Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
19 mars 2010 under Utblick | 1 kommentar

Framtiden

Tobias Tobias

Oerhört snyggt och smart. Se hela eller inget alls.

Helt fångad av formen om jag ska vara ärlig — så inte riktigt analyserat budskapet mer än att det är intressant att första delen verkligen kan ses som en samling av de klyschor som radas upp numera, men sedan möter motstånd.

Kommentera
17 november 2009 under Noterat, Utblick | kommentera

Premiär

Emma Emma

29 juli 2009 under Noterat, Utblick | kommentera

Datastan eller Storyland?

Emma Emma

I amerikanska The Arts Politic skriver Arlene Goldbard en essä om det kulturella tillståndet, och framför allt om skillnaden mellan de som tycker att allt behöver mätas, ”Datastan”, och de som inte gör det, ”Storyland”. Själv förespråkar hon en renässans för Storyland.

Det ligger en del i hennes argument, men jag kan ändå tycka att man kan se Datastan som en del av Storyland. I Datastan finns det som kan mätas, men utöver det finns förstås en massa som inte kan eller ens ska mätas. Datastan kan helt enkelt ses som en liten stad i det stora landet Storyland, och det tycker jag är helt i sin ordning.

Kommentera
12 juni 2009 under Noterat, Utblick | kommentera

Gästbloggande & kulturekonomisk historia

Emma Emma

Från och med i dag kommer jag att gästblogga hos Riksbankens Jubileumsfond (RJ). Det kommer inte att handla specifikt om kulturekonomi, utan snarare om forskning och om att vara forskare mer generellt. En liten inblick i laboratoriet, med andra ord.

RJ kommer alltid att ha en särskild plats i mitt – och många forskares – hjärta. De har vågat stötta projekt som varit i sin linda och hjälpt till att bygga upp kunskap på nya, spännade fält. Som det kulturekonomiska, till exempel. De har fyllt lite samma roll som Stiftelsen framtidens kultur har gjort på kulturens fält.

Inte minst viktigt var att de finansierade det så kallade ”Flow-programmet”, som vi bedrev under åren 2000 – 2006. Vi var dryga tjugotalet forskare på tre ekonomiska institutioner vid Handels, Stockholms universitet och KTH, som ägnade oss åt konst, kultur och estetik. Några såg till konsten och kulturens ekonomi, andra till ekonomins kultur och estetik, och åter andra till mötet och gränslandet mellan fälten. Sammanlagt fick vi – om jag räknar rätt – fram fjorton (14) doktorsavhandlingar – och jag vågar påstå att utan Flow hade aldrig det kulturekonomiska forskningsfältet kunnat växa sig såpass starkt som det är i dag.

Vi är också många som har haft Flow som bas, och har RJ att tacka. Jag själv, förstås; Alf Rehn i Åbo, som vi många gånger har refererat till; Ivar Björkman på Konstfack, som likaså har figurerat här; Katja Lindqvist och Marja Soila-Wadman i Växjö, som tillsammans med Kalmar är centrala på det kulturekonomiska fältet; Ann-Sofie Köping vid Södertörn, som startat och driver Konst, kultur och ekonomi- samt nya Kultur och entreprenörskapsprogrammet; Jenny Lantz vid Handels, mångbegåvade Bertil Guve vid KTH, och många, många fler. Alla var vi med i Flow, under ledning och inspiration av bland andra Monsieur Kulturekonomi lui-même, Pierre Guillet de Monthoux.

Att jag gästbloggar för Riksbankens Jubileumsfond betyder dock inte att jag kommer att lämna Kulturekonomi.se. Inte minst avser jag att hålla er uppdaterade kring vad som händer på den internationella ”arts management-konferensen” AIMAC, som äger rum i Dallas i månadsskiftet juni/juli.

PS Tekniska problem – eller min dysteknologi (eller vad det nu heter) – har gjort att det inte har blivit några inlägg på RJ-bloggen än. Men håll ut! De kommer förhoppningsvis under eller efter helgen.

Kommentera
1 juni 2009 under Noterat, Utblick | kommentera

Kulturen stor del av Sverigebilden

red red

”Efter fyra års slit med Sverigebilden har vi åkt ned från första till tionde plats.”

Så inledde Olle Wästberg, generaldirektör för Svenska institutet, presentationen av den årliga undersökningen Sverigebilden – en studie om hur ”varumärket” Sverige ser ut runt om i världen. Frånsett den lätt självironiska inledningsrepliken var det överlag glada miner. Bilden av Sverige är positiv, särskilt bland våra grannar i Europa. Mindre positiv blir bilden ju längre bort vi kommer – men då främt på grund av okunskap, löd analysen. Enligt undersökningen uppfattas Sverige som ett väl fungerande samhälle, öppet och jämställt utan korruption: Sverige står för miljövänlighet, solidaritet med fattiga länder och har ett innovativt företagande.

Sämst är vi på… kultur:

– Att vi inte hamnar så högt när det handlar om kultur och turism beror på att vi inte har något Eiffeltorn eller Louvren. Inget som man förknippar med Sverige, säger Olle Wästberg i ett försök att föklara den låga placeringen på det kulturella området.

I stället är det med design som vi gjort större avtryck inom kulturområdet, mycket tack vara IKEA.

Samtidigt är det ganska motsägelsefullt. För går man igenom rapporten ser man att det är just den svenska kulturen som fått utrymme i utländska medier. I Tyskland står kulturområdet för fyra femtedelar av genomslaget, främst inom musik och litteratur. I Brasilien är det popmusik och digitala affärslösningar för musikbranschen som fått utrymme, i Frankrike Stieg Larssons Milleniumtrilogi, i Japan återigen musik, i Kina design och i Ryssland mode. I Storbritannien har även miljövänlig arkitektur lyfts fram vid sidan av svenska popexporter och ”Wallander”, som under året visats i en brittisk TV-version.

Såklart tog också Ingmar Bergmans bortgång förra året tog mycket plats i internationella medier.

Så kanske beror det på vilka frågor som ställs. Sverige har kanske inget Eiffeltorn, men ett levande kulturliv som ger internationellt avtryck.

Samtidigt är inte all publicitet bra publicitet. Inte ens när det gäller kultur. Olle Wästberg nämnde exemplet Lettland där Sverigebilden är minst sagt naggad i kanten, efter Pål Hollenders ”Bye Bye Beauty”, Moodysons ”Lilja 4-ever” och kanske framförallt de svenska bankernas affärer i finanskrisens spår.

Kommentera
17 mars 2009 under Utblick | kommentera

Ungt, nyfiket och trevande i Tallinn

Tobias Tobias

Det är grått och slaskigt i Tallinn. Nyfikenhet samsas med trevande presentationer och frågor under konferensen ”Creative industries in the Nordic-Baltic region”.

Jag pratar på temat ”Creative industries – growth or survival?”. Mitt syfte är att nyansera berättelsen om tillväxt i de här branscherna: de är också fyllda av små verksamheter och egenföretagare som knappt håller sig över ytan. Dessutom är det orimligt att enbart prata från ett ekonomiskt tillväxtperspektiv om man i samma andetag kastar in såväl stora medieföretag som symfoniorkestrar.

Jag har varit i den estniska huvudstaden några gånger och fascineras av vad många unga personer – säg i 30-årsåldern – som sitter på nyckelfunktioner i politiken. Det beror såklart på att de jämfört med äldre generationer är bättre utbildade, kan engelska bättre och inte är formade av det gamla systemet som landet vill bryta mot. Under konferensen briljerar till exempel moderatorn Ragnar Siil, som är chef för utvecklingsenheten på Kulturdepartementet i Estland, med begåvade frågor.

Han konstaterar att varje konferens här tidigare alltid börjat med några slides om definitioner, när varken jag eller Tom Fleming börjar i den änden. Nu låter det förmätet här… men efter ett par år var det ju tydligt att den definitionsdiskussionen – i varje sammanhang – inte ledde någonstans. Bättre att i stället fråga sig vad man vill uppnå och varför.

Men det är fascinerande att det verkar tvunget att börja med definitionsdiskussionen, för att sedan komma vidare. Nordiska ministerrådet i Estland, som arrangerar, började med sitt program för de kreativa näringarna i höstas.

Kommentera
16 mars 2009 under Utblick | kommentera

Konstnärshjälp

Emma Emma

Ett tips är att då och då kasta ett öga på amerikanska The Fractured Atlas, en New York-baserad organisation som hjälper konstnärer och kulturföretagare med en mängd saker, däribland det ekonomiska.

Själv brukar jag kolla bloggen, som innehåller en del bra tips. Här till exempel några användbara råd om hur man skriver ansökningar.
(Och efter att ha suttit i en rad organisationer som delar ut pengar, kan jag bara konstatera att den typen av råd behövs.)

Kommentera
8 mars 2009 under Samtal, Utblick | kommentera

Martin Gelin om kulturpengar i Obamas stimulanspaket

red red

Martin GelinI USA var det in i det sista osäkert om kultursektorn skulle få del av det ekonomiska stimulanspaket. Det till slut dock 50 miljoner dollar till kultursektorn i Barack Obamas ”American Recovery and Reinvestment Act”.  I ett av de sista förslagen som lämnade kongressen var just kulturdelan struken efter kritik från det republikanska partiet.  Något som ändrades till den slutliga versionen efter ett ambitiöst påtryckningsarbete från stora delar av den amerikanska kultursektorn.

Pengarna går till NEA, National endowment of the arts, som ungefär motsvarar Statens kulturråd i Sverige. De 50 miljoner dollar som de nu får är en markant ökning av deras anslag, som annars ligger på 145 miljoner dollar årligen.

Vi pratade med Martin Gelin, kulturjournalist som bor i New York där han bland annat skriver SvD:s USA-blogg och en bok om Barack Obama, för att reda ut trådarna.
– Det var ju mindre än en promille av den totala summan, men det var just sådana här små saker som republikanerna valde att fokusera på i sin kritik av paketet, i försöket att skapa en populistisk revolt mot demokraternas ”slösaktighet”. Flera republikaner kritiserade representanthusets talesman Nancy Pelosi för att prioritera sina ”tjusiga vänner på gallerier i San Francisco”. Det var förstås substanslöst, men fick en del spelutrymme i medierna. Med svenska mått är det ju en väldigt liten summa, men som jag skrev i min artikel i SvD så fungerar statliga bidrag till NEA som ett slags katalysator. När NEA ger pengar till en teater eller dansgrupp får de en kvalitetsstämpel som gör att de privata donationerna mångdubblas.

USA har ingen kulturminister, inget kulturdepartement, inget kulturutskott etc. Kommer det efterfrågas mer kulturpolitik nu i kristider, när donatorer och sponsorer skjuter till mindre pengar?
– Både och tror jag. Dels innebär den allmänna krisstämningen i landet att folk är beredda att överge sin vanliga livsstil. Folk drar ner på lyx, nöjen och kulturkonsumtion, och även på de privata donationer som så många kulturinstitutioner är beroende av. Så kultursektorn kommer förstås drabbas väldigt hårt av krisen. Samtidigt är förhoppningarna stora på Obama, som är mer kulturellt engagerad än tidigare presidenter.

Pratas det överhuvudtaget om en statlig kulturpolitik i USA, det här uppropet för en kulturminister har ju ändå över 200 000 skrivit på…?
Diskussionen om kulturminister är kul, och jag kan tänka mig att Barack Obama kommer prioritera den om några år när ekonomin börjat återhämta sig.

Många inom kultursektorn hade stora förväntningar på Obama. Hur ser du på Obamas möjligheter att föra någon kulturpolitik överhuvudtaget sett till det ekonomiska och politiska läget?
– John F Kennedy sade att konsten förhindrar makten från att korrumperas, och det verkar som att Barack Obama tänker likadant, även om han inte kommer hålla några stora tal om kulturpolitik verkar han mån om att symboliskt lyfta fram den:  han var  på Alvin Ailey-dansteatern i Washington DC förra veckan, han har bjudit in Stevie Wonder till vita huset, han har skrivit och publicerat poesi (och åtminstone en av hans två böcker har litterära kvalitéer). Michelle Obama hade på sig designers som Isabel Toledo och Jason Wu på inaugurationsdagen, namn som bara folk i modebranschen hört talas om tidigare. Det märks på Obama att han är estetiskt intresserad, han har jämfört processen när man skriver god lagstiftning med att skapa en musiksymfoni. Sen ska man nog inte heller underskatta representanthusets talman Nancy Pelosi som kämpe för kulturen i praktiken.

Kommentera
5 mars 2009 under Utblick | kommentera

SEMINARIUM: Vart är kulturpolitiken på väg?

Emma Emma

Vart är kulturpolitiken på väg?
Vad är egentligen nytt i utredningens förslag?

Centrum för kulturpolitisk forskning, vid Högskolan i Borås, arrangerar den 11:e mars ett seminarium med anledning av att Kulturutredningen nyligen presenterade sitt betänkande.

Professor Geir Vestheim – som bland annat brukar poängtera att all kulturpolitik är instrumentell, docent Anders Frenander – som skrivit boken med den bästa titeln ”Kulturen som kulturpolitikens stora problem”, filosofie doktor Jenny Johannisson – som, förutom att vara en ovärderlig vän, är en klippa på kulturpolitik och regionalisering samt doktoranden Linnéa Lindsköld (som jag tyvärr inte känner) erbjuder, som de själva säger: ”en motvikt till de snabba kommentarer som debatterats i media”. En välbehövlig sådan, skulle jag vilja lägga till.

Datum: 11 mars
Tid: Kl. 13:00-15:00
Lokal: HiTechsalen M404
Högskolan i Borås

Kommentera
20 februari 2009 under Noterat, Utblick | kommentera

KONFERENS: "Creative Economy and Beyond"

Emma Emma

Konferensen ”Creative Economy and Beyond” går av stapeln i Helsingfors 9 – 10 september. Den är interdisciplinär och öppen för forskare, konstnärer, politiker, kulturföretagare, byråkrater, entreprenörer och andra.

Ses vi där?

Kommentera