Vi pratade lite om konkurrensen i år. Jag tror aldrig jag har sett en större trängsel om uppmärksamhet. Vi konstaterade att det är många som lever högt just nu — och då blir fallet också desto större. Hultsfred själva har ju onekligen erfarenhet av både bättre och sämre år, vilket jag försöker skildra i mitt kapitel i ”Kulturens kraft”.

Enligt DN har Sverige flest festivaler per capita. Vid en titt på sommarens utbud på Festivalinfo har jag ingen anledning att betvivla påstående, även om jag hörde att Norge har ”tusen festivaler”. Men vi tar oss också faktiskt ut. Av de tretton största festivalerna ökade elva besökarantalet förra året. Kanske för att behovet av ett kollektivt lyssnande ökar i en postdigital värld?

Men hur ska arrangörerna nå ut och locka besökare? Betydelsen av sociala nätverk och olika former av digital interaktion med publiken var något som diskuterades i våras på Digital Music Forum East och som Kulturekonomi rapporterat om.

På QNB gjorde vi därför ett test över hur 22 större festivaler använder sig av sociala medier. Nästan alla finns på Facebook men bara Hultsfred har en Iphoneapp. Låtlistor via Spotify är i vissa fall mycket populära med flera tusen användare; se till exempel Sweden Rock.*

Efter en liten spaning verkar det för övrigt gå att utkristallisera två övergripande trender. För det första att ökningen beror på ett stort antal mindre och nischade festivaler. Bland de större festivalerna verkar det dock bara vara hårdrock som har en riktigt nisch. Konkurrensen om hårdrockspubliken har heller aldrig varit större än i år då fem stora hårdrocksfestivaler äger rum i sommar, av dessa är två helt nystartade; Getaway Rock Festival i Gävle och Stockholm Rock Out.

Den andra trenden är ”lyxigare” festivaler. Folk vill ha möjlighet att kunna ta in på hotell, äta trerätters men samtidigt uppleva musiken tillsammans med andra. Stadsfestivalerna har här en fördel jämfört med campingsfestivalerna.

– Det handlar om att träffas på riktigt. Man vill uppleva känslan av att ha en samlingspunkt, festivaler är som gigantiska internetforum fast på riktigt. Man vill ha kul och musiken är inte lika viktig för alla. Det ska vara bekvämt, så den som vill kan komma i sina finaste kläder. Det gjorde ju ingen i början av 90-talet, då var det lera som gällde och besökarna var mera hardcore musikälskare, säger Ronny Mattsson på Peace & Love.

*Föjande festivaler ingick i undersökningen: Arvikafestivalen, Emmabodafestivalen, Getaway Rock Festival, Hultsfredsfestivalen, Malmöfestivalen, Metaltown, Nordic Rock, Peace & Love, Pier Pressure, Piteå dansar och ler, Popaganda, Putte i Parken, Rock Weekend, Sonisphere, Stockholm Jazzfestival, Stockholm Rock Out, Storsjöyran, Sweden Rock Festival, Trästocksfestivalen, Uppsala reggar festival, Way out west och West Coast Riot.

Frågan är om det svenska laget med myndigheter och andra tongivande organisationer kan samla sig. Kanske bör man inte? Det kanske är bättre för vissa att samarbeta med europeiska intressegrannar. Seminariet arrangeras av Generator tillsammans med regionförbundet Östsam.

Vi har tidigare via analysbrevet spridit en sammanfattning av EU:s grönbok för kulturella och kreativa näringar. Tidningen Konstnären ställde också ett gäng frågor till mig. Det här är mina svar:

Betyder grönboken att EU har börjat få upp ögonen för de kreativa näringarna på ett nytt sätt?

Grönboken innebär en start på ett andra kliv för EU. Från att under några år börjat diskutera och fundera kan vi se grönboken som en seriös fördjupning. Men vi ska komma ihåg att en grönbok inte i sig innebär nya förslag, utan är ett diskussionsunderlag som pekar ut en riktning. Och riktningen är en del av Europas 2020-strategi, mot att Europa ska bli ledande inom innovationer. Över huvud taget hängs grönboken upp ganska mycket på den digitala utvecklingen och kopplas till utbildning och tekniska färdigheter generellt.

Hur har det sett ut tidigare? Har det funnits någon liknande satsning?

De här frågorna återknyter till det andra målet i den europeiska kulturagendan 2007, då kommissionen uppmanade EU att ta tillvara kultur som drivkraft för kreativitet och innovation inom ramen för Lissabronsstrategin. Dessutom en rad andra dokument och strategier som inte minst talar om bättre samverkan mellan kultur och andra politikområden. Notera alltså att vad den svenska kulturutredningen föreslog om aspektpolitik bara var en förlängning av det europeiska samtalet. Men framför allt har det ju bubblat på regional nivå i Europa. Många satsningar har på så sätt varit EU-finansierade, regionala projekt. Det hade varit märkligt om de här inte frågorna till sist inte landade också på kommissionens bord.

Varför bör EU satsa på de kreativa näringarna? Det är ändå en ganska liten del av hela ekonomin, 2,6 % av bruttonationalprodukten.

Det där beror på hur man räknar. Det ekonomiska bidraget är mycket större om man inkluderar indirekta effekter. Till exempel så skapar ju föreställningar, konstutställningar och andra evenemang turism som inte syns i de här siffrorna. Det ekonomiska värdet av industridesign ligger dessutom främst i hur andra produkter fungerar och säljer, inte i hur många som arbetar inom den egna sektorn. Sedan kan man också prata om kulturella värden och livskvalitet.

Du har tillsammans med forskaren Dominic Powell skrivit boken Creative Business och givit ut en rapport om de kreativa näringarna i Europa. Vilka platser är mest kreativa i Europa?

Det är omöjligt att säga vilken region som är den mest kreativa då kreativitet finns överallt och alla europeiska kulturer har rika och varierande kreativa traditioner. Däremot är det möjligt att förstå varför vissa platser är bättre på att dra nytta av deras kreativa och kulturella aktiviteter. Vad som blir synligt utifrån resultaten i rapporten är att Europas kulturella och kreativa näringar dras till några av de största städerna. Så London, Paris, Milano och Amsterdam är de största noderna där flest personer är anställda inom dessa sektorer. Men även Stockholm hamnar högt, faktiskt näst högst om vi ser på specialisering i förhållande till andra branscher.

Finns det speciella förutsättningar som skapar en extra kreativ plats? Vad är detta i så fall?

Det går att lära en hel del från historien och se vad som gjorde Florens framgångsrikt under renässansen. Kreativitet gynnas av god infrastruktur som skapar möjligheter för möten och handel, kapital, kunskapstradition, mångfald och viss instabilitet; det måste finnas en vilja att förnya sig. Om vi går till vår rapport och senare studier är det tydligt att en hög grad av specialisering är en nyckelfaktor.

Varför heter er bok ”Creative Business”? Vad är det för speciellt med ”kreativt företagande”?

Likheterna med vilket företagande som helst är faktiskt fler än skillnaderna. Vilken entreprenör som helst, inte minst uppfinnare, brinner ju för sin idé och sin produkt och vill visa världen vad man åstadkommit. Men möjligen är kreatörer mer inriktade mot skapandeprocessen och stannar ofta med den, medan andra företag är bättre på att bara se det som en del före marknadsföring och försäljning. Vad vi gör framför allt är att lyfta in exempel på företag som sysslar med böcker, musik, film, konst, mode och design. Det finns ju knappt några ekonomiböcker för kulturföretagare.

Undertiteln på boken är “10 lessons to help you build a business your way”. Vilka är era viktigaste råd?

Ha tålamod. Framgångshistorier brukar bara beskriva de senaste, lyckosamma åren, men den verkliga historien är nästan alltid längre och innehåller lika många misslyckanden som succéer.

Någonstans måste man ändå börja. Att testa och försöka och verkligen sätta igång och fortsätta är förstås det absolut viktigaste rådet för att åstadkomma något. Man kan inte heller nog underskatta vikten av kontinuitet i ett skapande. Tio rader per dag blir faktiskt en bok på två år.

Dessutom lyfter vi fram betydelsen av riktning och planering. Man bör inte bara jobba i sin verksamhet, utan också med den. Det handlar om att veta varför man gör saker, och att tacka nej till uppdrag när de inte följer vad man tänkt sig. Det handlar också om att bli bättre på att organisera så att man kan göra det man är bäst på, det vill säga inte bara bli fast i adminstration och kortsiktiga uppdrag som inte leder någonstans.

Vi diskuterar också kring gratisarbete och om vikten av att samarbeta med människor och organisationer.

Vad skulle du vilja se att EU-satsningen kom fram till? Vilken typ att satsningar skulle du vilja se?

Ärligt talat vet jag inte om så mycket behöver styras från EU. Det viktiga är att erkännandet därifrån finns och att de pekar ut några områden. Bland dessa tycker jag det är viktigt att låta kulturen knyta an till andra politikområden i högre grad och att stärka tillgången till finansieringen via olika åtgärder. Det finns också några skattetekniska problem att ta tag i för att harmoniera lagstiftningen mellan länderna.

Först i världen? Nåväl. I alla fall blir Volante, förlagsdelen av mitt företag, först av svenska förlag att nå ut till världen på ett specifikt sätt, nämligen att direktdistribuera e-böcker via Amazon Kindle. Det innebär också att boken blir tillgänglig för iPhone, vissa andra mobiltelefoner och alla datorer.

Boken är ”Creative Business: 10 lessons to help you build a business your way” som jag skrivit ihop med Dominic Power och Margret Sigrun Sigurdardottir. Boken släpps snart i tryckt version, men kan redan idag beställas via Amazon (eller direkt från oss här). Låt mig återkomma till själva texten vid ett annat tillfälle — för en viktig dimension av den här utgivningen handlar om distribution.

Vad vi på Volante nu gör genom att samarbeta med Amazon – och snart Apple – är att applicera teorin om the long tail och försöker samla ihop de nischmarknader som finns i olika länder kring våra och andra experters och forskares specialområden.

Det ska bli oerhört spännande att se hur det går. Den digitala versionen kommer kosta kring 40 kronor och den trycka kring 100 kronor. Vi har även investerat i domännamnet creativebusiness.org (sajten långt ifrån klar).

Varför är Amazon så viktigt? Amazon Kindle står idag för 90 procent av eboksmarknaden och fyra av tio böcker som Amazon säljer är eböcker. Läsplattan Kindle säljs sedan i höstas internationellt, men den är inte nödvändig för att läsa Kindleböcker utan via tilläggsprogram kan böckerna också läsas på datorer och på flera mobiltelefoner. Men vi kompletterar Amazondistributionen genom att också göra boken köpbar i de friare formaten epub och pdf.

Att vi kan vara först — när Kindle nu ändå funnits i flera år — beror på att det var först för någon månad sedan som det blev öppet för icke-amerikanska förlag att ansluta sig.

Jag tror att det här bara är en föraning av hur bokbranschen ritas om. Från att ha varit utpräglad lokal och dominerats av olika förlag på olika hemmamarknader, är det nu möjligt att direkt nå läsare i andra delar av världen. Det engelska språket blir förstås ett krav för att nå många, men inom specialistområden är det ändå engelska som dominerar.

För egen del tycker jag resonemanget i mitt kapitel är viktigt: att man kan inte använda samma modell för alla, men att kreativitetens förutsättningar går att påverka, och frågan är vem som har finansieringsansvar för dessa faktorer (se även här). Hur väl jag för diskussionen vågar jag inte säga. Det blev en omskrivning som skedde under en pressad helg — så jag vet ärligt inte hur den landade. Men ska bli intressant att få synpunkter.

Vad gäller boken i övrigt så har jag fått en pdf-utskrift och det finns mycket bra. Jag gissar på att den blir populär inte minst bland kulturtjänstemän på kommuner och landsting. Från ett förläggarperspektiv tycker jag det är synd att mitt förlag Volante inte ger ut boken.

Men det blir inte bara bok. På måndag förmiddag arrangerar SNS ett seminarium med följande medverkande (jag ska vara moderator):

• Eva Hellstrand, kommunalråd (C) i Åre och ordf. SKL:s kultur – och fritidsberedning
• Åsa Johannisson, konstnärlig ledare Cirkus i Glasriket, regissör, manusförfattare och forskare
• Lisbeth Lindeborg, fil.dr i statsvetenskap och skribent
• Lars Lindkvist, professor, organisation och ledarskap, Linnéuniversitetet Johnny Nilsson, (S), Västra Götalandsregionen och ordf. i Film i Väst
• Sune Nordgren, projektledare för Vandalorum – centrum för Konst och Design

Läs mer och anmäl här.

Det är något speciellt med gamla böcker. Jag håller i en från 1931, men den kom att forma hur hus byggdes och samhället planerades många år därefter.

Boken är “Acceptera” av bland andra Gunnar Asplund. Vad äldre böcker kan göra är att sätta nuet i ett perspektiv — dels vad som vad har förändrats, dels vad som består.

Exempel på det senare är inledningen och frågeställningen: “Individen eller massan”. Jag skrev själv häromveckan att man måste prioritera i politiken. Men de första raderna i boken ger svar på tal:

Det personliga eller det allmängiltiga?
Kvalitet eller kvantitet ?
– en olöslig frågeställning (…)
Problemet heter i vår dagar:
kvantitet och kvalitet, massa och individ.
Det är nödvändigt att söka lösa det även i byggnadskonsten och konstindustrin.

Jag håller inte med om allt i boken, men jag älskar dess uppmaning mot slutet. Hela våren och sommaren kommer handla mycket om framtidens kultur och samhälle och det känns som att ett samlingsnamn för dessa projekt får bli “Acceptera”. För lyssna:

Hur lätt att vara kvick över tidens avarter och på detta sätt undfly de svårigheter som avspeglar sig i dem.
Hur svårt att hålla fast vid fordran på enheten av andlig och materiell kultur. Men hur nödvändigt.
Ur denna nödvändighet framväxer detta moraliska imperativ:

ACCEPTERA
den föreliggande verkligheten — endast därigenom har vi utsikt att behärska den, att rå på den för att förändra den…
Vi kan inte smyga oss ut ur vår egen tid bakåt.
Vi kan inte heller hoppa förbi något som är besvärligt och oklart in i en utopisk framtid.
Vi kan inte annat än att se verkligheten i ögonen och acceptera den för att behärska den.

Benjamin Zander i sitt TED-föredrag Classical music with shining eyes. En liten underbar sak.

Sedan kan ni följa upp med en ny inspelning av J S Bachs ”Matteuspassion” ; högsta betyg i DN idag (på Spotify här).

Mobila program var ett hett ämne – båda i sammanhanget sociala nätverk där artisten kan komma i direktkontakt med sina fans (t.ex. exklusiva videos, chatta, twitter osv.) och applikationer för distribution av musik och video. Vad är nästa steg i utvecklingen, och vad kan man förvänta sig i takt med att fler och fler mobila plattformar får s.k. ”app-stores”, stora virtuella affärer, där man kan ladda ned tusentals program?

Ett annat tema som har varit återkommande de senaste åren är konsertbranschen. Hur kan den nya tekniken förstärka konsertupplevelsen och marknadsföra och producera nya inkomstkällor kring livearrangemang?

Musikvideon håller på att få ett uppsving igen och räknas återigen bli en av de viktigaste marknadsföringsmetoderna de senaste 25 åren. Produktionskostnaderna går ner och dynamiska, sociala, online- och mobila nätverk har tagit över från kabel-tv som plattform. Vilka nya möjligheter innebär marknaden för onlinevideo för musikindustrins framtid?

I takt med att musikspel som Guitar Hero, Singstar och Rock Band blir populära så skapas det en ny koppling mellan spel och musik. Vad är nästa steg? Vad innebär det här för möjligheter för artister och låtskapare att promota och sälja sin musik?

Sociala nätverk är överallt ‒ hur kan musikindustrin tjäna på trafiken och uppmärksamheten som genereras av sociala nätverk? Kan det öka musikförsäljning online eller andra inkomstkällor? Kommer nästa våg av sociala medier innebära nya fördelar för musikindustrin?

Klicka dig vidare för mer information om några utvalda paneler och ämnen…

PANEL 1: THE CONCERT BUSINESS:
How Technology is Changing the Business
While CD sales continue to fall and radio is in the constant state of evolution, the concert business is booming creating new opportunities across the board. In particular, technology is creating new opportunities and experiences for artists, performers, promoters, vendors and fans. From social networks to text messaging to broadband video to online recommendation and billing systems, technology is enhancing the live music experience. This panel will discuss how technologies are being used to better connect with fans and promote, produce and create new revenue opportunities around live events.

PANEL 3: MOBILE APPS: What’s Next?
Music apps for smart phones and social networks are the hot new way for artists to keep fans updated with new information, exclusive videos, chat rooms, and Twitter-style news feeds. This panel will discuss the opportunities around music apps with a focus on how artists and labels and using apps to promote and even distribute music. How is Apple’s App Store evolving? What can we expect with the launch of the RIM/BlackBerry and Android app stores?  What kind of innovation are we seeing with apps in overseas markets? What is the next frontier of mobile apps and the music industry?

PANEL 4B: I Want My Music Videos Anytime, Anywhere, on Any Device!
Music videos, which served as one of the most important promotional and marketing tool during much of the past twenty-five years, are back, but the model is different as production costs have gone down and viral, social, online and mobile networks have replaced cable television as the platforms of choice. This panel will discuss opportunities and business models for the music industry utilizing online video platforms. What impact will a robust market for online video have on the future of the music industry? What types of deals are being done? What is happening with video in the mobile space? How are music videos fitting into the promotional plans in the digital age?

PANEL 5A: Games & Music

The popularity of music-themed games like Guitar Hero and Rock Band has focused attention on the growing relationship between the game and music industries. This panel will explore this relationship further by looking at opportunities for composers and rights holders to sell and promote their music through games as well as the opportunity for new innovative game projects bring together pop culture, music and games. What’s next for the collaboration between the gaming and the music industries? What are the opportunities and challenges for making the most out of the creation of this new phenomenon?

PANEL 6A: Social Networks &  Music
This panel of leading experts will discuss the latest developments in social media with a focus on the relationship between social networks and the music industry. How can the music industry benefit from the traffic and buzz generated by social networks? Can this translate into online music sales or tangible benefits? What’s next in this exciting industry sector? Will the next wave of social media benefit the music industry?

“Kulturlyftet” var ett gemensamt politiskt program från de rödgröna som skapat en grund för en ökad satsning på kulturen i Norge. Viktigast av allt är pengar, konstaterade Giske och den norska kulturbudgeten ökade från drygt 5,1 miljarder till nästan 7,9 miljarder 2006-2010.

Framför allt är det tre lärdomar som Giske poängterar att kulturpolitiker och kulturarbetare kan dra av hans erfarenheter. För det första att vara konkreta i vad som ska genomföras och vad det kostar.

För det andra decentralisera och minska byråkratin så mycket som möjligt. Han exemplifierade med att det för en jazzfestival tidigare fanns 14 olika instanser att söka medel ifrån, pengar som egentligen kom från samma kassa. Detta leder till onödigt mycket administrativt arbete för både kulturarbetarna och de offentliga instanserna. Reformer och sammanslagningar är också lättare att genomföra vid utökningar av medlen än vid neddragningar.

För det tredje, vilket han återkom till flera gånger, är att kulturfolk måste ta för sig mer och inte vara så blygsamma och framförallt sluta prata illa om varandra. Giske gör en jämförelse med utbildningsområdet där olika delar inte motarbetar varandra.

- En mattelärare säger aldrig att vi inte ska satsa på norska och en lärare i norska säger inte att vi inte ska satsa på geografi, säger Trond Griske. Detta är ett symptom på en sjukdom som hänger ihop med de små medlen kulturfolk har att röra sig med där en satsning inom ett område innebär att satsningar på andra områden uteblir.

Giske poängterade även kultursektorns betydelse för ekonomin och sysselsättningen där satsningar behövs. Särskilt framhöll han dataspelsbranschen som större än filmbranschen och det intressanta i att den spänner över så många sektorer.

Uppdatering: Nu kan du ladda ner rapporten (1,3 Mb):
“Allt räknas – om rabatter och erbjudanden till filmproduktion i Europa”

Om man googlar på “sweden film” pekar första länken till Sweden Film Commissions sida. Men där anges det bara att den är stängd – och så har det varit länge. Det är en provokation från delar från branschen, men varken övriga branschen eller politiken har sett behov av en förändring.

I torsdags var det dags för släpp av en rapport som berör detta. Den heter “Allt räknas” och presentationen skedde i Kulturhuset i Stockholm. Jag har varit huvudförfattare med skriv- och researchhjälp från Johan Scheele. Men min presentation var bara en inledning. Därefter berättade Patrick Lamassoure intressant om Film France och en svensk panel diskuterade.

Bakgrunden är att allt fler länder och regioner greppar filmen som ett kraftfullt verktyg för att stimulera sin egen filmbransch genom mer aktivitet, för att marknadsföra sig och locka turister. För att attrahera och behålla filmproduktioner används rabatter och andra incitament, i klartext: pengar.

Å ena sidan framstår Sverige idag som ett undantag utan ett nationellt erbjudande, med konsekvensen att vi får det svårare att hävda oss som internationellt inspelningsland. Utöver de samproduktioner som ändå genomförs, inte minst i samverkan med Film i Väst; det är andra filmer – ofta större, till exempel Bond – som Sverige inte lyckats konkurrera om.

Å andra sidan kan man fråga sig om det är rimligt att skattebetalarna snidvrider konkurrensen över gränserna, som det faktiskt handlar om. Investeringen i de här incitamenten ska dock likställas med att man försöker locka företag eller kongresser till sig – investeringen ska ge mer tillbaka i reda pengar. Stödet ska alltså ses som industriellt och inte kulturellt i första hand, även om förhoppningen är att en bättre och större bransch också leder till bättre filmer.

En möjlighet för Sverige är också att skapa ett erbjudande för att kunna tävla på lika villkor som de flesta andra länder, och om man inte gillar modellen, lobba för att den inte bör användas – åtminstone i Europa.

I den efterföljande debattpanelen satt Bengt Toll, vice vd, Svenska Filminstitutet, Åke Lundström, vd, Filmpool Stockholm-Mälardalen, Anette Mattsson, ordförande, Resursföretagen för film & TV i Sverige och Michael Hjort, regissör, manusförfattare och producent i Tre Vänner; styrelseledamot Paradox (och Emmas kusin). Bengt Toll (närmast i bilden till vänster) att det är branschen och inte Filminstitutet som bör arbeta för rabattsystem. Michael Hjort pekade på att Sverige har goda chanser att vara en viktigare nod i den internationella filmbranschen, och exemplifierade med all talang som Sverige exporterar.

Svenska Dagbladet skrev  – senare även på ledarplats (och här Gudmundson på egen blogg) – och SVT Kulturnyheterna gjorde ett inslag. Se hela klippet på SVT Play. (Ja, det blåste rejält.) Läs även Hynek Pallas närbesläktade inlägg.

“Vi måste erkänna att banker och Almi inte har kunnat de kreativa näringarna. Det har funnits en misstro.”

Nu ska kompetensutvecklingen vara igång enligt Almis kommunikationsdirektör Lars Mårdbrant – en process som främst handlar om att ge handläggarna en djupare branschkunskap.

Man frågan är om det löser hela problemet?

På den kreativa inkubatorn Krenova i Umeå arbetar Lizzie Ragnarsson, tjänstledig från just Almi. Hon håller med om att rådgivningen på Almi i första hand inte är anpassad för kulturnäringarna, men att grundproblemet kanske är en kombination med att flera kreatörer trots fyra till sex år på högskolan inte har verktyg att bli företagare, “det kan handla om marknadsföring, säljteknik, bokföring och presentationsteknik“. Steget från ambitionen att starta företag till Almi – som ska bedöma potentialen i en affärsplan – blir då långt.

Här spelar inkubatorer som Krenova en viktig roll (en satsning på inkubatorer ingår också i handlingsplanen). Där kan kreatörer få ett mer grundläggande och processinriktat stöd. Som Lizzie säger: “Här på Krenova har de tillfälle att diskutera med varandra och med handledare. För handledarna handlar det om att man tillsammans med en kreatör söker rätt väg. Det handlar mycket om att ha tålamod“.

Att Almi skaffar sig branschkunskap som gör att de kan bedöma affärsidéer även inom kultursektorn är det såklart positivt och kan motverka delar av den “misstro” som näringsministern snappat upp. Sedan kanske det är inkubatorer eller andra instanser som ska stödja kreatörerna så att de som kommer till Almi med en affärsplan som gör att de får tillgång till rådgivning och finansiering.

Almis perspektiv sammanfattas ganska bra av Lars Mårdbrandt: “Det gäller samma utgångsläge för entreprenörer inom den här branschen som för alla andra branscher. Man behöver en plan för att affärsidén ska leda till ett företag som kan bli lönsamt.”

Den planen måste kreatörerna själva ta fram.

[Av Johan Scheele]