Först i världen? Nåväl. I alla fall blir Volante, förlagsdelen av mitt företag, först av svenska förlag att nå ut till världen på ett specifikt sätt, nämligen att direktdistribuera e-böcker via Amazon Kindle. Det innebär också att boken blir tillgänglig för iPhone, vissa andra mobiltelefoner och alla datorer.
Vad vi på Volante nu gör genom att samarbeta med Amazon – och snart Apple – är att applicera teorin om the long tail och försöker samla ihop de nischmarknader som finns i olika länder kring våra och andra experters och forskares specialområden.
Det ska bli oerhört spännande att se hur det går. Den digitala versionen kommer kosta kring 40 kronor och den trycka kring 100 kronor. Vi har även investerat i domännamnet creativebusiness.org (sajten långt ifrån klar).
Varför är Amazon så viktigt? Amazon Kindle står idag för 90 procent av eboksmarknaden och fyra av tio böcker som Amazon säljer är eböcker. Läsplattan Kindle säljs sedan i höstas internationellt, men den är inte nödvändig för att läsa Kindleböcker utan via tilläggsprogram kan böckerna också läsas på datorer och på flera mobiltelefoner. Men vi kompletterar Amazondistributionen genom att också göra boken köpbar i de friare formaten epub och pdf.
Att vi kan vara först — när Kindle nu ändå funnits i flera år — beror på att det var först för någon månad sedan som det blev öppet för icke-amerikanska förlag att ansluta sig.
Jag tror att det här bara är en föraning av hur bokbranschen ritas om. Från att ha varit utpräglad lokal och dominerats av olika förlag på olika hemmamarknader, är det nu möjligt att direkt nå läsare i andra delar av världen. Det engelska språket blir förstås ett krav för att nå många, men inom specialistområden är det ändå engelska som dominerar.
Det har varit tyst här om att jag i förra veckan var jag med och arrangerade konferensen “Den digitala tryckvågen” om utmaningarna för bokbranschen på Kungliga biblioteket i Stockholm (bakgrunden här). Förutom talare och paneldiskussioner presenterade vi även en enkätundersökning om läsarnas attityder till och läsvanor av e-böcker och läsplattor. Några mycket intressanta resultat.
Filmklippet ovan är från paneldiskussionen med Sara Lloyd (Pan Macmillan), Ronald Schild (Libreka) och Johan Greiff (Elib) om förlagens roll och utmaningar ur ett internationellt perspektiv.
Innan jag återkommer mer kring ämnet här så har konferensen och enkäten uppmärksammats både i dagspress och på andra bloggar:
Inget varar för evigt — eller? I alla fall inte på samma sätt som tidigare. Så var det för VHS-kassetten. Så var det först med lp-skivan och sedan med cd-skivan.
Jag hittar (via Media Evolution) en underhållande dialog mellan de olika formaten som gått i graven. Den här gången har det tryckta formatet kallats in, men vill inte erkänna sin nya situation. Texten leder tankarna till den klassiska Harvard-artikeln “Marketing Myopia”. Förändring är i alla fall ett evigt tema.
Visst är det en fantastisk titel! E-matlagning! Ord uppstår för att något behöver förklaras. När de inte längre behövs försvinner de.
Ingen talar idag om elektrisk matlagning eller ugnens fördelar. Det finns inte längre behov av en Föreningen för elektricitetens rationella användning, som gav ut boken (se längst ner på bokomslaget). Denna förening startades 1927 av Edy Valander, professor och senare vd för Ingenjörsvetenskapsakademien, och gav även ut tidskriften ERA. Han arbetade då på Vattenfallsstyrelsen.
Ibland när jag håller föredrag talar jag mycket om kreativitet — och kreativa miljöer, kreativa näringar, kreativa företag.
Troligtvis kommer ordet inte alls behövas i det sammanhanget om, säg, 20 år. Då kommer det att vara självklart för alla platser och organisationer att man funderar hur människans idékraft och kunskap kan komma till rätta och utvecklas. Kanske går det snabbare. Kanske borde jag redan sluta. Ingen talar ju längre om k-samhället idag.
Prefixen fungerar på så sätt som bryggor i vårt språk. Innan något blivit självklart finns där ett förklaringsord, -bokstav eller -sats som ringar in att något är nytt och annorlunda.
På samma sätt är det med den lilla bokstaven e som i e-böcker. (För övrigt lite märkligt val av prefixbokstav, är det inte? Elektroniska böcker — vem skulle säga det om man inte förkortar? D som i digital borde ha varit naturligare.)
Men vi kommer förstås inte prata om elektroniska böcker för evigt och Föreningen för läsplattornas vidunderliga användning lär väl också upplösa sin twitterbubbla #ebok inom kort. Snart snart snart kommer texter i elektroniskt format kännas så naturliga att det, återigen, är innehållet som är det viktiga och inte formen.
En sidonotering är för övrigt att man inte kommer hitta en bok om e-nåt om 80 år. Det materialet kommer kommer inte tryckas och ligga och skräpa i ett gammalt hus som någon tar över.
6 maj är jag med och arrangerar konferensen “Den digitala tryckvågen” på Kungliga biblioteket i Stockholm. Från och med idag är det möjligt att anmäla sig — skynda er: liten lokal — och igår öppnade en enkät på Bokhora.se som redan nu fått fler än 500 svar.
Det har i flera år börjat bli allt mer tydligt att bokbranschen är nästa spelplan för strukturomvandling beroende på effekter av digitalisering och internationalisering. E-böcker, piratkopiering, läsplattor, nya läsvanor och nya digitala distributionsjättar är bara några av utmaningarna. (Se längre ner för tidigare blogginlägg i ämnet.)
För att kika närmare på konsekvenser av dessa förändringar — inte bara från förlagsrollen, utan med forskarhatten på — tog jag för ett år sedan initiativ till s.k. samproduktion av forskning. Nu är vi en liten grupp som driver detta projekt, från olika infallsvinklar och med startfinansiering från KK-stiftelsen. Vi kallar projektet “Forum för boken” eftersom det är som gränsgångare vi tror vi kan göra mest nytta. I gruppen ingår också Cristine Sarramo och Inger Lindstedt, båda Malmö högskola, och Patrik Wikström, Internationella handelshögskolan i Jönköping.
Oerhört snyggt och smart. Se hela eller inget alls.
Helt fångad av formen om jag ska vara ärlig — så inte riktigt analyserat budskapet mer än att det är intressant att första delen verkligen kan ses som en samling av de klyschor som radas upp numera, men sedan möter motstånd.
Kulturskaparna presenterades tidigare idag, som enligt egen utsago är ett “nätverk bestående av 25 organisationer som tillsammans företräder över 50.000 kulturskapare”. Vad som binder samman är “en fungerande upphovsrätt, även på internet”. För detta finns stort stöd, löd budskapet från en debattartikel i SvD.
Nätverket — med bland andra KLYS, Sami, KRS och Teaterförbundet — fick dock direkt stort mothugg i nätdiskussioner, inte minst från egna medlemmar. Medan organisationerna hade registrerat med domänändelsen för internationella företag — alltså kulturskaparna.com — var någon snabb och att sätta upp en motsida på den mer ideellt orienterade .org-domänen. (Uselt från ett PR-perspektiv för övrigt.)
Copyriot diskuterade också utförligt kring begreppet “kulturskapare”, som jag själv använt flitigt och kanske väl mycket utan eftertanke. Begreppet “kulturskapare” antyder ju en glidning mot synen på skaparen som det isolerade och upphöjda geniet — en bild som jag skarpt ogillar och som vi vet inte stämmer.
***
Så kan Sverige bli ett kreativt föregångsland. Det ville kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och moderaternas spin doctor Per Schlingmann berätta i Göteborgs-Posten. Den föreslagna lösningen handlar om att skapa bättre förutsättningar för entreprenörer inom kulturella och kreativa näringar och de konkreta förslagen utgår från handlingsplanen: brobyggare, mellanhänder, inkubatorer, företagshotell och samarbeten.
***
Över till bokbranschen där kopieringsskydd (eller DRM) är ett hett ämne då e-böckerna och läsplattorna tar mark. Elib är ledande i Sverige på att paketera och distribuera e-böcker och ägt av de största förlagen. De har velat vara föregångare genom att inte “låsa in” läsarna i olika format eller med kopieringsskydd.
Ett alternativ är då vattenmärkning, men i den första varianten möttes läsarna av en varningstext inför varje kapitel, vilket fick Svensk Bokhandels chefredaktör att rasa, och med honom ett gäng andra på nätet. Greppet är precis som samma filmbranschen använt i decennier, nämligen när du sätter på filmen du köpt eller hyrt får du reda på att du inte får visa den på oljeriggar (m.m.).
Men redan en vecka senare hade Elib tänkt och gjort om så att antalet vattenmärken per bok är långt färre. Bra jobbat i en sann anda av experimenterande som måste prägla vägen framåt för digital försäljning.
Förväntningarna har varit höga på Apples nya läsplatta och kvällen har blottat företagets sektliknande publik som twittrat och bloggat live i samband med släppet.
Kommer Apple rädda bok- eller tidningsbranschen på samma sätt som såg till att skapa ett digitalt handelssystem och digital spelare för musikbranschen?
Svaret pekar i en riktning som många av oss spånat kring tidigare. Det är inte en läsplatta eller e-bok som Apple nu presenterat — produkten heter iPad — utan en avancerad allt-i-allo-maskin som framför allt handlar om att bära internets möjligheter med dig. Den är större än en iPhone men mindre än dator.
I apparaten finns möjligheter för foto, spel, jobb och de vanliga nätapplikationerna såsom Facebook. Men som en ingrediens finns iBooks med ett fönster som liknar en bokhylla och vad Apple gör här för bokbranschen är att skapa en handelsplats som kommer konkurrera med Amazon om den globala marknaden men också utmanar vad som är en bok — nätet, rörliga bilder och länkar finns ju här som givna ingredienser. Även tidningsläsandet betonas, men också som något mer än en tidning: med rörliga bilder och -intervjuer.
Tv och tidning som en och samma sak. Och på sikt kommer element som fysiska ljud och rörliga bilder träda in i litteraturen också. Förändringen av artefaktenen bok kommer bli enorm på 20 års sikt sett i ett historiskt perspektiv. (Men som sagt, alla kommer inte rusa iväg.)
Så hej då till ord som läsplatta. I stället kommer vi troligen säga iPad till en början och sedan “pad” eller “platta” (den senare föreslagen av Mattias Boström på Piratförlaget i en pågående Twitterdiskussion).
Hur läser vi i framtiden? Frågan om e-böcker har förknippats och begränsats till just böcker. Men diskussionen om läsplattan eller, för att översätta direkt från engelska, e-läsaren har under hösten vidgats.
Det är inte bara böcker som vi kommer läsa på en digital skärm, utan också tidningar och inte minst magasin. Eftersom dessa inte bara består av text har frågan kommit att handla om hur bilder, annonser och hur vi bläddrar ska överföras – eller snarare, hur tekniken kan utveckla de momenten eller andra.
Bonniers forsknings- och utvecklingsavdelning har visualiserat en vision för tidskriftsläsandet , och beskriver den: “en engagerande och unik läsupplevelse där högkvalitativa texter och enastående bildspråk tillsammans bygger upp spännande berättelser, något människor har kunnat njuta av i decennier”.
Se klippet längre ner för Bonniers vision. Även Sports Illustrated har presenterat en uppmärksammad demo för ett alternativt format (s.k. tablet).
Häromdagen skrev jag om låtlistan på Nollnolltalet.se – där vi direkt kan lyssna på musiken som vi läser om. Även en sådan läsning och lyssning kommer vara givna inslag i vad e-läsaren kan erbjuda, som en förlängning av internet, och alltså inte bara förknippas med webbsajter.
Så om vi återgår till boken blir frågan hur tekniken kommer påverka den. Kommer boken ljudsättas så vi kan höra ljud från miljöer? Kommer ljudboken och läsboken låna element från varandra och smälta samman i en ny typ av “bok”?
Jag är för förändring, nästan jämt, och nu börjar en ny marknad komma igång. Det knakar åt olika håll och ingen vet säkert vart det bär.
Så är det med e-böcker. Jag har själv börjat använda min iPhone mer aktivt för läsande och väntar på Amazons läsplatta Kindle som släpptes i internationell version häromdagen (fodralet har dock redan kommit, haha).
Som både skribent och utgivare är jag sugen på möjligheter att nå en större läskrets snabbare och billigare. Redan nu finns mängder av möjligheter. Amazon har flera erbjudanden, däribland tjänster för att underblåsa och ta hand om do-it-yourself-trenden och inte bara för e-böcker. Se till exempel CreateSpace som riktar sig mot filmare, författare och musiker att sprida sin verk.
Vad innebär det för svenska som språk? Kommer allt fler vilja skriva på engelska för fler direkt? Och för engelska som språk – ökar toleransen för språkliga fel, som med musik på engelska? The Economist konstaterade häromåret att fler pratar “medioker engelska” än “korrekt engelska”, med slutsatsen att det i de flesta lägen räcker med okej nivå.
Som läsare och konsument finns många frågetecken inför e-böcker, och många handlar om standarder. Det är inte särskilt svårt att ta sig fram, men det kräver ett intresse och sinne för teknik. Vilken läsplatta ska man välja? Eller ska jag läsa på dator eller mobil? Var ska jag hitta och ladda ner böcker? Och när och varför ska jag läsa digitalt?
Även när man har valt finns frågetecken. Om jag vill läsa på min iPhone kan jag antingen gå via Stanza eller ladda ner böcker som enstaka tilläggsprogram (apps). Den senare lösningen kommer några svenska förlag använda sig av, säkert för att den möjliggör koperingsskydd på ett helt annat sätt. Även om Iceberg kan bli Apples sätt att också bli en standardtjänst för e-böcker så är den här lösningen ohållbar så länge det inte det blir möjligt med fler tilläggsprogram i mobilen; nu finns en övre gräns, 148 för iPhone. En stor poäng med e-böcker är ju att att kunna sortera lätt bland alla böcker och ha med sig “biblioteket”. Man laddar inte ner ett enstaka musikalbum såsom program och installerar separat (läs kritiken här).
Att det ändå finns möjligheter för den digitala boken är uppenbart. Vad som triggat mig att köpa en Kindle är att Amazons vd hävdar att 48 procent av deras bokförsäljning kommer från e-böcker i de fallen både Kindle- och papperversioner finns tillgängliga, vilket är en ökning från 13 procent i februari.
I min förläggarroll har jag vigt några timmar idag åt att fundera vilka samarbetspartner som är bra att starta med. Det är en djungel därute idag. Den största missuppfattningen är ofta att det handlar om val mellan olika “butiker”, men vad man vill ha är en kontakt som i sin tur kan förmedla en mängd kanaler. Tyvärr har inte den typen av aktörer utkristalliserats än – vilket verkligen är ett tecken på marknadens omognad än så länge; jag kan jämföra med musikbranschens digitala system – så tills vidare är det många kontakter som gäller: Free E-books ligger i täten för gratismodellen, men är nischade mot den. Amazon har en lösning för Kindledistribution. ScrollMotion erbjuder via Iceberg Reader separata iPhoneapps för varje bok. Smashwords har ett flertal samarbeten, till exempel Barnes & Noble och Stanza.
Och även om texter och böcker kommer kunna erbjudas direkt från en mängd olika sajter i anpassade format – jämför utskriftsfunktionen – så kommer några såklart bli störst. Jag tror att Amazons storlek och försprång kommer sätta sina spår, men kanske gör de ett misstag att fokusera för mycket på hårdvara (Kindle) i stället för innehåll och tjänster (även erbjuda böcker till andra läsare). Jag tror även att Googles ambitioner att skapa det totala biblioteket kommer få effekter, och om (när) de väl lyckas tillgängliggöra böcker digitalt kommer det bli en lätt sak att lägga på tjänster som överföring till läsplattor och print-on-demand. (Uppdatering: Google berättade under Frankfurtmässan om deras planer på att lansera en digital butik våren 2010.)
Men jag kikar inte bara på spridning via e-böcker, utan tror mycket på print-on-demand som sättet vi kommer beställa böcker på framöver. Det blir helt enkelt för dyrt att trycka och lagra de flesta böcker när allt fler kommer välja att inte läsa i fysisk form.
Det är i alla fall tydligt att många vill vara med och leka – och när vi trodde att vi började få nog av alla bloggar, Twitter och tidningar – så är min prognos att antalet texter kommer fortsätta öka exponentiellt.
Vill du börja prenumerera på 
