Jag älskar det hantverket. Så mycket i mitt liv består av ord – men på skärmar, i tal eller via utskrifter. Här blir syftet att fästa dem för en längre tid. I alla fall har det varit så, men framåt?

För vad är en bok? Å ena sidan har texten varit viktigast: de klassiker som levt med oss i flera hundra år har funnits i mängder av format. Men inte vilken text som helst – boken har representerat den utmejlslade, bearbetade och eftertänksamma texten. Å andra sidan är det många av oss som gillar just känslan av en bok. Läs till exempel forskaren Rasmus Fleischer, en av Piratbyråns grundare, på Newsmill: där han lyfter fram fördelar som att bläddra, klottra, sortera tredimensionellt i rummet och tyngden (begränsningen som fördelaktig). I det senare fallet är boken snarare en förpackning eller – i vissa fall – ett hantverk eller till och med ett konstverk.

På min iPhone har jag i över ett år nu läst böcker och, framför allt, andra texter. På den apparaten kan jag välja bakgrund och textstorlek, ibland typsnitt. Boken blir då en bearbetad text – inget mer. Sett till möjlighet för spridning (och piratkopiering) är konsekvensen att böcker såsom text kan spridas mycket snabbare än filmer och musik. En film tar längre tid att ladda ner än att titta på. Förhållandet med böcker är motsatt. Du kan gissningsvis på en timme ladda ner texter motsvarande ett stadsbibliotek.

Men nu förbereder jag en ny bok på förlaget Volante – och frågor om papper, omslag och format dyker upp igen. Under bokmässan var det tydligt att digitaliseringen diskuterades mycket. Många ställer sig frågan om böcker kommer fortsätta finnas och nyheter inom området kommer varje dag; idag handlade det om Apples nya platta som lär “revolutionera e-boken”.

Jämförelsen med strukturomvandlngen för musikbranschen ligger ofta nära och den kan dras på flera sätt; tillåt mig ett spår vad gäller den fysiska produkten: Musik är en oerhört stor del i mitt liv, men skivaffärer har inte varit det. Kanske beror det på att inga intressanta fanns där jag växte upp (bara Expert med topplistan). Men skivor – vill jag hävda – är mindre intressanta som varor än böcker. En skiva består bara av två dimensioner: innehåll (inspelningen) och omslaget. Omslagen kom mer till sin rätt i vinylutformningen, men formatet bjöd inte på några överraskningar.

En bok består av ytterligare två dimensioner utöver innehåll (texten) och omslag, nämligen varierande format och papper. Det innebär fler komponentet som skapar en ytterligare känsla än texten. Fortfarande är dessa också mycket viktiga för hur en bok säljer – och kommer vara under lång tid framåt. Jag glömmer ibland själv att förändring tar tid och fick en återställare när jag läser journalisten och författaren Daniel Åberg, som återger en intervju med Daniel Ek på Spotify. Skivbolagen säljer fortfarande främst skivor och tjänar pengar på dem, och varför ge upp en affärsmodell som faktiskt fungerar fortfarande?

Vad gäller skivor har det gått drygt tre år sedan jag rensade ut mina skivor. Långt före Spotify hade jag digitaliserat och satte en Mac som nöjescentral i hemmet för musik, film och tv. (Det har funkat kanon.) Böcker har jag börjat slänga och stoppa undan, men jag har fortfarande många framme. Hur blir det framåt? Hur viktig är känslan för en bok?

Jag minns en intervju där chefen för Sonys läsplattor sa att när han hörde att det viktigaste argumentet för boken var doften, och då förstod han att det fanns inget avgörande argument för den gamla boken och därmed en framtid för läsplattan. Men jag tror inte att det är så enkelt.

Min kortfattade prognos är denna:

• En framtid för läsplattan finns såklart, även om jag tror att den kommer konkurrera med mobiltelefonen. Jämför iPhones framgång på bekostnad av iPoden. (Se exempel på läsplattor här.)
• Boken lever vidare och har en stark ställning, åtminstone på överskådlig sikt.
• Vi gillar tryckta texter, men alla texter blir inte böcker. Vilken bok vi pratar om blir en viktig beståndsdel. Dels vinner print-on-demand-tryckningen ännu mer mark, inte minst konsumentvänliga och små maskiner som direkt skapar en “bok” åt dig; och sådana exempel finns, till exempel Espresso Book Machine. I det fallet kommer boken inte stå för en bearbetad text (jämför ovan), utan en förpackningsform. Dels är det dyrt att trycka en bok i en större upplaga och då alternativ kommer bli enklare och billigare kommer allt fler texter eller textsamlingar spridas digitalt. (Sedan blir det upp till var och en om man egentrycker en bok eller inte.)
• Boken och texten kommer leva olika liv. Den lösryckta texten – i digital form – kommer i högre grad bli föremål för remix- och spridningskulturen, och därmed kopieras, redigeras, kompletteras och uppdateras- inte bara av författaren utan av andra. Det här innebär att boken inte automatiskt bara blir en “e-bok”, det vill säga en digitalisering av texten. Man måste tänka vidare än så.
• För oss som utgivare av böcker och texter bör vi tänka flerdimensionellt från start och inte stanna vid bokutformningen, utan fundera hur texten som helhet eller i lösryckta delar kan leva vidare på andra sätt. Delvis för att marknadsföra boken och författaren, delvis för att det är vad utgivning handlar om: att sprida kunskap och berättelser.
• Det här innebär inte att upphovsrätten säljs ut. Jag är för författarens rätt över sitt verk. Men standardkontrakt där alla rättigheter kontrolleras i all tid kommer bara leda till minskad effekt för spridning (och försäljning). En bok kommer inte alltid bara vara en bok.
• Förlagen – eller i alla fall förlagsrollerna – kommer fortsatt ha betydelse. Redaktörsrollen är mycket viktig för en bok och även om det är lätt att ge ut egna böcker kommer ensamgjorda verk generellt vara sämre än de böcker som mejslats fram i samarbete. (Läs ytterligare tankar på Copyriot, av Anna Troberg, på SvD:s kulturblogg och via länklistan på Bokens framtid.)

Min far jobbade i bokhandel i 49 år. På väggen hemma hade vi en stor plansch där det står “habent sua fata libelli“. Det underliggande budskapet är att det är fantastiskt med en boks långa livslängd, spridning och påverkansförmåga. Det är förstås något vi måste vara fortsatt glada över, även om det bara gäller texter i ett format som vi inte i alla lägen kan ta betalt för. Förhoppningsvis tar vi igen det på andra sätt. Det tänker i alla fall jag göra.

***

Relaterade inlägg:

>Att undvika litteratur
>Kulturkonsumtion som samlande
>En historisk dag igår? Om betalningsmodeller och kulturkonsumtion
>När slår e-boken igenom i Sverige?

Fredag 18:30 Desken/Kulturekonomi: Gratis? – om kvalitet, pengar och skapandets villkor

Samtal utifrån essäboken “Gratis?” om internets framtid och effekter på kulturen och upphovsrätten. Medverkande författare Isobel Hadley-Kamptz, Andreas Ekström, Daniel Johansson och Anders Rydell.

Aftonbladet Kulturs monter. Plats är B07:40.

• Igår var dagen då musiken tog ett stort steg från våra skivor eller filer till att vara så mycket mer tillgänglig, även från mobilen, via nätet. Visionen om medie- och kulturkonsumtion här och nu, på kommando och inte bara det som vi tidigare lagrat,blev verklighet.
• Men det där med “tillgänglig” kräver ett tillägg: för dem som betalar för den. För att kunna använda Spotifyappen för iPhone krävs nämligen betalversionen, s.k. premium och antalet betalande användare exploderade igår (enligt Jocke Jardenberg). Därmed kanske vi också kommer se på gårdagen som dagen då vi gick från gratis till betalning på nätet, och att det gick så snabbt.

Så helt plötsligt är Spotify hyllat igen (SvD, DN, Ny Teknik, Spotifybloggen). Från att ha varit ifrågsatt under några veckor. Och dessförinnan hyllats som ett svenskt framsteg för att sprida musik under ett drygt år. Början på diskussionen i somras var ett blogginlägg av Magnus Uggla.

Varför har det blivit sådana reaktioner? Varför är Spotify så intressant?

Själv lyssnar jag nog i snitt sex timmar per dag på Spotify. Jag skrev inget när svallvågorna var som högst (förutom på Twitter), men sammanställde några tankar till förra analysbrevet. Här är en kortversion.

Varför är Spotify intressant över huvud taget?

Tjänsten är intressant för att den symboliserar vad så många pekat skulle bli framtidens distributionstjänst. Något som du betalar en fast månadsavgift för – eller erbjuds gratis med reklam – och som har “allt”.

Mer framsynt än de flesta var David Bowie när han förutsåg musikbranschens framtid: hotad upphovsrätt, fler konserter, ingen eller minskad makt för skivbolagen. Dessutom sa han, i en klassisk New York Times-intervju 2002: “Music itself is going to become like running water or electricity.

Musik från en till synes oändlig källa, bara att stänga av och på. För vissa innebar ökade möjligheter för fildelning – legal eller illegal – en sådan källa, men du var ändå tvungen att kopiera och sortera. Några tjänster, såsom Yahoo’s Music Unlimited och XM-To-Go, gav också en försmak.

Men Spotify tog utvecklingen till en ny nivå när tjänsten lanserades förra året. Den fungerade bättre och innehöll mer musik. Inte allt, men mer än vad någon konkurrent var i närheten av. Dessutom var den gratis om man stod ut med reklam. Själv köpte jag premium direkt och har betalat gladeligen.

Hur kunde Spotify lyckas?

Detta har varit ett mysterium för mig och andra, men tidningen Computer Sweden avslöjade i juli att alla de stora skivbolagen och indiebolagens gemensamma organisation Merlin äger andelar i Spotify. Ett faktum som nu blivit en del av kritiken mot bolaget.

Hur det svenska bolaget lyckades med det som inget annat lyckats med, nämligen att få med sig de internationella jättarna, är ändå fascinerande. Kanske kände tillräckligt många att det var dags, efter en slitsam PirateBay-rättegång och allmänt krig mot konsumenterna. Men framför allt fanns allt mindre att förlora för en skivindustri som fortfarande stod ganska rådvill inför framtiden.

Hur mycket får artisten?

Det handlar vid en första anblick om småsummor. Slår man ut det per lyssning handlar det om 0,003 kronor, om vi räknar utifrån vad som läckt. Det låter inte så mycket, men är faktiskt mer än vad man får per lyssning i exempelvis radio. Något som vi återkommer till nedan.

Är det Spotifys fel att artisten inte får mer?

Bolaget förhandlar bara med rättighetsinnehavarna, eller deras företrädare (s.k. aggregators). Företagets vd Daniel Ek förklarar det såhär i en TT Spektra-intervju: “Vi har förhandlat fram avtal med rättighetsinnehavarna, det vill säga skivbolagen. Vi har ingen kontroll över de ersättningsmodeller skivbolagen väljer att arbeta efter…”

Storleken på summan som rättighetsinnehavarna i sin tur ska portionera ut bestäms i viss mån av denna första förhandling, liksom av vad Spotify tjänar i form av intäkter från reklam och prenumeration. Enligt uppgifter som läckt behåller Spotify 40-50 procent av intäkterna. Resterande del fördelas till skivbolagen efter hur många lyssningar som deras artisters låtar haft.

På sin blogg har Mindparks Joakim Jardenberg gjort ett intressant räkneexempel: “Summan blir i slutänden att av min månadsinbetalning på en hundring återstår en ca femma att fördelas till de artister jag lyssnar på…”

Vilken ersättning hade varit rimlig?

I internets barndom hördes ofta att mellanhänderna skulle kapas. I själva verket finns det inte sällan i musikbranschen fler mellanhänder än tidigare. Det är inte bara musiken som ska lagras och spridas, även avtal ska samlas ihop liksom information (metadata) om inspelningarna. Detta innebär att många skär emellan.

Vad gäller rättighetsinnehavarnas andel – 50-60 % – så kan man fråga sig om det är alltför generöst till förmån för Spotify. Å ena sidan är det ju viktigt att komma igång med nya lösningar och testa. Å andra sidan har de fördelningar och priser som sätts från början en tendens att leva kvar. Se bara på Itunes.

Men viktigt att notera att även om fördelningsnivån mellan Spotify och skivbolagen lär ersättningarna öka. Spotify har varit funnits i mindre än ett år som allmän tjänst och inte i hela världen. Det mesta talar för att intäkterna kommer öka – och därmed ersättningen till skivbolag och artister.

Låt oss jämföra

Tio nedladdningar på Itunes motsvarar 5.000 lyssningar på Spotify, sett till ersättning, enligt en intervju i norska Dagbladet. Men kanske är det inte Itunes som man ska jämföra med, utan radio. Något som Dagens Emanuel Karlsten gjort på sin sin blogg och menar att ersättningen i radio är ännu lägre.

Tjänsten blir allt viktigare – och musiken mindre unik

En konsekvens av David Bowies analys om musik som vatten, blir att musiken i sig alltid finns där. Det viktiga blir därmed att paketera den, att föra ut den, att uppmärksamma den. På så sätt blir det inte musiken som säljs, utan tjänsten som ger tillgång till den.

Redan nu finns mängder av erbjudanden som går ut på att “köp den här telefonen och du får ett musikbibliotek”. Det kan tyckas deprimerande för artister och producenter att man inte köper just deras musik exklusivt, utan att ens verk förpackas som extramaterial. Musik blir något man får “på köpet” eller tar för givet.

Utmaningen i det är scenariot blir ersättningsnivåerna för kreatörerna. Men jag gissar att de kommer sjunka i takt med att deras material blir allt mindre unikt. Få kommer välja att ställa sig utanför de stora distributionskanalerna – det viktiga för de flesta är ändå att nå så många som möjligt. Kanske vissa föredrar det småskaliga med egna hemsidor och små beundrarskaror, men jag tror det är en minoritet.

Varför sådan reaktion?

Det var Ugglas utspel som började den senaste tidens mer kritiska granskning av Spotify. Vad medierna missade var att utspelet inte så stor utsträckning riktade sig mot Spotify, som Uggla sade sig gilla, som mot skivbolaget Sony. Alla de stora skivbolagen köpte tidigt in sig i Spotify – till vad som idag kan uppfattas som reapris. Sony köpte 6 % av aktierna i bolaget för 30 000 kronor. När Spotify är idag värderas till mellan 1,8-2 miljarder kronor är Sonys andel är alltså värd dryga hundra miljoner.

Samtidigt är Spotify fortfarande ett experiment. Att skivbolagen är med på båten, delar risk och potentiella vinster, gör att framtiden för Spotify, och lagliga lösningar på internet, ser mer lovande ut.

Hur ser musikbranschens framtid ut?

Musikindustrin är i förändring, Spotify är ett experiment. Men när stenen väl börjat rulla kan det gå fort.

Så här säger Spotifys vd Daniel Ek i en TT-intervju: “Jag tror att digital försäljning går om den fysiska inom tre år. För skivbolagen är det säkert jätteskrämmande. Det ruckar på en modell de haft i 50 år.”

Samtidigt vänder man inte en miljardindustri i en handvändning. Spotify är fortfarande små. Skulle Apple exempelvis få för sig att göra en streamad lösning i anslutning till Itunes skulle förutsättningarna för Spotify förändras radikalt. Apple står också som dörrvakt för Spotifys nästa steg, att lansera en applikation för Spotify i Iphone.

Men stenen är i rullning, och som forskaren Daniel Johansson påpekar på sin blogg: “… den gamla branschstrukturen och funktionaliteten behöver förändras. Vi håller trots allt på att försöka bygga en ny musikbransch som ska stämma bättre överens med den tekniska verklighet som de flesta lever i”

Tipsa om några Spotifylistor!

Okej, här har jag två spellistor som är snarare kan beskrivas som radiostationer än blandband, eftersom de består av så många låtar.

Min generella – under uppbyggnad: http://open.spotify.com/user/tobyloby/playlist/2XQvb4yPHp5u7Z0ooMOnLo

Min söndagslista – när man vill ha lugnare musik: http://open.spotify.com/user/tobyloby/playlist/5OP4p4l7z1jM3pnzhcMrg5

Det innebär nästan ett helhetsjobb att följa den digitala utvecklingen och upphovsrättsdiskussionen. Dessutom finns ett myller av olika röster, ofta högljudda och ofta samlade i olika läger. Var ska man börja? Vem ska man lyssna på?

Mot bakgrund av av detta tror jag att mitt förlag Volantes nya bok kan tillföra något. Titeln är “Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor” (läs mer på boken sajt).

Ni kan se boken som ett försök att samla olika röster och komma vidare efter ett skyttegravskrig. Eller som en sammanfattande orientering för att fånga diskussionens olika perspektiv och samtidig få en historisk bakgrund och tankar framåt.

Relaterade inlägg: Här har jag berättat varför jag bestämde mig för att ge ut boken.

***

Ikväll blir det releasefest. Det sker i samarbete med Pressklubben Desken och äger rum i Stockholm på bakfickan Kåken, Restaurang 1900, Regeringsgatan 66.

Ni är hjärtligt välkomna dit!

Boken kommer säljas för specialpriset 120 kronor. Det blir också diskussion mellan Anders Rydell, författare och journalist, Isobel Hadley-Kamptz, också hon författare och journalist, och Sara Öhrvall, Bonnier R&D.

Tidigare har vi visat en videointervju med Andreas Ekström här på bloggen; han skrev för övrigt om boken igår. Nedan kan ni se ett snack med Anders Rydell, som tidigare bland annat har skrivit “Byt namn” och “Piraterna”.

Anders Rydell – Gratis? from QNB Volante on Vimeo.

Sommarens stora diskussioner i nätvärlden handlade om gratis som affärsmodell samt nätbolagen Spotify och Google.

Diskussionen om gratis fokuserade främst på om tidningarna ska kunna ta betalt, aktualiserad av mediegiganten Rupert Murdochs funderingar som landade i att det blir betalmodeller på samtliga nyhetersajter, till exempel The Times. Wired-redaktören Chris Andersons bok ”Free” släpptes också (och Malcolm Gladwell kritiserade).

Min spaning är att det kommer bli ännu mer om gratis i höst. Frågan om affärsmodeller börjar bli allt mer akut för många mediebolag och effekter på fler delar än musik- och filmbranschen kommer bli synliga, bland annat på bokbranschen. För egen del släpper mitt förlag i början av september essäboken ”Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor”, som samlar olika perspektiv och förslag framåt.

Spotify och Google var både offer för attitydförändringar. Från att ha hyllats blev de plötsligt ifrågasatta. Om Spotify skriver jag i veckans analysbrev och en sammanfattning publiceras här på bloggen i början av nästa vecka.

Googlediskussionen fördes fram av kulturjournalisten Andreas Ekström, till vardags på Sydsvenskan men i somras krönikör på Expressen. Han ifrågasatte Googles makt och efterlyste de kritiska frågorna. (Bland annat föranledd av att Ted Valentins kartsajter stängdes av i våras. Häromveckan berättade även Rasmus Fleischer att Copyriot skickats iväg från sökmotorn.)

Google diskuterades också idag i P1 i programmet “Nya vågen”, med Oivvio Polite och just Andreas Ekström.

Ekström är en stjärna idag i nätsfären – ofta kritiserad, men alltid debatterad av tunga nätröster. Det är få kultur- och mediedebattörer som har den ställningen. Han är som en modern Olof Lagercrantz på så sätt att en personlig moral finns märkbar som grund, till skillnad från hur de flesta (av oss; dock med Emma som undantag också) gör, resonerar som perspektivet vore objektivt.

Ekström skriver inledningskapitlet i boken ”Gratis?” (läs utdrag här). Hans tes är att mecenatkulturen kommer ta mark och belyser det genom att leta rätt på en av sin barndoms hjältar, en dataspelsprogrammerare.

Nedan en intervju som utgår från hans kapitel. Analysbrevets redaktör Johan Scheele intervjuar. Ursäkta ljudet. Vi har köpt både ny kamera och ny mikrofon nu. (PS. Jag är medveten om alla män i det här inlägget. Snedvridet blev det.)

Boken går till tryck om två veckor och ytterligare ett kapitel tillkommer. Det är fantastiskt med digitaltryck sett till snabbhet (ett dygn för en bok!), men kan inte räkna sig med hur boken kommer se ut fin och färdig. Den upplagan släpps i slutet av augusti.

Nedan beskriver jag varför jag väljer att förlägga boken – troligen kan det var en intressant läsning apropå kulturekonomiska avvägningar och samarbeten. Val är inte alltid lätta.

Varför ger du ut den här boken?

Jag tycker att boken är bra och viktig. Annars hade jag inte givit ut den. Bakgrunden är intresset för frågan för mig som kulturekonom. Jag funderade ett tag på att hugga på en svensk översättning av Chris Andersons bok “Free”, och jag lyssnade på honom i Malmö och fick boken som pdf-fil i februari. Men jag tycker att hans resonemang är väldigt endimensionellt och ibland rätt slappt när han bara beskriver och inte alls problematiserar.

Därefter funderade jag på olika möjligheter, men tiden började bli knapp och då dök förslaget med den här antologin upp. Jag gillade idén med att samla olika röster som inte bara representerar en position. Jag är trött på polariseringen i upphovsrättsdiskussionen och att grupperingarna är så tydliga, att många bara skriver för en egen krets. Det är bra med samproduktion, men nyttan begränsas om sammanhanget är homogent. Det intressanta nu är ju inte vad som varit rätt eller fel utan hur vi löser upp knutar och kommer framåt, i detta läge som vi faktiskt är i nu med illegal fildelning å ena sidan och seghet i nya affärsmodeller och integritetshotande lagar å andra sidan.

Boken är utgiven i samarbete med Medieföretagen. Vad innebär det?

Det här var inte ett oproblematiskt beslut från min sida, eftersom företagets huvudverksamhet utgår från att vi är oberoende analytiker, trots att många uppdrag finansieras av andra. Frågeställningen är densamma som för konsten i förhållande till dess finansiärer.

Medieföretagen bidrar med en grundersättning och köper ett gäng förex. Den ekonomiska risken står mitt företag för, men den har minskat genom förköpet. Samarbetet möjliggör att prislappen blir låg. När boken är klar och levererad har vi inga åtaganden mot varandra. Medieföretagen får använda boken hur de vill – som vilken aktör som helst – under villkor som gäller alla. Medieföretagen kommer gissningsvis använda boken i sitt utåtriktade arbete, såsom med seminariet idag under Almedalsveckan.

Hur mycket har du styrt över boken?

Jag hade som krav att det skulle bli en debattbok, inte en partsinlaga. Jag driver inget bokproduktionsbolag utan en verksamhet som drivs av bidra till en klokare värld. Det är helt okej om någon inte tycker att vi lyckas, men jag tror i alla fall det är en god ambition att över huvud taget nyansera och offentliggöra diskussioner.

Däremot har jag inte påverkat sammansättningen helt. Vi kom in så sent så vi kunde bara komplettera, inte välja från början. Men därefter har vi styrt över produktionen i form av formgivning, artikelkomposition, pappersval och format. Och som sagt, jag tycker att helheten är intressant och bra.

Din redaktör Per Strömbäck är talesperson för Dataspelsbranschen. Vad innebär det för hur boken blev?

Per Strömbäck var den som kom med idén om samarbete och han är en person som har en intellektuell hållning till det här området. Det är alltid intressant att diskutera det här med honom, även om man inte alltid håller med. Sedan tvekar han inte att säga vad han tycker, och har det också som jobb.

Vad gäller påverkan på boken så, igen, tycker jag det är uppenbart att sammansättningen av skribenterna ett svar nog och visar att viljan är att ta ett steg vidare – att målet varit att samla flera olika röster.

Antologin heter “Gratis?”. Chris Andersons bok heter “Free”. Är likheten medveten?

Se det som ett kvällstidningsgrepp. Något eget, men en tydlig hänvisning till något annat. Helt ärligt trodde jag att “Free” skulle heta “Free”, eftersom “The Long Tail” heter “Long Tail” också i svensk översättning. För säkerhets skulle registrerade jag ändå titeln så snart det var möjligt, utan att hitta någon Anderson-bok med titeln “Gratis”. Det skedde hos Svensk Bokhandel som har något som heter titelskydd och i bokdatabaserna som nätbokhandeln hämtar från. Nu vet jag att “Free” kommer heta “Gratis”, men den titeln är knappast inarbetad ännu – alla som skrivit har hänvisat till “Free” – och vi var alltså först.

Är tanken att med frågetecknet ifrågasätta Chris Anderson?

Snarare komplicera vad som sägs. Jag är ju en forskartyp som gillar frågetecken. Med mitt kulturperspektiv tycker jag också att han tappar bort en pusselbit, nämligen ett åtminstone för Europa viktigt resonemang om kvalitet. För Chris Anderson är kvalitet något som avgörs av marknaden och skapandets villkor hos individer i kultursektorn hamnar utanför hans diskussion.

När lägger du upp pdf:en på Pirate Bay?

Inte direkt i alla fall och i första läget blir det nog i så fall via Scribd. Jag gillar ju boken som fysisk produkt och har också valt en mycket påkostad utgåva. Mer än vad jag kanske borde, men jag vill ge texterna en fin inramning. Formgivaren Håkan Liljemärker har också gjort bra jobb. Vi har diskuterat allt i detalj: papper, format, typsnitt. Det är kul.

Så det är till att börja med en rätt traditionell modell här. Skillnaden är att vi säljer boken superbilligt i förhållande till produktionen och att vi kommer släppa delar via webbplatsen bokengratis.se där det också finns videointervjuer och annat.

Varför så traditionell modell? Du som utger dig för att ha koll, såsom omvärldsanalytiker inom det kulturekonomiska fältet.

Jo. Men alternativ tar tid. Med “Nextopia”, som för övrigt släpps som pocket i mitten av september, började vi jobba ett år före utgivning. Nu kom jag in i bilden två månader innan boken skulle vara klar.

Klart det finns alternativ att testa ändå, men personliga skäl spelar också in. Jag ska vara pappaledig i höst vilket begränsar handlingsutrymmet då. Och Volante är ett litet företag, det är jag och medhjälpare och det är jag som är projektledare för allt vi gör.

Det låter som du snarare vill tjäna pengar på den här boken än att bidra till en klokare och roligare värld, som det så fint heter på er hemsida.

Att tjäna pengar, eller att få tillbaka insatsen, är det enda sättet för att fortsätta verksamheten. Skillnaden består i om man återvinsterar i nya, givande aktiviteter eller ej.

Vad vill du göra med eventuell vinst då?

Jag vill gärna ge ut bokserie inom ämnet, bland andra med några skribenter som saknas i den här samlingen. För de böckerna ser jag också möjligheter att testa andra finansieringslösningar. Men jag ser fortfarande en stor poäng med att jobba med boken för att ta ut diskussionen från nätet, till kultursidorna och in i politiken och sedan tillbaka igen. Mitt mål är att bidra till att diskussionen kring upphovsrätt, fildelning och integritet blir mer gränsöverskridande.

Okej, när kommer boken i pocket då?

Vi får se om det behövs. Boken är ju också rätt prisvärd från start, 130 kronor på Adlibris och lika lågt direkt via bokens hemsida. När förstaupplagan närmar sig slutsåld hittar vi nog ändå på något. Jag kan tänka mig en print-on-demand-upplaga på Vulkan.se då.

Till sist, kommer vi bli klokare?

Förhoppningsvis mindre tvärsäkra. En sådan hållning är alltid obehaglig. Det är inte frågetecknen som fört människor till krig eller klimathot.

Intervju av Daniel Quinn och Leopold Bloom. Ingen copyright, men ange gärna sammanhanget.

Sedan steg f.d. ärkebiskopen KG Hammar fram. Vad som sedan följde är ett exempel på hur intressant det kan bli när människor som tänkt mycket, får ansluta till en diskussion som en insatt grupp gjort till sin och där argumenten allt mer sällan snurrar vidare utan oftast känns igen och låsningar. Det blir så tydligt att något nytt uppstår. KG Hammar nämnde heller aldrig Gud. Hans diskussion var på så sätt helt inriktad på det djupt mänskliga – men kopplade den till nätet och debatten om “gratis”.

Det som är riktigt viktigt för kyrkan, började KG Hammar, är gratis. Till exempel kärlek.

Sedan inledde han en diskussion om etik och moral. Hans nyckelbudskap var “frihet under ansvar”, vilket även Eva Hemmungs Wirtén, professor vid Uppsala universitet och som vi intervjuat tidigare, betonade efter att ha resonerat klokt under en målning vid namnet “Efterskörd”. Sist ut var Clay Shirky, hyllad big-idea-författare; men honom hann jag inte se och han talade ändå länkad från New York (den presentationen finns en halvtimme in här).

Det var fler intressanta smådiskussioner som fördes under dagen, bland annat några ord från Joakim Jardenberg om att allt är arbetsmaterial (jämför tidigare inlägg här på KE.se) och hur vardagsrummet förändras (jämför).

Men tillbaka till KG Hammar – han var dagens höjdpunkt (och du kan se presentationen här):

- Hur gör vi för komma åt de etiska frågeställningarna?  Dels behöver vi föra tillbaka samtalet till det grundläggande. Vad betyder etik och moral? Dels hitta anologier. Inget är nytt, utan utveckling av något annat.

- Etik glidit i betydelse och kommit att användas i stället för moral. Moral handlar om mina handlingar: hur jag handlar. Man kan alltså ha god och dålig moral. Etik egentligen reflektionen över våra handlingar. Vilka drivkrafter och vilka motiv finns? Också i det vad som är bra och dåligt.

- Etik handlar om relationer – hur de ser ut. och vi människor är relationsvarelser. Hur ser våra relationer ut? Är de konstruktiva och givande eller utsugande?

- Den som bidragit mest till hur vi ser på relationer är Martin Buber – judisk religionsfilosof – som är mest känd för boken “Jag och du”, skriven på 1920-talet. “Boken är strålande up-to-date.” Relaterar vi till andra människor som “det” eller som “du och jag”?

- Analogier. “Jag kom igår från Sydamerika, där det finns några få rika och många fattiga. Det finns något i människan som gör att när någon är i underläge, så kan den personen utnyttjas hur mycket som helst.”

- Exempel. Är en t-shirt för 9,90 kronor etisk? Apropå relationer – det finns ett hav av människor i den kedjan som är beroende av våra handlingar. Det går att betrakta de människorna som ansiktslösa; och att relationer är dolda skulle göra vissa handlingar mycket enklare. Men om vi är intresserade av etik så måste vi fundera över vilka relationer som döljs.

- Vi måste separera diskussionen från vad som är lagligt och etiskt. Med nätet nu – vi är upptagna av vad som är lagligt. Men vad är etiskt? Även i diskussionen om nätet – vilka relationer döljs?

- Angående gratisperspektivet. Vi har ju allemansrätten här. Någon annan äger, men alla kan nyttja till en viss gräns. Allemansrätten motsvaras av ett visst ansvar – du får lov att tälta men inom vissa gränser… Förutsättningen för frihet – är att vi tar ansvar. Alternativet till frihet – det totalreglerade. Ur etisk synpunkt, det sämsta som finns eftersom aldrig finns regler för varje livssituation.

- Om du tror att frihet är att göra som man kan göra – då har du inte förstått vad frihet är. Det handlar om att styra utifrån en själv, med ansvar. Att svara på ett moget sätt i den situation befinner sig i.

- Allting kommer tillbaka till: vad innebär det att vara människa? En fri relationsvarelse. En människa som är mänsklig måste också vara ansvarsfull varelse.

För tre år sedan lanserades SpiralFrog och utpekades då som något för framtiden: en annonsfinansierad musiktjänst – lyssna så mycket du vill, men du måste ta del av annonser.

Tjänsten har dragits med några hinder från början, såsom att enbart två av majorbolagen valde att samarbeta och SpiralFrog blev aldrig tillgänglig i Europa, men beskrevs ändå för ett år sedan som den tredje största legala musiktjänsten på internet.

Nu stängs tjänsten ner. Utan förvarning, bara tyst och stilla, medan tillgångarna beslagtas. Endast ett kort tag sedan den likaså annonsfinansierade tjänsten Ruckus stängdes ner.

Och apropå Spotify, som vi diskuterat tidigare. Jag talade med en artist i förra veckan och han trodde på “spotifyiga lösningar” framåt, men inte att just Spotify skulle överleva: “Annonsfinansierad musik funkar inte.” Exemplen med SpiralFrog och Ruckus ger honom rätt, även om Spotify är en långt mer användarvänlig tjänst.

Hur ser tjänsterna är givetvis en viktig dimension av hur väl tjänsterna lyckas. Imeem, för att ta ytterligare ett exempel på en annonsfinanserad tjänst som hyllas från flera håll, har 100 miljoner användare i månaden. Det är ju inte heller så att MySpace är uträknat.

Frågan om framtidens tjänst för innehåll lever vidare. För det här handlar såklart inte bara om hur musik ska säljas, utan även om böcker och film och annat lagrat innehåll.