Även på hemmaplan är en stor sammanslagning på gång. Boklådorna Akademibokhandeln och Bokia har skrivit en avsiktsförklaring om att gå samman. Nätbokhandeln Bokus, en del av Akademibokhandelsgruppen, kommer dock inte ingå i sammanslagningen. Svensk Bokhandel skriver i en ledarkommentar att sammanslagningen kommer påverka bokbranschen på ett “fundamentalt” sätt och att det blir en synlig motvikt till Bonnierdominansen.

Visserligen älskar jag boken, den fysiska, tryckta saken av papper. Som barn till en bokhandlare och en lärare är jag uppvuxen med väggar klädda med böcker och som tjugoåring samlade jag på förstaupplagor. Jag älskar papper, omslag, känslan i en bok.

När jag och min familj flyttade senast så funderade jag på om vi skulle prioritera bokhyllan. Vid förra flytten, 2006, bytte jag musiksystem till datorlösning enbart. Inga skivor framme. Men det blev ändå en stor vägg med böcker. Jag älskar ju det.

Men risken är att bokhyllan kommer få karaktär av ett museum, med ett före och efter 2011. För i höstas gick jag över helt. Sedan dess har jag bara läst böcker på skärm. Valet var medvetet — jag ville på djupet testa med tanke på vårt experimentella arbete på Volante med e-böcker.

Med anledning av våra olika försök och framgångar, bland annat försöken med olika priser på titeln “Monster”, och kanske alla inlägg här på bloggen, har tidningen Svensk bokhandel gjort en intervju och placerat mig på omslaget.

Nu har jag svårt att gå tillbaka till tryckta böcker. När jag ser andra bära omkring på sådana känns det mest jobbigt och tungt. Okej, jag överdriver lite. Men tidigare idag blev jag småirriterad av att inte kunna köpa boken som jag sökte efter (svenska utgåvan av “Torsk”) direkt, inte minst eftersom jag vet att jag köpt den tidigare men inte hittar.

Den stora fördelen utöver direktleveransen är att jag hinner läsa mer eftersom jag alltid har med mig boken.

Flera har frågat kring hur jag läser. Jag läser främst på tre skärmar:

- Mobil. En android-lur med stor skärm, som funkar bra upp till en halvtimme, det vill säga på tunnelbanan, i kösituationer och då barnen inte vill somna under nattning.
- Dedikerad läsplatta. Min andra Amazon Kindle och den som jag helst läser på och därför förstavalet hemma eller på resa.
- Mediaplatta. En (ny) iPad som mest tas fram för läsning i mörker då den till skillnad från läsplattan har bakgrundsbelyst skärm.

Jag har testat tre andra läsplattor men föredrar Kindle just nu eftersom deras app möjliggör läsning även på andra enheter smidigt. Synkning sker automatiskt för att hitta där jag senast slutade läsa, oavsett enhet. Svenska titlar köper jag på Dito och konverterar själv till mobi-format via gratisprogrammet Calibre. Inte kanon, främst eftersom jag tappar synkningen, men okej. På mobilen och iPaden kan jag då läsa med dito-appen.

Kanske hade jag valt en annan plattform än Amazon Kindle om jag verkat i USA. Det finns många invändningar mot Amazons dominans och hur företaget utnyttjar den, och troligen hade jag känt mig drabbad av hur Amazon inte verkar för branschens och litteraturens bästa.

Framför allt är arkiveringen inte användarvänlig. Dels hittar man till slut inte bland alla titlar, dels är inlåsningen — det går inte att flytta sina filer till andra system — allt annat än optimal… Men egentligen behöver jag inte ha kvar de här titlarna som jag redan läst. Jag behöver bara kunna söka i dem vid behov. Och helst alla andra böcker också, apropå Spotify för böcker som ju då och då lyfts fram som önskemål. Nya titlar kan jag betala mer för.

Sverige är en marginell marknad för Amazon, men de har köpt Lovefilm och det skulle vara förvånande om de inte vill bygga vidare på sitt herravälde. Det kommer finnas anledning att återkomma i ämnet.

Genombrottet för eboken i Sverige? Jag trodde något skulle ske i höstas då Dito tapetserade storstäderna med reklam och då Zlatan-boken sålde slut och bara fanns i e-format. Men det finns för få prisvänliga och enkelt tillgängliga läsplattor för vardagskonsumenten. Dessutom, bland annat på grund av olösta frågor kring bibliotekens utlåning av e-böcker, känner sig inte förlagen tvungna att driva utvecklingen hårdare.

Under tiden jobbar vi hårdare än någonsin.

Två av mina lässkärmar. Kindlen och iPaden. Men Steve Jobs-biografin läste jag nog mest på mobilen.

“Absolut”, var hans svar.

Men på mässan märktes inget av det. Alla kör på som vanligt och kanske var jag bara lite bakis och trött idag, men jag kände ändå starkt att detta kommer inte hålla, ökningen av antalet utgivna titlar kan inte fortsätta. Och framför allt: är det rimligt att alla dessa böcker trycks? I de flesta fall är formgivningen så standardiserad och formatet så enkelt att det inte tillför något alls.

Jag blev ännu mer övertygad om att eboken kommer slå ut stora delar av bokbranschen, både förlag och bokhandlare.

Det finns affärslogiska skäl till att så lite har skett. De flesta aktörer tjänar på att så lite som möjligt förändras, och den tryckta boken är lättare att ta (mycket) betalt för. Detta ska dock ställas mot Per Sundins refererande till Itunes devis… “keep’em clickin’”. Då kan inte priset vara för högt.

En viktig förklaring till det svenska stilleståndet är att starka marknadsplatser för eboken hittills saknats i Sverige, så det har varit intressant att i veckan notera KF Medias satsning på eboksplattformen Dito.

Här är även Svensk Bokhandels notering om seminariet.

John Ajvide Lindqvist säger att “Jag blev överraskad av det enorma ointresset. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle gå så dåligt – och att ingen papperstidning ens skulle vilja recensera boken.”

Den följande artikeln har Pottermore som utgångspunkt för en diskussion om distributionsfrågor och förändrade relationer mellan förlag och författare. Pottermore, skapad av JK Rowling, är en ny sajt för Harry Potter-fans att samlas på. Den kommer även vara det enda försäljningsstället för e-böckerna för Harry Potter.

Jag uttalar mig bland annat om Rowlings unika position. För det första att hon äger alla eboksrättigheter, för det andra hennes popularitet.

Men klart jag undrar… Om det är något jag lärt mig om distribution är att det är de stora distributionskanalerna som är viktigast. Inte sällan står ett val mellan högre andel men mindre försäljning å ena sidan, och lägre andel men större försäljning å andra sidan.

Rowling måste ha något i baktanke – och jag tror inte att det handlar om att torgföra en åsikt. Då borde hon väl ha lagt fram den redan?

Kanske vill hon bara utmana, göra nytt. Hennes utgångsläge innebär hur som helst att det ska bli intressant att se vad det blir av Pottermore, liksom effekter på branschen på längre sikt.

Trots att så många bokhandlare och skiv- och filmbutiker har tvingats stänga, är Papercut fortsatt intressant för många. Beror de på deras geografiska läge, mitt i ett pärlband av intressanta mode- och designbutiker som får stockholmare att åka till en del av stan de aldrig annars skulle besöka? Eller på deras närvaro på internet?

Vi ställde några frågor till Alexander Dahlgren på Papercut.

Vilka erfarenheter tog ni med er när ni startade Papercut?
Andreas hade mycket erfarenhet av av film, så den delen tog han med sig. Själv har jag en bakgrund där jag har hållt på mycket med tidningsjobb och böcker. Så det handlade mer om att bygga vidare på de existerande kunskaperna vi hade. Och man lär sig hela tiden.

Mängder av bokhandlare och film- och skivbutiker har gått omkull under nolllnolltalet? Hur är det möjligt att lyckas i denna utdömda nisch?
Det är svårt att säga. Visst är det en farlig bransch man verkar inom. Det talas ju mycket om papperstidningens död. Men vi tror på att det gäller att ha ett brett utbud som lockar de som är intresserade. De som faktiskt sätter ett värde på att köpa sakerna och vet vad de vill ha istället för att ladda ner.

Vi har en mix mellan stamkunder som kommer ofta och de som bara “tittar in”. Men det vi tror att folk gillar är att vi har ett bra och personligt urval. Har man det så är det enklare för kunden att själv göra den sista filtreringen och hitta det man verkligen vill ha.

Hur påverkar närheten till mode- och second hand-butikerna er rörelse?
Självklart positivt. Förut fanns inte så mycket i området. Men nu finns ju allt möjligt, inte bara modebutiker utan också schyssta bagerier och annat. Det är en plats som man kan tycka är roligt att åka över halva stan för att komma till. Den har något som lockar och det är bra för oss.

Hur viktig är er nätbutik för er? Ser ni er främst som en nätbutik med ett showroom eller tvärtom?
Nej, inte som en nätbutik. Inte alls. Vi är en fysisk butik och det är det viktigaste. Men nätbutiken är självklart viktig och den växer hela tiden. Det är en del av vår verksamhet som vi ska utveckla och förbättra. Det ger en möjlighet att sälja till så många fler än de som kommer in till butiken.

Själv deltog jag i såväl en konferens om den digitala utvecklingen och satt i en rad möten, utöver några spontana samtal. Det mest märkliga kanske var när jag skulle börja berätta om våra egna böcker för ett ryskt förlag, som visade sig inte förstå något alls – trots tolk! – och i stället avbröt för att beskriva deras titlar om olja och gas i Ryssland. Spännande, eller hur?

Min kollega Simon Brouwers på Volante summerar våra intryck från konferensen och mässan här, bland annat om hur vi drack gravöl för bokappen, ett tema som präglade efter konferensdagen. Ibland blir det många som tänker samma tanke ungefär samtidigt. Jag skrev ju i förra veckan om att jag inte trodde på bokappen. Detta gäller för traditionella böcker. För multimediaproduktioner blir det en annan sak. Men är det då böcker, även om en fyrfärgsproduktion kan stå som utgångspunkt? Likaså fungerar ju appar för barn – det vet jag oerhört väl – men då i kombination med spel, pyssel och filmer.

Fler perspektiv:

Behövs förläggare?

En fråga som återkommit det senaste åren är huruvida bokförlag behövs. Frågan känns igen från musikbranschen: om skivbolag behövs när förutsättningarna för produktion och distribution revolutionerats. Samtidigt som kostnaderna har sjunkit har möjligheterna ökat. Det här är en bloggpost från en av flera diskussioner.

Glöm att barn skulle läsa på läsplattor.

Svensk Bokhandels Lars Schmidt bloggar om hur amerikanske analytikern Michael Norris menar att bokläsandet kommer sjunka allt längre ner på listan över vilka kultur- och medieformer som vi lägger tid på.

Amerikaner dominerar

Det var amerikanska tankar och idéer som stod i förgrunden när eboken diskuterades på London Book Fair. Den här bloggposten tar också upp bokappens påstådda död.

Idag släpper Volante 58 nya böcker. De motsvaras av de antologikapitel som vi på förlaget gav ut under 2009 och 2010 och som tidigare bara kunnat läsas inom ramen för varje bok.

En text mår bra av ett sammanhang, och varje bok fungerade som sådan, med en egen dramaturgi för vardera titel. Det blev tre spännande antologier: ”Gratis? Om kvalitet, pengar och skapandets villkor”, ”Noll Noll – decenniet som förändrade världen” och ”Framtiden är nu – Kulturverige 2040 – vad vi vet, vad vi tror, vad vi vill”.

Men nu kan varje kapitel köpas var för sig – som e-bok, dels via vår nätbutik, dels via de vanliga svenska ebokhandlarna (Adlibris, Bokus och några till). Amazon testade vi för övrigt, men de säljer inte titlar på svenska än.

Varje kapitel har ett eget omslag, med antologins omslag som utgångspunkt.

Det här blir ett oerhört spännande experiment. Vi har inte sett det genomföras tidigare, även om liknande tankegångar börjar skönjas.

Under tiden vi förberett vårt experiment har Amazon hunnit lansera Singles och en av vinterns mest omdebatterade faktaböcker i USA, Tyler Cowens ”The Great Stagnation”, släpptes enbart som en sådan.

Vi är förstås inspirerade av musikbranschens konventioner med album och singlar. Ibland vill man ju bara ha låten, inte hela albumet, eller hur? Från början tänkte vi bygga en egen app, men det blev dels för dyrt, dels börjar vi tröttna på alla miljarder appar som man har skräpandes i telefonen. Vi är tveksamma till eboken som app (läs gårdagens inlägg kring detta).

Med detta testar vi framför allt tre saker:

• Prissättning. Näthandel uppmuntrar till att testa på liksom lågengagemangsköp, samtidigt som det finns ett hav av gratis innehåll tillgängligt. Vårt pris i den egna shoppen är 10 kronor (exklusive moms 8 kronor) och F-priset via extern handel 5 kronor. Hittills har få svenska eböcker köpts – men händer något när priset för en text sänks radikalt? Tyvärr blir utpriset dock högre (Bokus 20 kronor, Adlibris 25 kronor).

• Bitkultur. Konsumtion av kultur sker i allt högre grad i bitar och även bokbranschen kommer youtubifieras. Men kort eller snabbt behöver inte motsvara sämre kvalitet. Jämför med dikter. Skillnaden jämfört med, säg blogginlägg, är att i de här antologikapitlen så är texterna genomarbetade, något längre och har även en längre livstid.

• Long tail-modellen. Hur gör man för att inte bara sälja mycket av några få ex, utan också lite av mycket. Tillgänglighet och sökbarhet krävs, men för att öka utbudet är det också viktigt att differentiera, att släppa samma sak eller ungefär samma sak i olika versioner. Det handlar inte bara om e-versioner. Robyn släppte ju tre album förra året, varav det tredje i princip var en samling av de två första och även dessa hade en låt som återkom på båda albumen i olika versioner.

Problemet är förstås beteendet i Sverige. Medan eboksutvecklingen har exploderat i USA och är på stark uppgång i Storbritannien, pratar vi fortfarande om låga volymer i Sverige (även om ökningen procuentuellt sett är stor).

Den viktigaste förklaringen är att kunderna hittar inte vant eller lärt sig köpa – vilket hör ihop med att handlarna eller förlagen inte marknadsfört eboken. Tydligast blir det i en jämförelse mellan startsidorna på Adlibris och Amazon - Amazon har i flera års tid haft sin Kindle på startsidan.

Prissättning handlar om vad man kan få ut, vad som anses rimligt utifrån de standarder som finns och därmed beroende av sitt sammanhang. Prissättning är också ett sätt att försöka påverka ett konsumentbeteende — och mer om detta mycket snart när vi sjösätter ett experiment kring detta.

Begränsade möjligheter kring prissättning är en förklaring till varför jag inte tror på appen som bärare av ebok — och låt mig återkomma till det här med priser.

Den andra anledningen är att jag är trött på alla appar som skräpar i min mobil. Jag antar att jag inte är ensam om att ha laddat ner, testat en gång och sedan aldrig mer. Men appen ligger kvar. Bokappen är en ensam stuga i skogen som man aktivt måste återvända till. Medan eboken i en nätbokhandel sorteras på ett rimligt sätt, nämligen ihop med andra böcker: jag behöver inte ha en egen bokhylla för varje bok som fallet är med en app. Undantagen som jag sett hittills är appar av typen coffee table med mycket bilder samt appar för barn som även inkluderar spel, pyssel och filmer. Men är det då en bok?

SvD gör idag ett uppslag av bokbranschnyheten att Sara Ohlssons roman släpps som s.k. e-bok+ eller enhanced e-book (artikel av Tobias Brandel som för tillfället skriver många av de kulturnyhetsartiklar som intresserar mig mest). Mycket väsen för ingenting kan tyckas när man bläddrar i boken, vars förstärkning handlar om länk till spellista och extratexter som kan klickas fram. Men balansen mellan läsning och extramaterial är skör och vårdas fint här. Dessutom är vi bara i början. Vi är många som väntar med spänning på Epub3 (om en vecka vet jag mer, efter London Book Fair).

Artikeln fokuserar mycket på Apples censur, men det är kanske naturligt från mediehåll som interndiskuterat — och förskräckts — en hel del kring detta. Artikeln nämner ändå fler fördelar med epub-formatet, till exempel att en bok i ett sådant format kan flyttas runt på samma sätt som en mp3-fil.

Men jag saknar insikten om hur olika format möjliggör olika prissättningar, vilket jag själv som ekonom tycker är oerhört fascinerande. Låt mig utgå från ett exempel. Telegrams fotobok om Håkan Hellström PS Lycka till ikväll har givits ut i tre format med tre olika priser:

- Tryckt kaffebordsbok. 208 kronor (priser från Bokus).

- Ebok via nätbokhandeln. 132 kronor.

- App till iPad. 38 kronor. Dessutom finns en lättversion som är gratis

Priset ska ju helst täcka kostnaderna, och det kan vara intressant att tryckkostnaden i en kalkyl kanske motsvarar en femtedel av budgeten, gissningsvis i samma nivå som att utveckla en iPad-app från noll idag.

Appen till den här boken innehåller dessutom extramaterial som att man faktiskt kan lyssna på musiken som det står om, medan den vanliga eboken är helt statisk. Ändå kostar den tre-fyra gånger så mycket. Jag skriver det igen. Appen är alltså på flera sätt överlägsen den statiska eboken — ändå är den så mycket billigare, eller till och med gratis i sin lättversion.

Hur är det möjligt? Därför att varje sammanhang har sina standarder. Går du in på Itunes app store så reagerar du om du hittar något som kostar mer än några tior. Att gå över 100 kronor anses otänkbart i den här miljön som även erbjuder ett stort antal gratisappar. En ebok i en bokmiljö, däremot, kostar som en bok brukar kosta. Gå in på Amazon och studera deras prissättning av deras eböcker (Kindle store) — priserna ligger marginellt under den tryckta boken.

Jag skrev om betydelsen av jämförelsepriser och standarder i Reko-rapporten 2010. Då handlade det om konstnärers ersättningar, men resonemanget är generellt — och ger svar på frågan varför det är en bättre affär att släppa böcker i bokmiljöer än i en app store: det går att ta mer betalt (att produktionen dessutom är billigare gör ju också sitt):

Ersättningar till konstnärer betalas utifrån vad som anses motsvara begreppet ”rimligt”. Det handlar inte om budgetutrymme, utan om vilka mentala föreställningar som är fastmurade när budgeten sätts.

Inga priser är självklara. De är bara resultat av tradition och uppfattningar. Priser för olika saker och tjänster har som allting annat sin idéhistoria, med olika milstolpar. Flygbiljetter låg på en viss nivå innan Ryanair förändrade den marknaden. Vad en nedladdad låt skulle kosta var osäkert innan Apple bestämde sig för priset 0,99 dollar i sin Itunes Store.

Men när nya standarder har etablerats finns en enorm tröghet som kräver ett strukturellt skifte för att en ny förändring kan ske. Uppfattningarna som får styra står som fastmurade: eftersom vi skapar vår världsbild utifrån jämförelser – referensobjekt – så blir vi ofta fast i vissa uppfattningar om vad saker ska kosta, vad som är en rimlig ersättning. Det är dessa referenspunkter som vi sedan utgår från om vad som är rätt och rimligt.De har en dramatisk effekt och handlar inte bara om priser utan alla våra uppfattningar.

En illustration av kraften i de här referenspunkterna finns i Dan Arielys bok Predictably Irrational som återger ett experiment där han läser en dikt för en samling studenter. Han säger att han inte vet vad uppläsningen bör kosta och delar in studenterna i två grupper. Till den ena gruppen ställer han frågan om det är värt 10 dollar att höra honom läsa dikten. Till den andra är frågan om det räcker att betala dem 10 dollar för att få läsa dikten. Som följdfråga undrar han vad priset borde vara för att han skulle läsa kort- respektive medellånga och långa versioner av dikten (för övrigt Walt Whitmans Leaves of Grass).

Gruppen som först fick frågan om det var rimligt att betala 10 dollar svarar i snitt att uppläsningen är värd priset 1, 2 eller 3 dollar beroende på vilken version som avses. Gruppen däremot som inledningsvis fick frågan om det var rimligt att få 10 dollar för att lyssna svarar att det räcker att få mellan 1,30 och 4,80 dollar beroende på vilken version av dikten.

På motsvarande sätt betalas ersättningar ut till konstnärer, utifrån vad ”rimligt” anses motsvara. Det handlar på så sätt inte om budgetutrymme, utan om vilka mentala föreställningar som är fastmurade när budgeten sätts.

Jag har visserligen alltid varit nördigt intresserad av prylutvecklingen och vad den gör med oss — och i förlängningen påverkar strukturer, både affärsmodeller och hur människor samverkar. Men på sistone har detta intresse blivit allt mer relevant för den förlagsverksamhet som jag driver tätt bredvid analysdelen.

Här på kontoret plockar vi in offerter på utvecklare av appar, vi diskuterar nya distributionsmodeller och utgivningsformer. Bokbranschen är just nu den “kreativa sektor” som påverkas mest av teknikutvecklingen, efter tidigare mer eller mindre omfattande strukturomvandlingar inom musik, film, printmedia och teve (förändringar som fortfarande pågår).

Därför är det inte svårt att förstå rapporteringen från världens hetaste prylmässa CES som ägde rum i Las Vegas i början av året. Aldrig har den bevakats så mycket från ett förlagsperspektiv. Förklaringen är att medieföretag inte bara längre samarbetar med teknikföretag och -experter utan måste i allt högre utsträckning ta fram egna applikationer och hårdvara för att leverera sitt innehåll till konsumenterna. I en intressant artikel i Publishing Perspectives diskuterar Hanna Johnson en utveckling där gränserna mellan medie- och teknikföretag blir allt mer otydlig.

Men i stort är det samma utmaningar som tidigare. Ett bokförlags huvudsakliga uppgifter är dels att förädla och ge ut böcker, dels att koppla samman författare och läsare. För detta krävs distributionssystem med butiker, grossister och stora lager; vissa delar minst lika komplexa som dagens teknologiska utmaningar. Detta logistiska system har ingen given, färdig lösning utan har också växt fram — och fortsätter anpassas. Tänk bara på förändringar som fri etableringsrätt för boklådor, fasta kontra fria bokpriser och pocketbokens genomslag. Som bokhandlarson följde jag förändringen på nära håll från sjuttio- till nittiotalet (tills pappa sålde).

I detta system blir distribution till iPad bara en del — vilket inte hindrar att digital utgivning och distribution måste vara självklart. “En del av blodomloppet”, som Sara Lloyd på Pan Macmillan formulerade det på branschkonferensen Forum för boken, som jag var med och organiserade i våras på Kungliga biblioteket. Alla föreläsningar och diskussioner ligger på nätet.

Men vi som är engagerade ser även några djupgående utmaningar. Vad är exempelvis en bok när inslaget av rörliga bilder växer eller när en programmerad robot kan serieproducera “böcker” utifrån wikipedia-texter?

***

Läs mer:

• E-matlagning har också varit det nya heta
• Den digitala tryckvågen
• Säg hej då till ordet läsplatta
• “Läsplatta blir mer än e-bok”
• E-boksdjungel och amatörlösningar
• Vad är en bok? Tankar om bokens framtid
• Att undvika litteratur
• Kulturkonsumtion som samlande
• När slår e-boken igenom i Sverige?

-

Apropå att ha arkiven digitaliserade — om Norstedts hade varit redo på så sätt med nobelpristagaren Mario Vargas Llosa hade böckerna kunnat säljas idag. Bara några hundra ex fanns i lager vid beskedet och nu dröjer det två veckor innan nytrycket är klart.

Någon eboksutgivning finns inte heller förberedd. Det beror knappast på att utnämningen var oväntad, utan på att gamla avtal sätter stopp för att agera fritt på det här området. De svenska förlagen har börjat med sina egna författare och avtal för digital utgivning av utländska författare släpar efter.

Under bokmässan såg jag för övrigt Norstedts försök med iPad (som alltså inte är släppt än i Sverige). I det fallet var utgångspunkten en barnbokskaraktär och det var inte böckerna som omformats för plattan (eller “paddan” som den kallas av entusiasterna). I stället var det snarare ett spel och en samling, slags digitala pysselböcker. Det vill säga för att bygga karaktärerna i syfte att sälja böckerna i en annan ände.

Här är ett av inläggen i diskussionen.