Essä 10 June 2009 av red
festivaler, live, musikbranschen, turism
Det blir en svensk festivalsommar med tuffare konkurrens än någonsin: samtidigt som festivalerna blir allt fler och bättre, kommer många megaartister till Sverige för att fylla arenor i storstäderna. Ofta flera dagar i rad som Bruce Springsteens tre konserter på Stockholm stadion förra veckan.
De största rockfestivalerna och arenakonserterna förväntas dra över en halv miljon människor. Lyckas det kommer biljettintäkter och turismekonomisk effekt att landa på ca 1,4 miljarder kronor. (Då har vi bara räknat på tio av de största festivalerna* och de största arenakonserterna*.)
En fråga kvarstår dock: finns det verkligen publik till sommarens alla musikevenemang? Ska tio av de största rockfestivalerna sälja slut så är det 225.000 personer som ska köpa festivalbiljetter till ett snittpris på 1.363 kronor. Det innebär biljettintäkter på 307 miljoner kronor.
För att leka med ett räkneexempel: om vi generaliserar är festivalpubliken i kategorin 18-35 år – genomsnittsåldern hos konsertpubliken har dock ökat, men för att kunna räkna avgränsar vi så – vilket innebär att en av tio ska köpa en festivalbiljett (hänsyn ej tagen till den lilla gruppen som är på flera festivaler).
Dessutom finns ytterligare ett 50-tal mindre festivaler och stadsfester runt om i landet, som också vill ha en publik.
Gör man ett överslag på de stora arenakonserter i sommar* så handlar det om ytterligare ungefär 350.000 biljetter. Det ger ungefärliga biljettintäkter på 263 miljoner om man räknar på ett uppskattat snittpris på 750* kronor per biljett.
Motor i besöksnäring
Men det intressanta är inte bara det stora utbudet och den mängd publik som förväntas se på livemusik i sommar. Festivalerna är också motor i en besöksnäring som genererar mycket pengar till städer och regioner.
På Turismens utredningsinstitut i Göteborg har man räknat på vad arenakonserter och festivaler har för turistekonomisk effekt – då man även räknar boende och annan konsumtion som sker på platsen. Vid Robbie Williams två konserter på Ullevi i Göteborg 2006 var den genomsnittliga konsumtionen per person och dygn 1.386 kronor (totalt ca 236 miljoner i turistekonomi), och på rockfestivalen Way Our West 2008 var motsvarande siffra 1.600 kronor (totalt 69 miljoner i turistekonomi).
Om vi även utgår från andra studier av konserter och festivaler kan vi räkna fram ett ungerfärligt genomsnitt för arenakonserter i storstäder på 1.000 spenderade kronor per dygn och för festivaler 700 kronor per dygn, utöver biljettkostnaden. Något mer på festivaler i storstäder och mindre på campingfestivaler.
De tio festivaler som vi räknat på förväntar sig sammanlagt 225.000 besökare som gör av med 700 kronor per dygn i snitt. Alla är dock inte på plats alla dagar, så av sammanlagt 34 festivaldagar avrundar vi nedåt till 27 dagar (80%). Med det överslaget handlar det alltså om ca 430 miljoner i turistekonomisk effekt.
För arenakonserterna handlar det om 1.000 kronor per person på 350.000 besökare, det vill säga 350 miljoner kronor.
En miljardekonomi
Tillsammans alltså nästan 800 miljoner kronor. Lägger man till biljettintäkter handlar det om sammanlagt 1,4 miljarder kronor – och då har vi som sagt inte räknat med alla andra festivaler, teaterföreställningar eller konserter. Totalt arrangeras nästan tusen “festivaldagar” i Sverige från maj till och med augusti. En uppskattning ger att festival- och konsertsommaren omsätter 4-6 miljarder kronor i biljettintäkter och turistkonsumtion. (Jämför med att det såldes böcker för 7 miljarder kronor under hela förra året i Sverige.)
Samtidigt tar de här beräkningarna bara med biljettköparna i beräkningen. En festival drar ytterligare besökare som volontärer, artister, journalister och försäljare. Personer som inte köper biljett, men som konsumerar på plats. Dessutom är fördelningen mellan endagsbiljetter och för alla biljetter olika på olika platser. Vi har inte heller hänsyn till alla kopplingar till underleverantörer för både scenproduktion och marknadsföring.
Det är hur som helst tydligt att livemusik – liksom scenkonsten i olika former – bidrar till stora intäkter; inte bara till det som kretsar kring scenerna men också till många andra aktörer. Det är ändå fel att säga att livescenen blomstrar. Pressen på arrangörerna är stenhård, med hög risk och i många fall oförskämda krav på förskott. Om enbart företagsekonomiska kalkyler skulle få råda skulle vi se långt färre konserter och festivaler.
För oss som publik liksom för alla företag och kommuner som tjänar på besökstillströmningen kan vi bara vara tacksamma för att alla de här konserterna genomförs. Det handlar inte bara om värdet i ekonomiska termer, utan dessutom det kanske viktigaste – värdet av det som förmedlas från scenerna.
Studien är gjord av Tobias Nielsén och Johan Scheele. [Skydd enligt CreativeCommons.]
* Sweden Rock, Hultsfred, Sonisphere, Siesta, Where The Action Is, Way Out West, Stockholm Jazz, Peace & Love, Arvika, Storsjöyran.
* Ullevi: Madonna x 2, U2, AC/DC; Stadion: Bruce Springsteen x 3, Coldplay; Globen: Britney x 2
* Madonnabiljetterna ligger mellan 700 och 1200 kronor, AC/DC mellan 500 och 750.
Läs mer
Essä 17 March 2009 av Tobias
kulturhus, regional utveckling, samarbeten, SKL
FÖRST VINNER ELLER RESTEN HINNER!
Om drivkrafter, långsiktighet och samverkan
Av Tobias Nielsén
-
Byggboom råder i Sverige inom kultur och fritid. Ett stort antal arenor liksom kultur-, konsert- och kongresshus har byggts i Sverige under den senaste tioårsperioden. Dessutom planeras ytterligare.
Många byggnader byggs med hjälp av samverkan mellan offentligt och privat eller ideellt. Allt för konstens skull? Aldrig enbart för konstens skull. Den här texten börjar med att analysera argumenten bakom satsningarna och ställer sedan några viktiga frågor: Finns det utrymme för alla hus? Hur ser långsiktigheten ut?
Detta är ett kapitel ur skriften “Nya rum i samverkan”, utgiven av Sveriges kommuner och landsting i mars 2009. Klicka här för att beställa eller ladda ner boken och läsa mer.
Byggnader kan verka så självklara när de väl står på plats. I dag står Kalmar konstmuseum stolt och upprätt i Stadsparken, med utsikt mot Öland och bredvid slottet som under lång tid var en Sveriges viktigaste försvarsanläggningar.
Men just byggnader är sällan självklara när de planeras. (more…)
Läs mer
Essä, Inblick 13 February 2009 av red
kulturpolitik, Kulturutredningen
Så samlar vi upp några pressröster om kulturutredningen.
Övergripande:
DN: “Storstädning i Kulturen” , “Kulturutredningen bit för bit”
SVD: “Kritik mot allt för snabb förändring”, “De nya kulturmålen – jämför med de gamla”
GP: “Fler utredningar väntar kulturen”
Expressen: “Kort sagt ett antiklimax”
Dagens samhälle: “Mer makt över kulturen för landstingen”
Helagotland.se: “Kulturen på Gotland på större eget ansvar”, “Utredningen utmanar politikerna”
Kommentarer och debatt:
SR Kultyrnytts Göran Sommardal: “Utövare och publik alltför osynliga i byråkratisk utredning”.
DN:s kulturchef Maria Schottenius: “Alla vill vara där kulturen är”
SVD:s Sanna Rayman skriver på ledarplats: “Nu får kulturen vad den förtjänar”
På Newsmill skriver skuggutredningens Stina Oscarsson: “Kulturutredningen vill begränsa den konstnärliga friheten”
Aftonbladets biträdande kulturchef Åsa Linderborg: “Ett skott i hjärtat” och Martin Ågaard på samma tidning ser det som “Högerpolitik – med bolsjevikist twist“. Aftonbladet låter också Henrik Lange sammanfatta utredningen i fyra serierutor, för dig som har “skitbråttom“.På Expressen känner Natalia Kazmierska en stor tomhet när det pratas portföljer med “Mappen i hand“.
I SvD menar Mats Johansson (m) att “utredningen är en utgångspunkt inte en slutprodukt”, medan Magnus Eriksson tycker “att utredningen är ett illa tänkt och illa skrivet hastverk” och kulturchefer på regionala instututioner “oroar sig över portföljmodellen”.
I DN skriver Ulrika Kärnborg att “utredningen är en farlig, byråkratiskt klåfingrighet”, medan Författarfonden “krig mot kulturutredningen”, åsikt som också förs fram av René Vázquez Díaz från författarfonden i Sydsvenskan hon undrar om det är en “kulturutredning eller kulturkannibalism”.
I GP synar Gabriel Byström “Jakten på en ny kulturpolitik” och i Sydsvenskan ser Sven Nilsson ser en “kulturutredning som vill ändra på allt utan att göra något”.
I Borås Tidning menar Karl-Petter Thorwaldsson, ordförande i ABF, att “kulturutredningen blev ett stort jasså!”. Högskolan i Borås, en av remissinstanserna till utredning, är skarpa i sin kritik. Ander Frenander docent vid centrum för kulturpolitiks forskning menar att det saknas en röd tråd och “ser inga samband mellan grundanalysen och förslagen“.
I Norran menar Margareta Israelsson (S), talesperson för kulturfrågor och Tomas Wennström (S), ordförande kulturnämnden, Ume, att kulturutredningen är ett beställningsverk.
På SVT kulturnyheterna kan du se intervjuer med kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth, Kulturutredningens ordförande Eva Swartz Grimaldi och Kulturrådets ordförande Kerstin Brunnberg här. Enligt kultutministern verkar det heller inte som om supermyndigheterna blir av i ett första skede.
Korta och spontana kommentarer från Kultursverige kring släppet av utredningen hittar du i morgontidningarnas enkäter här och här.
Läs mer
Essä 16 January 2009 av Tobias
entreprenörskap, företagande, musikbranschen
Ta cd-n dit man kommer
Expressen kultur 2002-07-13
o En redan knäpp bransch har blivit galen på riktigt. Allt fler artister vänder skivindustrin ryggen.
o Tobias Nielsén skriver om en engelsk förebild i gör-det-själv-branschen.
När den engelska radio-DJ:en fick ett önskemål att spela en låt av
det gamla rockbandet Marillion, frågade han:
- Är inte de döda?
Bara några timmar senare kraschade DJ:ens dator. Han hade fått mejl
från Marillionfans världen över.
Inte hundra mejl, inte tusen mejl, utan tiotusentals.
Historien berättas i Michael Lewis Next – The Future Just Happened (2001) som ett exempel på hur makten förflyttas: “från pyramider till pannkakor”, från insidan till utsidan, från Det Stora Bolaget till Kreatören.
Den engelska musikduon Exile Inside står för ett nytt och lite annorlunda exempel: ett nystartat band som själva skapar förutsättningarna.
De har skaffat sig fullständig kontroll över sina verk. Inget skivbolag står i vägen, de styr själva, de äger allt material själva.
Med Internet som främsta hjälpmedel samlade Jake Shillingford, ena delen av duon, ihop investerare som nu har möjliggjort skivinspelning och viss promotion. Han berättar via telefon från London. På kvällen är det dags för första stora spelningen. Albumet släpps i augusti, men den tongivande musiktidningen New Musical Express har redan skrivit om projektet.
Det är en återkomst. Jake var frontperson i bandet My Life Story som hade några hits i slutet av 90-talet och brukade snurra på ZTV och MTV. Efter brytningen i december 2000 åkte han till New York för en paus och började fila på nästa projekt, som blev Exile Inside. Då hade han tre skivbolagssamarbeten bakom sig och var missnöjd med att det inte längre gick att få tag på hans tidigare bands skivor. Han kunde inte heller påverka detta.
Han gick en kurs i webdesign. Han samlade ihop en lista med mejladresser, till vänner och till gamla fans. Sedan mejlade han och frågade om de skulle kunna tänka sig att investera 500 pund och vad de i så fall skulle vilja ha tillbaka.
- Jag fick idén när en vän gillade mina nya låtar och frågade om jag ville låna 500 pund för att kunna spela in en demo, säger Jake.
Han räknade ut hur mycket han skulle behöva och höll fast vid summan 500 pund – en hel del pengar, men ingen förmögenhet. 28 investerare skulle krävas. Han tyckte det lät realistiskt.
Numera är basen en webbplats (http://www.exileinside.com) där smakprov kan laddas ner och skivor köpas. Antag att försäljningspriset är 13 pund. Vid försäljning via hemsidan tjänar bandet då 11 pund, efter att en del har gått bort för att betala för porto och företaget som hanterar betalningen. I de fall Exile Inside har avtal med en distributör är andelen 5 pund. Det ska jämföras med den normala royaltyn 1,50 pund.
Målet är att snarast betala tillbaka investerarna, som också får ett tack för hjälpen genom till exempel bonusmaterial och gratis inträde till alla konserter.
Fansen/investerarna är också mer inblandade i projektet än att bara ha skickat in pengar på ett bankkonto.
- Vi har skapat en krets som vi kan ha kontakt med och som diskuterar med varandra. De har fått vara med och sätta låtordningen på albumet. Till en av konserterna frågade vi om någon ville hjälpa till med att köra utrustning. Flera svar kom. Så får de också några rock”n”roll-historier på köpet, haha.
Men att sköta hela projektet stjäl tid från det konstnärliga arbetet. Jake Shillingford säger:
- Först när skivan var inspelad startade vi för fullt med att sy ihop allt. Då hade vi något som vi trodde på och då kändes det inte så svårt att för sex-sju månader skifta till vänster hjärnhalva-läge. Det är inte heller så stor skillnad jämfört med tidigare. Med ett skivbolag blir det oftast en lång period med promotion efter inspelning.
En begränsning ligger också i de mindre marknadsföringsmusklerna.
- Man måste inse att så här blir man ingen superstjärna. Men jag kan livnära mig på det jag älskar, vilket inte är självklart. Jag har flera vänner med större hitlåtar än jag som ändå inte kan leva på sin musik.
Men exemplet handlar inte bara om musik. Litteratur skulle fungera lika bra, eller bättre, eftersom själva det konstnärliga arbetet brukar vara billigare – mindre utrustning behöver köpas/hyras. Några Internetexperiment finns, till exempel släppte Stephen King en novell på nätet, men då krävdes det att man skrev ut texten själv.
- För mig handlar det om att komma tillbaka till punkrötterna, säger Jake Shillingford.
-Lär dig tre ackord. Sedan är det bara att gå ut och spela. Gör det själv. Det räcker.
TOBIAS NIELSÉN
FAKTARUTA: Engagemang skapar lojalitet
Ett sådant engagemang som fansen/investerarna har för duon Exile Inside ökar chansen för fortsatt lojalitet och benägenhet att berätta för andra om bandet. Konsumentmarknadsföringsteori ger tre förklaringar:
För det första är det känt att investeringar – i form av tid, ansträngning, kunskap, pengar – motiverar. Man vill ha något för sin insats och följer upp hur det går. För det andra är det mycket motiverande att kunna påverka resultatet. För det tredje tillfredsställs det fundemantala behovet av att ha relationer till andra människor, att känna gemenskap.
Läs mer
Vill du börja prenumerera på 
