Rapporten tar ett helhetsgrepp om kultur inklusive kulturnäringarna och syftar till att ta fram gemensamma standarder för att kunna mäta och jämföra statistik mellan EU-länderna. Rapporten har tagits fram av en grupp som arbetar enligt ett särskilt arbetssätt som kallas the Open Method Coordination som ska vara ett ”mjukare” sätt för EU-medlemmar att samarbeta. Ett initiativ som framför allt använts inom utbildningsområdet men som sedan 2007 har en kulturgrupp. Utöver statistikfrågor arbetar de även med kulturell mångfald, de kulturella och kreativa näringarna, färdigheter och rörlighet, kulturarv och slutligen kultur i externa relationer.

Rapporten finns ännu inte offentligt tillgänglig i sin slutversion, vi uppdaterar inlägget när den blir så. Nedan är en video från ESSnets presentation. Alternativ länk till video.

I samband med lanseringen sa Reinhard Büscher, chef för innovation på DG Enterprise and innovation att kulturnäringarna blivit en allt viktigare ekonomisk sektor och att  ECIA ska bidra till att politiker och investerare också förstår deras potential.

Plattformen är skapad för att ta fram bättre och mer heltäckande policies och strategier för de kulturella och kreativa näringarna och arbetar efter tre ben; Innovation och stödservice, inkubation och tillgänglighet till finansiering och klusteruppbyggnad och samarbeten.  Labkultur var på plats i Milano och dokumenterade lanseringen och också gjort en promovideo.

Fotograf: Klaus Holsting

I slutet av februari lanserades specialgruppen (task force) “Team Culture 2012” av EU:s ordförandeland Danmark. Syftet med gruppen är att visa på hur kultursektorn kan bidra till att stävja den ekonomiska krisen. Detta genom att lyfta fram internationella exempel på där kultur bidrar till förändring i samhället i stort. På avslutningskonferensen i juni ska gruppen presentera ett manifest för hur kultursektorn kan bidra med ny energi i ekonomin.

I specialgruppen ingår tolv stycken personer med olika yrkesmässiga och personliga bakgrunder, från Sverige deltar Margot Wallström och Efva Lilja (rektor för Dans- och Cirkushögskolan).

Och jag antar att ni har hunnit summera innan ni började blicka framåt. Själv har jag i mer än tio års tid på nyårsaftonens middag haft en punkt som avhandlat “årets…”, vilket har varit allt från årets bad till årets ögonblick och alltid innehåller årets bok.

Min bild av 2011 från ett kulturekonomiskt perspektiv kan summeras i en tvådagsresa som jag gjorde i mars. Jag började i Sunne med en avslutningskonferens för ett piggt EU-projekt där kulturens roll för platsens utveckling diskuterades. Jag fortsatte på Hôtel Majestic i Cannes på fastighetsmässan MIPIM, där Stockholm stad bjudit in till en välbesökt frukost. Det märkvärdiga var att temat var ungefär detsamma i Cannes, men ändå tog plats i en värld som är så annorlunda. Med så mycket större pengar, med lyxbåtar som väntar vid kajerna, med de mest centrala politikerna vid borden. Och det där med pengar har inget med Cannes att göra, utan temat för mässan — fastigheter och samhällsplanering.

För mig illustrerar detta reseminne att skiftet som länge varit på gång verkligen ägde rum under året. Jag tänker på synen på kultur som en motor i utvecklingen generellt, inte som en egen, separat sfär. Det blev också tydligt på årets Generatorkonferens där en av talarna var professor Pier Luigi Sacco som med sitt fokus på deltagande i kultur och “Kultur 3.0” varit en av de som influerat idéutvecklingen (och som var mycket poppis i Sverige i år). Intrycket förstärktes vid läsningen av EU-kommissionens “Creative Europe”-program och då detta diskuterades på Intercults och Riksteaterns heldagskonferens i december “Det europeiska projektets framtid”.

Parallellt med denna utveckling har vi i Europa sett många exempel på neddragningar i kulturbudgeten. Men tendenserna hänger ihop. Kulturförsvararna har insett att de måste bli ännu bättre på att motivera sitt offentliga stöd och använder både nya och gamla sätt.

Då Kulturutredningen släpptes för några år sedan var debatten enorm om den “aspektpolitik” som lanserades. Idag känns förslaget nästan helt okontroversiellt. Till och med så att jag ibland tycker att pendeln slagit för långt. Som Chris Marshall på Intercult sa till mig skämtsamt på konferensenen om “Creative Europe”-programmet: “Tidigare var du ekonom. Nu har du blivit kultur.”

För ibland blir argumenten lite väl svagt underbyggda och väl förväntansfulla. Jag försökte bland annat nyansera diskussionen i det provokativa inlägget “Kreativa klassen en lögn?” (med denna uppföljning). Det fanns även andra reaktioner som tog upp andra aspekter, bland annat Timbros rapport “Noll koll”. Nu sitter jag med en text om “Creative Europe”-programmet och seminariet i Stockholm och funderar mer kring detta; så jag återkommer.

***

Europa har förstås varit i fokus många gånger under 2011 över huvud taget. Den ekonomiska krisen har varit ett återkommande samtalsämne och orosmoln för kulturen. Än är det dock för tidigt att tala om i vilken utsträckning Europas kulturbudgetar kommer drabbas. Hittills kan vi se att bilden ser väldigt olika ut mellan olika länder och administrativa nivåer.

Intresset för kultur och kulturnäringarna har också ökat på EU-nivå. Arbetet med grönboken för kulturnäringarna har fortsatt under året och EU-kommissionen lanserade som sagt sitt förslag för Creative Europe där KKN får ett större utrymme som en viktig del “Europa 2020-strategin”.

***

På hemmaplan har utvecklingen med samverkansmodellen fortsatt och sexton nya regioner har tagit fram kulturplaner som börjar gälla från årsskiftet. Kopplat till detta är även den nya Myndigheten för kulturanalys som startade i våras med uppgift att granska och utvärdera kultursatsningar. Jag sitter med i Insynsrådet och det har varit spännande att få en inblick i myndighetens försök att få grepp om både sin egen organisation och kulturpolitiken idag i Sverige. En viktig fråga för myndigheten är kulturens samlade finansiering och de har också under hösten startat upp ett forskningsråd.

En av fjolårets hetaste kulturdebatter startade Svenskt Näringsliv när de bland annat föreslog sänkt studiestöd till humaniorastudenter. Reaktionerna var många och både jag och Emma (i SvD) svarade. Emma har på sitt håll — på Handelshögskolan — gjort ett storartat jobb med att stärka humanioras roll på skolans grundutbildning, vilket får ses som en till markör för 2011 (mer här).

Ett annat nyckelord allmänt sett har varit innovation, med regeringens Innovationsplan Sverige i spetsen. Men kultursektorn hade nog tjänat på att vara lite mer på den spelplanen.

***

Under året har Kulturekonomi fortsatt att intervjua intressanta personer inom kultursektorn och låtit andra skriva gästkrönikor. Däribland kan nämnas Kati Hoflin, Calle Nathanson, Bill Gartner, Svante Beckman och Joakim Jardenberg.

***

Vilken blev årets bok? Alltid någon av Tomas Tranströmer, inte minst i år förstås. Annars var årets bok 2011 för mig “Steve Jobs” privat och “Monster” professionellt. Det sistnämnda eftersom arbetet som förläggare upptog ännu mer tid och fokus. Jag är i det sammanhanget lite glad över att vi lyckades bidra till en diskussion om nätbeteende genom vår bok “Nedkopplad”.

Jag funderade på om ebok också var ett av årets fenomen, men insåg att jag för närsynt. På Volante har vi genomfört flera experiment med eboken och även om jag bytt över till läsning digitalt så gillar de flesta att bära runt på tryckta böcker.

Mitt företag Volante har över huvud taget växt och det var kul att dra igång både Volante Academy (som vi fortsätter med i vår) och Kreatörskaravanen som ägde rum dels i Stockholm, dels i Östersund (och 30 januari i Gävle).

En fråga det talas mer om är var, och hur, det finns plats för kulturens egenvärde i diskussioner om kulturens relation till tillväxt. I ett inslag i P1:s “Mitt i musiken” diskuterades dessa frågor med Tobias Nielsén och Emma Ernst, som arbetar med lobbyingkampanjen “we are more” och som Kulturekonomi intervjuade tidigare i höstas. Som en aktivitet inom “we are more” arrangerar idag Intercult och Riksteatern en konferens där kulturens roll inom smart, hållbar tillväxt för alla diskuteras. Konferensen kan även följas via webben. I radioinslaget deltog även Ann Branch, EU-kommissionen.

Idag lanserade EU sitt förslag för programmet “Creative Europe” som syftar till att utveckla kultursektorn och de kulturella och kreativa näringarna. Därmed blir Europa en i raden på den långa listan med olika städer, regioner, länder och världsdelar som har ett Creative-program. Vi lär få anledning att återkomma till såväl upplägg som genomförande.

Programmet kommer sammanföra nuvarande Kultur-, MEDIA 2007- och MEDIA Mundus-programmen under ett gemensamt ramverk. Förslagets totala budget ligger på 1,8 miljarder euro under åren 2014-2020, en ökning med cirka 37 procent enligt EU-kommissionen. Stödet fördelas med 900 miljoner euro till film- och den audiovisuella sektorn, 500 miljoner euro till kultur och 210 miljoner euro till en ny bankgaranti som ska hjälpa  kulturoperatörer att få tillgång till en miljard euro i banklån.

Fokus kommer ligga på att underlätta för kultursektorn att verka på hela europamarknaden. Programmet kommer också arbeta för att främja kulturell mångfald och bidra till 2020-strategins mål om jobb och hållbar tillväxt.

Ladda ned förslaget [.pdf].

Från Sverige har regionförbunden Östsam  och Södra Småland deltagit och i samband med att projektet avslutades har en rapport tagits fram med policyrekommendationer baserat på lärdomar från projektet.

Rapporten ger förslag inom nio stycken policyområden och åtta förslag på riktlinjer för hur regionala och lokala strategier för KKN kan utvecklas. Policyrekommendationerna går ut på att:

• Främja investeringar och investeringsberedskapen i de kreativa näringarna
• Ge stöd och hjälp till inkubatorer och liknande tjänster
• Främja bättre utbildning, forskning och branschrelationer (triple Helix-metoden)
• Stödja nätverksförmågan för företag och verksamma inom de kreativa näringarna
• Anpassa redan existerande program för företagsstöd efter behoven för den kreativa ekonomin
• Stärka banden mellan stödkontor för de kreativa näringarna i olika länder genom nätverk
• Se till att de kreativa näringarna förblir prioriterade efter 2013
• Uppmuntra till kreativ experimentering med nya, flexibla stödprogram
• Upprätta  ett  utbytesprogram  för  konstnärer  och  verksamma inom de kulturella och kreativa näringarna

Riktlinjerna för lokala och regionala strategier innebär att:

• Regionala/lokala strategier för de kulturella och kreativa näringarna bör vara skräddarsydda och evidensbaserade
• Uppmuntra deltagande och “buy-in” från intressenter
• Främja gränsöverskridande beslutsfattande
• Kommunikation och ledarskap är nyckeln till framgång
• Glöm inte konst- och kulturinstitutionerna
• Både hårda och mjuka investeringar krävs för att få fart på utvecklingen av  de kulturella och kreativa näringarna
• Stärka banden med nationella och internationella initiativ
• Främja flexibilitet och öppenhet inom stödstrukturen

Ladda ned och läs rapporten i sin helhet [.pdf].

Plattformen är organiserad med olika arbetsområden för att skapa så heltäckande strategier som möjligt över administrativa nivåer och involvera en mängd olika typer av intressenter. Målet med initiativet är att mobilisera 100 miljoner euro extra i innovationsmedel för utvecklingen av KKN.

Tre nyckelområden har identifierats vara av särskilt intresse för ECCIA och för varje område har det tillsatts en grupp på fem experter som ska bistå i arbetet med att ta fram en översiktlig utvecklingsplan. De tre områdena är:

• Innovation och stödservice
• Inkubation och tillgänglighet till finansiering
• Klusteruppbyggnad och samarbeten

.

Vad gör “Culture Action Europe”?
Culture Action Europe är en lobbyorganisation och politisk plattform för konst- och kultursektorn i Europa. Vi grundades 1992 och är organiserade som en ideell förening som samtidigt är ett europeiskt nätverk med över 110 medlemmar som i sin tur representerar mer än 80.000 organisationer. Tillsammans med våra medlemmar arbetar vi på sekretariatet i Bryssel med att lobba för att förbättra EU:s policy inom kulturområdet samt att ge kulturen en mer central plats i det europeiska samarbetet. Vi har sex medlemmar i Sverige: Culture Clinic, Intercult, Nordiskt centrum för kulturarvspedagogik, Riksteatern, Trans Europe Halles och Tillt.

Hur är det att jobba med kulturfrågor i Bryssel?
Det är både spännande, lärorikt och frustrerande. EU har inte särskilt mycket att säga till om på kulturområdet, kulturpolitik är och förblir något som medlemsstaterna bestämmer över själva. EU:s kultursatsningar syftar istället till att komplettera och stötta samarbeten som skapar ett mervärde jämfört med om de enbart skulle genomförts på nationell nivå.

EU:s totala kulturbudget, kulturprogram och strukturfonder, är mindre än en procent. Inom kampanjen we are more – act for culture in Europe lobbar vi för att förbättra både utformningen och budgeten för detta stöd i nästa EU-budget 2014-2020. Vi har fått starkt gensvar från civilsamhället och kampanjens manifest har redan skrivits under av mer än 20.000 individer!

Vad gäller gehör från beslutsfattare så är det så klart blandad kompott, vi vet redan att flera medlemsstater kommer att rösta nej till alla former av ökningar i nästa EU-budget på grund av den rådande ekonomiska krisen i Europa. Men som etablerad organisation som jobbat med frågorna länge har vi i de flesta fall inte svårt att få tillgång till möten med politiker, och det i sig är redan guld värt. Vi argumenterar också för att kulturen är ett av många områden, tillsammans med till exempel utbildning och hållbar utveckling, där EU måste investera mer om man vill nå sina mål i EU 2020-strategin. Vi är övertygade om att våra chanser att få gehör ökar om vi placerar kulturen i ett bredare sammanhang och lobbar tillsammans med andra aktörer som har liknande mål för Europas framtid.

Vilka flaskhalsar finns det för kultursamarbeten över nationsgränser i Europa?
Flera, men främst bristfällig information och dåliga stödstrukturer på regional och nationell nivå runt om i Europa. EU-projekt är aldrig finansierade till 100% utan projektledare och partner måste alltid söka extra finansiering från andra håll. På så vis blir dåliga stödstrukturer på regional och nationell nivå lätt en bromskloss, internationella samarbeten är helt enkelt något som många länder inte prioriterar eller ser som sitt eget ansvar att stödja.

Vad ser du som det allvarligaste problemen med de många nedskärningar som görs på kulturområdet i Europa?
I kristider måste man så klart göra nedskärningar och se över alla offentliga utgifter, men brist på vision och framåtanda och oproportionerligt stora nedskärningar inom kulturområdet riskerar att bli svåra att reparera. Värst är det kanske i Holland där man tagit radikala beslut om att helt enkelt lägga ner konstskolor, arkiv och forskningsinstitut.

I en intervju i SvD uttryckte du oro för att kulturella och kreativa näringar börjar anses som viktiga. Vad är risken med detta menar du?
Det är lite ryckt ur sitt sammanhang. I slutet av juni publicerade EU-kommissionen sitt förslag på nästa EU-budget 2014-2020. Kommissionen föreslår att EU slår samman nuvarande Kultur- och MEDIA-programmet och skapar ett nytt program, ’Creative Europe’. Det nya programmet skulle också vara öppet för ansökningar från vinstdrivande organisationer från de kulturella och kreativa näringarna. Detta ser vi inte som ett problem i sig, men det vi vill försäkra oss om är att EU-kommissionen designar programmet så att det tillgodoser de olika behoven hos alla olika typer av aktörer inom kultursektorn – från ideella, icke vinstdrivande föreningar, nätverk och institutioner till de kreativa näringarna och filmindustrin. Vi väntar just nu med spänning på EU-kommissionen detaljerade förslag på ’Creative Europe’-programmet som förväntas publiceras den 29 november och kommer att följa utvecklingen fram till dess medlemsstaterna och EU-parlamentarikerna röstar igenom programmets utformning och budget under senhösten 2012.

Vad ska arbetsgruppen åstadkomma?
Medlemsländerna i arbetsgruppen ska ta fram en policyhandbok för beslutsfattare inom området kulturella och kreativa näringar. Arbetet handlar om hur medlen i EU:s strukturfonder kan användas strategiskt för att främja dessa branscher och deras spridningseffekter i hela ekonomin. Kort sagt – how to use the money.

Du har precis kommit tillbaka från senaste mötet. Vad pratade ni om?
Just nu befinner vi oss i en fas där vi ska bearbeta alla de goda exempel och rekommendationer som finns på området och ge konkreta förslag på program, strukturer och projekt som fungerat i olika länder. Handboken är ett verktyg för att snabba på överföringen av goda idéer.

Det står att ni vill öka medvetenheten om nyttan av en integrerad kulturpolitik i regional och lokal utvecklingspolitik. Vad innebär det?
Kultur börjar alltmer erkännas som en värdeskapande kraft – men det är viktigt att på allvar etablera detta synsätt så att kulturen inte blir en enkel måltavla för budgetnedskärningar vid nästa ekonomiska kris. Det finns bra argument i professor Pier Luigi Saccos rapport som tagits fram inför EU:s nästa strukturfondsprogramperiod och det är viktigt att förankra detta i den regionala och lokala utvecklingspolitiken. Kulturen kan inte avfärdas som en samhällsekonomiskt avskild sektor.

Skiljer sig det svenska perspektivet på något sätt från övriga länders?
Det är skillnad i mognadsgrad länderna emellan. I arbetsgruppen finns tre olika undergrupper, vilka ganska väl speglar denna skillnad i utvecklingen av KKN-området och diskussionen; att skapa förutsättningar för kulturnäringarna, att stärka villkoren för befintliga kulturföretag, samt spridningseffekterna från kulturnäringarna i den bredare ekonomin. Sverige befinner sig i ”stärkande” fasen/gruppen. Vi ser den absoluta nyttan av kreativa och kulturella branscher, men det är en bit kvar till att vi med självklarhet börjar tala om spridningseffekterna i den bredare ekonomin.

Har du fångat upp något som tycker skulle bidra till att förbättra diskussionen i Sverige om de kulturella och kreativa näringarna?
Vikten av en diskussion på tvären. Jag vet att en diskussion mellan näring, kultur, turism och andra områden pågår på olika nivåer i Sverige – men jag tror att många med mig ser ett behov av fler kontaktytor och tätare samarbeten. Den här arbetsgruppens existensberättigande är dialog och förankring. Det är så vi når målet; ökad medvetenhet om kulturens potential.