningen leder oss fel. Bourdieu, Bauman och alla de andra är med andra ord passé.

Själv förespråkade Paul du Gay att man istället för att teoretisera skulle gå nära och undersöka praktiken, vilket också skulle skapa större möjligheter att förhålla sig kritiskt på riktigt.

Jag gillade honom helskarpt och i likhet med Raj Isar var han dessutom sympatisk och ödmjuk. Även om man i ärlighetens namn måste påpeka att han under sitt föredrag gjorde precis det motsatta till vad han förespråkade, det vill säga han var själv extremt teoretisk – och tråkig, enligt många.

Personligen tog jag de stora dragen till mig. Jag vill också släppa den mer teoretiska diktomiseringen mellan kultur och ekonomi och istället på nära håll studera hur relationerna egentligen ser ut mellan olika aktörer i materiella, sociala och symboliska termer. Det som jag kallar de “kulturekonomiska relationerna”.

För den som är nyfiken, kan jag rekommendera två av hans antologier: “Cultural Economy” , som tar just detta bredare perspektiv på kulturekonomi, samt – utomordentligt intressanta i dessa “New Public Management”-tider – “The Values of Bureaucracy”, som argumenterar för den goda byråkratins renässans.

Konferensen i Norrköping var annars mycket bra och trevlig i tonen. Jag hade förmånen att sitta i en panel med bland annat Frederik Stjernfeldt, vars “Kritik av den negativa uppbyggligheten” är en annan bok jag vill rekommendera. Den kritiserar bland annat att vi inom konsten – och forskningen – alltid ser det som vår roll att förhålla oss kritiskt.

Efter detta konferensmaraton, med två konferenser på raken, känner jag mig dock stärkt i min uppfattning att mitt eget motto är: pragmatisk och kritisk. Inte minst vad gäller forskningen och undervisningen i kulturentreprenörskap.

Hur och varför, undrade vi:

VARFÖR BEHÖVS DITT FÖRETAG?

Jag tror att mitt företag behövs för att det finns många kreatörer som behöver juridisk hjälp men varken har råd eller vågar vända sig till en vanlig juristbyrå. De behöver någon som förstår vad de menar när de frågar om det är bra att deras låt ligger uppe på Discobelle, om Woodwood är en bra förebild inom mode eller vilken procentsats de ska ta för försäljning via nätet.

Först tänkte jag inrikta mig enbart gentemot musiker, artister och skivbolag. Sedan insåg jag att jag borde bredda kundkretsen efter att ha läst en artikel i tidningen ODD. Artikeln beskrev situationen för svenska modeskapare, att de får allt större ansvar för sin verksamhet utan egentligen veta så mycket om varken juridik eller ekonomi.

Sedan får man inte glömma bort att mina kunder i framtiden kanske kommer vara de stora etablerade aktörerna.

KOMMER DU VARA BILLIGARE ÄN EN TRADITIONELL ADVOKATBYRÅ?

Jag kommer inte ta lika mycket betalt som en vanlig jursitbyrå. Det innebär dock inte att jag jobbar gratis. Givetvis vill jag kunna leva på det här.

HUR TAR DU BETALT?

Det kommer jag avgöra ifrån fall till fall. Ibland timarvode, ibland fast summa, beroende på vem kunden är.

VAD HAR DU SJÄLV FÖR ERFARENHET AV KULTUROMRÅDET?

Jag var under flera års tid involverad i den nu nedlagda ideella kulturföreningen Brus, som gav ut en gratis tidning om modern elektronisk musik samt arrangerade fester, konserter och klubbar. Min roll var skribent, arrangör och ansvarig utgivare. För vårt arbete fick vi bla Hultfreds Eldsjälsstipendium. Nuförtiden är jag med och driver skivbolaget 24:Hours. Jag har även varit med och startat det kulturella nätverket/föreläsningsgrejen Pecha Kucha i Malmö där olika kreatörer får presentera sin alster under korta snabba presentationer.

MÅSTE MAN HA ERFARENHET AV KULTURVERKSAMHETER SJÄLV FÖR ATT BLI BRA RÅDGIVARE I KULTUREN?

Jag tror det. Man kan läsa sig till många saker men har man praktiskt jobbat inom ett område har man kunskaper det inte går att läsa sig till. Detta gäller ju inom alla områden.