Det finns alltid för lite pengar. Det gäller inte bara den egna privata ekonomin utan i allra högsta grad inom kultursfären. Även om vi har en stark offentlig kulturfinansiering i Sverige som delas mellan stat, regioner och kommuner så räcker den inte till. Och ser man till kulturbudgetens utveckling de senaste 40 åren kan vi konstatera att den får allt svårare att möta de ökade löne- och prisuppräkningarna. Så därför tittar många på alternativa finansieringskällor.

Förhoppningen finns att det ska bli fler privata finansiärer, företag som med nymornat intresse för kultur ska öppna plånboken och gå in och ”ta sitt ansvar”. Gärna ett Ikea eller Volvo som använder sina vinster från svenskarnas lojala och trogna handlande.

Man kan säga att det är två modeller av privat medfinansiering som det offentliga tittar på: den ena går ut på att privata medel ska vara med och finansiera nya byggnader till exempel en ny opera medan det andra går ut på att skapa fonder för kulturstöd där offentliga medel blandas med privata. Frågan är hur de privata aktörernas intresse ser ut?

På såväl statlig som regional och kommunal nivå har offentliga fonder – Kulturbryggan, Fonden Innovativ Kultur med fler – startats med förhoppning om att skattebetalarnas medel ska matchas med näringslivets. Det är för tidigt att avgöra om initiativen lyckas eller inte men man kan fundera över hur privata finansiärer är intresserade att vara medspelare med det offentliga.

När det gäller nya hus för kultur har vi under de senaste åren sett flera privata initiativ. Främst inom bildkonsten och i Stockholm genom Magasin 3, Bonniers Konsthall och nu senast Sven-Harrys Konstmuseum, men även på andra håll som till exempel Jim Dines Walking to Borås.

I Berlin finns fotografihuset C/O Berlin vilket är ett privat initiativ och som bland annat varit inspirationskällan för Fotografiska i Stockholm. På en studieresa till Berlin och Hamburg träffar jag politiker och tjänstemän och ställer frågan om privat finansiering. Svaren blir tidvis suckar och en bekräftelse på att det är samma resonemang som förs där, samma förhoppningar och samma funderingar om det verkligen finns ett intresse att dela ansvaret.

Det finns helt klart en trend med ökat privat intresse att göra satsningar inom kulturfältet och det är välkommet om man vill ha ett rikt och levande kulturliv. Men trenden är att enskilda aktörer startar egna verksamheter. Och det går att förstå om ett företag eller en enskild person vill göra sin kultursatsning i eget namn. Varför skulle man ge pengarna till någon annan aktör som får ”spela bort dem” efter eget behag?

Det återstår att se hur det går med de offentliga fonderna i Sverige och möjligheterna att ragga privata pengar. Men man ska komma ihåg att fonderna också tjänar ett annat syfte: nämligen att stödja nyskapande kulturprojekt som ett komplement till det ordinarie offentliga kulturstödet. Och vill vi ha mer experimenterade och utmanande konstupplevelser så är det rätt väg att gå.

Bilbao, den gamla hamnstaden i norra Spanien som har genomgått en transformation från industristad till kreativ hotspot, är ett exempel på en sådan kreativ ekologi. Vi hade under vår vistelse förmånen att träffa en rad representanter från såväl staden som regionen, bland annat från Bilbao Metropoli-30, ett public private partnership som arbetar med omdaningen av Bilbao, en process för vilken Guggenheimmuséet fått stå som symbol. Charles Landry är en av de internationella experter som varit involverad i arbetet och beskrivit detta i ett antal rapporter.

South by South West (SXSW) i Austin, Texas, är världens största mediekonferens. Den äger rum i en konferensanläggning som är tre kvarter och fyra våningar stort och på tio hotell runt om i staden.

Här samlas varje år över 15.000 människor som arbetar med media på olika sätt och nivåer. Är det någon man vill träffa så kan man räkna med att den är där, i alla fall om det är en amerikan.

Konferensen har inga särskilda ämnen som de fokuserar på och omfånget är väldigt stort. Men i år kunde man skönja en stark trend bland presentationerna: användandet av spelmekanik i allt som inte är ett spel. Det vill säga spelifiering. Förra året var det ett helt nytt begrepp men i år var det huvudpoängen eller i alla fall en del av många presentationer.

Seth Priestbach från SCVNGR stod för årets inledande keynote och pratade om ett ”game layer on top of the world” och menade att spelifiering kommer ha lika stort inflytande på 10-talet som sociala medier hade på 00-talet.

Några mindre presentationer som stod ut handlade om hur vi snart kommer använda våra mobiltelefoner för att betala i affärer genom att bara hålla den mot kassan.

Mest underhållning för dollarna gav Gary Vaynerchuk (winelibrary.com). Hans keynote-presentation påminde om en hip hop-konsert, med svordomar haglandes i samma takt som välsmidade one liners. Hans budskap handlade precis som hans nya bok om “The thank you economy”. Det går ut på att företag måste bry sig om sin kunder och gärna göra det innan ett köp ägt rum, “people love their parents because they loved them first”.

När de fem dagarna av Interactive- och Filmpaneler är över så tar musik över staden. Under ytterligare fyra dagar spelar över 4.000 musiker på allt som kan liknas vid en scen i allt från gathörn till kyrkor. SXSW rekommenderas varmt för alla som vill ha en inblick i vart mediebranscherna står just nu och skönja framtida trender.

Martin Thörnkvist arbetar som omvärldsbevakare på Media Evolution. För andra året i rad åkte de med en delegation bestående av ett 30-tal medlemsföretag till Austin för SXSW.

Det första inlägget här på bloggen

Nätverkstan arbetar med projekt och erbjuder tjänster inom det kulturella fältet, med huvudfokus på träning och utbildning, bokföring och prenumerationstjänster. Organisationen har i flera år fokuserat på entreprenörskap inom konst och kultur och hur man kan bygga genomförbara och livskraftiga konstorganisationer inom det området. Lotta Lekvall skriver kontinuerligt på bloggen Cultural Entrepreneur och är också vicepresident i det europeiska nätverket ENCATC samt styrelsemedlem i Konstnärsnämnden.

***

Forum för Europas kreativa regioner och städer, Bryssel 20-21 april 2009
Av Lotta Lekvall

När Kina blickar på Europa konstaterar de snabbt att Europa tappar i konkurrens när det gäller industriproduktion och teknisk utveckling. Kina ligger i topp, Indien kommer snabbt efter. Perspektivet illustrerades på tidskriften Economists omslag förra månaden, där Europa visades som en liten ö, knappt synbar, bland jättarna Kina och USA. Europa har kvar sin konstnärlighet och kreativa ekonomi, menar man i artikeln, och där kan man ju hålla på. Men det utgör endast en liten, liten droppe i de stora ekonomiska världshaven.

Regionkommittén, en politisk församling för lokala och regionala myndigheter inom EU, samlade nyligen fler än fyra hundra politiker och tjänstemän för att i två dagar diskutera vikten av kreativitet och innovation för ekonomisk utveckling i Europas städer och regioner.

I publiken satt ett hundratal särskilt inbjudna unga “talanger”, konstnärer, musiker, filmare, arkitekter och designers från runt om Europa och ämnen som diskuterades i och utanför konferensrummet var många. Vad gör städer och regioner kreativa? Hur blir Europa mer kreativt? Hur ser politiker på kreativitet? Hur tar man i Europa vara på nya idéer och experimentlusta? Hur kan gräsrotsinitiativ och aktiviteter bli mer synliga för politikerna? Hur kan Europas utbildningar bli bättre på att ta till vara på barns och ungas nyfikenhet? Hur stödjer man kreativitet i skolan? Hur ska konstnärliga utbildningar förändras? Vad kommer att hända i den finansiella kris vi är inne i?

Många goda exempel lyftes fram. En anda av självsäkerhet blandad med osäkerhet vilade över seminariet. Europa är kreativt, skulle goda exempel visa. Men räcker det att självgott klappa sig för bröstet och konstatera att vi är bra som det är?

Det är riktigt att det inte råder brist på idéer, initiativ, experiment och verksamheter som vågar pröva nytt. Europa är fullt av intressanta och spännande verksamheter som försöker driva ett kontinuerligt och långsiktigt arbete inom konst, kultur och kreativ industri. Men det är småskaligt och sällan glamoröst. Vardagen består av hårt arbete som ställer höga krav på idérikedom, flexibilitet, experimentlusta, risktagande och mod. Detta faller sällan inom politikernas synfält.

Trots detta år dedikerat till innovation och kreativitet, är fortfarande ansökningsförfarandet till den försvinnande lilla pott pengar som är avsatt för konstnärligt och kulturellt arbete så byråkratiskt och krångligt att många faller på målsnöret. De flesta idéer når aldrig fram, skickar inte ens in en ansökan. Var är flexibiliteten? Var finns öppenhet för mångbottnade och utmanande projektidéer? Det finns en stor okunskap om hur kreativ näring fungerar samtidigt som förhoppningar är högt ställda till vad detta fält kan åstadkomma. Och det finns en enorm potential.

Den svåra frågan är: Vilka incitament är det EU ska satsa på för att katalysera den potential som finns inom kreativ näring? I Göteborg har man infört s k “snabb slant”. Personer upp till 25 år kan söka för kulturprojekt, det är inte mycket pengar, men ansökningsförfarandet är förenklat just därför att detta inte ska utgöra ett hinder att söka. Många små och spännande projekt kommer igång. Kanske vore det något för EU?

***

Om seminariet: www.cor.europa.eu/creativityforum

Exempel organisationer som deltog:
Brnopolis, Tjeckien, www.brnopolis.eu
Habiter Autrement, Frankrike: http://www.habiter-autrement.org/
Ruhr 2010 City of Creativity Essen, Tyskland, http://www2.ruhr2010.de/en/organisation/ruhr2010-gmbh/team.html
Region of Pays de la Loire, Frankrike, http://www.paysdelaloire.fr/

Exempel studiebesök runt Bryssel:
Atelier de Recherche et d’Action Urbaines, www.arau.org
Imec, www2.imec.be/imec_com/imec_com_homepage.php
Center for Ditigal cultures and Technology, www.imal.org
Les Halles des Tanneurs, http://www.hallesdestanneurs.be/