Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
6 juli 2011 under Rapport, Samtal | 4 kommentarer

SAMTAL/Rudolf Antoni: “Viktigast för en stad är kultur”

Tobias Tobias

I Almedalen presenterade Rudolf Antoni en rapport om kulturens betydelse för städers attraktivitet, en delrapport i en större studie om städers attraktivitet som tas fram i ett samarbete mellan Fastighetsägarna och Handelns utredningsinstitut. Antoni är utredare och biträdande näringspolitisk chef på Fastighetsägarna. Han har tidigare ansvarat för SOM-institutets kultur- och livsstilsanalys.

Varför har kultur betydelse för var vi väljer att bo?
Kulturen är betydelsefull för staden på många sätt. Den kan exempelvis fungera som marknadsförare. Se bara på den uppmärksamhet som Pinocchioskulpturen skapade för Borås. Oavsett om man gillar konceptet så är det betydligt svårare att säga att Borås är en tråkig stad efter att den gubben dök upp. Kulturen sprider ryktet och säger oss någonting om stadens karaktär och om vilka som bor där. En kreativ ung människa som idag ska välja stad att flytta till vill ha en spännande plats med intressanta människor och högt i tak för oliktänkande och olika livsstilar. Kulturen öppnar dörren för dessa människor. Det är precis det de vill se i en stad.

Vad är då viktigast för detta – deltagarkultur eller åskådarkultur?
Kultur föder mer kultur. Högt eller lågt och deltagande eller bara mottagande är underordnat. Men viktigast för staden är förstås den kultur som får ut människor på gatorna. Det är människorna som vitaliserar staden och gör den intressant för andra. Vi får inte heller glömma att den kulturella publiken också är bra kunder för handeln och restaurangnäringen och kan bidra starkt till att fylla gatorna med människor i blandade åldrar även kvällstid. En stad med ett intressant kulturutbud, en levande handel och välmående restauranger är en stad de flesta kan tänka sig att flytta till.

Kan man säga om kulturens roll är relativt viktigare i landsbygd eller i storstäderna?
Ingen stad kan överleva utan ett minimum av kulturutbud. Faktum är att många mindre städer i landet har svårt att överleva i konkurrens med regionhuvudorterna. Ofta försöker man skapa ett tillräckligt handelsutbud för att få befolkningen att stanna trots att externa köpcentrum och närhet till större städer i princip gör det omöjligt. Jag tycker istället att man borde satsa på andra kvaliteter som bra skola, bostäder och omsorg. Detta kombinerat med en satsning på den lokala kulturen kan skapa en attraktiv boendemiljö och istället vara ett alternativ till stadslivet.

Vilken stad i Sverige är mest ”kulturell”?
Lund är den stad som placerar sig högst upp på den ranking som vi gjort över invånarnas kulturvanor. Kartläggningen visar också att det är stora skillnader mellan städerna, i exempelvis Stockholm är det mer än dubbelt så vanligt att invånarna går på bio regelbundet än i Borås.

Hur har ni mätt detta?
Mitt fokus är alltid på människan. Det spelar förstås ingen roll om din stad har ett fantastiskt utbud om ingen nyttjar det. Därför har jag utgått från SOM-institutets stora mätningar av människors vanor och attityder och där studerat kulturvanor i Sveriges drygt 30 största städer.

***
Läs mer om delrapporten som Rudolf Antoni presenterade i Almedalen.

-

Kommentera
28 april 2011 under Noterat, Rapport | kommentera

Mer kapital till kulturella näringar

Tobias Tobias

Att få finansiering utifrån är i många fall viktigt för att företag ska kunna starta och sedan utveckla nya idéer till produkter och tjänster. Tillväxtanalys har tagit fram en rapport som kartlägger hur behovet ser ut för små och medelstora företag att få extern finansiering och ett PM som särskilt tittar på hur situationen ser ut inom kulturella och kreativa näringar.

Det rapporten och PM:et visar är att situationen för kapitalförsörjning inte innebär ett problem för ekonomin som helhet, varken inom kulturella och kreativa näringar eller för företag generellt i Sverige.

För kulturella och kreativa näringar (KKN) ser situationen sämst ut för de mindre företagen med 1-9 anställda och bäst för de företag med mellan 10-50 anställda. Den senare gruppen har dock störst spridning vad gäller behovet av kapital. En klar majoritet av kulturföretagen har dock inte någon anställd alls.

För KKN, liksom generellt, ser behovet av kapital dock olika ut beroende på branscher, region och storlek på företagen. Inom kulturella och kreativa näringar gick det däremot inte att se någon variation på företag beroende på om de hade en manlig eller kvinnlig företagsledare, vilket det gjorde i Sverige som helhet där företag med kvinnliga ledare var i större behov av finansiering än företag med manliga ledare.

Metoderna för att mäta kapitalbehovet behöver dock kompletteras med mer djupgående analyser. Tillväxtanalys håller därför nu på med att ta fram mer detaljerade uppgifter om situationen för kulturnäringarna.

Kommentera
19 april 2011 under Analys, Noterat, Rapport | kommentera

Svenska scener i sociala medier: Dramaten bäst

Tobias Tobias

Idag släpper Volante en ny rapport – Svenska scener i sociala medier. Rapporten beskriver hur synliga och aktiva scenkonstverksamheter, bland annat Dramaten, Norrdans och Malmö symfoniorkester, är i sociala medier. Undersökningen har mätt närvaro på Facebook, Twitter och via YouTube, blogg, community, nyhetsbrev och videopresentation. Denna har sedan jämförts med en studie från 2009.

När vi gjorde den första undersökningen år 2009 hade den övervägande majoriteten av organisationerna, förutom en hemsida, knappt någon närvaro alls på internet. Det såg statistiskt ut som att så var fallet eftersom nästan hälften använde Facebook och/eller ett nyhetsbrev. Men Facebook-grupperna var ofta öde, utan verksamhet och nyhetsbreven uppdaterades sällan.

Situationen har förändrats till det bättre, men det är fortfarande främst de större aktörerna – Uppsala stadsteater, Malmö opera, Göteborgs symfoniker och Dramaten – som lägger tid och kraft på de sociala medierna. Och Dramaten är de som gör det mest och bäst.

Facebook används nu av 70 procent av organisationerna, en ökning med 42 procent sedan 2009. Andra noterbara ökningar syns i användningen av Twitter men det är fortfarande bara 14 procent av alla organisationer som twittrar. Samma siffra 2009 var 9 procent. Man kan inte heller se någon större ökning av bloggandet sedan 2009. Då hade 15 procent av medlemmarna en blogg, samma siffra idag är 17 procent.

Resultaten kommer att användas under det seminarium som Volante arrangerar 23 maj. Temat för seminariet är Digitalt deltagande – hur media, spelbeteende och öppenhet kan driva din verksamhet. Dagen leds av Joakim Jardenberg, Pernilla Petrelius Karlberg, Max Valentin och Martin Thörnkvist. Läs mer om seminariet här.

Läs hela rapporten Svenska scener i sociala medier här. Se även min tidigare krönika från för två år sedan för Svensk Scenkonst.

Kommentera
31 mars 2011 under Analys, Noterat, Rapport | kommentera

Milleniumeffekten för Stockholm (filmerna)

Tobias Tobias

Maria Hamrefors, KF-chefen som bland annat basar över Norstedts, sa i Svensk Bokhandel att hennes styrelse äntligen slutat fråga henne när nästa Stieg Larsson kommer. De börjar äntligen förstå att det inte kommer någon. Stieg Larsson-utgivningen innebar något exceptionellt, något som inte upprepas under en förlagschefs livstid.

Effekterna stannar inte heller i litteraturen. Först kom de svenska filmerna, sedan har de Hollywood-producerade börjat filmas, den första förra året delvis i Stockholm.

Hur ser effekterna ut utifrån de här filmerna? När vi sammanställde rapporten ”Allt räknas” för två år sedan — om incitatementsstrukturer för filmproduktion — sorterade vi effekterna under produktion och efter produktion.
(Ladda ned rapporten)

Turistkonsumtionen under själva filmproduktionen är ofta förvånansvärd stor. Men tänk på att en filmsinspelning ofta samlar en stor mängd personer, som ska bo och äta och slussas runt. Likaså är inspelningen beroende av lokala underleverantörer med utrustning. Bland effekterna efteråt återfinns turism men också imagevärden; de sistnämnda både apropå identitet (inåt) och profilering (utåt).

I morse presenterades en ny rapport (”Milleniumrapporten” [.pdf]) på det här temat. Intresset var stort — fullsatt på Klara soppteater då Stockholm Business Region och Filmregionen Stockholm-Mälardalen bjöd in.

Om jag ska använda samma uppdelning kommer rapporten fram till följande – och notera att undersökningen begränsar sig till filmerna:

Effekter efteråt: En slutsats är att Stockholmsregionen kan förvänta sig en 3-procentig ökning av turismen 2009-2013, tack vare både de svenska och amerikanska filmerna. De ökade turistströmmarna antas leda till en ökad konsumtion av 430 miljoner kronor. De svenska filmerna kommer till och med 2011 ha setts av 120 miljoner personer. Utifrån detta samt andra exponeringsytor såsom annonser och nätkommunikation uppskattas exponeringsvärdet till 960 miljoner kronor. Den amerikanska första filmen förväntas nå en biopublik på 120 miljoner personer.

Effekter under produktionerna: Av de svenska filmernas totala budget om drygt 100 miljoner kronor gick 93 miljoner kronor till huvudstadsregionen. Produktionerna av filmerna sysselsatte 284 personer.

Tilläggas kan även att Stockholmsregionen gick in med två miljoner kronor under inspelningen — en ganska bra utdelning med andra ord.

Kommentera
3 december 2010 under Noterat, Rapport | kommentera

Rapporten "Gungor och Karuseller"

red red

I senaste analysbrevet från Kulturekonomi bifogades rapporten ”Gungor och Karuseller” [.pdf] av Tobias Nielsén och Emma Stenström. Rapporten är en översiktlig och kortfattad guide till de kulturella och kreativa näringarna som tagits fram på uppdrag av det interregionala projektet KKN. Det skedde inför ett flertal seminariedagar under hösten och efter några besök på olika ALMI-kontor.

Tyvärr skadades filen i samband med analysbrevets utskick och går därför inte att öppna. Vi ber om ursäkt för felet.

>>Ladda ned rapporten ”Gungor och Karuseller”.

Nedan några filmer från vårt besök i Karlstad. (Stort tack för filmerna till Region Värmland, David Lindeby och Jakob Rubenson.)

Karlstad klipp 1 from QNB Volante on Vimeo.

Karlstad 2 from QNB Volante on Vimeo.

Karlstad 3 from QNB Volante on Vimeo.


Kommentera
27 oktober 2010 under Bok, Noterat | kommentera

Pusselbiten som kulturutredningen saknade

Tobias Tobias

Min medredaktör, kulturanalytikerveteranen Sven Nilsson, har talat om boken som pusselbiten som vi tyckte att kulturutredningen saknade, nämligen utmaningarna framåt, inte bara bakgrundsbeskrivningen.

Boken är antologin Framtiden är nu där vi samlat drygt 30 forskare och andra experter och blir Swecults andra årsbok. Läs mer på Volantes sajt om författarna och deras ämnen.

Boken släpps 25 november med release i Stockholm 17 november och kanske något mer i Malmö. 31 januari äger sedan Swecults stora konferens rum i Stockholm. Boka in den dagen! Jag återkommer med mer information – och boken kan redan nu förbeställas (skickas då två veckor innan den kommer ut i handeln).

Undertiteln är Kultursverige 2040. Vad vi vet, vad vi tror, vad vi vill. Det var ungefär vad vi ville att författarna skulle ta itu med. De identifierar därmed utmaningarna framåt inom drygt trettio områden som rör kulturen, medierna, nätet och samhället med år 2040 som imaginär horisont. Från urbanisering till upphovsrätt och utbildning. Från kunskap till kreativa miljöer. Gör internet oss dummare? Hur ska staden utvecklas? Hur ska landsbygden överleva? Måste teatrar och tidningar förändra sig? Behövs bibliotek? Varför är platsen viktig när allt kan digitaliseras? Vilka är hjältarna i framtidens kulturliv?

Vad vi kommer fram till? Några saker, bland annat platsens betydelse samt kulturpolitikens marginalisering och trögrörlighet samtidigt som våldsamma förändringar slår mot vissa sektorer.

Boken är också en fortsättning inom ramen för ett av mina stora, kontinuerliga projekt som jag sysslat med sedan förra hösten, nämligen en samtids- och framtidsanalys. Förra året gjorde jag och Anders Rydell Noll Noll: decenniet som förändrade världen, en bok som från ett populärkulturellt håll summerade nollnolltalet. Det var en tillbakablick och nya boken en framåtblick. Tillsammans utgör de en träffsäker samtidsanalys.

Temat framtid är över huvud taget vanligt i höst och vinter i många sammanhang. Det verkar som att det är dags att se framåt. Valet är avgjort — kulturminister och näringsministern sitter kvar — så nationella satsningar ligger kvar. Efter en tid av reflektion över vad som egentligen hände under nollnolltalet — finanskris, klimathot, terrorspel — så verkar vi vara redo för visioner igen och en ny kulturpolitisk struktur är på ingång. På många håll knådas det just nu på nya kulturplaner för att matcha samverkansmodellen. Många organisationer är tvungna eller tar tillfället i akt att se över sin situation.

Kommentera
22 oktober 2010 under Rapport | kommentera

NY RAPPORT/Tillgänglighet till kultur för Europas ungdomar

red red

I en ny rapport från EU-kommissionen har olika nationella strategier för att säkerställa tillgängligheten till kultur för ungdomar, 15-24 år, analyserats. Fokus har varit att analysera tillgängligheten utifrån två perspektiv; dels från ett perspektiv på ungdomarna som användare, köpare, konsumenter och publik och dels ett perspektiv på ungdomarna som utövare och skapare av kultur.

I rapporten konstateras att ungdomar får tillgång till kultur både genom traditionella institutioner (kulturarvsplatser, museum, teatrar etc.) och andra mer informella kanaler. Politiken och strategierna i EU-länderna berör dock nästan uteslutande den förra och lagar som skulle kunna behandla ämnet existerar i stort sett inte. I stor utsträckning behandlas tillgänglighet till kultur i politiken som något som är relaterat till fritiden.

Några av de viktigaste slutsatserna i rapporten är att; ungdomar inte är en homogen grupp utan har olika behov beroende exempelvis på var de bor; ekonomisk situation, geografiska avstånd och tid är de huvudsakliga hindren för tillgängligheten; intresset för ungdomars tillgänglighet till kultur ökar på alla politiskt administrativa nivåer och det behövs mer forskning om vad ungdomarna själva anser i frågan och deras syn på framtiden.

Rapporten [.pdf] är omfattande och innehåller förutom analysen även intressanta exempel från olika länder och ett flertal konkreta råd till beslutsfattare på olika nivåer och civilsamhället om hur de kan förbättra ungdomarnas tillgänglighet till kultur. Läsning som är ett måste för alla som arbetar med denna typ av frågor.

Kommentera
26 september 2010 under Inblick | kommentera

Bokmässan på en minut

Tobias Tobias

Kommentera
9 september 2010 under Inblick, Rapport | kommentera

Rapport om mätmetoder för kulturnäringarna

red red

Tillväxtanalys publicerade nyligen rapporten “Kulturnäringars betydelse i ekonomin på regional och nationell nivå” . Det är myndighetens tredje rapport om kulturnäringar som alla syftar till att hitta kvantitativa metoder och avgränsningar för kulturnäringarna. Nummer ett och två finns även de tillgängliga på nätet.

Den senaste rapporten behandlar två aspekter på hur kulturnäringarnas ekonomiska värde kan mätas. Det innebär en bra översyn och holistisk diskussion — för det första diskuteras kulturnäringarnas direkta och indirekta effekter och för det andra kulturens ekonomi som en del av nationalräkenskaperna.

Den första delen riktar sig i första hand till lokala och regionala aktörer. Rapporten beskriver de mest basala beräkningar som behöver göras för att kunna utvärdera en investering under en viss tid. Rapportförfattarna trycker även på betydelsen av att inkludera så kallade läckage i beräkningarna.

Den andra delen lyfter de problem det innebär att kulturnäringarnas betydelse av BNP. För att beräkna “kulturräkenskaperna” krävs det att det är möjligt att avgränsa vad som är förädlingsvärde av kultur och vad som utgör kulturanvändning. Statistiska avgränsningar som inte existerar idag i Sverige.

Kommentera
8 september 2010 under Inblick | kommentera

Livekonserter över nätet

Tobias Tobias

Endast en mindre del av scenkonstens totala intäkter kommer från biljettförsäljning, för symfoniorkestrar är siffran exempelvis cirka 15 procent i Sverige. I första hand är det i stället offentliga medel som står för de största delen av intäkterna. För konserthus och teatrar finns det därför en poäng i att inte fokusera marknadsföringen mot biljettförsäljning.

I stället bör insatserna i huvudsak inriktas på att skapa en lojalitet och förståelse hos allmänheten för nyttan av att bidra med skattemedel till dessa verksamheter. Utan förståelse och gillande, inget stöd från väljare och därmed inte heller från politiker. Från ett kulturpolitiskt perspektiv handlar det förstås också om att tillgängliggöra kulturen. För orkestrarna skulle jag säga att det dessutom finns poänger i att upplysa och avdramatisera. Det är så många som har förutfattade meningar både både hindrar att öppna sinnena och till och med besöka ett konserthus.

I en krönika ifjol för Svensk Scenkonst resonerade jag utifrån de här argumenten och menar att sociala medier kan ha den förmågan. Det finns framför allt tre anledningar till detta. För det första att investering i bland annat tid och pengar gör att folk vill följa upp resultatet. För det andra  tycker folk generellt om att kunna påverka. För det tredje kan sociala medier bidra till att skapa relationer mellan människor och ett sammanhang.

Därför är det väldigt intressant att Helsingborgs konserthus, tillsammans med Joakim Jardenberg, går i bräschen och studerar hur de kan sända konserter direkt över nätet. Syftet med satsningen är att öka tillgängligheten för konsertupplevelser i glesbygden, öka intresset och fylla salen och stärka konserthusets varumärke.

Men jag har förstått att det finns några bromsklossar för att förverkliga detta i större skala och sända från fler institutioner, nämligen att avtalen måste lösas vad gäller upphovsrätt. Här har många aktörer en röst — musiker, dirigenter, körer, skådespelare, regissörer — men vi får hoppas att de inte bromsar för att de tror att de ska tjäna pengar. För så kommer inte ske förutom i några unika fall. Det här blir värdefullt material av flera skäl, men inte på så sätt att man kan ta betalt av samma personer som redan subventionerat verksamheterna genom skattesedeln. Utländska besökare? Kanske i något enskilt fall, men då ska man komma ihåg att konkurrensen är enorm. Börja surfa på Youtube på olika klipp och du blir aldrig klar (se till exempel Classical Youtube som uppdateras dagligen).

Mitt förslag är att man inte har några anspråk vad gäller ersättning såvida inte institutionen tar betalt för att låta publiken titta på föreställningarna över nätet, och om ett sådant projekt börjar generera intäkter, delar på intäkterna (utifrån de rörliga kostnaderna). I alla fall till att börja med. Jag hörde att Wienerfilharmonikerna bestämt sig för att testa under en tvåårsperiod utifrån en sådan modell. Se det som en förebild.

Kommentera