Till konferensen IfBookThen på Moderna Museet i Stockholm gav branschtidningen Svensk Bokhandel ut en bok med en sammanställning av tidigare artiklar.
Jag skrev bokens förord som återpubliceras här.
***
Jag är säker på att du också har märkt det. Du kan gå igenom en tågvagn, kliva på en buss eller resa med ett flygplan och du ser ytterst få som sitter med en bok och läser.
Ännu färre läser böcker på skärmar, oavsett om det är läsplatta, mobil eller surfplatta. Men skärmarna finns där. Det är bara det att de främst används för annat än böcker.
Om någon ändå skulle ses med en bok? Då är det inte osannolikt att boken är på engelska och inköpt via en amerikansk nätbokhandel (eller på pocketbutiken med en tredjedel av utbudet på engelska).
Den svenska bok- och förlagsbranschen står idag inför många och stora utmaningar. Därför är det allvarligt om framtidsdiskussionen stannar vid påståendet att eboken bara är ett nytt format. För vi kan inte bara tala om boken.
De följande sammanställda artiklarna har tidigare varit publicerade i Svensk Bokhandel och visar att branschförändringarna är strukturella. De handlar bland annat om förlagens respektive författarnas roller, om konkurrensen när de anglosaxiska förlagen direktsäljer och därmed hur översättningar hotas, om bibliotekens roll och om de internationella nätjättarna Apple, Amazon och Google.
Ett stycke i en av artiklarna summerar tillståndet:
“Situationen är besvärande, inte minst för att det inte längre räcker att var duktig på klassiska förlagsfrågor. Nu går en stor del av tiden åt till att tänka på helt nya konflikter och frågeställningar.”
Detta stycke är dessutom intressant eftersom det utgår från att den nuvarande situationen skulle vara extra besvärande just eftersom nya konflikter och frågeställningar har dykt upp. Tyvärr är detta perspektiv talande, men det gäller inte bara bok- och förlagsbranschen. Det är inte heller unikt för nuläget.
Att utgå från att branschstrukturer och uppgifter inte förändras är bokstavligt talat livsfarligt. Lösningen handlar om att inte bli för närsynt, utan att lyfta blicken och att våga omdefiniera sig. En av de mest lästa och refererade ekonomiartiklarna heter Marketing Myopia, det vill säga marknadsnärsynthet, och publicerades 1960 i Harvard Business Review.
Författaren Theodore Levitt, senare uppmärksammad för sina tidiga insikter om globaliseringen, stödjer sin argumentation på flera exempel av hur branscher har förändrats. Järnvägsbolagen fick inte problem för att folk inte längre behövde resa, utan för att andra färdsätt började konkurrera, såsom bil eller flyg. De utgick från att de var i järnvägsbranschen, enbart, och inte sysslade med transporter mer generellt.
Ett annat exempel är hur Hollywood var på väg att gå under när teven slog igenom. På samma sätt som med järnvägsbolagen så definierade filmbolagen sin verksamhet snävt. De såg att de arbetade med film och inte underhållning, vilket också föranledde att filmbolagen betraktade teve som ett hot och inte som en möjlighet för att expandera sin verksamhet.
Varje organisation gör givetvis sitt ett eget val att välja inriktning, men annan ekonomisk forskning gör liknelser med evolutionsteorin. En organisation som inte utvecklas – och definierar sin verksamhet brett – kan aldrig dra nytta av tillväxtmöjligheter och får svårt att överleva på sikt.
Men på vissa sätt är argumentationen hoppingivande: det är upp till varje företag att själv skapa sin lycka. Men detta, menar Levitt, bör ske genom att utgå från människors behov i stället för fokus på att sälja sina – befintliga – produkter. Hur ska vi agera på information om att läsförståelsen sjunker drastiskt bland unga?
Hur ska vi vidga vår branschdefinition? Jag blir själv konfunderad när min dotter säger ”film” om en illustrerad barnbok som bara gjorts lite interaktiv för en iPad. (Men visst, karaktärerna rör sig.) Förändringen kan även kännas sorglig: vi är ju många som älskar hantverket med boken – kombinationen av innehåll och format, av ord och papper, av hur omslaget bidrar till att sätta en ton och kan vara ett konstverk i sig. Som bokhandlar- och lärarbarn är jag uppvuxen med väggar klädda med böcker och som tjugoåring började jag samla på förstaupplagor. Vid senaste barnkalaset hemma konstaterade de andra barnen högt: ”Titta, Judith (min dotter) bor i ett bibliotek!” Och då har jag ändå slängt eller ställt undan två tredjedelar av boksamlingen
Frågan om branschdefinition – och branschutvidgning – är komplex och lär leda till olika svar beroende på vad vi gör i den nuvarande branschkedjan.
Tim O’Reilly introducerades som the innovator’s innovator när han inledningstalade vid senaste Tools of Change for Publishing-konferensen i New York. Han manade oss till att gå tillbaka till huvudfrågan: Varför gör vi det vi gör? Själv, berättade han, började han ge ut böcker i början av 1980-talet för att han vill lösa problem och att han tyckte att idéer hade betydelse. Det finns förstås flera kanaler för detta syfte idag. Han sa att om du är en förläggare och bara tänker på böcker så har du nog missat något.
På väggen i mitt småländska barndomshem hade vi en stor plansch med en gammal bok och texten habent sua fata libelli, som min pappa förklarade betyder ”böcker har sina öden”. Det underliggande budskapet är att det är fantastiskt med en boks långa livslängd, spridning och förmåga att påverka människor på djupet.
Nu har jag tagit planschen till Volantes kontor i Gamla stan i Stockholm, även om jag egentligen tror på en omformulering. För vi kan inte bara tala om boken.
Här nedan en bild på det som gjort mig mest irriterad på sistone. Att ställa upp i Melodifestivalen för att sjunga ironiskt om en “jävla schlager” är ett hån mot de som faktiskt kastar sig ut där och försöker göra något på riktigt.
Visserligen är inte Melodifestivalen arenan för det mest vågade och utmanande — men jämför med 18-årige Amanda Fondell som verkligen försökte sig på något, något unikt, och som floppade tyvärr.
Tommy Körberg är en av Sveriges bästa sångare. Varför inte försöka göra ett avtryck, än en gång? Orkar han inte längre? Att sedan svenska folket sedan röstar fram de här gubblallarna är en annan sak och både obegripligt och beklämmande.
Det har gått en vecka sedan jag lyssnade på Tim O’Reilly i New York. “The innovator’s innovator” som han presenterades. Han var oerhört inspirerande och avslutade med:
“It’s not about how much money you make, but how much difference you make. Work on stuff that matters.”
Det känns som att Körberg och hans grupp, vad den nu heter, befinner sig på längst bort på andra sidan av den skalan som O’Reilly måttade upp. O’Reilly är en av mina förebilder, men han var över huvud taget sevärd för alla som funderar över media och kultur i allmänhet och böcker och bibliotek i synnerhet. Se videon längre ner.
Ser ni Mamma Mia-skylten där nere till höger? Låt mig återkomma till den.
Det må ha varit snöstorm för en vecka sedan, men nu är gatorna torra vid Times Square och den strålande solen lyckas ibland komma i rätt vinkel i förhållande till de höga husen för att nå fram.
På ett hotell bredvid pågår konferensen Tools of Change for Publishing. Det är en konferens riktad mot bokförlag och tar upp aspekter som har att göra med den teknologiska utvecklingen.
Jag pratade i onsdags på konferensen och presenterade vår nya förlagsdel Density som kommer bli ett internationellt förlag med i huvudsak digital distribution Inriktning är forskning i kortformat.
Bakgrunden är hur bokbranschen internationaliseras, men ur en icke-amerikansk och litet förlags synvinkel. Det är ovanligt här. Från ett amerikanskt perspektiv så ser man bara möjligheter med att kunna sälja fler böcker på engelska direkt till utländska läsare, som i Sverige.
Men för ett svenskt förlag som har köpt rättigheterna till en bok och översatt den, är originalutgåvan på engelska ofta den största konkurrenten. Jag känner till exempel när det engelska originalet har sålt mer än tio gånger så mycket som översättningen. Lägre pris (ibland) och tajming (då översättningen kommer mycket snare) är två förklaringar.
Fast varför bara ta emot i denna internationella konkurrens och bara känna av nackdelarna? Jag tror att det är möjligt att även ett svenskt förlag kan konkurrera på den internationella spelplanen, även om det innebär att titlarna är på engelska. Frågan är förstås hur man gör — och under mitt föredrag gick jag igenom både egna och andras lärdomar.
Jag jämförde även med den svenska musikbranschen där internationalisering är ett naturligt inslag. Apropå Mamma Mia-skylten så berättade jag om hur Abba framför allt vidgade horisonten och visade att internationella, stora framgångar var möjliga — för att sedan efterföljas av Roxette och svenska superproducenter som Max Martin, Shellback, Avicii och Swedish House Mafia, och på företagssidan Spotify och X5.
En viktig poäng här att det handlar om självbild och känsla av vad som är möjligt. Här ligger flera svenska kulturella och kreativa näringar bra till i jämförelse med många andra länder.
Internationella framgångar brukar ibland förklaras med att vi är relativt bra på engelska och ligger långt fram när det gäller teknik etc. Men den viktigaste förklaringen är att vi ser sådana framgångar som möjliga, till och med självklara. Och därför ger oss ut.
Microsoft satsar två miljarder kronor och bildar tillsammans med Barnes & Noble ett företag för en global e-bokssatsning. B&N lägger all sin digitala verksamhet och universitetsförsäljning i det nya bolaget, inklusive surfplattan Nook. Ett försök att på allvar ta upp kampen med Apple och Amazon. Joe Wikert, chef på O’Reilly Media, kommenterar satsningen med att det (hoppas han i alla fall) handlar om mycket mer än bara e-böcker, bland annat butikskoncept som innefattar musik, video, appar med mer och att de även satsar på att vara närvarande i staden, i butiker.
Även på hemmaplan är en stor sammanslagning på gång. Boklådorna Akademibokhandeln och Bokia har skrivit en avsiktsförklaring om att gå samman. Nätbokhandeln Bokus, en del av Akademibokhandelsgruppen, kommer dock inte ingå i sammanslagningen. Svensk Bokhandel skriver i en ledarkommentar att sammanslagningen kommer påverka bokbranschen på ett “fundamentalt” sätt och att det blir en synlig motvikt till Bonnierdominansen.
Visserligen älskar jag boken, den fysiska, tryckta saken av papper. Som barn till en bokhandlare och en lärare är jag uppvuxen med väggar klädda med böcker och som tjugoåring samlade jag på förstaupplagor. Jag älskar papper, omslag, känslan i en bok.
När jag och min familj flyttade senast så funderade jag på om vi skulle prioritera bokhyllan. Vid förra flytten, 2006, bytte jag musiksystem till datorlösning enbart. Inga skivor framme. Men det blev ändå en stor vägg med böcker. Jag älskar ju det.
Men risken är att bokhyllan kommer få karaktär av ett museum, med ett före och efter 2011. För i höstas gick jag över helt. Sedan dess har jag bara läst böcker på skärm. Valet var medvetet — jag ville på djupet testa med tanke på vårt experimentella arbete på Volante med e-böcker.
Med anledning av våra olika försök och framgångar, bland annat försöken med olika priser på titeln “Monster”, och kanske alla inlägg här på bloggen, har tidningen Svensk bokhandel gjort en intervju och placerat mig på omslaget.
Nu har jag svårt att gå tillbaka till tryckta böcker. När jag ser andra bära omkring på sådana känns det mest jobbigt och tungt. Okej, jag överdriver lite. Men tidigare idag blev jag småirriterad av att inte kunna köpa boken som jag sökte efter (svenska utgåvan av “Torsk”) direkt, inte minst eftersom jag vet att jag köpt den tidigare men inte hittar.
Den stora fördelen utöver direktleveransen är att jag hinner läsa mer eftersom jag alltid har med mig boken.
Flera har frågat kring hur jag läser. Jag läser främst på tre skärmar:
- Mobil. En android-lur med stor skärm, som funkar bra upp till en halvtimme, det vill säga på tunnelbanan, i kösituationer och då barnen inte vill somna under nattning.
- Dedikerad läsplatta. Min andra Amazon Kindle och den som jag helst läser på och därför förstavalet hemma eller på resa.
- Mediaplatta. En (ny) iPad som mest tas fram för läsning i mörker då den till skillnad från läsplattan har bakgrundsbelyst skärm.
Jag har testat tre andra läsplattor men föredrar Kindle just nu eftersom deras app möjliggör läsning även på andra enheter smidigt. Synkning sker automatiskt för att hitta där jag senast slutade läsa, oavsett enhet. Svenska titlar köper jag på Dito och konverterar själv till mobi-format via gratisprogrammet Calibre. Inte kanon, främst eftersom jag tappar synkningen, men okej. På mobilen och iPaden kan jag då läsa med dito-appen.
Kanske hade jag valt en annan plattform än Amazon Kindle om jag verkat i USA. Det finns mångainvändningar mot Amazons dominans och hur företaget utnyttjar den, och troligen hade jag känt mig drabbad av hur Amazon inte verkar för branschens och litteraturens bästa.
Framför allt är arkiveringen inte användarvänlig. Dels hittar man till slut inte bland alla titlar, dels är inlåsningen — det går inte att flytta sina filer till andra system — allt annat än optimal… Men egentligen behöver jag inte ha kvar de här titlarna som jag redan läst. Jag behöver bara kunna söka i dem vid behov. Och helst alla andra böcker också, apropå Spotify för böcker som ju då och då lyfts fram som önskemål. Nya titlar kan jag betala mer för.
Sverige är en marginell marknad för Amazon, men de har köpt Lovefilm och det skulle vara förvånande om de inte vill bygga vidare på sitt herravälde. Det kommer finnas anledning att återkomma i ämnet.
Genombrottet för eboken i Sverige? Jag trodde något skulle ske i höstas då Dito tapetserade storstäderna med reklam och då Zlatan-boken sålde slut och bara fanns i e-format. Men det finns för få prisvänliga och enkelt tillgängliga läsplattor för vardagskonsumenten. Dessutom, bland annat på grund av olösta frågor kring bibliotekens utlåning av e-böcker, känner sig inte förlagen tvungna att driva utvecklingen hårdare.
Under tiden jobbar vi hårdare än någonsin.
Två av mina lässkärmar. Kindlen och iPaden. Men Steve Jobs-biografin läste jag nog mest på mobilen.
Tillbaka från bokmässan. Jag var med på seminariet om framtidens marknad för eböcker (bild nedan). Per Sundin från musikindustrin — han är vd för Universal — fick frågan om han trodde att allt skulle gå “åt helvete” för författarna och förlagen.
“Absolut”, var hans svar.
Men på mässan märktes inget av det. Alla kör på som vanligt och kanske var jag bara lite bakis och trött idag, men jag kände ändå starkt att detta kommer inte hålla, ökningen av antalet utgivna titlar kan inte fortsätta. Och framför allt: är det rimligt att alla dessa böcker trycks? I de flesta fall är formgivningen så standardiserad och formatet så enkelt att det inte tillför något alls.
Jag blev ännu mer övertygad om att eboken kommer slå ut stora delar av bokbranschen, både förlag och bokhandlare.
Det finns affärslogiska skäl till att så lite har skett. De flesta aktörer tjänar på att så lite som möjligt förändras, och den tryckta boken är lättare att ta (mycket) betalt för. Detta ska dock ställas mot Per Sundins refererande till Itunes devis… “keep’em clickin’”. Då kan inte priset vara för högt.
En viktig förklaring till det svenska stilleståndet är att starka marknadsplatser för eboken hittills saknats i Sverige, så det har varit intressant att i veckan notera KF Medias satsning på eboksplattformen Dito.
I Sverige går e-boksförsäljningen fortfarande trögt, men diskussioner börjar ta fart på flera håll. Bland annat Dagens Nyheter som publicerar en en artikelserie om e-bokens utveckling. De första artiklarna utgår från svårigheterna att sälja och få sina böcker recenserade, såväl för väletablerade författare som mindre kända.
John Ajvide Lindqvist säger att “Jag blev överraskad av det enorma ointresset. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att det skulle gå så dåligt – och att ingen papperstidning ens skulle vilja recensera boken.”
Jag uttalar mig bland annat om Rowlings unika position. För det första att hon äger alla eboksrättigheter, för det andra hennes popularitet.
Men klart jag undrar… Om det är något jag lärt mig om distribution är att det är de stora distributionskanalerna som är viktigast. Inte sällan står ett val mellan högre andel men mindre försäljning å ena sidan, och lägre andel men större försäljning å andra sidan.
Rowling måste ha något i baktanke – och jag tror inte att det handlar om att torgföra en åsikt. Då borde hon väl ha lagt fram den redan?
Kanske vill hon bara utmana, göra nytt. Hennes utgångsläge innebär hur som helst att det ska bli intressant att se vad det blir av Pottermore, liksom effekter på branschen på längre sikt.
I onsdags då jag och Emma Stenström höll vår introduktion till kulturekonomi och kreativa näringar tog vi en promenad i området. Vi besökte bland annat spelföretaget DICE och Folkoperan. Vi tog även svängen förbi Krukmakargatan där butiken Papercut ligger.
Trots att så många bokhandlare och skiv- och filmbutiker har tvingats stänga, är Papercut fortsatt intressant för många. Beror de på deras geografiska läge, mitt i ett pärlband av intressanta mode- och designbutiker som får stockholmare att åka till en del av stan de aldrig annars skulle besöka? Eller på deras närvaro på internet?
Vi ställde några frågor till Alexander Dahlgren på Papercut.
Vilka erfarenheter tog ni med er när ni startade Papercut?
Andreas hade mycket erfarenhet av av film, så den delen tog han med sig. Själv har jag en bakgrund där jag har hållt på mycket med tidningsjobb och böcker. Så det handlade mer om att bygga vidare på de existerande kunskaperna vi hade. Och man lär sig hela tiden.
Mängder av bokhandlare och film- och skivbutiker har gått omkull under nolllnolltalet? Hur är det möjligt att lyckas i denna utdömda nisch?
Det är svårt att säga. Visst är det en farlig bransch man verkar inom. Det talas ju mycket om papperstidningens död. Men vi tror på att det gäller att ha ett brett utbud som lockar de som är intresserade. De som faktiskt sätter ett värde på att köpa sakerna och vet vad de vill ha istället för att ladda ner.
Vi har en mix mellan stamkunder som kommer ofta och de som bara “tittar in”. Men det vi tror att folk gillar är att vi har ett bra och personligt urval. Har man det så är det enklare för kunden att själv göra den sista filtreringen och hitta det man verkligen vill ha.
Hur påverkar närheten till mode- och second hand-butikerna er rörelse?
Självklart positivt. Förut fanns inte så mycket i området. Men nu finns ju allt möjligt, inte bara modebutiker utan också schyssta bagerier och annat. Det är en plats som man kan tycka är roligt att åka över halva stan för att komma till. Den har något som lockar och det är bra för oss.
Hur viktig är er nätbutik för er? Ser ni er främst som en nätbutik med ett showroom eller tvärtom?
Nej, inte som en nätbutik. Inte alls. Vi är en fysisk butik och det är det viktigaste. Men nätbutiken är självklart viktig och den växer hela tiden. Det är en del av vår verksamhet som vi ska utveckla och förbättra. Det ger en möjlighet att sälja till så många fler än de som kommer in till butiken.
Tillbaka från London Book Fair. Två hektiska dagar med sol utanför och en känsla av moln inomhus. Oron över eboksframfarten finns där, samtidigt som många spinner på nya möjligheter och i s.k. Digital Zone visade ett gäng nya teknikföretag upp sina erbjudanden.
Själv deltog jag i såväl en konferens om den digitala utvecklingen och satt i en rad möten, utöver några spontana samtal. Det mest märkliga kanske var när jag skulle börja berätta om våra egna böcker för ett ryskt förlag, som visade sig inte förstå något alls – trots tolk! – och i stället avbröt för att beskriva deras titlar om olja och gas i Ryssland. Spännande, eller hur?
Min kollega Simon Brouwers på Volante summerar våra intryck från konferensen och mässan här, bland annat om hur vi drack gravöl för bokappen, ett tema som präglade efter konferensdagen. Ibland blir det många som tänker samma tanke ungefär samtidigt. Jag skrev ju i förra veckan om att jag inte trodde på bokappen. Detta gäller för traditionella böcker. För multimediaproduktioner blir det en annan sak. Men är det då böcker, även om en fyrfärgsproduktion kan stå som utgångspunkt? Likaså fungerar ju appar för barn – det vet jag oerhört väl – men då i kombination med spel, pyssel och filmer.
En fråga som återkommit det senaste åren är huruvida bokförlag behövs. Frågan känns igen från musikbranschen: om skivbolag behövs när förutsättningarna för produktion och distribution revolutionerats. Samtidigt som kostnaderna har sjunkit har möjligheterna ökat. Det här är en bloggpost från en av flera diskussioner.
Svensk Bokhandels Lars Schmidt bloggar om hur amerikanske analytikern Michael Norris menar att bokläsandet kommer sjunka allt längre ner på listan över vilka kultur- och medieformer som vi lägger tid på.
Det var amerikanska tankar och idéer som stod i förgrunden när eboken diskuterades på London Book Fair. Den här bloggposten tar också upp bokappens påstådda död.
Idag släpper Volante 58 nya böcker. De motsvaras av de antologikapitel som vi på förlaget gav ut under 2009 och 2010 och som tidigare bara kunnat läsas inom ramen för varje bok.
Men nu kan varje kapitel köpas var för sig – som e-bok, dels via vår nätbutik, dels via de vanliga svenska ebokhandlarna (Adlibris, Bokus och några till). Amazon testade vi för övrigt, men de säljer inte titlar på svenska än.
Varje kapitel har ett eget omslag, med antologins omslag som utgångspunkt.
Det här blir ett oerhört spännande experiment. Vi har inte sett det genomföras tidigare, även om liknande tankegångar börjar skönjas.
Under tiden vi förberett vårt experiment har Amazon hunnit lansera Singles och en av vinterns mest omdebatterade faktaböcker i USA, Tyler Cowens ”The Great Stagnation”, släpptes enbart som en sådan.
Vi är förstås inspirerade av musikbranschens konventioner med album och singlar. Ibland vill man ju bara ha låten, inte hela albumet, eller hur? Från början tänkte vi bygga en egen app, men det blev dels för dyrt, dels börjar vi tröttna på alla miljarder appar som man har skräpandes i telefonen. Vi är tveksamma till eboken som app (läs gårdagens inlägg kring detta).
Med detta testar vi framför allt tre saker:
Prissättning. Näthandel uppmuntrar till att testa på liksom lågengagemangsköp, samtidigt som det finns ett hav av gratis innehåll tillgängligt. Vårt pris i den egna shoppen är 10 kronor (exklusive moms 8 kronor) och F-priset via extern handel 5 kronor. Hittills har få svenska eböcker köpts – men händer något när priset för en text sänks radikalt? Tyvärr blir utpriset dock högre (Bokus 20 kronor, Adlibris 25 kronor).
Bitkultur. Konsumtion av kultur sker i allt högre grad i bitar och även bokbranschen kommer youtubifieras. Men kort eller snabbt behöver inte motsvara sämre kvalitet. Jämför med dikter. Skillnaden jämfört med, säg blogginlägg, är att i de här antologikapitlen så är texterna genomarbetade, något längre och har även en längre livstid.
Long tail-modellen. Hur gör man för att inte bara sälja mycket av några få ex, utan också lite av mycket. Tillgänglighet och sökbarhet krävs, men för att öka utbudet är det också viktigt att differentiera, att släppa samma sak eller ungefär samma sak i olika versioner. Det handlar inte bara om e-versioner. Robyn släppte ju tre album förra året, varav det tredje i princip var en samling av de två första och även dessa hade en låt som återkom på båda albumen i olika versioner.
Problemet är förstås beteendet i Sverige. Medan eboksutvecklingen har exploderat i USA och är på stark uppgång i Storbritannien, pratar vi fortfarande om låga volymer i Sverige (även om ökningen procuentuellt sett är stor).
Den viktigaste förklaringen är att kunderna hittar inte vant eller lärt sig köpa – vilket hör ihop med att handlarna eller förlagen inte marknadsfört eboken. Tydligast blir det i en jämförelse mellan startsidorna på Adlibris och Amazon - Amazon har i flera års tid haft sin Kindle på startsidan.
Boken tar upp frågor som om man kan bli kreativ på beställning? Kan kreativitet effektiviseras – så att det skapas fler nya idéer, produkter och tjänster på mindre tid och med mindre resurser?
Klokt och roligt. Det är ledorden för Volante Academy. Genom utbildningar och seminarier vill vi skapa en samlingsplats för viktiga frågor som rör samhällsutvecklingen. Läs mer på volante.se
Modebranschen i Sverige
Modebranschen i Sverige. Rapporten kartlägger Modebranschens omfattning. Släppt i januari 2013.
Kulturekonomi har fått 
Vill du börja prenumerera på 
