Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
20 maj 2015 under Gäst | kommentera

Gästkrönika: Vad gör du om budgeten minskar med 25 procent?

red red

cake-cut

I finanskrisens efterdyningar var politikerna i Nederländerna tvungna att förhålla sig till en svikande skattebas. En av de åtgärder politikerna genomförde var att minska den nationella kulturbudgeten med 25 procent. Det var mindre än nedskärningarna i Storbritannien men bland de högre i Europa, en utveckling som Myndigheten för kulturanalys skrev om. Exakt varför man valde att göra som man gjorde kan diskuteras i timmar med kulturpolitiska tänkare på kaféer i Amsterdam. Populism? Bristande helhetssyn? Eller bara pragmatism?

Jag var nyligen på konferensen ”Beyond Ballet” i Arnhem i Nederländerna. Där träffade jag chefer från ledande Nederländska kulturinstitutioner och fick höra hur de såg på konsekvenserna av neddragningen, nu när det gått två och ett halvt år. Inför mötet var jag nyfiken på att höra berättelser om hur man hade förhållit sig till den nya verkligheten.

Den generella stämningen var överraskande nog positiv, dagens situation upplevdes som rätt bra. Neddragningarna har fått verksamheterna att fokusera mer på publiken än på de nationella finansiärerna menade en chef för ett nationellt danskompani. En annan chef för en stor kulturinstitution med global räckvidd menade att neddragningarna inneburit en kvalitetshöjning, det vill säga att det bara är de institutioner med högst kvalitet som idag finns kvar.

En företrädare för en mindre, fristående konstverksamhet var mer skeptisk och menade att det är de stora varumärkena som spelar på den internationella arenan och de pedagogiska verksamheterna som klarat sig efter neddragningarna. Konstnärsdriven verksamhet har gått på knäna under de senaste åren, men nu har det börjat vända och det finns möjligheter att hitta nya vägar.

Att ha i åtanke kring de positiva vittnesmålen är också att det är vinnarna som skriver historien och de nedlagda institutionerna inte var representerade på konferensen. Som en parantes finns ett intressant brittiskt initiativ, Lost Arts, som kartlägger kulturverksamheter som försvunnit till följd av nedskärningarna i Storbritannien.

I höstas efter att regeringens budget röstades ner i Sverige flyttade en neddragning om 15 miljoner runt, vem skulle ta Svarte Petter? Myndigheten för kulturanalys? nej, kulturtidskrifterna? nej, regionerna blev det istället som fick ta nedskärningarna som innebar cirka ca 700 tkr per region (beroende på storlek). Men regeringen hittade snabbt ett sätt att kompensera i vårbudgeten. Neddragningen blev således inte verklighet.

Jag tror den Nederländska erfarenheten har något viktigt att lära oss om sammansättningen av finansieringskällor på större institutioner och hur finansiering av verksamheten kan säkras över tid. Förändringen i budgeten har tvingat kultursektorn att uppdatera sig själv och fundera kring sin egen roll, att vara tydligare med vad för erbjudande de har till publiken men även till samhället i stort.

Om du som läser detta är ledare eller ekonom på en institution rekommenderar jag att ni gör en simulation där ni tar bort 25 procent av de offentliga intäkterna och hittar en plan för hur ni skulle agera vid det scenariot.

För vad skulle ni göra? Osthyvla ner eller tårtspada bort? Om ni inte vill dra ner, var hittar ni de nya inkomstkällorna och om de finns alternativa inkomstkällor, varför har inte agerat på dessa ännu?

Om du är politiker som läser detta tycker jag att du och några partikollegor ska åka till Holland eller Storbritannien och besöka ett par institutioner. Gillar ni vad ni ser? Intervjua systerpartiets medlemmar om hur de ser på förändringarna. Men kolla då även på Frankrike och södra Belgien som efter krisen har satsat mer på kultur.

Ett proaktivt förhållningssätt är något som alla skulle tjäna på, annars riskerar kampen om att slippa ta besparingarna bli en smutsig affär.

***

Max Valentin, vd Fabel.

Kommentera
19 februari 2013 under Gäst | kommentera

Gästkrönika/Linda Portnoff: Inspiration och klokskap från By:larm

red red

Linda Portnoff är analysansvarig på Volante och bland annat huvudförfattare till rapporterna om musikbranschen som Volante tagit fram på uppdrag av Musiksverige. I förra veckan besökte hon by:Larm där hon fick träffa idolen och ikonen Kim Gordon.

Jag var på by:Larm i Oslo i fredags och presenterade statistik över musikbranschens intäkter och hade då förmånen att få lyssna till ett 1,5 timmars samtal med Kim Gordon som berättade om konst som inspirerat henne, och frågor som hennes egen konst behandlat. Kim berättade bland annat om sina deltagande observationer av män som tillåts leva ut sina mer feminina sidor via musik, manlig bonding, män som håller på med experimentell musik (med den ironiska betoningen på män som för att markera det absurda i frågan hon ofta fått: ”hur känns det att vara kvinna på noisescenen”).

Under samtalet fick jag också en förklaring som kan hjälpa oss att tolka statistiken vi tagit fram som bland annat visar att musikbranschens intäkter till mer än hälften utgörs av liveintäkter. Hur kommer det sig att vi betalar så mycket pengar för att gå och uppleva musik live? ”People pay to see others believe in themselves”, skrev Kim Gordon på åttiotalet i en artikel i tidskriften Artforum som  refererades under samtalet. Det ögonblicket blev det uppenbart för mig vari kraften ligger.

 

Kommentera
9 februari 2013 under Gäst | 3 kommentarer

Gästkrönika/Kulturen på den digitala marknaden

red red

Det är lätt att se hur digitaliseringen påverkar affärsmodeller inom olika branscher i kultursektorn. Men hur digitaliseringen påverkar kulturpolitiken och institutionerna behöver diskuteras mer, skriver Max Valentin, vd på Fabel Kommunikation som är med och arrangerar konferensserien Truly Digital.

Datorns och internets födelse har varit viktiga faktorer i den globala ekonomin och en viktig milstolpe för hela världshandelns utveckling. Spreadsheets, eller på svenska kalkylprogram, var bland de första programmen som användes brett för att sköta företagens bokföring och ekonomi. Och IT-jätten IBM var bland de första som utvecklade programmen för en bredare grupp användare redan 1976.

På kulturområdet har den digitala utvecklingen förändrat vårt sätt att konsumera kultur vilket påverkar hur vi distribuerar och finansierar kultur och vice versa. När kulturen nu träder in på den digitala marknaden är det viktigt att känna till hur detta ekosystem ser ut.

Vi ser att värdekedjorna förändras bland annat genom att vägen nu är kortare mellan kreatör till publik och vem som är upphovsperson förändras för den delen också. Från att ha finansierat, producerat och sedan marknadsfört ett verk mot publik suddas nu gränserna ut och det blir allt vanligare att dessa steg sker parallellt. Marknadsföring och finansiering går hand i hand och produktionsprocessen blir mer transparent och deltagarfokuserad.

Nya affärsmodeller växer fram som möter den digitala utvecklingen och utmanar den tidigare värdekedjan. Tjänster som Flattr, iZettle, Crowdculture, Paypal och prenumerationslösningar som Spotify och Netflix drar ner distributionskostnaderna och gör det möjligt för kreatörer att nå konsument och publik direkt på nya sätt. En bok kan gå direkt från författarens dator till din läsplatta och metoder som crowdfunding kopplar också samman finansieringen med marknadsföring och social spridning.

Dessa tjänster och verktyg och den förändrade konsumtionen ställer krav på förändrade arbetssätt och en ny rollfördelning. Aktörer utmanar varandra för att hitta sin rätta plats i det framväxande ekosystemet. Det är lätt att se hur det fundamentalt förändrar förlags-, film- och musikbranschen men hur påverkar det våra institutioner och kulturpolitiken?

Även insamlingsorganisationernas roll påverkas av denna utveckling vilket har lett till en het debatt om upphovsrätt och ersättning av digitalt distribuerad kultur. Insamlingsorganisationerna fyller en viktig roll i att skydda upphovsrättsägare och se till att de får skälig ersättning för sina verk om de spelats, visats, lästs och så vidare. När distributionsmöjligheterna blir fler och rättighetslicenser som Creative commons allt vanligare, hur ser ersättningsmekanikerna ut då?

Ett exempel på försök att möta det nya landskapet var att, under hösten 2011, införa en ”hårddisksavgift” i Sverige som en utökning av den tidigare privatkopieringsavgiften. Dessa administreras och delas ut av Copyswede och motsvarande försök gjordes i filmavtalet i relation till bredbandsbolagen men där gick det inte igenom. I Frankrike och Tyskland går diskussionens vågor höga nu när rättighetsägarna vill införa höga avgifter för sökmotorerna då privatpersoner letar efter skyddat material.

Oavsett vad man tycker så finns det vissa som tjänar på att material distribueras och fyller webbaktörernas sidor med innehåll, men hur gör vi återkopplingen av pengar till de som skapar? Är det tjänsteleverantörer, bredbandsbolag eller hårdvaruproducenter som ska göra det genom beskattning eller ska marknaden hantera det hela? Hur möter vi digitala besök och visningar, vems verk bör belönas och hur vill vi stödja talangutvecklingen?

För att adressera frågorna om kulturlivet i den digitala tidsåldern har vi startat konferensserien Truly Digital – A Nordic Ecosystem for the Arts. På Louisiana utanför Köpenhamn den 1:a mars är det dags för del två i serien och denna gång fokuserar konferensen på nya affärsmodeller och policys i den digitala tidsåldern.

Digitala frågor kommer att vara högt prioriterade på både den Nordiska och Europeiska agendan fram till 2020. I EUs nästa ramprogram länkas strategier för utveckling av de kreativa industrierna till den digitala agendan och Nordiska ministerrådet driver initiativ för att skapa bättre integration mellan de nordiska ländernas digitala marknader.

 

Kommentera
23 februari 2012 under Gäst, Rapport | 4 kommentarer

GÄST/Ny statistisk modell för musikbranschen

red red

Linda Portnoff, Volante, gästbloggar om sina tankar kring rapporten ”Musikbranschen i siffror” som släpps idag. Det är en rapport som hon menar framför allt utvecklar en metod och modell för att bedöma musikbranschens omsättning och export, och som fungera som underlag för hur man kan mäta andra kulturella och kreativa näringar. Ett lärseminarium kring det sistnämnda arrangeras i vår.

Förra veckan var jag i Oslo på By:larm och presenterade rapporten – utan att presentera några siffror, vilket var något av en utmaning, men det gick ändå förvånansvärt bra att prata i allmänna termer om den rapport som släpps av Tillväxtverket. Läs även Claes Olson från Musikindustrins reflektion från By:larm.

Skälet till att det gick att presentera en statistikrapport utan att visa några siffror är att det egentligen inte är siffrorna i sig som är intressanta, utan snarare deras relativa förhållanden. Vi visar bland annat att konsertintäkter i Sverige 2010 står för nästan dubbelt så mycket som både intäkter från inspelad musik respektive upphovsrättsliga intäkter.

Det övergripande syftet med undersökningen har varit att utveckla en metod och en modell för att kunna beskriva musikbranschens inhemska omsättning och export för år 2010, och på sikt kunna göra jämförelser över tid och se utvecklingstrender för olika delar av den svenska musikbranschen.

Blir du ändå nyfiken på siffrorna? Varsågod, här kommer de – ladda ned rapporten (högerklicka och välj ”Spara länk som”).

Läs mer om bakgrunden till rapporten på Volantes blogg. Tobias Nielsén har varit projektledare och Markus Larsson har varit medförfattare.

Kommentera
11 maj 2011 under Gäst | kommentera

GÄSTKRÖNIKA/Calle Nathanson: Fonder och privata initiativ

red red

Calle Nathanson är kulturexpert på Sveriges kommuner och landsting och i denna gästkrönika diskuterar han offentliga kulturfonder och privata initiativ till kultursatsningar.

Det finns alltid för lite pengar. Det gäller inte bara den egna privata ekonomin utan i allra högsta grad inom kultursfären. Även om vi har en stark offentlig kulturfinansiering i Sverige som delas mellan stat, regioner och kommuner så räcker den inte till. Och ser man till kulturbudgetens utveckling de senaste 40 åren kan vi konstatera att den får allt svårare att möta de ökade löne- och prisuppräkningarna. Så därför tittar många på alternativa finansieringskällor.

Förhoppningen finns att det ska bli fler privata finansiärer, företag som med nymornat intresse för kultur ska öppna plånboken och gå in och ”ta sitt ansvar”. Gärna ett Ikea eller Volvo som använder sina vinster från svenskarnas lojala och trogna handlande.

Man kan säga att det är två modeller av privat medfinansiering som det offentliga tittar på: den ena går ut på att privata medel ska vara med och finansiera nya byggnader till exempel en ny opera medan det andra går ut på att skapa fonder för kulturstöd där offentliga medel blandas med privata. Frågan är hur de privata aktörernas intresse ser ut?

På såväl statlig som regional och kommunal nivå har offentliga fonder – Kulturbryggan, Fonden Innovativ Kultur med fler – startats med förhoppning om att skattebetalarnas medel ska matchas med näringslivets. Det är för tidigt att avgöra om initiativen lyckas eller inte men man kan fundera över hur privata finansiärer är intresserade att vara medspelare med det offentliga.

När det gäller nya hus för kultur har vi under de senaste åren sett flera privata initiativ. Främst inom bildkonsten och i Stockholm genom Magasin 3, Bonniers Konsthall och nu senast Sven-Harrys Konstmuseum, men även på andra håll som till exempel Jim Dines Walking to Borås.

I Berlin finns fotografihuset C/O Berlin vilket är ett privat initiativ och som bland annat varit inspirationskällan för Fotografiska i Stockholm. På en studieresa till Berlin och Hamburg träffar jag politiker och tjänstemän och ställer frågan om privat finansiering. Svaren blir tidvis suckar och en bekräftelse på att det är samma resonemang som förs där, samma förhoppningar och samma funderingar om det verkligen finns ett intresse att dela ansvaret.

Det finns helt klart en trend med ökat privat intresse att göra satsningar inom kulturfältet och det är välkommet om man vill ha ett rikt och levande kulturliv. Men trenden är att enskilda aktörer startar egna verksamheter. Och det går att förstå om ett företag eller en enskild person vill göra sin kultursatsning i eget namn. Varför skulle man ge pengarna till någon annan aktör som får ”spela bort dem” efter eget behag?

Det återstår att se hur det går med de offentliga fonderna i Sverige och möjligheterna att ragga privata pengar. Men man ska komma ihåg att fonderna också tjänar ett annat syfte: nämligen att stödja nyskapande kulturprojekt som ett komplement till det ordinarie offentliga kulturstödet. Och vill vi ha mer experimenterade och utmanande konstupplevelser så är det rätt väg att gå.

Kommentera
29 mars 2011 under Gäst | kommentera

Gästkrönika/Johanna Skantze om "serious gaming" i Bilbao

red red

Bilbao stod förra veckan som värd för Creativity Meeting Point, en konferens som samlade såväl internationella experter som kreatörer och utvecklare från Bilbao med omnejd. Ett av fokusområdena vid årets konferens var ”serious gaming”, det vill säga tv-spel vars syfte går utöver att underhålla och som används inom områden såsom exempelvis utbildning, vetenskaplig forskning och hälsovård. Med på konferensen fanns David Wortley från Serious Games Institute vid Coventry University som bland annat berättade om spelet MYST som väcker skolungdomars intresse för det engelska språket, och Pamela Kato från Utrecht Medical Center som bland annat utvecklar spelet Re-Mission som hjälper cancersjuka barn att hantera sin sjukdom. En annan av huvudtalarna var John Howkins, författare till boken ”The Creative Economy” som höll ett inspirerande föredrag om ”kreativa ekologier” och hur platser där kreativitet och innovation frodas uppstår och kan vidareutvecklas.












Bilbao, den gamla hamnstaden i norra Spanien som har genomgått en transformation från industristad till kreativ hotspot, är ett exempel på en sådan kreativ ekologi. Vi hade under vår vistelse förmånen att träffa en rad representanter från såväl staden som regionen, bland annat från Bilbao Metropoli-30, ett public private partnership som arbetar med omdaningen av Bilbao, en process för vilken Guggenheimmuséet fått stå som symbol. Charles Landry är en av de internationella experter som varit involverad i arbetet och beskrivit detta i ett antal rapporter.

Kommentera
18 mars 2011 under Gäst | kommentera

GÄSTKRÖNIKA/MARTIN THÖRNKVIST: Spelifiering på världens största mediekonferens

red red

Mer om spelifiering här (se tidigare inlägg) – nu direkt från Austin i USA därifrån Martin Thörnkvist från Media Evolution i Malmö rapporterar.

South by South West (SXSW) i Austin, Texas, är världens största mediekonferens. Den äger rum i en konferensanläggning som är tre kvarter och fyra våningar stort och på tio hotell runt om i staden.

Här samlas varje år över 15.000 människor som arbetar med media på olika sätt och nivåer. Är det någon man vill träffa så kan man räkna med att den är där, i alla fall om det är en amerikan.

Konferensen har inga särskilda ämnen som de fokuserar på och omfånget är väldigt stort. Men i år kunde man skönja en stark trend bland presentationerna: användandet av spelmekanik i allt som inte är ett spel. Det vill säga spelifiering. Förra året var det ett helt nytt begrepp men i år var det huvudpoängen eller i alla fall en del av många presentationer.

Seth Priestbach från SCVNGR stod för årets inledande keynote och pratade om ett ”game layer on top of the world” och menade att spelifiering kommer ha lika stort inflytande på 10-talet som sociala medier hade på 00-talet.

Några mindre presentationer som stod ut handlade om hur vi snart kommer använda våra mobiltelefoner för att betala i affärer genom att bara hålla den mot kassan.

Mest underhållning för dollarna gav Gary Vaynerchuk (winelibrary.com). Hans keynote-presentation påminde om en hip hop-konsert, med svordomar haglandes i samma takt som välsmidade one liners. Hans budskap handlade precis som hans nya bok om ”The thank you economy”. Det går ut på att företag måste bry sig om sin kunder och gärna göra det innan ett köp ägt rum, ”people love their parents because they loved them first”.

När de fem dagarna av Interactive- och Filmpaneler är över så tar musik över staden. Under ytterligare fyra dagar spelar över 4.000 musiker på allt som kan liknas vid en scen i allt från gathörn till kyrkor. SXSW rekommenderas varmt för alla som vill ha en inblick i vart mediebranscherna står just nu och skönja framtida trender.

Martin Thörnkvist arbetar som omvärldsbevakare på Media Evolution. För andra året i rad åkte de med en delegation bestående av ett 30-tal medlemsföretag till Austin för SXSW.

Kommentera
29 april 2009 under Analys, Gäst | 2 kommentarer

"Småskaligt och självgott i Europa": GÄSTINLÄGG / Lotta Lekvall

Tobias Tobias

lotta_lekvall_svDet första inlägget här på bloggen, för snart två år sedan, handlade om Nätverkstan i Göteborg. Chef för Nätverkstan Kultur i Väst är Lotta Lekvall. Vi bad henne att skriva om sina intryck från förra veckans stora konferens som Regionkommittén arrangerade i Bryssel – och det blev en analys av Europas förutsättningar framåt. Mot slutet nämner hon också platser för studiebesök och organisationer som deltog.

Nätverkstan arbetar med projekt och erbjuder tjänster inom det kulturella fältet, med huvudfokus på träning och utbildning, bokföring och prenumerationstjänster. Organisationen har i flera år fokuserat på entreprenörskap inom konst och kultur och hur man kan bygga genomförbara och livskraftiga konstorganisationer inom det området. Lotta Lekvall skriver kontinuerligt på bloggen Cultural Entrepreneur och är också vicepresident i det europeiska nätverket ENCATC samt styrelsemedlem i Konstnärsnämnden.

***

Forum för Europas kreativa regioner och städer, Bryssel 20-21 april 2009
Av Lotta Lekvall

20090321issuecovus4001När Kina blickar på Europa konstaterar de snabbt att Europa tappar i konkurrens när det gäller industriproduktion och teknisk utveckling. Kina ligger i topp, Indien kommer snabbt efter. Perspektivet illustrerades på tidskriften Economists omslag förra månaden, där Europa visades som en liten ö, knappt synbar, bland jättarna Kina och USA. Europa har kvar sin konstnärlighet och kreativa ekonomi, menar man i artikeln, och där kan man ju hålla på. Men det utgör endast en liten, liten droppe i de stora ekonomiska världshaven.

Regionkommittén, en politisk församling för lokala och regionala myndigheter inom EU, samlade nyligen fler än fyra hundra politiker och tjänstemän för att i två dagar diskutera vikten av kreativitet och innovation för ekonomisk utveckling i Europas städer och regioner.

I publiken satt ett hundratal särskilt inbjudna unga ”talanger”, konstnärer, musiker, filmare, arkitekter och designers från runt om Europa och ämnen som diskuterades i och utanför konferensrummet var många. Vad gör städer och regioner kreativa? Hur blir Europa mer kreativt? Hur ser politiker på kreativitet? Hur tar man i Europa vara på nya idéer och experimentlusta? Hur kan gräsrotsinitiativ och aktiviteter bli mer synliga för politikerna? Hur kan Europas utbildningar bli bättre på att ta till vara på barns och ungas nyfikenhet? Hur stödjer man kreativitet i skolan? Hur ska konstnärliga utbildningar förändras? Vad kommer att hända i den finansiella kris vi är inne i?

Många goda exempel lyftes fram. En anda av självsäkerhet blandad med osäkerhet vilade över seminariet. Europa är kreativt, skulle goda exempel visa. Men räcker det att självgott klappa sig för bröstet och konstatera att vi är bra som det är?

Det är riktigt att det inte råder brist på idéer, initiativ, experiment och verksamheter som vågar pröva nytt. Europa är fullt av intressanta och spännande verksamheter som försöker driva ett kontinuerligt och långsiktigt arbete inom konst, kultur och kreativ industri. Men det är småskaligt och sällan glamoröst. Vardagen består av hårt arbete som ställer höga krav på idérikedom, flexibilitet, experimentlusta, risktagande och mod. Detta faller sällan inom politikernas synfält.

Trots detta år dedikerat till innovation och kreativitet, är fortfarande ansökningsförfarandet till den försvinnande lilla pott pengar som är avsatt för konstnärligt och kulturellt arbete så byråkratiskt och krångligt att många faller på målsnöret. De flesta idéer når aldrig fram, skickar inte ens in en ansökan. Var är flexibiliteten? Var finns öppenhet för mångbottnade och utmanande projektidéer? Det finns en stor okunskap om hur kreativ näring fungerar samtidigt som förhoppningar är högt ställda till vad detta fält kan åstadkomma. Och det finns en enorm potential.

Den svåra frågan är: Vilka incitament är det EU ska satsa på för att katalysera den potential som finns inom kreativ näring? I Göteborg har man infört s k ”snabb slant”. Personer upp till 25 år kan söka för kulturprojekt, det är inte mycket pengar, men ansökningsförfarandet är förenklat just därför att detta inte ska utgöra ett hinder att söka. Många små och spännande projekt kommer igång. Kanske vore det något för EU?

***

Om seminariet: www.cor.europa.eu/creativityforum

Exempel organisationer som deltog:
Brnopolis, Tjeckien, www.brnopolis.eu
Habiter Autrement, Frankrike: http://www.habiter-autrement.org/
Ruhr 2010 City of Creativity Essen, Tyskland, http://www2.ruhr2010.de/en/organisation/ruhr2010-gmbh/team.html
Region of Pays de la Loire, Frankrike, http://www.paysdelaloire.fr/

Exempel studiebesök runt Bryssel:
Atelier de Recherche et d’Action Urbaines, www.arau.org
Imec, www2.imec.be/imec_com/imec_com_homepage.php
Center for Ditigal cultures and Technology, www.imal.org
Les Halles des Tanneurs, http://www.hallesdestanneurs.be/

Kommentera