Kulturskaparna presenterades tidigare idag, som enligt egen utsago är ett “nätverk bestående av 25 organisationer som tillsammans företräder över 50.000 kulturskapare”. Vad som binder samman är “en fungerande upphovsrätt, även på internet”. För detta finns stort stöd, löd budskapet från en debattartikel i SvD.

Nätverket — med bland andra KLYS, Sami, KRS och Teaterförbundet — fick dock direkt stort mothugg i nätdiskussioner, inte minst från egna medlemmar. Medan organisationerna hade registrerat med domänändelsen för internationella företag — alltså kulturskaparna.com — var någon snabb och att sätta upp en motsida på den mer ideellt orienterade .org-domänen. (Uselt från ett PR-perspektiv för övrigt.)

Copyriot diskuterade också utförligt kring begreppet “kulturskapare”, som jag själv använt flitigt och kanske väl mycket utan eftertanke. Begreppet “kulturskapare” antyder ju en glidning mot synen på skaparen som det isolerade och upphöjda geniet — en bild som jag skarpt ogillar och som vi vet inte stämmer.

***

Så kan Sverige bli ett kreativt föregångsland. Det ville kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth och moderaternas spin doctor Per Schlingmann berätta i Göteborgs-Posten. Den föreslagna lösningen handlar om att skapa bättre förutsättningar för entreprenörer inom kulturella och kreativa näringar och de konkreta förslagen utgår från handlingsplanen: brobyggare, mellanhänder, inkubatorer, företagshotell och samarbeten.

***

Över till bokbranschen där kopieringsskydd (eller DRM) är ett hett ämne då e-böckerna och läsplattorna tar mark. Elib är ledande i Sverige på att paketera och distribuera e-böcker och ägt av de största förlagen. De har velat vara föregångare genom att inte “låsa in” läsarna i olika format eller med kopieringsskydd.

Ett alternativ är då vattenmärkning, men i den första varianten möttes läsarna av en varningstext inför varje kapitel, vilket fick Svensk Bokhandels chefredaktör att rasa, och med honom ett gäng andra på nätet. Greppet är precis som samma filmbranschen använt i decennier, nämligen när du sätter på filmen du köpt eller hyrt får du reda på att du inte får visa den på oljeriggar (m.m.).

Men redan en vecka senare hade Elib tänkt och gjort om så att antalet vattenmärken per bok är långt färre. Bra jobbat i en sann anda av experimenterande som måste prägla vägen framåt för digital försäljning.

För det är ju så här vi sett oss själva. I ett vitt vinterlandskap, i kyla, på skidor och med pulka. Det är så vi sjunger i julsånger och ja se det snöar. Det är helt i linje med hur vi igenkännande reciterar Viktor Rydbergs “Tomten” om att midvinternattens köld är hård och att snön lyser vit på fur och gran och taken. Effekten av den här vintern blir vi kommer fortsätta att tro att detta är en normalt vinter ett gäng år framåt.

På motsvarande sätt tror vi att vi efter de här vintrarna sedan får långa somrar där vi kan ta igen mörkret och vistas och umgås utomhus. Kanske får vi sådana somrar ibland, men oftast lever vi i det där icke-vädret med fuktigt gräs, en grå himmel och ofta regn, om ni minns.

Något annat som ligger i närheten där jag bor — apropå senaste inlägget — är Vitabergsparken. Under somrarna framförs här ibland fantastiska dans- och teaterföreställningar, men tyvärr sker det sällan under den där djupblå sommarhimmeln som vi drömmer om. Då och då regnar till och med föreställningar bort.

Från ett kulturekonomiskt perspektiv är det svårt att inte reflektera över den oerhört korta tid som scenern används. Men teatern är fin även oanvänd (och mina barn älskar att klättra i den). Fast kunde man inte gjort något även nu, i det här vackra?

Jag har ju drivit den här typen av samarbetsprojekt förut, till exempel mellan studenter på Handels och Konstfack, men cirkusprojektet är utan tvekan det mest lyckade. Man kan fråga sig varför. Personligen tror jag att en förklaring ligger i cirkusens karaktär: att det bland annat är en kollektiv konstform, att man är van vid att arbeta interdisciplinärt och, inte minst, att cirkusen har ett stort hjärta.

Och sedan ska man förstås inte glömma att mina fantastiska handelssstudenter, som går vår Master in Management (lustigt nog förkortad MiM), har osedvanligt öppna sinnen, en stor nyfikenhet och lätt att bjuda på sig själva. (Här bredvid hänger till exempel en artist och en handelsstudent tillsammans i trapetsen.)

Det bästa med projektet var att det inte alls blev som vi hade tänkt oss. Jag gick in med föreställningen att cirkusartisterna skulle göra olika workshops för handelsstudenterna, som de senare sedan skulle hjälpa till att paketera och sälja. Där landade vi inte alls. Artisterna hade ingen lust alls att göra något slags “cirkussafari” eller vara inbjudna som underhållare, utan ville mötas på lika villkor. Handelsstudenterna hakade snabbt på – och tillsammans landade de två grupperna i en massa lärdomar och insikter av mer existentiell karaktär.

Egentligen precis där jag tror att det är allra bäst att landa; där kärnan ligger och där mötet mellan konsten och företagandet ger allra, allra mest!

Kortfattat fick respektive grupp först några förberedande seminarier. Jag föreläste om konst och företagande och konstföretagande för cirkusartisterna, och Kajsa från Cirkör kom till Handels och pratade om cirkusdiscipliner och grundläggande värderingar. Dessutom höll Anna från Evolab ett seminarium om kreativitet och företagande för respektive grupp.

Under den första workshopen i Alby fick handelsstudenterna sedan pröva på att regissera, de fick träna och prata tillit, de ägnade mycket tid åt frågor om hur förödande prestationskrav kan vara för kreativiteten, åt vad som är gammalt och nytt inom cirkusen och hur man förnyar traditioner, åt vikten av att hitta passionen och mycket mer.

Under den andra workshopen på Handels fortsatte de arbeta med det övergripande och gemensamma temat “Risker och möjligheter”. I grupper arbetade de sedan med att se likheter och skillnader vad gäller synen på ledarskap, beslutsfattande, kreativitet och innovation, motivation, framgång och misslyckande.

Resultatet blev oerhört intressant, om än alldeles komplext för att rapportera här. Generellt kan man säga att de hittade fler likheter än olikheter, men att de också kom in på det som åtminstone jag tycker är de väsentliga skillnaderna mellan konstnärlig verksamhet och företagande, och det som är nyckeln för att förstå konstföretagandet! Skillnaderna i drivkrafter, i sättet att närma sig saker inifrån-och-ut eller utifrån-och-in, i olika typer av processer.

Som tur var dokumenterade vi allt och hade dessutom hjälp att genomföra intervjuer efteråt plus att handelsstudenterna skriver skriftliga reflektioner. Så småningom kommer därför en utförlig rapport, även om de allra viktigaste lärdomarna och insikterna förstås skedde i mötet och stunden, och inom respektive individ.

Slutligen vill jag nämna att projektet går till historien som århundradets smidigaste samarbetsprojekt mellan Handelshögskolan, Dans- och cirkushögskolan, Cirkus Cirkör och Evolab – mellan två högskolor, en kulturorganisation och ett kommersiellt företag, med andra ord – vilket kanske inte heller är helt förväntat. Men det har gått så löjligt smidigt att jag aldrig har varit med om något liknande – och nu är vi redo att ta det ett steg vidare.

Det är ett område som med alla sina små modeaffärer och kreatörskontor fångar essensen av de kreativa näringarna, eller kulturföretagande: med en grund i människor som drivs av sina idéer och för att uttrycka sig själva i någon form, eller vill dela med sig av vad man gillar genom att sälja det, alltid med ett begränsat sortiment. Tänkande kring skalfördelar finns sällan eller aldrig. Här handlar det oftare om att förverkliga sig själv och skapa cred kring sig själv.

Det märks också i något som många skulle beskriva som något skitnödigt, nämligen statushierkarkier som gärna illustreras av stoltserande och bygger på trovärdighet och hipphet.

Det är inget typiskt område för Sverige — i de flesta fall verkar kreatörerna och kulturföretagarna mycket mer för sig själva. Men oavsett funderar jag när går där vägen från Tillväxtverkets hus och hemåt: kommer regeringens ”Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar”, som släpptes i september förra året, stödja och stimulera dessa?

Sådan är utmaningen för Tillväxtverket och andra myndigheter och det bör de ansvariga fundera på varje dag på sina jobb. Visserligen är det inte mycket pengar jämförelsevis, men det är ändå tillräckligt för att göra avtryck. Därför gillar jag vad Per-Olof Remmare på Tillväxtverket säger i intervjun nedan, att det inte bara får bli snack. Jag hoppas han får rätt.

I september förra året kom regeringens ”Handlingsplan för kulturella och kreativa näringar” som är en satsning på 73 miljoner kronor under perioden 2009-2012. Frågorna har varit många, inte minst hos de berörda myndigheter som dock efter hand fått mer instruktioner. Nu har jag ringt runt en del och planerna är antingen i skedet av att läggas fast eller skissas fram just nu.

Alla har inte hunnit att organisera sig ännu, berättar Per-Olof Remmare, tidigare Riksantikvarieämbetet och som är programansvarig på Tillväxtverket som har fått en viktig roll i genomförandet av intentionerna i handlingsplanen. Tillväxtverket, som sitter i Skrapan på bilden till vänster, ska koordinera fyra av nio deluppdrag i planen och har därtill fått ett delat koordineringsansvar tillsammans med Vinnova för ett femte uppdrag som handlar om Innovation och design.

Jag ställde några frågor till Per-Olof och fick ordentliga svar, med tanke på att vi är många som undrat hur det går med arbetet.

Vilka är dina förhoppningar med handlingsprogrammet? Vad kommer uppnås?

Vis av erfarenheten vet jag att det finns ett uppdämt behov bland företagare och blivande sådana inom kulturnäringarna att det görs något från nationellt håll för att stötta och utveckla ett ökat entreprenörskap och företagande inom dessa näringar. Kulturnäringarnas tillväxtpotential är oomtvistad och det gäller nu för oss på den nationella nivån att när vi jobbar med genomförandet kunna identifiera ”vita fläckar”, hitta bristerna/luckorna i olika system, testa pilotprojekt och föreslå åtgärder med långsiktigt hållbara lösningar. Det är tur att jag har hunnit sätta mig in i de här branscherna sedan tidigare, för det är mycket att göra i det här arbetet. Men jag är däremot lite rädd för att förväntningarna ute i landet överstiger de resurser som vi faktiskt har. Intresset för vårt arbete är stort och på Tillväxtverket får vi dagligen förfrågningar om det här regeringsuppdraget.

Vart går pengarna? Finns det möjlighet att de går till olika verksamheter ute i landet?

Ja det gör det, men jag tror inte att vi kommer att gå ut med ett öppet ”call”. Med så relativt lite pengar under en lång period är det risk för att vi bara gör många besvikna.

Det är bättre att vi själva – i dialog med regionala aktörer och de myndigheter/organisationer som vi ska samarbeta med – identifierar och stöttar både nya och redan pågående strategiska pilotprojekt inom området. Vi ska ju inte uppfinna hjulet på nytt. Under senvåren och hösten 2010 kommer vi att genomföra så kallade regionala dialogrundor med olika aktörer från offentlig och näringslivsfrämjande samt ideell sektor. Dessa kommer att påbörjas under andra kvartalet i år.

Hur långt har ni kommit?

Vi är redan igång med tre av uppdragen i handlingsplanen; Entreprenörskap i utbildningar, Behov av kompetensutvecklingsinsatser och Rådgivning till företag med bland annat framtagande av en branschguide för kulturella och kreativa näringar. Vi har fortfarande inte fått regeringens beslut om de två kvarvarande uppdragen som dels handlar om Innovation och design  dels om Mellanhänder/nätverk/modeller för samverkan. Vi har även lämnat in ett PM till regeringen som velat ha konkreta inspel från oss inför de kommande besluten. Här på Tillväxtverket kommer det att bli klart i veckan hur vi ska organisara oss och vem som ska vara ansvarig projektledare för respektive deluppdrag.

Är det något som du saknar i handlingsprogrammet och som du kanske redan framfört till regeringen? Ser du kanske redan nu en naturlig fortsättning?

Eftersom vi ännu inte på allvar kommit igång med arbetet är det svårt att redan nu se var eventuella brister finns. Jag tror att vi kommer att kontakta några andra myndigheter och organisationer än bara de som utpekats av Regeringen i handlingsplanen. Det har vi också föreslagit i vårt PM som vi den 25 januari lämnat till dem. Till exempel vad gäller kulturarvet i det här uppdraget så är också Naturvårdsverket en viktig samverkanspart. Vad gäller uppdraget om Innovation och design ser jag även Arkitekturmuseet och Sveriges Arkitekter som viktiga samverkanspartners på den nationella nivån.

Viktigt för det här uppdraget är att det inte får bli en ”allmän diskussionsklubb”. Jag tycker att vi ska arbeta för att nå ett så lättfattat, tydligt och konkret resultat som går med riktade adresslappar till de mottagare – där såväl politiska som andra beslut behöver tas eller omprövas – i syfte att främja ett ökat entreprenörskap och företagande inom dessa näringar. Vi får se tiden an – Rom byggdes ju inte på en dag – och nu har vi fått tre år på oss att utveckla detta. En viktig framgångsfaktor i det här komplexa uppdraget är att få till en bra samverkan mellan alla involverade aktörer.

***

Relaterade inlägg:

• Det här är inte kulturpolitik
• Sammanfattning och snabbanalys: 73 miljoner kronor för kreativa näringarna

Många som börjar intressera sig för kulturpolitik verkar tröttna efter ett tag, och de flesta blir aldrig ens intresserade till en början. Kanske är Tobias Harding, som också var en del av Kulturutredningens stab, inne på förklaringen i sin lilla kritik av Karlssons bok: “Att säga saker som alla kan hålla med om och samtidigt undvika att bli konkret är tyvärr typiskt för kulturpolitiska texter, och lär inte hindra boken från att bli uppskattad, åtminstone mer uppskattad än Kulturutredningens betänkande. I ärlighetens namn kan man naturligtvis inte heller kräva att alla som skriver om kulturpolitik ska lösa dess problem. Jag gjorde det inte. Det gjorde inte heller Kulturutredningen. Däremot la den fram förslag för att lösa den typ av jämförelsevis smala administrativa problem som man kan vänta sig att en statlig utredning ska hantera. De förslagen blev också mycket kontroversiella.”

Det är en viktig poäng och jag håller med. Vad som kväver den kulturpolitiska diskussionen är rädslan för konkreta förslag då man måste prioritera. Om man ställer en fråga — till exempel: vad ska kulturpolitiken prioritera, eget utövande eller professionell konst och kultur — blir svaret alltid “båda två”.

Så funkar inte politik. Politik handlar alltid, liksom om ekonomi, om avvägningar. Hur tråkigt det än låter.

Den här oviljan att greppa konkreta och kontroversiella kulturpolitiska frågor skapar svårigheter att komma vidare och fånga in fler intresserade, och faktiskt ha lite roligt när man debatterar eftersom diskussionen då kan inkludera frågor som faktiskt har betydelse. Inte bara prata överslätande om storleken på kulturbudgeten, tillgänglighet och hur viktig barnkulturen är.

Kulturdebatten borde lära från diskussionen om upphovsrätt. I den har tonläget ofta varit högt — tyvärr alltför högt — men det har också varit högt i tak eftersom perspektiven varit många och inspelen blandat det konkreta med filosofiska infallsvinklar.

Mobila program var ett hett ämne – båda i sammanhanget sociala nätverk där artisten kan komma i direktkontakt med sina fans (t.ex. exklusiva videos, chatta, twitter osv.) och applikationer för distribution av musik och video. Vad är nästa steg i utvecklingen, och vad kan man förvänta sig i takt med att fler och fler mobila plattformar får s.k. ”app-stores”, stora virtuella affärer, där man kan ladda ned tusentals program?

Ett annat tema som har varit återkommande de senaste åren är konsertbranschen. Hur kan den nya tekniken förstärka konsertupplevelsen och marknadsföra och producera nya inkomstkällor kring livearrangemang?

Musikvideon håller på att få ett uppsving igen och räknas återigen bli en av de viktigaste marknadsföringsmetoderna de senaste 25 åren. Produktionskostnaderna går ner och dynamiska, sociala, online- och mobila nätverk har tagit över från kabel-tv som plattform. Vilka nya möjligheter innebär marknaden för onlinevideo för musikindustrins framtid?

I takt med att musikspel som Guitar Hero, Singstar och Rock Band blir populära så skapas det en ny koppling mellan spel och musik. Vad är nästa steg? Vad innebär det här för möjligheter för artister och låtskapare att promota och sälja sin musik?

Sociala nätverk är överallt ‒ hur kan musikindustrin tjäna på trafiken och uppmärksamheten som genereras av sociala nätverk? Kan det öka musikförsäljning online eller andra inkomstkällor? Kommer nästa våg av sociala medier innebära nya fördelar för musikindustrin?

Klicka dig vidare för mer information om några utvalda paneler och ämnen…

PANEL 1: THE CONCERT BUSINESS:
How Technology is Changing the Business
While CD sales continue to fall and radio is in the constant state of evolution, the concert business is booming creating new opportunities across the board. In particular, technology is creating new opportunities and experiences for artists, performers, promoters, vendors and fans. From social networks to text messaging to broadband video to online recommendation and billing systems, technology is enhancing the live music experience. This panel will discuss how technologies are being used to better connect with fans and promote, produce and create new revenue opportunities around live events.

PANEL 3: MOBILE APPS: What’s Next?
Music apps for smart phones and social networks are the hot new way for artists to keep fans updated with new information, exclusive videos, chat rooms, and Twitter-style news feeds. This panel will discuss the opportunities around music apps with a focus on how artists and labels and using apps to promote and even distribute music. How is Apple’s App Store evolving? What can we expect with the launch of the RIM/BlackBerry and Android app stores?  What kind of innovation are we seeing with apps in overseas markets? What is the next frontier of mobile apps and the music industry?

PANEL 4B: I Want My Music Videos Anytime, Anywhere, on Any Device!
Music videos, which served as one of the most important promotional and marketing tool during much of the past twenty-five years, are back, but the model is different as production costs have gone down and viral, social, online and mobile networks have replaced cable television as the platforms of choice. This panel will discuss opportunities and business models for the music industry utilizing online video platforms. What impact will a robust market for online video have on the future of the music industry? What types of deals are being done? What is happening with video in the mobile space? How are music videos fitting into the promotional plans in the digital age?

PANEL 5A: Games & Music

The popularity of music-themed games like Guitar Hero and Rock Band has focused attention on the growing relationship between the game and music industries. This panel will explore this relationship further by looking at opportunities for composers and rights holders to sell and promote their music through games as well as the opportunity for new innovative game projects bring together pop culture, music and games. What’s next for the collaboration between the gaming and the music industries? What are the opportunities and challenges for making the most out of the creation of this new phenomenon?

PANEL 6A: Social Networks &  Music
This panel of leading experts will discuss the latest developments in social media with a focus on the relationship between social networks and the music industry. How can the music industry benefit from the traffic and buzz generated by social networks? Can this translate into online music sales or tangible benefits? What’s next in this exciting industry sector? Will the next wave of social media benefit the music industry?

Ett undantag brukar böckerna från engelska förlaget SAGE utgöra. SAGE är utan tvekan mitt favoritförlag; de ger ofta ut kvalitet. I dag låg till exempel Philip Hancock och André Spicers redigerade “Understanding Corporate Life” i mitt fack, och jag kastade mig direkt över kapitlet om Estetik.

Ja, bara det faktum att det finns ett kapitel om estetik i en bok om organisationsteori är intressant. Det säger en hel del om utvecklingen av ämnet.

Sedan görs en kort, men rätt intressant, genomgång av några av de viktigaste tankarna:

• att estetik är en viktig del av vardagslivet i organisationer;
• att vi lever i en era av estetisering, precis som jag själv brukar tala om;
• att det är ett nytt och framväxande fält inom organisationsteorin;
• att konstteori och filosofi må utgöra en viktig grund för att förstå organisationer;
• att “management” alltid har setts som ett slags konst, men att idén ökat i styrka de senaste åren;
• att det har skett en explosion av olika “arts-based-training” liksom av andra typer av samarbeten mellan kultur och näringsliv;
• att vi alltmer går från ytlig sponsring och konstsamlande till mer djupgående samarbeten, men att den verkliga förändringen snarare syns i estetiseringen;
• att estetiken är viktigare än någonsin i vad som brukar kallas “den expressiva organisationen”,
• men också att den – liksom konsten – alltmer ställs i företagandets och kapitalismens tjänst, och därmed kan komma att förlora en del av sin kritiska kraft;
• att det kanske handlar mer om kolonialisering än frigörelse och humanism, vilket ibland glöms bort i den mer populära diskursen;
• att estetiseringen märks inte minst i synen på kroppen som ett slags varumärke eller, som det brukar kallas, “aesthetic labor” (tack, det är precis det jag skriver om!);
• att den “estetiska ekonomin” bygger på “staging value”,
• och att estetiseringen också kan leda till en “anaesthetization” – att vi helt enkelt blir bedövade.

Inga nyheter, med andra ord, men schysst sammanfattat och, som sagt var, kul att det finns med i en allmän lärobok om organisationsteori!

… alla de fantastiska, kloka och generösa cirkusartisterna som deltar i vårt pilotprojekt om cirkus och ekonomi;
… mina lika smarta konststudenter, som är så observanta, så nyfikna och så kul att undervisa;
… de riktigt suveräna cheferna från näringslivet som jag hade på en chefsutbildning häromdagen, som sprutade ur sig kreativa idéer och var helt inne på samarbeten mellan konst och företag;
… mina härliga handelsstudenter, som bjuder på sig själva, deltar med öppna sinnen och glatt regisserar cirkusnummer, övar tillit genom att falla, kastar knivar och mycket annat.

Jag älskar dem alla – och jag känner mig fylld av hopp. Det är så uppenbart att våra konstnärer och artister besitter en sådan makalös kompetens – och det är så glädjande att se att det finns folk i näringslivet som ser värdet av ett utbyte!

Är jag splittrad, eller mångsidig? Kan jag köra samma seminarium? Och vad är i så fall den gemensamma nämnaren?

Dessutom har jag varit handledare för två masteruppsatser som ska läggas fram i veckan:

Josefin Landgård och Frida Nordström Nilsson lägger fram sin uppsats om kvinnliga entreprenörer och företagande som strategi på måndag.

Moa Gammel och Kristina Persson lägger fram sin uppsats om kvinnliga filmproducenter och jämställdhet i filmbranschen på torsdag.

Bägge är verkligen väl värda att läsa, och jag rekommenderar dem varmt!