Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
3 juni 2007 under Noterat | kommentera

Mångfald, eller…?

Emma Emma

I går kväll var jag på fest, och blev hårt angripen – för att uttrycka det milt – för min DN-artikel. Den uppfattades som nyliberal; som om jag ville slopa allt offentligt stöd till kulturen – vilket är det sista jag vill. Precis som Tobias ser jag nämligen kulturen som en väsentlig del av infrastrukturen.

Dock oroar jag mig för att det offentliga stödet inte kommer att räcka till i framtiden, och tror därför att det kan komma att krävas andra källor. Och frågan är då hur man kan göra för att uppmuntra dem, och om de enbart är av ondo. Jag är inte så säker på det sistnämnda, utan tror snarare att en mångfald skulle kunna gynna kulturlivet, och, som sagt var, att den är nödvändig på sikt.

För den stora faran, som jag ser det, är om vi går från att se allt som offentligt till att se allt som kommersiellt, som verksamheter som kan klara sig helt utan stöd. Det är där det civila kommer in, som ett mellanting.

Rockparty är förstås ett utmärkt exempel och det finns många fler. Mest intressant tycker jag att det är med olika typer av hybridorganisationer, som kanske har en del föreningsverksamhet, en del kommersiell i företagsform och en del närmast offentlig verksamhet. Som helt enkelt förmår att hålla flera olika logiker i huvudet och låta dem korsbefrukta varandra.

Återigen vill jag alltså tro på mångfalden, men argumentera gärna emot. Bör vi kanske bevara det system vi har och tro att det håller för all framtid, eller måste vi tänka nytt?

Kommentera
1 juni 2007 under Noterat, Utblick | kommentera

Nya tidens järnvägar, hamnar och kanaler

Tobias Tobias

Infrastruktur är inte bara system för transport: vägar, järnvägar eller kanaler. Infrastruktur idag handlar lika mycket om system för kommunikation och strukturkapital i form av normer och erkända arbetsformer.

För vad handlar värdeskapande innovationer om idag om inte kunskap och hur vi använder den? För kunskapsintensiva branscher är det inte främst vägar som behövs.

Så hur skapar vi den nya tidens järnvägar?

Det frågade jag (och försökte svara på) på konferensen i Sundsvall där ”kultur- och upplevelsenäringar” var ett av tre teman, men där mesta fokus lades på traditionell infrastruktur.

Mitt svar? Så långt jag har kommit och sammanfattat: Att för det första stimulera rätt situation för processer och för det andra stimulera kunskapsöverföring genom närhet, täthet, mångfald, och möten, både formella och informella. Det här är ju också en del i FUNK-modellen.

Kommentera
1 juni 2007 under Noterat | kommentera

Sv: Kulturen – en del av civilsektorn?

Tobias Tobias

Är språkbruk en förklaring till det som Emma skriver nedan? Medan non-profit-organisationer har blivit en självklar etikett internationellt är det mindre vanligt i Sverige med benämningen icke-vinstrivande organisationer (vad sägs om att vi lanserar en akronym, här och nu: IVO?). Likaså är termen civilsektorn mindre använd.

Däremot älskar vi föreningsverksamhet i Sverige. Och föreningar utgör ett undantag till det som Emma skriver nedan: ”Utan här ska kulturen antingen vara offentlig eller kommersiell.”

DI Weekend skriver idag om den ideella föreningen Rockparty i Hultsfred och den utgör ett exempel på en organisation som under lång tid varken varit offentlig eller kommersiell. Rockparty bildades 1981 och omsätter numera drygt 80 miljoner kronor, varav ungefär 10 procent är offentliga pengar (och då främst investeringar i forskning och utbildning).

”The mission comes first”, skriver den förste och mest respekterade managementgurun Peter Drucker apropå IVO:s (se där, en första användning). Rockpartys mål handlar enligt stadgarna om att ge ungdomar en meningsfull fritid, öka musikutbudet i Hultsfred och hjälpa barn och artister. Förutom festivalen har föreningen startat eller är involverad i ett stort antal verksamheter såsom Popkollo, Rookie, Rock City, utbildningar och Rockarkivet.

Men verksamheten måste fungera även från ett ekonomiskt perspektiv för att kunna fortsätta. För att tydliggöra detta var jag och med utvecklade en modell där man har två ”resultatrader”, ett slags balanserat styrkort. Ena dimensionen handlar om hur väl målsättningarna uppfylls. Den andra hur kassaflödet är. (En tredje dimensionen belyste potentialen på sikt apropå investeringar i nya verksamheter: en pil).

Däremot arbetat Rockparty inget med alternativ, privat bidragsfinansiering. Min tanke har varit: om organisationer ger pengar till Stadsmissionen, om McKinsey jobbar pro bono för Bill Gates Foundation, varför kan inte företag också stödja Rockparty som arbetar efter en vision som de kanske delar (och andra föreningar eller kultur-IVO:s)?

Det är för övrigt inom den undanskuffade kulturen som man hittar exempel som Rockparty. Det är verksamheter som själv sett sig som viktiga för sin egen skull, men som av omvärlden (både kulturetablissemanget och näringslivet) betraktats med skepsis och på distans till en början. Vi har kunnat finna dem genom åren inom kulturformer som film, jazz, visa, rock och nu datorspel.

Putte Svensson, en av Rockpartys grundare, berättar: ”Vi rörde oss i en värld bland andra företagare, men ingen såg oss som ett företag. Myndigheter och banker betraktade det som en hobbyverksamhet, vilket gjorde det svårt att rekrytera personal och få banklån.”

Kommentera
1 juni 2007 under Noterat | kommentera

Kulturen – en del av civilsektorn?

Emma Emma

Har på senaste tid snöat in på en idé om att fler kulturorganisationer skulle tjäna på att se sig som en del av civilsektorn, istället för att, som nu, gå från att vara offentliga till att bli kommersiella. Jag skrev en artikel om det i DN i dag.

Ursprunget kommer från mina många möten med internationella forskare och praktiker på kulturområdet, där många fler än här hemma, ser sig som en del av ”not-for-profit”-sektorn. Oberoende och icke-vinstdrivande, med en stark förankring i publiken, läsarna, tittarna, lyssnarna eller vad det än månde vara.

Jag tror att det också skulle underlätta när man talar om alternativ, privat finansiering. Ser jag till mina kanadensiska vänner, som jag tycker mer och mer utgör föredömen, använder de just argumentet att de är oberoende och icke-vinstdrivande när de arbetar med s k ”fund-raising”.

Men i Sverige, trots vår långa folkrörelsetradition, är det inte riktigt legitimt för en professionell kulturorganisation att se sig som en del av civilsektorn. Det kan amatörer hålla på med, men inte de professionella. Utan här ska kulturen antingen vara offentlig eller kommersiell. Varför det?

Kommentera
31 maj 2007 under Noterat | kommentera

Tips till konferensarrangörer

Tobias Tobias

Minimera tiden som en politiker håller tal (de håller inte föredrag eller ger presentationer). De läser innantill till en text som andra har skrivit (åtminstone låter det så).

Åsa Torstensson, infrastrukturminister (c), läser innantill på konferensen här i Sundsvall om infrastruktur och städer som motorer för regional utveckling. Hon säger inte mycket under de 45 minuter som hon läser högt, men oj vad det exploderar under tio minuters frågestund. Äkta engagemang, egna ord (utan felsägningar), intressant och rätt underhållande.

Får mig att tänka på konferenser i USA (egentligen New York). I princip inga föredrag (förutom möjligen en key note), utan antingen paneldiskussion eller (key note-)intervju.

Kommentera
30 maj 2007 under Noterat | kommentera

Europeiska kulturföretagare möts i Göteborg

Tobias Tobias

Jag minns en rundtur hösten 2000 på jakt efter de som förstod att något hände med kulturlandskapet — att estetetik, symboler och innehåll blev allt viktigare, liksom att tekniken bröt sönder gamla gränser inom kulturvärlden.

I Köpenhamn träffade jag framtidsforskaren Rolf Jensen som då hade kommit ut med ”The Dream Society”. Han satt i ett litet rum med kala väggar och rökte cigarr, jämförde med en tidigare uppdelning mellan rationalitet och känslor och pekade på vad som blev allt tydligare: ”Arbetsplatserna och affärerna invaderas av fantasivärlden. Känslorna blir tillåtna. Man tillåter sig att föredra en produkt framför en annan beroende på något som inte kan förklaras rationellt.”
”Kanske kommer det gamla konstbegreppet försvinna. Det integreras i den övriga världen.”

Jag ställde frågan i artikeln (Expressen kultur, 11/12 2000): Kommer kultursidorna att infogas i näringslivsdelen? Svaret några år senare är att så har skett. Öppna Dagens Industri och du läser om mode, konst, musik, design, arkitektur och film.

Till Göteborg kom jag i min strävan av att hitta utbildningar som arbetade med utgångspunkten att vi träder in i ett nytt samhälle. Kulturverkstan var en sådan och i Lagerhuset mötte jag Lars Lövheim (RIP).

Ett syfte var att utbilda projektledare, enligt åsikten att även kulturarbetare ska ha rätt att tjäna pengar. På samma tema från Nätverkstan, utbildningsarrangören (och mycket mer), om något år senare rapporten ”Den ofrivillige företagaren”.

Lars Lövheim sa: ”Vi vill bredda kulturbegreppet till något som inte bara handlar om litteratur och konst, utan också om design, musikindustrin och liknande. Man bör förstå att man alltid lever i en kultur, från möblerna vi sitter i till byggnaderna omkring oss till musiken vi lyssnar på.”

Och därmed återvände vi till Rolf Jensens känslosamhälle (dream society) – ökad betydelse för kulturarbetarna, vidgat kulturbegrepp – men inte som en framtidsvision, utan som en verklighetsbeskrivning.

***
Imorgon, torsdag 31 maj, samlar Nätverkstan 180 aktörer från kulturlivet i Europa och övriga världen. Enligt pressmeddelandet så ska de under fyra dagar ska utbyta erfarenheter inom kultur och entreprenörskap. ”De kommer att titta på kulturföretagarens villkor från ett gräsrotsperspektiv och ha det västsvenska kulturlivet som exempel.”

Det är årets ENCATC-konferens (European Network for Cultural Administration Training Centres).

Bra spaning från början, god uthållighet, handling och inte bara ord. Hatten av.

Kommentera