Är det här bokbransch eller porrindustri? Ibland är det svårt med avvägningar, men att till slut ändå välja riktlinjer är att föredra framför att inte göra några mätningar alls. ESSnet publicerade nyligen slutversionen av rapporten om europeisk kulturstatistik. Syftet med rapporten är att ta fram metoder som gör det möjligt att göra jämförelser mellan länderna. Rapporten (550 sidor!) spänner brett över kulturområdet inklusive finansiering, kulturindustrin och dess spill over-effekter, kulturellt deltagande och sociala aspekter.
Arbetet har letts av Eurostat och koordinerats av Luxemburgs kulturdepartement i samarbete med franska och nederländska kulturdepartementen och Tjeckiska och Estländska statistikbyråerna. Ladda ned rapporten direkt [.pdf].
Du ledde arbetet med EU:s grönbok om de kulturella och kreativa näringarna. Hur har processen fortsatt efter att grönboken publicerades?
Grönboken från EU-komissionen publicerades under våren 2010. Vår egen forskning för kommissionen om den entreprenöriella dimensinonen hos de kulturella och kreativa näringarna började dock redan 2008. Vår studie fokuserade på en bättre förståelse för kulturella och kreativa företag, särskilt de små och medelstora företagen, och hur de kan stödjas inom EU. Först publicerade vi en litteraturgenomgång där vi förklarade företagens särskilda kännetecken. Det följdes sedan av expertmöten, runda bords-diskussioner och kompletterande kvantitativ forskning.
Vår viktigaste slutsats var att småföretagen utgör 80 procent av det totala antalet av de kulturella och kreativa företagen. En stödjande infrastruktur måste dörför baseras på dessa kännetecken. Grönboken har följt den slutsatsen. Och flera organisationer har understrukit det angreppssättet när de har kommenterat grönboken, och i Europakommissionens förslag, Kreativa Europa 2014, går det att se att den aspekten fortfarande är synlig.
Vilka är de ”heta frågorna” som rör de kulturella och kreativa näringarna i EU nu? Kommer KKN fortsätta att ta plats på agendan eller tar andra frågor över?
Då jag samlat in alla möjliga trender, utvecklingar och i nya studier – som vår egen forskningsrapport ”Pioneering Minds Worldwide” – observerar jag tre centrala frågor:
Den dynamiska relationen mellan KKN och andra sektorer. På global, nationell, regional och lokal nivå har nya digitala lab och cross‑over-nätverk skapats, med ett fokus på innovation. I min egen omgivning ser jag ett växande samarbete när det gäller hållbarhetsfrågor, där konstnärer, designers och kulturella entreprenörer spelar en proaktiv roll.
En växande politisk medvetenhet hos regeringar om en mer holistisk ansats när det gäller KKN. Att inte bara de ekonomiska aspekterna är viktiga, utan även social och geografisk samanhållning. Detta samlar nya grupper vid bordet att utarbeta nya aktiviterer uppifrån och ner och nerifrån och upp.
Kreativa städer vill etablera ett europeiskt parnerskap med andra städer för att dela med sig av erfarenheter och kunskap, utbyta kulturella event och skapa ”lärandelab” (”Learning Labs”). Särsklit mellanstora städer är aktiva inom det här området. Vi är akademisk partner till flera europeiska städer som Colchester, Lille, Edinburgh och Hagen som arbetar tillsammans under den gemensamma rubriken Creative Urban Renewal (CURE). Vi har noterat ett ökat intresse för en stödjande urban infrastruktur med hjälp av kreativa näringar.
Med säkerhet kommer en kraftigt sammankopplad kulturell och kreativ sektor vara avgörande för EU och dess medlemsstater under de kommande åren.
Från ditt perspektiv, hur placerar sig Sverige internationellt när det gäller KKN?
Om vi talar om Sverige i ett internationellt sammanhang ser jag olika bilder. I 2011 års upplaga av det globala kreativitetsindexet – som Richard Florida utformat där hänsyn till alla möjliga indikatorer tas – är Sverige i topp och lämnar 81 länder bakom sig, med USA som tvåa och Finland på tredje plats. Jag vill gratulera Sverige till den positionen! Indexet behandlar dock inte forskning om KKN. Efter att ha sett de här siffrorna, har jag fått intrycket av att svenska forskare behöver stärka sin prestation. Jag saknar dem vid konferenser som handlar om entreprenörskap inom KKN. Jag saknade dem också i UNCTAD-rapporten från 2010. Eftersom Sverige placerar sig först i indexet måste de svenska forskarna sitta inne med väldigt intressanta berättelser!
Kommer Kreativa Europa att bli verklighet tror du? Vilka är de potentiella hindren?
Kreativa Europa – idéen, praxisen – och Kreativa Europa 2014 – EU-förslaget – är redan verklighet! Alla europeiska intressenter vill se ett starkt och kreativt Europa inom den globala kreativa ekonomin.
Ändå lider politiker av något som jag kallar för ”Europestress”: å ena sidan ser de Europa som en rik kulturell och kreativ kontinent, men å andra sidan tvekar de inför att skapa en stark politisk konstruktion för ett framtida Europa. Kanske är det EU:s medlemsstater som inte vill finansiera de kreativa ambitionerna inom EU, och det är ett stort hinder. Ett annat hinder är om vi enbart fokuserar på Europa, och glömmer bort att skapa starka nätverk på gräsrotsnivåer och ignorerar kulturella och kreativa ambitioner på dessa grundläggande nivåer.
EU har lanserat en strategi för tillväxt inom KKN-sektorn. Strategin inleder med att notera att mellan 2008 och 2011 var de kulturella och kreativa näringarna starkare än ekonomin som helhet inom EU. Syftet med strategin är dels att stärka sektorns konkurrenskraft och möjligheter för export och dels att ta vara på de “spill over”-effekter som kultursektorn bidrar med inom exempelvis IKT och innovation. Strategin rekommenderar åtgärder för aktörer på den lokala, regionala, nationella och EU-nivån och ökade samarbeten mellan olika politikområden. EU-kommissionen släppte också samtidigt en policyhandbok för hur EU:s olika stödprogram kan användas för kulturprojekt i lokal, regional och nationell utveckling.
320 olika utbildningsaktiviteter för 4.000 deltagare i kultursektorn. Det är resultatet hittills för projektet KulturKraft Syd, en plattform för kompetensutveckling inom kultursektorn i Skåne och Blekinge. Projektet är inne på sitt tredje år och vänder sig till såväl kulturutövare som personer med tekniska eller administrativa yrken.
Robert Karlsson är verksamhetsledare för projektet.
Vilka är de största utmaningarna för kompetensutveckling av verksamma inom kulturlivet idag?
Att hitta metoder och modeller för kompetensutveckling som är anpassade till branschens speciella förutsättningar. Detta gäller inte minst hur arbetsmarknaden inom branschen ser ut med en stor andel frilansare och personer som arbetar på korta kontrakt och uppdrag. Frågan om vem som tar hand om den nödvändiga kontinuerliga kompetensutvecklingen blir hängande i luften. Individen har oftast vare sig råd eller tid. Och de institutioner, organisationer och företag som fungerar som uppdrags- och arbetsgivare är oftast så slimmade och specialiserade att det inte heller hos dem finns det nödvändiga utrymmet.
Jag tror emellertid att vi har hittat någon form av nyckel genom att vi kan agera som en neutral och oberoende part där vi genom vårt arbetssätt ser alla aktörer och tänkta deltagare som lika viktiga. Genom att lyfta frågorna och det konkreta arbetet upp på en branschövergripande nivå kan vi föra samman såväl de individuella behoven som de deltagande organisationernas behov utan att det behöver innebära någon kompromiss.
Vad är KulturKraft Syd? KulturKraft Syd är ett kompetensutvecklingsprojekt inom kulturbranschen i södra Sverige som vänder sig till såväl individer som organisationer. Bakom projektet står en samlad bransch i regionen med såväl de offentliga kulturinstitutionerna och de större branschorganisationerna som olika fria aktörer, företag och individer. Initialt handlar det om ett tidsbegränsat projekt finansierat av Europeiska Socialfonden. Projektet startade den 1 mars 2010 och nu har vi fått förlängd finansiering till och med 31 mars 2014.
Huvudman för KulturKraft Syd är Trygghetsrådet TRS vilket innebär att arbetsmarknadens parter (Svensk Scenkonst, Teaterförbundet, Symf) står bakom projektet. TRS är även huvudman för vårt syskonprojekt KulturKraft Stockholm som är inne i sin uppstartsprocess och tidigare har det även funnits ett KulturKraft Väst som tyvärr inte fick förlängd finansiering från ESF i våras.
Rapporten tar ett helhetsgrepp om kultur inklusive kulturnäringarna och syftar till att ta fram gemensamma standarder för att kunna mäta och jämföra statistik mellan EU-länderna. Rapporten har tagits fram av en grupp som arbetar enligt ett särskilt arbetssätt som kallas the Open Method Coordination som ska vara ett ”mjukare” sätt för EU-medlemmar att samarbeta. Ett initiativ som framför allt använts inom utbildningsområdet men som sedan 2007 har en kulturgrupp. Utöver statistikfrågor arbetar de även med kulturell mångfald, de kulturella och kreativa näringarna, färdigheter och rörlighet, kulturarv och slutligen kultur i externa relationer.
Rapporten finns ännu inte offentligt tillgänglig i sin slutversion, vi uppdaterar inlägget när den blir så. Nedan är en video från ESSnets presentation. Alternativ länk till video.
I samband med lanseringen sa Reinhard Büscher, chef för innovation på DG Enterprise and innovation att kulturnäringarna blivit en allt viktigare ekonomisk sektor och att ECIA ska bidra till att politiker och investerare också förstår deras potential.
Plattformen är skapad för att ta fram bättre och mer heltäckande policies och strategier för de kulturella och kreativa näringarna och arbetar efter tre ben; Innovation och stödservice, inkubation och tillgänglighet till finansiering och klusteruppbyggnad och samarbeten. Labkultur var på plats i Milano och dokumenterade lanseringen och också gjort en promovideo.
I slutet av februari lanserades specialgruppen (task force) “Team Culture 2012” av EU:s ordförandeland Danmark. Syftet med gruppen är att visa på hur kultursektorn kan bidra till att stävja den ekonomiska krisen. Detta genom att lyfta fram internationella exempel på där kultur bidrar till förändring i samhället i stort. På avslutningskonferensen i juni ska gruppen presentera ett manifest för hur kultursektorn kan bidra med ny energi i ekonomin.
I specialgruppen ingår tolv stycken personer med olika yrkesmässiga och personliga bakgrunder, från Sverige deltar Margot Wallström och Efva Lilja (rektor för Dans- och Cirkushögskolan).
Och jag antar att ni har hunnit summera innan ni började blicka framåt. Själv har jag i mer än tio års tid på nyårsaftonens middag haft en punkt som avhandlat “årets…”, vilket har varit allt från årets bad till årets ögonblick och alltid innehåller årets bok.
Min bild av 2011 från ett kulturekonomiskt perspektiv kan summeras i en tvådagsresa som jag gjorde i mars. Jag började i Sunne med en avslutningskonferens för ett piggt EU-projekt där kulturens roll för platsens utveckling diskuterades. Jag fortsatte på Hôtel Majestic i Cannes på fastighetsmässan MIPIM, där Stockholm stad bjudit in till en välbesökt frukost. Det märkvärdiga var att temat var ungefär detsamma i Cannes, men ändå tog plats i en värld som är så annorlunda. Med så mycket större pengar, med lyxbåtar som väntar vid kajerna, med de mest centrala politikerna vid borden. Och det där med pengar har inget med Cannes att göra, utan temat för mässan — fastigheter och samhällsplanering.
Parallellt med denna utveckling har vi i Europa sett många exempel på neddragningar i kulturbudgeten. Men tendenserna hänger ihop. Kulturförsvararna har insett att de måste bli ännu bättre på att motivera sitt offentliga stöd och använder både nya och gamla sätt.
Då Kulturutredningen släpptes för några år sedan var debatten enorm om den “aspektpolitik” som lanserades. Idag känns förslaget nästan helt okontroversiellt. Till och med så att jag ibland tycker att pendeln slagit för långt. Som Chris Marshall på Intercult sa till mig skämtsamt på konferensenen om “Creative Europe”-programmet: “Tidigare var du ekonom. Nu har du blivit kultur.”
För ibland blir argumenten lite väl svagt underbyggda och väl förväntansfulla. Jag försökte bland annat nyansera diskussionen i det provokativa inlägget “Kreativa klassen en lögn?” (med denna uppföljning). Det fanns även andra reaktioner som tog upp andra aspekter, bland annat Timbros rapport “Noll koll”. Nu sitter jag med en text om “Creative Europe”-programmet och seminariet i Stockholm och funderar mer kring detta; så jag återkommer.
***
Europa har förstås varit i fokus många gånger under 2011 över huvud taget. Den ekonomiska krisen har varit ett återkommande samtalsämne och orosmoln för kulturen. Än är det dock för tidigt att tala om i vilken utsträckning Europas kulturbudgetar kommer drabbas. Hittills kan vi se att bilden ser väldigt olika ut mellan olika länder och administrativa nivåer.
På hemmaplan har utvecklingen med samverkansmodellen fortsatt och sexton nya regioner har tagit fram kulturplaner som börjar gälla från årsskiftet. Kopplat till detta är även den nya Myndigheten för kulturanalys som startade i våras med uppgift att granska och utvärdera kultursatsningar. Jag sitter med i Insynsrådet och det har varit spännande att få en inblick i myndighetens försök att få grepp om både sin egen organisation och kulturpolitiken idag i Sverige. En viktig fråga för myndigheten är kulturens samlade finansiering och de har också under hösten startat upp ett forskningsråd.
Ett annat nyckelord allmänt sett har varit innovation, med regeringens Innovationsplan Sverige i spetsen. Men kultursektorn hade nog tjänat på att vara lite mer på den spelplanen.
Vilken blev årets bok? Alltid någon av Tomas Tranströmer, inte minst i år förstås. Annars var årets bok 2011 för mig “Steve Jobs” privat och “Monster” professionellt. Det sistnämnda eftersom arbetet som förläggare upptog ännu mer tid och fokus. Jag är i det sammanhanget lite glad över att vi lyckades bidra till en diskussion om nätbeteende genom vår bok “Nedkopplad”.
Jag funderade på om ebok också var ett av årets fenomen, men insåg att jag för närsynt. På Volante har vi genomfört flera experiment med eboken och även om jag bytt över till läsning digitalt så gillar de flesta att bära runt på tryckta böcker.
Mitt företag Volante har över huvud taget växt och det var kul att dra igång både Volante Academy (som vi fortsätter med i vår) och Kreatörskaravanen som ägde rum dels i Stockholm, dels i Östersund (och 30 januari i Gävle).
Idag lanserade EU sitt förslag för programmet “Creative Europe” som syftar till att utveckla kultursektorn och de kulturella och kreativa näringarna. Därmed blir Europa en i raden på den långa listan med olika städer, regioner, länder och världsdelar som har ett Creative-program. Vi lär få anledning att återkomma till såväl upplägg som genomförande.
Programmet kommer sammanföra nuvarande Kultur-, MEDIA 2007- och MEDIA Mundus-programmen under ett gemensamt ramverk. Förslagets totala budget ligger på 1,8 miljarder euro under åren 2014-2020, en ökning med cirka 37 procent enligt EU-kommissionen. Stödet fördelas med 900 miljoner euro till film- och den audiovisuella sektorn, 500 miljoner euro till kultur och 210 miljoner euro till en ny bankgaranti som ska hjälpa kulturoperatörer att få tillgång till en miljard euro i banklån.
Fokus kommer ligga på att underlätta för kultursektorn att verka på hela europamarknaden. Programmet kommer också arbeta för att främja kulturell mångfald och bidra till 2020-strategins mål om jobb och hållbar tillväxt.
Boken tar upp frågor som om man kan bli kreativ på beställning? Kan kreativitet effektiviseras – så att det skapas fler nya idéer, produkter och tjänster på mindre tid och med mindre resurser?
Klokt och roligt. Det är ledorden för Volante Academy. Genom utbildningar och seminarier vill vi skapa en samlingsplats för viktiga frågor som rör samhällsutvecklingen. Läs mer på volante.se
Modebranschen i Sverige
Modebranschen i Sverige. Rapporten kartlägger Modebranschens omfattning. Släppt i januari 2013.
Holländske Giep Hagoort är forskare vid 
320 olika utbildningsaktiviteter för 4.000 deltagare i kultursektorn. Det är resultatet hittills för projektet 
Kulturekonomi har fått 
Vill du börja prenumerera på 
