Inblick, Rapport 17 November 2009 av admin
filmbranschen, kulturnäringarna
Uppdatering: Nu kan du ladda ner rapporten (1,3 Mb):
“Allt räknas – om rabatter och erbjudanden till filmproduktion i Europa”
Om man googlar på “sweden film” pekar första länken till Sweden Film Commissions sida. Men där anges det bara att den är stängd – och så har det varit länge. Det är en provokation från delar från branschen, men varken övriga branschen eller politiken har sett behov av en förändring.
I torsdags var det dags för släpp av en rapport som berör detta. Den heter “Allt räknas” och presentationen skedde i Kulturhuset i Stockholm. Jag har varit huvudförfattare med skriv- och researchhjälp från Johan Scheele. Men min presentation var bara en inledning. Därefter berättade Patrick Lamassoure intressant om Film France och en svensk panel diskuterade.
Bakgrunden är att allt fler länder och regioner greppar filmen som ett kraftfullt verktyg för att stimulera sin egen filmbransch genom mer aktivitet, för att marknadsföra sig och locka turister. För att attrahera och behålla filmproduktioner används rabatter och andra incitament, i klartext: pengar.
Å ena sidan framstår Sverige idag som ett undantag utan ett nationellt erbjudande, med konsekvensen att vi får det svårare att hävda oss som internationellt inspelningsland. Utöver de samproduktioner som ändå genomförs, inte minst i samverkan med Film i Väst; det är andra filmer – ofta större, till exempel Bond – som Sverige inte lyckats konkurrera om.
Å andra sidan kan man fråga sig om det är rimligt att skattebetalarna snidvrider konkurrensen över gränserna, som det faktiskt handlar om. Investeringen i de här incitamenten ska dock likställas med att man försöker locka företag eller kongresser till sig – investeringen ska ge mer tillbaka i reda pengar. Stödet ska alltså ses som industriellt och inte kulturellt i första hand, även om förhoppningen är att en bättre och större bransch också leder till bättre filmer.
En möjlighet för Sverige är också att skapa ett erbjudande för att kunna tävla på lika villkor som de flesta andra länder, och om man inte gillar modellen, lobba för att den inte bör användas – åtminstone i Europa.
I den efterföljande debattpanelen satt Bengt Toll, vice vd, Svenska Filminstitutet, Åke Lundström, vd, Filmpool Stockholm-Mälardalen, Anette Mattsson, ordförande, Resursföretagen för film & TV i Sverige och Michael Hjort, regissör, manusförfattare och producent i Tre Vänner; styrelseledamot Paradox (och Emmas kusin). Bengt Toll (närmast i bilden till vänster) att det är branschen och inte Filminstitutet som bör arbeta för rabattsystem. Michael Hjort pekade på att Sverige har goda chanser att vara en viktigare nod i den internationella filmbranschen, och exemplifierade med all talang som Sverige exporterar.
Svenska Dagbladet skrev – senare även på ledarplats (och här Gudmundson på egen blogg) – och SVT Kulturnyheterna gjorde ett inslag. Se hela klippet på SVT Play. (Ja, det blåste rejält.) Läs även Hynek Pallas närbesläktade inlägg.
Noterat 5 November 2009 av Tobias
filmbranschen, seminarium
Inbjudan till seminarium och släpp av ny rapport som jag är ansvarig skribent för. Särskilt intressant kommer det bli att höra mer kring varför Frankrike – som varit ett inåtvänt filmland när det gäller produktion – nyligen har satt igång ett incitamentspaket för utländska filmproduktioner.
Rapporten ger en bakgrund till filmstöd generellt och jag tror att vissa modeller är användbara i fler fall än det som är egentligt fokus för rapporten, nämligen stödsystem för att locka till sig utländska filmproduktioner.
// tobias.
—
SÅ BLIR SVERIGE BÄTTRE PÅ ATT LOCKA UTLÄNDSKA FILMPRODUKTIONER
NÄR: Torsdag 12 november klockan 13.00 – 15.00
VAR: Studio 3, Kulturhuset i Stockholm (Sergels torg 3), plan 3
Allt fler länder och regioner greppar filmen som ett kraftfullt verktyg för att marknadsföra sig och stimulera besöksnäringen. För att locka till sig och behålla filmproduktioner används rabatter och andra incitament. Men Sverige framstår som ett undantag utan nationella åtgärder, med konsekvensen att vi får det svårare att hävda oss som internationellt inspelningsland. En ny rapport belyser stödsystemen i fyra europeiska länder. Under seminariet får vi höra mer om Frankrike, med Film France på plats.
Filmpool Stockholm-Mälardalen har i bred samverkan tagit fram rapporten ”Allt räknas – om rabatter och erbjudanden till filmproduktion i Europa”. De andra aktörerna bakom rapporten är tre regionala filmkommissioner – Mid Nordic Film Commission, Oresund Film Commission och Swedish Lapland Film Commission – samt branschorganisationen Resursföretagen för Film & TV i Sverige.
Kl. 13.00
Välkomna!
Anders Ekegren, ordförande, Filmpool Stockholm-Mälardalen
Kl. 13.05 – 13.30
Presentation av rapport
Tobias Nielsén, QNB, författare till rapporten
“Allt räknas – om rabatter och erbjudanden till filmproduktion i Europa”
Kl. 13.30 – 14.00
Incitamentsystem i Frankrike
Patrick Lamassoure/Film France – samtal med Tobias Nielsén
Frankrike är beundrat för sin nationella filmpolitik. Ett nytt stödsystem tar även sikte mot att locka utländska produktioner.
Kl. 14.00 – 14.15
Kaffe & mingel
Kl. 14.15 – 15.00
Hur ska Sverige som filminspelningsland hävda sig?
Bengt Toll, vice vd, Svenska Filminstitutet
Åke Lundström, vd, Filmpool Stockholm-Mälardalen
Anette Mattsson, ordförande, Resursföretagen för film & TV i Sverige
Berit Tilly, filmkommissionär, Swedish Lapland Film Commission
Moderator: Tobias Nielsén
Osa senast 10 november till osa@fpsm.se
Analys, Noterat 7 October 2009 av Tobias
filmavtalet, filmbranschen, filmutredningen
Mats Svegfors har överlämnat Filmutredningens betänkande till kulturministern.
Sammanfattning:
- Orimligt med dagens obalans i systemet idag med vilka som betalar och hur film ses. Åtta eller nio av tio ser film på andra plattformar än biografen.
- Men för kort tid för förändring till Filmavtalets utgång 31 december nästa år. Förslag därför förlängning i två år. Svegfors: “Inte riktigt framme. Nästan klart igår kväll.”
- Sedan statlig filmpolitik. Finansieringsförslaget är höjd moms till 25 procent. Vilket inte bör slå så mycket på biografbiljetten eftersom insatsen för filmstödet tas bort.
- Risker med den statliga politiken är dels att pengar inte öronmärks och dels att filmpolitiken bara blir kulturpolitik (i praktiken: svårt att motivera marknadsrelaterade stödet vilkan slår mot producentstrukturen som redan är svag)
Svegfors slutord: “Svensk film är i en god situation. Jag tycker det ligger ett stort ansvar på alla parter, även staten, att värna om den goda situationen. Det finns så mycket bra konstnärligt utvecklingsmässigt som är bra. Jag hoppas att vi får ett förlängt filmavtal inom kort och sedan går mot en stark filmpolitik med växande resurser på kort sikt.”
Länkar:
Noterat 25 May 2009 av Tobias
fildelning, filmbranschen
Mycket kultur som köps blir bara prydnader. Det gäller förstås en hel del konst som i århundranden fyllt väggar, men då har den åtminstone synts. Jag tänker på de böcker, de skivor och de filmer som aldrig lämnar hyllan efter att de ställts där.
Digitala bibliotek som man prenumerar på (tänk: Spotify) kommer få konsekvenser på allt från företag och branscher (vad som kan säljas) till heminredning (färre bokhyllor och stereomöbler, mer utrymme till annat).
Journalisten Kjell Häglund gör upp med sig själv som filmsamlare i en träffsäker krönika på FilmNyheterna: “… när jag väl ser en film väljer jag ändå, 99 gånger av 100, någon av alla nya filmer jag inte hunnit se, någon som finns i samtiden och debatten.”
Han efterfrågar det som vi är så många att önska – möjligheten att ta del av stora film- och tv-bibliotek över nätet i stället för att äga eller hyra – men min gissning är att det dröjer ytterligare några år eftersom en sådan lösning försvårar det som filmbranschen har tjänat så mycket på, nämligen att sälja samma sak flera tillfällen, genom s.k. fönster (tänk: bio, uthyrning, köp, kabel-tv, flyg, annan tv etc.). Nedladdningen via PirateBay m.m. har skyndat på, men förvånande lite (den här Fokus-artikeln sammanfattar svårigheter med bl.a. rättigheter).
Varför det trots allt kommer ske en förändring beror förstås på att vi inte behöver äga alla de där filmerna. Kjell Häglund:
“Filmindustrin har vräkt ut köpfilmer som i genomsnitt kostat mindre att producera än en kinesisk pirat-VCD, till miljoner svenska filmanalfabeter som utan att själva begripa varför köpt ”Snuten i Hollywood Vol. 1–3” på Ica Maxi, trots att de redan sett dem på både bio och video, och hellre går ner och hyr ”Mamma Mia” på hörnet den fredagskväll de råkar känna för att ”kolla på nåt”.”
Det fanns en tid när bokhyllan – med böcker, filmer och skivor – sa vem du var. Nu kommer sådana identitetsmarkörer ersättas av spellistor (och andra attribut).
Men än är vi många som har ett förhållande till de här “prylarna”. Gamla böcker har jag börjat slänga – i mängder – trots att jag verkligen är bokälskare i betydelsen “fysisk bok”. Igår rensade min bostadsrättsförening bort kvarlämnade saker ur vindsförråd och jag (som ordförande) såg till att alla bokkartonger försvann. Böcker… finns överallt ändå.
Men tre backar med vinylskivor – väl omhändertagna och resultat av en god samlare – lät jag stå kvar i ett hörn. Jag kunde inte slänga dem. Mest för att det var så länge sedan jag såg en sådan där samling vinylskivor, med alla omslag stora och tydliga som de var menade än gång.
Noterat 20 May 2009 av Emma
filmbranschen
Alltmedan (de amerikanska) biobesöken har gått upp, har DVD-försäljningen sjunkit med nästan lika mycket. Med 15 – 18 % enligt en artikel i LAT.
Vi – eller i alla fall amerikanarna – går alltså mer på bio, men köper mindre filmer. Och det skrämmer branschen, eftersom det är DVD-försäljningen som har stått för de största vinsterna – och som också varit lättast att förutse.
I mina öron låter utvecklingen dock rätt logisk – och förutsägbar. Om branschen, som det står i artikeln, har fått PANIK, kan man undra om de aldrig har ställt sig frågor som:
Kan det vara att vi drar oss för att köpa Saker i dessa tider, men fortsätter lägga pengar på Upplevelser/Underhållning?
Kan nedladdningen göra att folk går mer på bio, men köper mindre film?
Apropå skräckfilmer längtar jag själv till 5 juni och premiären av Antichrist. Inte för att jag är säker på att jag kommer att uppskatta filmen, men för att jag gillar att ställas inför svåra frågor – och tycker att det är konstens roll att ställa dem.
Det verkar Antichrist göra, och jag grubblar redan i förväg på om det som feminist, och dessutom engagerad i frågor om kvinnomisshandel, ens är möjligt att gilla den.
Inblick 19 May 2009 av Tobias
filmbranschen, kristider
Första kvartalet bjöd på bra siffror när det gäller biobesök i Sverige. Jämfört med första kvartalet 2008 steg besöksiffrorna med 22,5 procent. Även i USA pekar försäljningen av biobiljetter mot ett nytt rekord under året.
- När vi går igenom tuffa ekonomiska tider har den här branschen visat sig kunna stå emot bra. Jag säger inte att biografbranschen går säker för en ekonomisk nedgång, men vi är hel klart motståndskraftiga, säger Michael Campbell, VD på världens största biografkedja Regal Entertainment Group till bloomberg.com enligt FilmNyheterna.
De amerikanska biobesöken har i år ökat med 17 procent. Fem filmer har redan dragit in över 100 miljoner dollar, något som bara en klarade under första kvartalet förra året.
Samtidigt brukar biobesöken inte falla i början av en ekonomisk nedgång, utan med en viss eftersläpning. Det beror också på hur djup krisen blir. Efter stora börskraschen 1929 steg biljettförsäljningen under de första åren. Två år senare, 1932, hade dock biljettförsäljningen sjunkit med en tredjedel.
Dessutom är det intressant att se hur innehållet påverkas. Filmaren Martin Munthe skrev i höstas om att “lågkonjunkturen födde filmen”, och särskilt skräckfilmen:
“Världens största myt är att man inte vill tänka på otäcka saker när världen runt omring är otäck – tvärtom – det är i tryggheten vi slutar försöka förstå våra mörka sidor. Underhållning är ett sätt att undersöka.”
Noterat 6 May 2009 av Tobias
filmbranschen
Jag är ju svag för “historiens vingslag” så sådana här miljöer försätter mig i en stämning som jag gillar: nuet, men inte bara. Bilden är alltså från Filmstaden i Råsunda utanför Stockholm om någon inte känner igen.
Och mötet – jo, det kommer bli en jämförande Europastudie om skatterabatter och andra incitament för filmproducenter.
Analys 17 April 2009 av Tobias
fildelning, filmbranschen, Internet, musikbranschen, Pirate Bay
För fem minuter sedan föll domen i The Pirate Bay-rättegången. Alla fyra åtalade fälls (SvD, DN); för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen och de döms till ett års fängelse och totalt 30 miljoner kronor i skadestånd.
Detta utgör givetvis bara en signal – fildelning kommer fortsätta, i någon form – och rättegångsresultatet kommer överklagas. Men Pirate Bay är inskrivet i historieböckerna, vilket inte minst demonstreras av att Tekniska museet i Stockholm införskattat en TPB-server som beslagstogs av polisen. Ur pressmeddelandet från museet: “Denna tekniska pryl måste hamna på museum! Den har ett stort symboliskt värde då den satt fingret på ett stort problem eller en stor möjlighet.”
I olika delar av världen pågår, under tiden som TPB-målet kommer rulla vidare, små försök till andra och lagliga alternativ – men stora filmbolag och skivbolag har genom kortsiktiga avvägningar bromsat utvecklingen. I musikbranschen finns numera en hel del alternativ – från Itunes till Spotify – men filmbranschen håller stenhårt kvar sina olika visningsfönster. Så här säger jag i senaste Fokus, i en artikel av Adam Svanell som belyser situationen väl:
“(Filmbolagens) guldgruva har varit möjligheten att sälja samma sak flera gånger. Först till biograferna, sedan som köpfilm, till kabel-tv, andra tv-kanaler, flygbolag och så vidare. Nu vill de till varje pris försvara den modellen, men den är inte hållbar i längden. Redan nu kolliderar den med vad publiken vill, nämligen att se nya filmer och tv-avsnitt direkt utan att vänta.”
Dessutom hänvisas igen till Fabchannel, som jag skrivit om tidigare.
Det är viktigt att minnas att The Pirate Bay bara är en aktör som påverkar den här utvecklingen.
Analys 5 April 2009 av Tobias
fildelning, filmbranschen, Internet, musikbranschen
Ni är nog några som har sett mig rita upp cirklar för att beskriva att många olika effekter kan komma ur en kulturskapares verk, mer eller mindre nära det men ändå i samma system – och jag är inte den enda som använder mig av den symboliken.
Som ett exempel: Tolkiens fantasi gav oss en mängd oförglömliga karaktärer. Men han kunde knappast själv fantisera om att de skulle locka mängder av (film)turister till Nya Zeeland. Dessförinnan har hans böcker skapat aktivitet och lönsamhet hos förlag och boklådor, och filmerna utifrån böckerna har skapat resultat hos filmbolag, biografer, distributörer och leksakstillverkare/-försäljare.
Dessutom driver Tolkiens verk – liksom musik, filmer och ljudböcker generellt – internettrafik. Lagen Ipred trädde i kraft i onsdags. En intressant uppgift är att den har minskat den svenska trafiken på internet med mer än en tredjedel (DN rapporterar att nyheten spridit sig till brittiska Guardian och BBC, spanska El País, tyska nyhetsbyrån DPA och många andra).
Jag är inte förvånad. Det har länge talats om att nedladdning och fildelning av framför allt musik och film har fungerat som bränsle för internettrafiken. Men det är första gången som jag hör uppgiften bekräftas från flera håll. På Newsmill skriver till exempel internetleverantören Bahnhofs vd.
Jag tror inte att operatörerna själva förstår vad de säger just nu. Själva vill de ha förståelse för sitt tapp (“Nu äventyras en hel framtidsbransch”). Men vad de uttrycker är samtidigt: vi är en del av det här ekonomiska systemet.
Tidigare förslag har pekat på att “bredbandsskatt” – i likhet med att kassettersättning finns – kan vara en lämplig väg framåt. Uppgifterna om korrelationen mellan internettrafiken och fildelningen stärker den typen av lösningar.
Vad blir ytterligare rimliga konsekvenser i en ansvarstagande ekonomi? Att internetleverantörerna tar plats i filmavtalet? Att de sponsrar musikskolor? Att de blir en remissinstans för kulturutredningen?
Noterat 3 March 2009 av Tobias
fildelning, filmbranschen, upphovsrätt
Läser att flera “fangenererade” sajter har stängts ner. I Israel av en antipiratbyrå, i Frankrike av Warner Bros.
Det är sajter där undertexter lagts upp av fans, som alltså själva suttit och knåpat ihop översättningar. Wired skildrade några sådana i en liten artikel i höstas. Bland annat hur en spanjor och en argentinare tampades om – utan att få betalning – att få ut texter på spanska till senaste avsnittet av Gossip Girl så bra och snart som möjligt. När någon hörde av sig var det nästan bara för att korrigera fel.
Jag kan inte annat än att förvånas över jakten på “pirater” när den går så långt att de mest inbitna fansen angrips.
Vill du börja prenumerera på 
