Nu kan vi släppa nyheten att KK-stiftelsens bok om FUNK-modellen har översatts till engelska. Jag är stolt författare (och producent).
Har ni någon gång varit med om att öppna en kartong och känna den där doften av nytryck. I dag kom två kartonger med boken till kontoret i Gamla stan. Jag är hängiven utvecklingen inom ny media, men jag har ett ännu längre kärleksförhållande till papper.
Dessutom: Blindprägling på omslaget. Bokstäverna höjer sig och känns. Stark, djup brandgul färg på omslaget (mer “brand” än “gul” jämfört med den svenska utgåvan, för er som sett den).
Boken ska till World Cultural Economic Forum i New Orleans i nästa vecka, dit den svenska förklaringsmodellen från Hultsfred om kultur och ekonomi ska spridas. Från musikfestival till policyramverk – det är en bra story.
Anledningen är att grundarna av FUNK-modellen, Putte Svensson (Rockparty/RockCity) och Lars-Erik Rönnlund (numera Hultsfreds kommun), är inbjudna dit och bildar en svensk delegation med tjänstemän från ambassaden i Washington och Regionförbundet i Kalmar län. (Själv ska jag göra något ännu mer spännande: förhoppningsvis välkomna mitt andra barn till världen.)
FUNK står för Forskning, Utbildning, Näring och Kultur – och tar bland annat upp hur kultur och upplevelseindustrin (eller egentligen kulturnäringarna) hör ihop.
På engelska har modellen fått namnet ERIBA. Det var ingen lätt uppgift att översätta akronymen, men tack vare översättaren Katherine Stuart i Australien kom vi fram till Education, Research, Industry, Business och the Arts/culture. Jag har hela tiden röstat för att en översättning av ”FUNK” har varit nödvändig, men FUNK med sina assocationer har varit svåröversatt. ERIBA låter ju som spanska arriba, på engelska ungefär let’s get going eller på svenska “upp och gå!”.
Boken heter The ERIBA model – an effective and succesful policy framework for the creative industries och kommer kunna beställas kostnadsfritt från KK-stiftelsen. Jag kommer också lägga ut en pdf-fil här på bloggen.
Samtidigt, det här inlägget känns lite världsfrånvänt en dag som denna då börsen rasar igen och USA-börsen kanske inte öppnar. Allting hänger ihop och något om finanskris står inte i boken. Tur att bloggen finns. Jag ska återkomma mer kring ytterligare funderingar hur finanskrisen påverkar kulturekonomin.
Rapporten är dels en uppdatering av förra årets rapport “Nybyggarna”, som byggde på sammanställningen som jag gjorde av tillväxtförslag för olika branscher i upplevelseindustrin och de kreativa näringarna. Resultaten härstammade från de “FUNK-processer” som skedde på sju olika platser 2006-07 – för att sammanföra aktörer från forskning, utbildning, kultur och näringsliv för att gemensamt staka ut en riktning och för att skapa bättre samverkan även framåt. 400 personer deltog totalt.
Det blev klart igår att nya statliga Center for Kultur- og Oplevelsesøkonomi i Danmark förläggs till Roskilde. 50 miljoner i startinvestering. Jag har själv varit på universitet där och mycket sker som är intressant, inte minst utbildningar.
Ett av syftena med centret är tätt samarbete med forskning och utbildning. (Det blir därmed ett s.k. FUNK-centrum.)
Handelsministern Ewa Björling sammanfattade delvis väl i sitt tal i måndags om vad politiken kan göra för kulturnäringarna och upplevelseindustrin. Hon talade i samband med “utdelningen av Sverigefrämjarpriset för utomordentliga insatser för främjande av svensk musik i utlandet”.
Men hon har fel på en viktig punkt. Det viktigaste för att skapa förutsättningar för musikbranschen är inte att det är “lönsamt att arbeta och driva företag”. → continue reading
Att inte tro på nyttan med amatörkultur är som att sluta tro på ungdomsidrott eller friskvård.
Det innebär inte att vi ska släppa alla krav på professionell verksamhet och höjd om vi talar offentliga subventioner av kulturen.
Men idag har bilden av amatörkultur varit snäv. Den har innehållit studieförbunden och körerna och ibland lite barn och ungdom. Ett av kraven från Amatörkulturens samrådsrådsgrupp (ax) är också att inte alla pengar till amatörkulturen måste gå via studieförbunden.
Sent igår eftermiddag blev det klart att KK-stiftelsen, med 24 miljoner kronor totalt för två år, fortsätter med och växlar upp satsningen som de startade: de åtta mötesplatserna för upplevelseindustrin och Nätverket som de bildar.
Liknelsen med grundforskning är bra. Jag håller med Emma (nedan) och är också glad att näringsministern gick igång på den, liksom att mötet ägde rum. (Då ska vi dock veta att det här sker långt efter att många, många länder har presenterat gränsöverskridande program för kultur, utbildning och näring.)
Jag brukar själv använda den här bilden, men med poängen att både grundforskning och tillämpad forskning behövs. Förhållandet är det som ligger till grund för FUNK-modellen och illustreras av tratten nedan. Ett brett kulturliv (tänk: grundforskning) behövs för att stimulera och anlägga en grund för kulturindustrin/kreativa näringarna/upplevelseindustrin (tänk: tillämpad forskning).
Medan grunden alltså är mer experiment- och utbudsstyrd är den “tillämpade kulturen” mer efterfrågestyrd. Men utan grundforskningen, inga nya stora innovationer. → continue reading
På en seminariedag i Umeå där norra Sverige snackade ihop sig om kreativa näringar inför Bryssel i nästa vecka. Fick bland annat lära hur långt fram Skellefteå är inom digital medieproduktion.
Fick också höra om BD Pop, ett utvecklingsprojekt vars syfte är att stimulera musikbranschen i Norrbotten (BD är länsbokstäverna för Norrbottens län). Aron Tideström berättade att de hade sneglat på Filmpool Nord, vilket är intressant. Jag har länge undrat varför det i Sverige inte bildats initiativ liknande filmfonder för andra sektorer, eftersom argumenten för en filmfond direkt kan appliceras på andra kreativa näringar. Aron konstaterade (lite hårddraget): “Det finns satsningar för alla andra kulturformer. Men inte popmusik.” → continue reading
Apropå DN:s artikel: bara för att förtydliga är det inte främst de flesta produktionerna som sker i huvudstadsregionen. Inte alls så faktiskt om man ser till långfilm (bilden blir ju en annan om man vidgar till reklamfilm o.d.). Det som är tydligt är snarare att trots att långfilmsproduktioner har flyttat ut så dominerar Stockholms län vad gäller omsättning i företagen, antal företag och antal sysselsatta (60-65 procent av landet).
Och lika tydlig har drömmen om Stockholm varit. Men kan den goda cirkeln få fortsätta snurra, när andra storstadsregioner känns både pigga och är aktiva mot de audiovisuella branscherna?
Det blev en intressant diskussion igår. Mest brände det till när just Stockholm stads aktivitet ifrågasattes. Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt var med i panelen, men hennes förslag framstod inte lika tydliga där som i DN-artikeln. På seminariet var det snarare Filmpool Stockholm-Mälardalen som fick sista ordet, med Madeleine Sjöstedts partikollega (fp) Anders Ekegren som ordförande.
Vill du börja prenumerera på 
