Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
9 juni 2014 under Analys, Rapport | 3 kommentarer

Paradigmskifte på kulturarbetsmarknaden

Tobias Tobias

kulturkraft stockholm panel

Står vi inför ett paradigmskifte? Förändras arbetsmarknaden inom kultur och media radikalt? Innebär det att nya krav på kompetensutveckling?

Och kan kultursektorn samverka så att det finns mottagarkapacitet, eller är positionerna alltför fastlåsta?

Idag var det slutkonferens för KulturKraft Stockholm och dessa var några frågor som diskuterades. Jag var moderator, i egenskap av att vi på Volante Research fungerat som följeforskare för projektet, liksom för systerprojektet KulturKraft Syd i Skåne och Blekinge.

KulturKraft-projekten har erbjudit tusentals aktiviteter de senaste åren för mängder av kulturarbetare. Bara i Stockholm har drygt 3.000 personer deltagit. Finansieringen kommer från Europeiska socialfonden (ESF).

Vi har funderat särskilt på hur arbetsmarknaden ser ut och om den förändrats. Bland annat har vi genomfört en enkätundersökning med nästan 1.300 respondenter. Några saker blir tydliga. Andelen frilansare, projektanställda och egenföretagare dominerar. Rimlig konsekvens: kulturpolitik och förhandlingar som involverar arbetsgivare behöver inbegripa också dessa. (Det finns ett flertal andra intressanta resultat som vi kan återkomma till senare.)

Projekten får med beröm godkänt för hur de har genomförts. Båda projektledarna Maria Rydén och Robert Karlsson har fått välförtjänta applåder. Däremot har projekten inte uppnått målet att skapa en strategisk fortsättning, eller ”varaktig plattform” som det lyder. Ansvaret för detta har snarare legat hos branschaktörerna som också varit projektägare; mest tongivande är Svensk Scenkonst och Teaterförbundet. Det finns olika bilder av vad kompetensutvecklingen ska innehålla, liksom vem som ska betala för den.

ESF:s stockholmschef Ingmar Paulsson var kritisk till detta missade mål, levererade en rätt ordentlig svada och menade att kultursektorns organisationer och individer behöver visa att de kan samverka — för att kunna komma tillbaka.

Men någon fortsättning lär det bli, i alla fall på samtalet. Några organisationer — bland annat SVT, Filmregion Stockholm-Mälardalen och Spelplan — är också villiga att finansiera en försiktig fortsättning.

Stockholms läns landstings nya kulturchef Eva Bergquist inbjöd till diskussion efter att ha resonerat kring en ny kulturarbetsmarknad från ett flertal perspektiv. Hon talade om grundläggande kulturpolitiska strukturer som förskjuts, med institutionens föränderliga roll i centrum, och att det handlar lika mycket om en sektor som idag alltmer tänjer på sina gränser och tar plats inom andra politikområden.

Jag tycker att det är en viktig diskussion och på många sätt en fortsättning om vad vi talat om under andra rubriker, såväl ”kulturella och kreativa näringar” som ”kulturentreprenörer”. För mig har rubrikordet mindre betydelse, men jag kan notera vilket symbolvärde som begreppen har. Inte ens kulturministern verkar vilja prata om kulturföretagande längre, vilket är synd.

Att ta personerna på denna arbetsmarknad på allvar är det viktiga.

På bilden ovan från vänster: Ulrika Holmgaard, Svensk scenkonst; Bo Olsson, Symf; Anette Matsson, Filmregion Stockholm-Mälardalen; Jaan Kolk, Teaterförbundet; Ingmar Paulsson, ESF; Helene Axelsson Sahlin, SVT.

anstallningsform kulturmedia

 

EvaBergquist

Eva Bergquist, förvaltningschef kulturförvaltningen Stockholms läns landsting

Kommentera
30 maj 2013 under Rapport | 1 kommentar

NY RAPPORT/ Kreativa krafter: Stockholm-Mälarregionen

red red

Idag släpps rapporten Kreativa krafter: Stockholm-Mälarregionen, som belyser Stockholm-Mälarregionens dominans i såväl Sverige som i Europa när det gäller antalet anställda i den kulturella och kreativa sektorn. Rapporten är författad av Tobias Nielsén och Joakim Sternö, Volante, på uppdrag av Mälardalsrådet. Rapporten presenteras under Mälartinget 2013.

I rapporten konstateras bland annat att:

* I hela Stockholm-Mälarregionen är 16 procent av alla företag en del av den kulturella och kreativa sektorn.

* Drygt 90 000 personer är anställda inom den kulturella och kreativa sektorn i Stockholm-Mälarregionen. Det är två tredjedelar av alla anställda inom sektorn i hela Sverige.

* Den kulturella och kreativa sektorn omsätter drygt 180 miljarder kronor per år i Stockholm-Mälarregionen.

Läs och ladda hem rapporten i sin helhet här.

Kommentera
10 januari 2013 under Bok | 2 kommentarer

Passionssamhället

Tobias Tobias

image

I den debattantologi som släpps i nästa vecka, ”Framtidsutmaningar: Det nya Sverige”, lanserar jag och Emma våra tankar om passion och innovation. Vi diskuterar kring det passionssamhälle som vi tycker oss se.

Det är tankar som grott i oss ett tag som vi nu äntligen skrivit ner. Det har gått snart två år sedan vi pratade om att vi skulle skriva en bok om ämnet. Vi har pratat tidigare om att skriva böcker ihop utan resultat (det har mest blivit gemensamma rapporter), men vem vet, kanske blir det här gången vi sätter oss ner.

Så här introducerar vi vårt kapitel:

Passion kommer bli allt viktigare både för individen som vill förverkliga sig själv och göra något meningsfullt, och för samhället, som måste hantera det och behöver passionerade människor för att utvecklas på bästa sätt. Hur väl man lyckas hantera passionspotentialen – det vill säga medborgarnas möjligheter att finna och förverkliga sin passion – kommer att bli ett allt större konkurrensmedel för ett land eller en plats.

Notera att vi inte argumenterar för att alla har rätt att få syssla med sin passion. Det finns också utmaningar kring detta. Kan det skapa en ineffektiv stress att man alltid ska syssla med det som gör en passionerad? Vad händer med de jobb som anses mindre attraktiva men som ändå måste göras? Den sistnämnda frågan tangerar diskussionen om det finns utrymme i ekonomin för att enbart syssla med sin passion.

Ändå är det tydligt att när verkliga framsteg sker så härstammar dem utifrån en vilja att åstadkomma något extraordinärt. Och den drivkraften hämtas nästan alltid i en passion för det man vill uppnå eller det man vill göra.

I vår debattartikel för SvD Brännpunkt från november är vi också inne på en ytterligare dimension, nämligen att vi hittar många av de här passionsföretagen inom de kulturella och kreativa näringarna. Genom att förstå företagen i de här branscherna så skapar vi även manualer för den riktning som företagandet tar över huvud taget, det vill säga mot en passionsekonomi.

Kapitlet ”Passion och innovation” kan även köpas separat som e-singel (bland annat via dito). Boken är för övrigt den första på Volantes nya förlag 8tto som har skapats för samarbeten och inriktat mot samhällsfrågor och debatt.

Emma var även inne på det är temat på sitt föredrag på Generator-konferensen i Gävle i november:

Många kapitel i boken ”Framtidsutmaningar” är läsvärda. Helt ärligt så har läsningen av vissa kapitel givit mig en oerhört bra översikt över viktiga utmaningar framåt. Vad gäller kultur så missa förstås inte kapitlet om det nyskapande kulturlivet och samhället av Stina Westerberg, till vardags generaldirektör på Statens musikverk.

Se även Svenska Dagbladets recension (som kom en vecka före utsatt recensionsdatum).

image

 

Kommentera
13 november 2012 under Bok, Noterat | kommentera

Framtidens utmaningar

red red


Så här blir omslaget till boken ”Framtidsutmaningar — det nya Sverige” som släpps i januari. Det är Regeringens framtidskommission som har fått i uppdrag av regeringen att identifiera och analysera de viktigaste utmaningarna för Sverige med perspektiv på 2020 och 2050. Tidigare i höstas intervjuade vi Eva Bergquist, författare till kommissionens första rapport som tog upp kulturens utmaningar.

Vid sidan av rapporter har Framtidskommissionen också tagit fram den här debattantologin som Volante ger ut i januari 2013 — inte helt olik ”Framtiden är nu. Kultursverige 2040″ till form och upplägg.

I denna skriver Kulturekonomis Tobias Nielsén och Emma Stenström om passion och innovation. De introducerar begrepp som passionsekonomin och passionspotential. Även om inte kulturekonomiska frågeställningar nämns explicit så ruvar de i bakgrunden: konstnärer och andra kulturarbetare drivs ju av passion mer än kanske något annat. Å ena sidan blir passion på så sätt en förutsättning för prestationer och arbetsglädje. Å andra sidan så blir det en utmaning att hantera ”passionsjakten”; allt fler söker ju efter vad de brinner för.

I övrigt är det främst Stina Westerberg, Musikverkets generaldirektör, som analyserar konsten och kulturen från ett framtidsperspektiv. Hon betonar konstnärens roll som förändringsagent.

Redaktör för boken är Jesper Strömbäck, huvudsekreterare för Framtidskommissionen och professor i journalistik och politisk kommunikation. De medverkande kommer både från akademin och från näringslivet, bland andra Viveca Ax:son Johnson, Lars Trägårdh och Bo Rothstein.

Kommentera
19 augusti 2012 under Bok | 1 kommentar

Ekonomin och ekonomernas kultur

Emma Emma

Kulturekonomi inbegriper ju också ekonomins och ekonomernas kultur. Här handlar det dessutom om en ekonom som skapar kultur; om en av mina gamla studenter, som nyligen debuterat som romanförfattare, Golnaz Hashemzadeh.
Hennes självbiografiska roman, Hon är inte jag, har fått fina recensioner. Ola Larsmo skriver till exempel i sin recension i DN: ”en sådan klasskildring Hashemzadeh skrivit, en lyhörd sådan, ur ett Sverige där klass och etnicitet allt oftare trasslas samman på precis det komplicerade vis hon skildrar.”
Själv avslutade jag läsningen i går kväll – och jag ska erkänna att jag är skakad. Det är en roman med många lager. Ett handlar förstås om det som Ola Larsmo så väl fångar, om klass och etnicitet. Men där finns också annat, som även jag kan känna igen mig i, trots att jag har en helt annan bakgrund. Ordningen. Ytan. Elitkulturen. Kaoset därunder. Ätstörningarna. Prestationerna. Siffrorna som sägs säga allt. Romanen handlar delvis om Handels, även om det aldrig skrivs rakt ut. Liksom om världen som väntar många av våra studenter.
I går kväll kastades jag tillbaka till min egen, och alldeles för många av mina väninnors, studietid. Jag kunde känna smaken av det där enda äpplet man tillåt sig äta under en dag; jag minns de oändliga joggingturerna för att hålla sig smal. Känslan av att på ytan låtsas vara en prinsessa och inom sig ha ett troll. Rädslan för att avslöjas. Kraften. Sprickorna. Klyftorna. Inom oss och i samhället.
I dag pendlar jag mellan att vara matt och uppgiven till att vara exalterad och tänka att det är dags att börja fokusera på det viktiga. Det har länge legat och grott inuti mig, och nu börjar tiden bli mogen.
I morgon tar jag emot de 300 nya studenter som börjar kandidatprogrammet i år. Det känns inte helt lätt, särskilt inte efter att ha läst skildringen av introduktionen i boken. På eftermiddagen ska jag träffa Golnaz, tack och lov. Jag ser fram emot att få gratulera, förstås, men också att få bolla lite tankar kring vad man kan göra kring ekonomin och ekonomernas kultur. Det känns nämligen viktigare än någonsin.

Kommentera
25 februari 2012 under Inblick | kommentera

Kulturentreprenörskap i utbildningar

Emma Emma

Det har varit en intensiv vecka på utbildningsfronten. På Handelshögskolan i Stockholm var det avrapportering av det årliga samarbetet med Dans- och Cirkushögskolan.

Ett fyrtiotal handelsstudenter har under fem veckor gått en kurs i entreprenörskap och kommunikation tillsammans med tio cirkusartister – och i onsdags var det dags för handelsstudenterna att presentera sina analyser av hur cirkusartisterna kunde utveckla sina företag. För att riktigt röra till det, tog jag dessutom med mina konstfackstudenter dit. Det blev en härlig blandning av ekonomer, cirkusartister, konstnärer och formgivare i salen.

(Precis som det ska vara i ett samhälle där det inte längre funkar att arbeta i stuprör och silos…. även om utbildningssystemet gör sitt bästa för att hålla kvar oss i det tänkandet. Ska man arbeta gränsöverskridande, över disciplinerna, krävs en massa eget initiativ och en vilja att gå utanför ramarna. Några naturliga mötesplatser finns inte. Det är helt galet!)

Som alltid var det intressant att se handelsstudenternas analyser och annorlunda arbetssätt. De flesta tog – rätt förutsägbart – ett utifrån-och-in-perspektiv på artisternas verksamhet; analyserade styrkor och svagheter samt marknadspotentialen och gav med hjälp av det strategiska råd. Nästan alla använde dessutom exakt samma modeller. Det är rätt typiskt Handels.

Någon grupp stack ut genom att tydligt koppla artistens vision till det strategiska arbetet, vilket jag tror är viktigt att göra. Då blir det mer av ett inifrån-och-ut-perspektiv, och allt det där – i artisternas ögon – tråkiga arbetet med budgetar och prissättning och marknadsanalyser och sådant där, blir mer meningsfullt.

De flesta artister var dock nöjda efteråt, och likaså tyckte konstfackstudenterna att de fått flera användbara redskap med sig. Säga vad man vill, men det finns förstås ett behov av att strukturera upp och tänka igenom affärsmodeller och annat när man ska driva företag – och där har handelsstudenterna utan tvekan mycket att bidra med!

Samtidigt som man inte får glömma att lärandet går lika mycket åt andra hållet. När man ser den ena nästan identiska presentationen efter den andra; när man märker hur nästan alla tar ett utifrån-och- in-perspektiv och själva inte är ett dugg personliga, då inser man att det också behövs dem som lär ekonomer entreprenörskap – och de kommer antagligen från konstnärligt håll!

Vi behöver nämligen ha in mer kreativitet, mer risktagande, mer osäkerhet; vi behöver förstå mer om kommunikation; vi behöver våga ställa existentiella frågor, ta med oss själva och hitta våra egna drivkrafter i ekonomsammanhang.

Att studenter på konstnärliga utbildningar kan ha nytta av att lära sig entreprenörskap har ju alla politiker förstått; men vem driver det motsatta?

(Till politikernas försvar ska jag kanske lägga till att kulturministern faktiskt ville äta lunch med oss och prata om just det här, efter att vi hade gjort en dragning av samarbetet mellan Handels och DOCH inför hovet, halva regeringen och en massa andra innan jul… Jag har bara inte hunnit.)

Lika tydligt blir det i den kurs jag just nu ger på Konstfack, en masterkurs med namnet ”Cultural Entrepreneurship & The Business of Culture”. Vi har bara hållit på en vecka, men jag ser redan hur annorlunda det är jämfört med på Handels.

Medan vi på ekonomutbildningar alltid stannar i det som är, drar konstfackstudenterna iväg in i framtiden. I går hade till exempel studenterna förberett dragningar av några av de – i mina ögon – viktigaste teoretikerna och tankarna på det kulturekonomiska fältet: Pierre Bourdieu, Angela McRobbie, Eve Chiapello & Luc Boltanski, Andreas Reckwitz, kritiken mot kulturella & kreativa näringar samt idén om konstnären som entreprenör från Joseph Schumpeter och framåt.

De gjorde det jättebra, men det intressanta var att de direkt hamnade i frågan om vad som är alternativet. Om något inte är bra, vad gör vi då? Kan vi hitta andra sätt att arbeta? Vad är nästa steg? Och så vidare.

Jag tycker att det är så intressant – och så roligt. Det är så fundamentalt olika mot hur det är att undervisa på Handels.

Jag älskar visserligen mina handelsstudenter lika mycket. Just nu har jag två absolut fantastiska klasser, som det är en ära att få möta och undervisa (även om det alltid känns som om de undervisar mig istället för tvärtom – de är så otroligt smarta!). De är snabba, analytiska och briljanta – men de är mycket mer inriktade på status quo jämfört med konstfackstudenterna. Vad tror ni om framtiden, frågar jag, och får inget svar.

Är det inte intressant? Själv tror jag väldigt mycket på att kombinera perspektiven – inte minst om man talar om entreprenörskap och innovation. Jag tror att vi både behöver vara duktiga på att – likt ekonomstudenterna – tänka strategiskt och analysera det som är, men också – likt konststudenterna – våga se både inåt och framåt.

Åh, vad jag är privilegierad som får möta bägge grupperna och ibland till och med får möjlighet att föra samman dem! Jag är såååå tacksam!

Kommentera
23 februari 2012 under Gäst, Rapport | 4 kommentarer

GÄST/Ny statistisk modell för musikbranschen

red red

Linda Portnoff, Volante, gästbloggar om sina tankar kring rapporten ”Musikbranschen i siffror” som släpps idag. Det är en rapport som hon menar framför allt utvecklar en metod och modell för att bedöma musikbranschens omsättning och export, och som fungera som underlag för hur man kan mäta andra kulturella och kreativa näringar. Ett lärseminarium kring det sistnämnda arrangeras i vår.

Förra veckan var jag i Oslo på By:larm och presenterade rapporten – utan att presentera några siffror, vilket var något av en utmaning, men det gick ändå förvånansvärt bra att prata i allmänna termer om den rapport som släpps av Tillväxtverket. Läs även Claes Olson från Musikindustrins reflektion från By:larm.

Skälet till att det gick att presentera en statistikrapport utan att visa några siffror är att det egentligen inte är siffrorna i sig som är intressanta, utan snarare deras relativa förhållanden. Vi visar bland annat att konsertintäkter i Sverige 2010 står för nästan dubbelt så mycket som både intäkter från inspelad musik respektive upphovsrättsliga intäkter.

Det övergripande syftet med undersökningen har varit att utveckla en metod och en modell för att kunna beskriva musikbranschens inhemska omsättning och export för år 2010, och på sikt kunna göra jämförelser över tid och se utvecklingstrender för olika delar av den svenska musikbranschen.

Blir du ändå nyfiken på siffrorna? Varsågod, här kommer de – ladda ned rapporten (högerklicka och välj ”Spara länk som”).

Läs mer om bakgrunden till rapporten på Volantes blogg. Tobias Nielsén har varit projektledare och Markus Larsson har varit medförfattare.

Kommentera
20 februari 2012 under Noterat, Rapport | 1 kommentar

Det europeiska projektets framtid

Tobias Tobias

Om kulturpolitiken traditionellt har definierats som en nationell företeelse så ser vi just nu en utveckling mot två andra håll. För det första mot en regionalisering beroende på samverkansmodellen.

För det andra mot en europeisk kulturpolitik — en utveckling som pågått i många år, men som blev tydlig med programförslaget ”Kreativa Europa” som kom i slutet av november förra året.

För två månader sedan arrangerades en välbesökt konferens i Stockholm på temat ”Det europeiska projektets framtid”. Jag har skrivit en rapport för Intercult som arrangerade ihop med Riksteatern.

Rapporten finns att ladda ner här.

I rapporten bygger jag bland annat vidare på min nyårskrönika om ”det stora skiftet”, nämligen att kulturen betraktas som en motor i utvecklingen generellt. Detta synsätt har varit på gång länge, men från början möttes s.k. aspektpolitik och nyttoargument med skepsis från inte minst kultursektorn själv.

Rapporten diskuterar utöver detta kulturpolitik på europeisk nivå och varför tiden verkar vara mogen för en nyttoorienterad syn på konsten och kulturen.

Intercult är över huvud taget på hugget när det gäller att stimulera en diskussion om europeisk kulturpolitik. Ibland blir det gensvar och i fredags bjöd Kulturdepartementet in till ett första rundabordssamtal om Kreativa Europa. I mars arrangerar Intercult ytterligare träffar för den som vill veta mer om idéprogrammet.

PS. Fler rapporter kommer snart! På torsdag släpper Tillväxtverket rapporten ”Musikbranschen i siffror” som jag och Linda Portnoff har skrivit och utrett på uppdrag av Musiksverige.

Kommentera
18 oktober 2011 under Inblick, Noterat | 2 kommentarer

Att döpa ett kulturhus (om Opera Nordfjord)

Tobias Tobias

I den lilla kommunen Eid på norska västkusten höjer sig ett operahus plötsligt, just där bergen börjar sin klättring upp från fjorden. Där finns Opera Nordfjord, ett initiativ som så många andra började med två eldsjälar, men involverade hela samhället att tro på opera. Jag var där häromveckan.

Resultatet är ett kulturhus som invigdes 2009, där även utbildningar (flera med kulturinslag) och en biograf också huserar, men ett hus vars stora salong är optimerad för opera och där åtminstone en operaföreställning äger rum varje år under drygt två veckor. I år är det Trollflöjten som framförs i norsk översättning. Många deltar på olika sätt, i allt från kören till serveringen, men huvudensemblen består av professionella.

Operahuset Nordfjord beskriver sig som det enda operahuset i Norge utanför Bjørvika i Oslo — men det verkar vara en sanning med modifikation eftersom operahuset just är så mycket annat. På flera sätt handlar det om — om jag ska prata ekonomspråk — positionering eller branding. Inte fel med det. Liksom i Sverige har otaliga kulturhus byggts och detta blir ett sätt att framstå som unik och bli mer speciell, både gentemot omvärlden och det egna samhället.

Jag var där för att inleda VAKN-konferensenKulturnæringane er i vinden, sades det, så mycket var sig likt, men jag kunde ta del av både ny, mycket intressant forskning och nya exempel. Det blir läge att återkomma till detta framåt.

En skillnad finns förstås: ingen höjde något varningsflagg för ekonomisk kris. I stället möttes jag av förstasidan på tidningen VG om rekordpriser på bostäder som bara fortsätter att stiga.

image
image
image
image
image
Kommentera
18 augusti 2011 under Bok | 3 kommentarer

Nedkopplad

Tobias Tobias

image

Kanske du också loggade ur i somras? Eller känns det omöjligt med till exempel mejlen i mobilen?

I början av året fick jag ett boktips från journalisten Anders Mildner, som alltid har bra koll på ny facklitteratur inom kultur och samhälle. Han skulle recensera ”The Winter of Our Disconnect” där forskaren och journalisten Susan Maushart berättade om sitt experiment som pågick i ett halvår:

Utan internet.
Utan tv.
Utan mobiltelefon.

Utmaningen gällde inte främst henne själv, utan hennes tre tonårsbarn som så många andra levde sina liv i Facebook och med olika medier flödandes runt omkring en samtidigt. Det var inte minst därför som hårda (om än godtyckliga) regler blev nödvändiga. Men regler och målsättningar hänger tätt ihop.

Jag gillade boken skarpt och igår kom de första exen av en svensk utgåva — med titeln ”Nedkopplad” — till labbet här i Gamla stan. Mitt förlag Volante ger nämligen ut boken (reklam: läs mer och förköp här). Fyra månader har det tagit från start till nu: oerhört bra jobbat av alla från översättare till formgivare och inte minst Olle och Simon på Volante.

Susan Maushart kommer till Sverige i nästa vecka för att medverka på The Conference i Malmö. Hon samtalar dessutom med Johanna Koljonen på Kulturhuset i Stockholm nästa lördag kl 14 — då är ni alla hjärtligt välkomna!

Jag gillade boken av flera anledningar. Den var roligt skriven, diskuterade intressant kring bland annat barnuppfostran, och ifrågasatte sådant som så många av oss bara hyllar och erkänner per automatik.

Det sistnämnda är en del i en större trend. Den ensidiga hyllningskören till internet har fått flera tonarter. En annan bok som släppts nyss är ”Framtiden” av Jonas Andersson och Eric Schüldt. Jag har inte läst denna, men Andreas Ekström höjde den till skyarna i Sydsvenskan. Se även Anders Mildners krönika i SvD häromveckan, som kommenterats på några bloggar (klicka till exempel härifrån). Uppdatering: Hittar också Tobias Brandels artikel idag i SvD, där han bland andra talat med Susan Maushart.

Men jag noterar — och detta är viktigt — att debattörerna ofta talar förbi varandra. Susan är mer inne på internets dominans i vardagslivet, medan andra tar ett samhälleligt perspektiv kring öppenhet. Det ena behöver inte utesluta det andra.

Själv loggar jag aldrig helt ur helt utan ser nedkopplad — för att låna ett ordval från Rasmus Fleischer — snarare som en gradfråga: alltså inte om jag kollar mejlen utan hur ofta.

Kommentera