Förväntningarna har varit höga på Apples nya läsplatta och kvällen har blottat företagets sektliknande publik som twittrat och bloggat live i samband med släppet.
Kommer Apple rädda bok- eller tidningsbranschen på samma sätt som såg till att skapa ett digitalt handelssystem och digital spelare för musikbranschen?
Svaret pekar i en riktning som många av oss spånat kring tidigare. Det är inte en läsplatta eller e-bok som Apple nu presenterat — produkten heter iPad — utan en avancerad allt-i-allo-maskin som framför allt handlar om att bära internets möjligheter med dig. Den är större än en iPhone men mindre än dator.
I apparaten finns möjligheter för foto, spel, jobb och de vanliga nätapplikationerna såsom Facebook. Men som en ingrediens finns iBooks med ett fönster som liknar en bokhylla och vad Apple gör här för bokbranschen är att skapa en handelsplats som kommer konkurrera med Amazon om den globala marknaden men också utmanar vad som är en bok — nätet, rörliga bilder och länkar finns ju här som givna ingredienser. Även tidningsläsandet betonas, men också som något mer än en tidning: med rörliga bilder och -intervjuer.
Tv och tidning som en och samma sak. Och på sikt kommer element som fysiska ljud och rörliga bilder träda in i litteraturen också. Förändringen av artefaktenen bok kommer bli enorm på 20 års sikt sett i ett historiskt perspektiv. (Men som sagt, alla kommer inte rusa iväg.)
Så hej då till ord som läsplatta. I stället kommer vi troligen säga iPad till en början och sedan “pad” eller “platta” (den senare föreslagen av Mattias Boström på Piratförlaget i en pågående Twitterdiskussion).
Hur läser vi i framtiden? Frågan om e-böcker har förknippats och begränsats till just böcker. Men diskussionen om läsplattan eller, för att översätta direkt från engelska, e-läsaren har under hösten vidgats.
Det är inte bara böcker som vi kommer läsa på en digital skärm, utan också tidningar och inte minst magasin. Eftersom dessa inte bara består av text har frågan kommit att handla om hur bilder, annonser och hur vi bläddrar ska överföras – eller snarare, hur tekniken kan utveckla de momenten eller andra.
Bonniers forsknings- och utvecklingsavdelning har visualiserat en vision för tidskriftsläsandet , och beskriver den: “en engagerande och unik läsupplevelse där högkvalitativa texter och enastående bildspråk tillsammans bygger upp spännande berättelser, något människor har kunnat njuta av i decennier”.
Se klippet längre ner för Bonniers vision. Även Sports Illustrated har presenterat en uppmärksammad demo för ett alternativt format (s.k. tablet).
Häromdagen skrev jag om låtlistan på Nollnolltalet.se – där vi direkt kan lyssna på musiken som vi läser om. Även en sådan läsning och lyssning kommer vara givna inslag i vad e-läsaren kan erbjuda, som en förlängning av internet, och alltså inte bara förknippas med webbsajter.
Så om vi återgår till boken blir frågan hur tekniken kommer påverka den. Kommer boken ljudsättas så vi kan höra ljud från miljöer? Kommer ljudboken och läsboken låna element från varandra och smälta samman i en ny typ av “bok”?
Jag är för förändring, nästan jämt, och nu börjar en ny marknad komma igång. Det knakar åt olika håll och ingen vet säkert vart det bär.
Så är det med e-böcker. Jag har själv börjat använda min iPhone mer aktivt för läsande och väntar på Amazons läsplatta Kindle som släpptes i internationell version häromdagen (fodralet har dock redan kommit, haha).
Som både skribent och utgivare är jag sugen på möjligheter att nå en större läskrets snabbare och billigare. Redan nu finns mängder av möjligheter. Amazon har flera erbjudanden, däribland tjänster för att underblåsa och ta hand om do-it-yourself-trenden och inte bara för e-böcker. Se till exempel CreateSpace som riktar sig mot filmare, författare och musiker att sprida sin verk.
Vad innebär det för svenska som språk? Kommer allt fler vilja skriva på engelska för fler direkt? Och för engelska som språk – ökar toleransen för språkliga fel, som med musik på engelska? The Economist konstaterade häromåret att fler pratar “medioker engelska” än “korrekt engelska”, med slutsatsen att det i de flesta lägen räcker med okej nivå.
Som läsare och konsument finns många frågetecken inför e-böcker, och många handlar om standarder. Det är inte särskilt svårt att ta sig fram, men det kräver ett intresse och sinne för teknik. Vilken läsplatta ska man välja? Eller ska jag läsa på dator eller mobil? Var ska jag hitta och ladda ner böcker? Och när och varför ska jag läsa digitalt?
Även när man har valt finns frågetecken. Om jag vill läsa på min iPhone kan jag antingen gå via Stanza eller ladda ner böcker som enstaka tilläggsprogram (apps). Den senare lösningen kommer några svenska förlag använda sig av, säkert för att den möjliggör koperingsskydd på ett helt annat sätt. Även om Iceberg kan bli Apples sätt att också bli en standardtjänst för e-böcker så är den här lösningen ohållbar så länge det inte det blir möjligt med fler tilläggsprogram i mobilen; nu finns en övre gräns, 148 för iPhone. En stor poäng med e-böcker är ju att att kunna sortera lätt bland alla böcker och ha med sig “biblioteket”. Man laddar inte ner ett enstaka musikalbum såsom program och installerar separat (läs kritiken här).
Att det ändå finns möjligheter för den digitala boken är uppenbart. Vad som triggat mig att köpa en Kindle är att Amazons vd hävdar att 48 procent av deras bokförsäljning kommer från e-böcker i de fallen både Kindle- och papperversioner finns tillgängliga, vilket är en ökning från 13 procent i februari.
I min förläggarroll har jag vigt några timmar idag åt att fundera vilka samarbetspartner som är bra att starta med. Det är en djungel därute idag. Den största missuppfattningen är ofta att det handlar om val mellan olika “butiker”, men vad man vill ha är en kontakt som i sin tur kan förmedla en mängd kanaler. Tyvärr har inte den typen av aktörer utkristalliserats än – vilket verkligen är ett tecken på marknadens omognad än så länge; jag kan jämföra med musikbranschens digitala system – så tills vidare är det många kontakter som gäller: Free E-books ligger i täten för gratismodellen, men är nischade mot den. Amazon har en lösning för Kindledistribution. ScrollMotion erbjuder via Iceberg Reader separata iPhoneapps för varje bok. Smashwords har ett flertal samarbeten, till exempel Barnes & Noble och Stanza.
Och även om texter och böcker kommer kunna erbjudas direkt från en mängd olika sajter i anpassade format – jämför utskriftsfunktionen – så kommer några såklart bli störst. Jag tror att Amazons storlek och försprång kommer sätta sina spår, men kanske gör de ett misstag att fokusera för mycket på hårdvara (Kindle) i stället för innehåll och tjänster (även erbjuda böcker till andra läsare). Jag tror även att Googles ambitioner att skapa det totala biblioteket kommer få effekter, och om (när) de väl lyckas tillgängliggöra böcker digitalt kommer det bli en lätt sak att lägga på tjänster som överföring till läsplattor och print-on-demand. (Uppdatering: Google berättade under Frankfurtmässan om deras planer på att lansera en digital butik våren 2010.)
Men jag kikar inte bara på spridning via e-böcker, utan tror mycket på print-on-demand som sättet vi kommer beställa böcker på framöver. Det blir helt enkelt för dyrt att trycka och lagra de flesta böcker när allt fler kommer välja att inte läsa i fysisk form.
Det är i alla fall tydligt att många vill vara med och leka – och när vi trodde att vi började få nog av alla bloggar, Twitter och tidningar – så är min prognos att antalet texter kommer fortsätta öka exponentiellt.
Har ni funderat över pappret i en bok? Om det är vitt eller gult, hur det känns och hur tjockt det är? Inför varje tryckproduktion – både rapporter och böcker – tar jag beslut kring detta. Kanske för ofta får en produktion kosta lite mer för att boken ska kännas lite härligare (som boken “Gratis?”).
Jag älskar det hantverket. Så mycket i mitt liv består av ord – men på skärmar, i tal eller via utskrifter. Här blir syftet att fästa dem för en längre tid. I alla fall har det varit så, men framåt?
För vad är en bok? Å ena sidan har texten varit viktigast: de klassiker som levt med oss i flera hundra år har funnits i mängder av format. Men inte vilken text som helst – boken har representerat den utmejlslade, bearbetade och eftertänksamma texten. Å andra sidan är det många av oss som gillar just känslan av en bok. Läs till exempel forskaren Rasmus Fleischer, en av Piratbyråns grundare, på Newsmill: där han lyfter fram fördelar som att bläddra, klottra, sortera tredimensionellt i rummet och tyngden (begränsningen som fördelaktig). I det senare fallet är boken snarare en förpackning eller – i vissa fall – ett hantverk eller till och med ett konstverk.
På min iPhone har jag i över ett år nu läst böcker och, framför allt, andra texter. På den apparaten kan jag välja bakgrund och textstorlek, ibland typsnitt. Boken blir då en bearbetad text – inget mer. Sett till möjlighet för spridning (och piratkopiering) är konsekvensen att böcker såsom text kan spridas mycket snabbare än filmer och musik. En film tar längre tid att ladda ner än att titta på. Förhållandet med böcker är motsatt. Du kan gissningsvis på en timme ladda ner texter motsvarande ett stadsbibliotek.
Men nu förbereder jag en ny bok på förlaget Volante – och frågor om papper, omslag och format dyker upp igen. Under bokmässan var det tydligt att digitaliseringen diskuterades mycket. Många ställer sig frågan om böcker kommer fortsätta finnas och nyheter inom området kommer varje dag; idag handlade det om Apples nya platta som lär “revolutionera e-boken”.
Jämförelsen med strukturomvandlngen för musikbranschen ligger ofta nära och den kan dras på flera sätt; tillåt mig ett spår vad gäller den fysiska produkten: Musik är en oerhört stor del i mitt liv, men skivaffärer har inte varit det. Kanske beror det på att inga intressanta fanns där jag växte upp (bara Expert med topplistan). Men skivor – vill jag hävda – är mindre intressanta som varor än böcker. En skiva består bara av två dimensioner: innehåll (inspelningen) och omslaget. Omslagen kom mer till sin rätt i vinylutformningen, men formatet bjöd inte på några överraskningar.
En bok består av ytterligare två dimensioner utöver innehåll (texten) och omslag, nämligen varierande format och papper. Det innebär fler komponentet som skapar en ytterligare känsla än texten. Fortfarande är dessa också mycket viktiga för hur en bok säljer – och kommer vara under lång tid framåt. Jag glömmer ibland själv att förändring tar tid och fick en återställare när jag läser journalisten och författaren Daniel Åberg, som återger en intervju med Daniel Ek på Spotify. Skivbolagen säljer fortfarande främst skivor och tjänar pengar på dem, och varför ge upp en affärsmodell som faktiskt fungerar fortfarande?
Vad gäller skivor har det gått drygt tre år sedan jag rensade ut mina skivor. Långt före Spotify hade jag digitaliserat och satte en Mac som nöjescentral i hemmet för musik, film och tv. (Det har funkat kanon.) Böcker har jag börjat slänga och stoppa undan, men jag har fortfarande många framme. Hur blir det framåt? Hur viktig är känslan för en bok?
Jag minns en intervju där chefen för Sonys läsplattor sa att när han hörde att det viktigaste argumentet för boken var doften, och då förstod han att det fanns inget avgörande argument för den gamla boken och därmed en framtid för läsplattan. Men jag tror inte att det är så enkelt.
Min kortfattade prognos är denna:
En framtid för läsplattan finns såklart, även om jag tror att den kommer konkurrera med mobiltelefonen. Jämför iPhones framgång på bekostnad av iPoden. (Se exempel på läsplattor här.)
Boken lever vidare och har en stark ställning, åtminstone på överskådlig sikt.
Vi gillar tryckta texter, men alla texter blir inte böcker. Vilken bok vi pratar om blir en viktig beståndsdel. Dels vinner print-on-demand-tryckningen ännu mer mark, inte minst konsumentvänliga och små maskiner som direkt skapar en “bok” åt dig; och sådana exempel finns, till exempel Espresso Book Machine. I det fallet kommer boken inte stå för en bearbetad text (jämför ovan), utan en förpackningsform. Dels är det dyrt att trycka en bok i en större upplaga och då alternativ kommer bli enklare och billigare kommer allt fler texter eller textsamlingar spridas digitalt. (Sedan blir det upp till var och en om man egentrycker en bok eller inte.)
Boken och texten kommer leva olika liv. Den lösryckta texten – i digital form – kommer i högre grad bli föremål för remix- och spridningskulturen, och därmed kopieras, redigeras, kompletteras och uppdateras- inte bara av författaren utan av andra. Det här innebär att boken inte automatiskt bara blir en “e-bok”, det vill säga en digitalisering av texten. Man måste tänka vidare än så.
För oss som utgivare av böcker och texter bör vi tänka flerdimensionellt från start och inte stanna vid bokutformningen, utan fundera hur texten som helhet eller i lösryckta delar kan leva vidare på andra sätt. Delvis för att marknadsföra boken och författaren, delvis för att det är vad utgivning handlar om: att sprida kunskap och berättelser.
Det här innebär inte att upphovsrätten säljs ut. Jag är för författarens rätt över sitt verk. Men standardkontrakt där alla rättigheter kontrolleras i all tid kommer bara leda till minskad effekt för spridning (och försäljning). En bok kommer inte alltid bara vara en bok.
Min far jobbade i bokhandel i 49 år. På väggen hemma hade vi en stor plansch där det står “habent sua fata libelli“. Det underliggande budskapet är att det är fantastiskt med en boks långa livslängd, spridning och påverkansförmåga. Det är förstås något vi måste vara fortsatt glada över, även om det bara gäller texter i ett format som vi inte i alla lägen kan ta betalt för. Förhoppningsvis tar vi igen det på andra sätt. Det tänker i alla fall jag göra.
Efter första veckan hade Dan Browns senaste roman sålt 100.000 exemplar av sin nya bok på Amazon.com – enbart till läsplattan Kindle. Det var fler exemplar än Amazon sålt av den inbundna boken.
I Sverige finns ännu inga tydliga konsumentprodukter riktade mot den svenska marknaden, men på bokmässan i år presenterades läsplattan Nuut från sydkoreanska Neolux.
Samtidigt är det en fråga om vem som ska gå först. Förlagen vill se en fungerande och attraktiv lösning innan de börjar med digitala böcker i stor skala, samtidigt kan inte de tekniska tillverkarna komma in på marknaden så länge det inte finns innehåll i form av böcker.
I Kulturnytt i P1 ger Martin Nyttel på Bonnierförlagen utryck för just den paradoxen: “Vi försöker få upp flera starka titlar under hösten. Men sedan väntar in en bättre, billigare och coolare läsplatta. Det är först då det kan bli något kul av det här.
Vem än som nu tar första steget så verkar e-boken vara en del av bokbranschens framtid även i Sverige. Både Bonnier och Norstedts släpper i höst ett hundratal titlar som e-böcker. Man jobbar också med att gör stora delar av backlisten digitalt tillgänglig.
Idag finns omkring 2.000 titlar att tillgå i digital form. I en artikel i Svensk Bokhandel resonerar Mattias Boström på Piratförlaget, som redan har stora delar av sin utgivning i digital form, att det krävs uppemot 8.000 titlar för att marknaden ska komma igång på allvar. Frågan är när vi är där.
Även om antalet titlar når sin kritiska punkt kvarstår frågan om läsplattan kommer slå i en större skala, eller bli en nischprodukt för de intresserade. För förutom med boken konkurrerar läsplattan även med olika sorters minre bärbara datorer och mer avancerade mobiltelefoner.
Sitter på tåget på väg hem från Bokmässan – och funderar på vad som egentligen hände.
Det var mycket folk, men ändå mindre än vanligt, enligt alla jag pratade med. Någon sa att det berodde på att bibliotekarierna, som annars brukar vara flitiga seminariebesökare, inte fick lov att åka i år på grund av många kommuners dåliga ekonomi.
Jag vet inte om det stämmer.
Men lite folk var det i alla fall. Åtminstone på mina seminarier.
Först handlade det om kulturpolitik. I många timmar. Så mycket nytt var det inte, men trots allt applåderade vi alla kulturproppens nya analysmyndighet samt njöt av presentationer från bland annat fantastiska Yudishtir Raj Isar, som vi tidigare har intervjuat här på bloggen.
Likaså verkade, åtminstone vi talare, vara ganska ense om att det är svårt att säga så mycket om proppen, eftersom mycket ännu är ganska löst utformat.
Analysmyndigheten ska till exempel utredas och utformas – och det är väl egentligen först när vi ser det resultatet, som vi kan ha några egentliga synpunkter. Och detsamma gäller i viss mån regionaliseringen.
Själv grubblade jag mycket över om det viktiga inte är vad som sker i praktiken, och inte vad som sägs. Jag läste relativt nyligen om 1972-års utredning, och tycker till exempel att det även där fanns tankar om att kulturen är mycket större än kulturpolitiken och sträcker sig över områden. Liksom om kulturens ekologi, till exempel att det finns kommersiella verksamheter likväl som ideella, och att allt hänger samman i ett slags kretslopp.
Men sedan uppstod ändå något slags silo-tänkande i praktiken!
Och det är egentligen den mekanismen som är intressant att förstå, om man vill få till någon ändring den här gången.
Direkt efter diskussionen om kulturpolitik bytte jag värld, och flyttade mig massvis av år till en diskussion om antologin Gratis?!. (Att det är så skilda fält, gör mig i ärlighetens namn lite bekymrad.) Jag kände mig lite som kulturtanten som hade gått fel, men alla var skärpta och gulliga och kom med intressanta synpunkter.
Isobel Hadley-Kamptz, som verkligen syns och hörs precis överallt, pratade om omöjligheten att urskilja den enskilda skaparen, “upphovsmannen”, eftersom alla texter bygger på varandra. Och det har hon förstås helt rätt i! Anders Rydell pratade om hur vi i alla tider har skapat kopior av original – och det ligger det likaså mycket i! Daniel Johansson talade om vad man kunde lära av musikbranschen – och vad bägge branscherna behövde lära sig. Hans doktorsavhandling ser vi fram emot. Och Andreas Ekström fortsatte – även in real life – att vara min nya idol, och tog också upp en del intressanta kulturpolitiska aspekter. I min tolkning pekade han på behovet av en ny internationell kulturpolitik, och jag hade gärna parat ihop honom med Raj Isar. Det hade kunnat bli ett superintressant samtal!
Dagens verkliga höjdpunkt var dock något helt annat. Ett möte med en gammal vän, Anna Lytsy, vars vägar har flätats samman med mina många gånger i livet. Nu är Anna aktuell med en ny roman, Fru Freud och jag, som bland annat är en queertolkning av psykoanalytisk teori. Sådant intresserar mig egentligen mer än all kulturpolitik och digitalisering i världen, och som alltid blir sådana möten en påminnelse om vad som verkligen är viktigt i livet, och vad som inte är det.
Diskussion på bokmässan i Göteborg. Moderator: Emma Stenström.
Fredag 18:30 Desken/Kulturekonomi: Gratis? – om kvalitet, pengar och skapandets villkor
Samtal utifrån essäboken “Gratis?” om internets framtid och effekter på kulturen och upphovsrätten. Medverkande författare Isobel Hadley-Kamptz, Andreas Ekström, Daniel Johansson och Anders Rydell.
Bokmässa i Göteborg, och i år har uppenbarligen branschen fått klart för sig att även den kommer att genomgå en digital vändning.
På gott och ont.
Själv funderar jag över ett relaterat ämne, som har fått väldigt lite uppmärksamhet. Nämligen hur vi i den akademiska världen överger böcker till förmån för artiklar. Vi skriver artiklar, vi läser artiklar och vi använder artiklar som kurslitteratur. Böcker är på väg att bli passé.
Till det finns flera skäl. Ett avgörande är tillgängligheten. Till artiklar räcker det att lägga ut en referens; sedan kan studenterna själva gå in och läsa artiklarna via biblioteket. Det fungerar otroligt smidigt.
Det gör det inte längre med klassisk kurslitteratur. Sedan Akademibokhandeln bytte strategi, där bland annat vår filial på Handels rök, är vi hänvisade till nätbokhandlarna. Och de är sjukt opålitliga, helt omoraliska och levererar inte alls som de ska. De kan t ex utlova att en bok ska komma ett visst datum, och sedan ändra sig några dagar innan, vilket gör att undervisningen helt havererar.
Nu senast var jag tvungen att flytta en tenta för att varken Bokus eller Adlibris höll vad de hade lovat. Och det fungerar över huvud taget inte att böckerna kommer en månad efter kursen har startat. Det blir ingen kvalitet i undervisningen.
Därför gör jag mitt bästa för att undvika att använda böcker i min undervisning. Och jag vet att jag är långt ifrån ensam.
Det kändes i sommar också som att allt fler började uppmärksamma att de strukturförändringar som skett i musikbranschen också är att vänta för bokbranschen.
Läs till exempel forskaren Daniel Johanssons mycket intressanta blogginlägg om framtidens internet, ett ämne som han skriver mer utförlig om i boken ”Gratis?”. Läs även Bokhoras Johanna Ögrens öppna framtidsbild (med över 100 kommentarer – ämnet engagerar).
Det här temat är också något som jag själv följer noga och som kommer märkas här på bloggen.
Ikväll anordnar dessutom bokförlagen Natur&Kultur tillsammans med Bokförlaget Atlas en debattkväll om bokbranschens framtid. Det är intressant att förlagen inte längre bara står med huvuden i sanden utan börjar inse att de också bör finnas med – och leda – diskussionen.
Vi pratade med Kristina Ahlinder, VD, Svenska Förläggareföreningen, om hur bokbranschen klarar krisen.
- Förlagsbranschen tappade 10-11 procent under 2008 om man ser till Svenska Förläggareföreningens medlemmars snabbstatistik. Jag har inte sett några andra indikationer än att nedgången kommer fortsätta under 2009. Man brukar ju annars säga att bokbranschen är kontracyklisk, att man i alla fall inte påverkas negativt av en lågkonjunktur, men så verkar det inte vara den här gången. Så jag skulle gissa att förlagen tätar till, att man minskar utgivningen och det kommer en del uppsägningar.
Varför är den inte kontracyklisk den här gången? - Den här är en så pass omfattande nedgång. Sedan kan det också ses som något naturligt. Branschen har ökat sin försäljning och utgivning under många år, allt sedan den sänkta bokmomsen. Och en tillbakagång måste komma någon gång. Man ska dock komma ihåg att den är från en väldigt hög nivå den här tillbakagången kommer, och att det ur det perspektivet inte är fråga om någon katastrof.
Hur påverkar det här det som ges ut, innehållet? - Det som möjligen drabbas skulle jag tro är sådant som är dyrt och påkostat som fackböcker, riktiga praktverk och översatt kvalitetslitteratur, snarare än svensk skönlitteratur.
Vad betyder kulturen ändå i lågkonjunktur? - Jag tror att det spelar stor roll. Köpa en bok, gå på bio eller teater är en rimlig utgift i jämförelse med mycket annat. Det är ändå någonting man kan och vill unna sig. - Sedan ska man komma ihåg att (den goda utvecklingen av bokbranschen har gjort att) konkurrensen på bokmarknaden är oerhört hård. Det finns många författare, många förslag och många återförsäljare. Särskilt konkurrensen från internetbokhandeln är tuff och har lett till låga konsument priser och små marginaler i branschen och det är få som tjänar stora pengar. Så jag kan gissa att vi kommer att få se minskad utgivning och att priserna kommer gå upp något.
Förväntningarna har varit höga på Apples nya läsplatta och kvällen har blottat företagets sektliknande publik som twittrat och bloggat live i samband med släppet.
Vi pratade med Kristina Ahlinder, VD, Svenska Förläggareföreningen, om hur bokbranschen klarar krisen. 
Vill du börja prenumerera på 
