Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
8 november 2013 under Noterat | kommentera

Rapportering från European Culture Forum

red red

I veckan ägde konferensen European Culture Forum rum i Bryssel. Vi kunde inte vara på plats men har följt twitterrapporteringen från konferensen, och kan rapportera några intressanta punkter vi lyckades snappa upp. Om du var på plats får du gärna berätta om dina intryck i kommentarsfältet.

I sitt anförande till konferensen underströk Manuel Barroso, Europakommissionens ordförande, kulturens egenvärde och dess ekonomiska betydelse. Angående budgetförhandlingarna för Kreativa Europa sa Barroso att: ”Indeed spending on culture is not a luxury but a sound investment and not only for the distant future. Culture is not a ‘nice to have’, but a ‘need to have’”.  Och att: “We believe it is not smart to cut in culture, to cut in science, to cut in research, to cut in what can be the sources of growth in the future, of job creation for our young people”.

Androulla Vassiliou, kulturansvarige vid kommissionen, uppmanade bland annat medlemsstaterna att använda strukturfonderna för att främja kultur i regionerna och städerna.

Nedan följer några ytterligare punkter vi fångat upp från diskussionerna.

Kreativa Europa

Den 19 november klubbas budgeten för det nya kulturprogrammet Kreativa Europa i parlamentet. Storleken på budgeten ser ut att bli 1,5 miljarder euro. En ökning med nio procent enligt nuvarande program. Under året har förhandlingarna varit hårda då..

Fördelningen ser ut att blir 31 procent för kultur, 56 procent till media och 13 procent till tvärsektoriell del. Det är den senare delen som är den större nyheten i hela programmen.

Även Horisont 2020 som är EU:s nya program för forskning och innovation, här finns en sammanfattning av det som berör kulturområdet. EU kommer släppa mer information om Horisont 2020 i början av december. Läs även mer om Horisont 2020 hos Vinnova.

Minskat kulturellt deltagande under krisen

En ny ”Eurobarometer” med särskilt fokus på kulturell tillgänglighet och deltagande visar att deltagandet har minskat sedan den undersökning som gjordes 2007.  Enbart 38 procent svarade att de aktivt deltagit i en kulturell aktivitet som att sjunga, dansa eller fotografera under det senaste året. När det gäller ”passivt” kulturellt deltagande svarar 18 procent att deras engagemang är högt eller mycket högt. 2007 var motsvarande siffra 21 procent. Minskningen har skett över alla kulturområden utom för biobesök.

Resultaten skiljer sig dock åt mellan länderna inom EU. Sverige ligger långt högre än EU-genomsnittet och här har deltagandet ökat i samtliga kategorier sedan 2007.

Läs mer om undersökningen.

@diversity Awards

Under konferensen presenterades vinnarna i @diversity Awards. En projekt och tävling som går ut på att hitta nya lösningar för innovation inom kulturområdet och för kulturens distribution. Läs mer om vinnarna.

Kommentera
29 oktober 2013 under Noterat | kommentera

Kulturturism i Sverige

red red

Texten nedan är ett utdrag ur Volante Research rapport ”Kulturella fyrtorn?” som togs fram på uppdrag av Skåne Nordväst. Rapporten utvecklar en modell för att analysera och utvärdera potentialen hos olika kulturverksamheter att locka besökare.

***

Vill man förstå kulturverksamheters samhällsekonomiska betydelse är det viktigt att se dem i ett system snarare än som enskilda verksamheter. Många kulturverksamheter behöver offentlig finansiering i någon utsträckning. Att biljettintäkterna för exempelvis ett konstmuseum inte är tillräckliga för att det ska bära sig själv innebär inte att museet inte bidrar med värden till en stad eller region.

En viktig del i ett systemtänkande är att erkänna ekonomiska värden som skapas då en kulturverksamhet lockar till sig besökare utifrån, det vill säga turister, eller bidrar till ökad livskvalitet för befintliga invånare.

När väl en besökare har kommit till en plats spenderar den pengar även på sådant som inte har direkt koppling till kulturverksamheten som fick den att åka till platsen från första början. Besökaren behöver också äta och eventuellt sova över. Dessutom är det vanligt att turister passar på att shoppa när de är på resa. Denna typ av konsumtion skulle alltså inte ske där om det inte vore för kulturverksamheten som fick dem att besöka platsen från början. Denna typ av resonemang kallas för den turistekonomiska effekten av en kulturverksamhet.

Forskning visar också kulturturister spenderar mer pengar än den genomsnittlige turisten. En förklaring till detta är bland annat att kulturturister tenderar att vara något äldre och därmed tjäna mer än andra turister. Vilket gör att de har mer pengar att röra sig med. Dessutom tenderar de att stanna längre vid sitt besök.[1]

Att kulturverksamheter har en stor dragningskraft för att locka besökare visar bland annat statistik från Tillväxtverkets besöksmålsdatabas, där över 3 000 svenska besöksmål och deras 140 miljoner besök finns registrerade. I en rapport framgår att besöksmålskategorierna museer, konst och kulturminnen lockar 28 procent av alla besök. Dessutom kan cirka hälften av besöken i kategorin evenemang knytas till kulturhändelser vilket innebär ytterligare 6 procent. Slutligen kan även en del besök i kategorin fasta scener & arenor läggas till, cirka 2 procent.

Totalt innebär det att för ungefär 36 procent av alla besök som finns registrerade i besöksmålsdatabasen är det kultur som lockar. Den summan kan jämföras med kategorin natur, 7 procent, eller kategorin aktiviteter, 17 procent.[2] Summan för kulturbesök är dessutom lågt räknad då besök till exempelvis nöjesparker inte är inräknade vilka ofta har konserter på programmet.[3]

 


[1] American for the arts (2007), Arts and economic prosperity: The economic impact of nonprofit arts and cultural organizations and their audiences, III. Ekos Consulting (2007), Understanding the impact of cultural tourism in Cornwall, The Cornwall Arts

[2] Kategorin aktiviteter är bred och kan innehålla aktiviteter med kulturkoppling, dock enbart marginellt. Kategorin utgörs till 80 procent av bad, liftanläggning och golf. Och resterande aktiviteter utgörs framför allt av aktiviter som ridning, fiske, flottfärder och hus som Tom Tits och Universum.

[3] Tillväxtverket (2011), Besöksmål i Sverige – analys av attraktivitet och regional utveckling under åren 1998 till 2008, Rapport 0078.

Kommentera
23 oktober 2013 under Samtal | 1 kommentar

Samhället behöver fler engagerade medborgare

red red

perg

Per Grankvist är hållbarhetsexpert, journalist, författare och föreläsare. I sitt berättande fokuserar han på hur hållbarhetsfrågor och engagemang förändrar det sätt som näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle fungerar och samarbetar. Per är också vice ordförande i organisationen Fairtrade Sverige. Nyligen utkom han med boken ”Engagemang – Batman, Putnam och jag”  (finns att köpa här) där han beskriver engagemangets historia och framtid med inspiration från bland annat psykologi och statsvetenskap.

Många diskussioner inom kulturen – och kulturpolitiken – handlar om att väcka engagemang för konst och kultur. Vilka råd kan du ge till en kulturinstitution som vill öka besökarnas engagemang för verksamheten?
Mitt svar är enkelt: genom att göra det möjligt för fler att engagera sig. Det är genom att visa att det inte bara är möjligt utan också finns flera olika sätt att engagera sig på som man kan attrahera de som är intresserade.

Jag skulle välkomna volontärer som var med om rivningen av Klarakvarteren som berättare för att komplettera en utställning om den tiden, eller varför inte en kunnig volontär som vill leda en diskussionsgrupp om likheter mellan svensk och irakisk kultur på Etnografiska museet, eller vad nu de engagerade själva kan ha för idéer om hur de vill bidra till att väcka vidare engagemang för konst och kultur. Däremot är det naturligtvis viktigt att understryka att jag tycker att frivilliga ska ses som komplement, inte en ersättning, till den befintliga personalens kunnande och ansvarsområden.

Varför har du skrivit en bok om engagemang?
Liksom så många andra fascinerades jag av Barack Obamas första presidentkampanj och hans förmåga att engagera grupper som tidigare inte varit politiskt aktiva. Dessutom på sätt som man inte engagerat människor tidigare. Mycket av det jag tidigare läst om engagemang handlade alltid om medlemmar som hjälper till och det här verkade vara något annat så av ren nyfikenhet gick jag med som frivillig i kampanjen 2008.

Några av mina slutsatser därifrån blev fröet till den bok jag arbetat med sedan dess. Och ju mer jag efterforskat, desto bredare har ämnet blivit och det har gått upp för mig hur viktigt engagemang är på alla områden där man vill åstadkomma en förändring. Samtidigt finns det en massa ny forskning som visar att engagemang inte bara bidrar till en vital demokrati men också bidrar till ökat välbefinnande, både fysiskt och psykiskt, hos de som är engagerade.

Är vi mindre engagerade i samhällsfrågor idag än för några decennier sedan?
Nej, det finns inget som tyder på det. Däremot har antalet medlemmar i fackförbund, kyrkor och föreningar minskat och det finns de, däribland statsvetarprofessorn Robert Putnam, som tolkat detta som ett tecken på att engagemanget minskat. Men det är snarare ett tecken på att engagemanget idag kan kanaliseras på så många andra sätt än genom medlemskap i föreningar eller facket, exempelvis via företag eller Facebook. Engagemanget ligger fortfarande på samma höga nivå som för tio år sedan – knappt halva befolkningen är engagerad i olika ideella uppdrag.

Du är kritisk mot att många organisationer hakar upp sig på att värva medlemmar. Vad borde de göra istället för att öka engagemanget för sin sak?
Jag menar att de borde välkomna allt engagemang oavsett i vilken form detta tar sig uttryck; genom tid, pengar, kunskap eller medlemsavgifter snarare än att ensidigt fokusera på ett av dessa kriterier, bara för att det var viktigt på 1960- och 1970-talet.

Genom att utgå från individernas personliga drivkrafter, snarare än vad som är enklast att administrera ur organisationens perspektiv, kan man få fler att arbeta för sin sak och med en högre grad av engagemang. Ett exempel är Miljöpartiet som inlett valåret med en sajt där de lägger upp olika typer av volontäruppdrag som vemsomhelst kan utföra – utan krav på medlemskap i partiet. Samhället behöver inte fler medlemmar, men fler medborgare som vill engagera sig.

Kommentera
24 september 2013 under Samtal | 4 kommentarer

Ett alibi hjälper människor att mötas

red red

Johanna Koljonen är en sann mångsysslare och känd som journalist, författare, programledare i tv och radio, vinnare av ”På spåret” med mer. Mindre känt är kanske hennes intresse för upplevelsedesign och i slutet av oktober är hon moderator för konferensen ”Alibis for interaction” som handlar om just detta.

Vad innebär upplevelsedesign?
Oavsett om du skapar en mässmonter eller jobbar med destinationer eller bygger en social interaktion kring ett tv-program är målet idag att förvandla den passiva konsumenten till deltagare eller till och med medskapare av sin egen upplevelse.

Upplevelsedesign är egentligen det samma som interaktionsdesign, fast frikopplat från kravet att interaktionen måste ske mellan en människa och en digital skärm. Det är att designa situationer, tjänster, kulturupplevelser eller processer för människor som har fysiska kroppar och sociala sammanhang. I stället för ett interface pratar man om ”designable surfaces”, om allt det du kan kontrollera i situationen för att skapa ramar och möjliga beteenden.

Det kan involvera att designa fysiska rum för alla sinnen, att jobba med stämningar, ofta med narrativa strukturer, att hacka folks förväntningar. Och väldigt ofta deras sociala roller och rädslor. Folk vill ha starka upplevelser och kulturen går generellt mot ett större deltagande men individuellt är de flesta av oss obekväma i nya situationer. Det kan man jobba runt.

Varför är det viktigt med en ursäkt (alibi) för att skapa interaktion mellan människor?
Ett alibi är det som ger dig tillåtelse att bete dig på ett sätt som avviker från din vardag. Möhippor och svensexor måste ha de där tiarorna med flor, män i dåligt smink och för små kvinnokläder, skyltar om att de säljer kyssar eller vad det nu kan vara – annars skulle deltagarna bara uppfattas som störiga, gränslösa fyllon. Det är förstås vad de är, men i vår kultur får du vissa friheter om du ser ut att vara på möhippa. Deltagarna är inte ens maskerade, det är bara en visuell signal som hjälper den vidare sociala miljön att tolka beteendet ”rätt”.

Vi använder alibin på mycket mer subtila sätt i vardagliga sociala situationer och det här är något man kan jobba med medvetet när man skapar möten, också i bokstavlig mening på jobbet. Men när man börjar tänka i de här termerna är det lättast att börja med väldigt tydliga exempel. Att analysera en maskerad, eller till exempel ett fetishparty, och säga, okej, det här är inte konstiga människor, det här är ett fysiskt rum med vissa sociala regler som etableras och uttrycks på vissa specifika sätt, som TILLÅTER vanliga människor ovanliga beteenden. Och de mekanismerna går att programmera om och ladda med helt andra betydelser, i helt andra sociala miljöer.

Ett enkelt exempel – jag drev klubb tillsammans med Kalle Josephson på TV-serietema där deltagarna uppmanades klä ut sig till sina favoritkaraktärer. Vi hade en enorm åldersspridning bland besökarna och lyckades skapa en miljö där främmande människor kände sig inbjudna och trygga att prata med varandra. I Stockholm! Det gemensamma intresset, utklädnaderna och scenografin skapade starka alibin och konkreta samtalsämnen att mötas kring. I Malmö finns idag en ännu mycket större vintageklubb som heter Carnevalesque som jobbar med liknande metoder och samma häpnadsväckande resultat.

Men behöver vi öka deltagandet i alla situationer?
Jag som är ganska finsk tycker vi helst ska ha mindre deltagande överallt. Jag tycker i grunden det är skitjobbigt att prata med främlingar och inget i hela världen skrämmer mig så som kontaktimpro. Men jag älskar också många olika former av deltagarkultur, så jag intresserar mig mycket för hur man skapar lust och möjligheter att delta – i lämpliga doser.

I många verksamheter finns dessutom just nu en vilja från ledningen och ibland konkreta beställningar att öka deltagandet. Teatern bryter inte bara ner fjärde väggen, man vill dessutom ofta fysiskt öppna lokalerna för det bredare samhället. Lokal demokrati och ett ökat deltagande i besluts- och brukarprocesser efterlyses i stor utsträckning i kommunerna.

I min bransch i media vill man hemskt gärna att läsarna bidrar till tidningen och att alla som sitter med mobilen vid teven ska prata med varandra under mediehusets eget paraply. I många av de här organisationerna sitter eldsjälar som är tokduktiga på samma saker men aldrig delar erfarenheter eftersom de jobbar i olika branscher. I andra organisationer drabbas man av panik och öppnar ett twitterkonto och hoppas på det bästa. Där behövs de andras kunskap.

Du är annars känd som kulturjournalist och som författare, från litteraturutredningen och från olika tv-program. Vad är anledningen till ditt intresse för upplevelsedesign?
Det är här hela mitt yrkesliv konvergerar. Jag har ju också en i offentligheten mindre känd – men till inflytandet ganska mycket viktigare – bakgrund som teoretiker och kritiker på lajvrollspelsområdet. Jag har hållit på med speldesign, sociala roller och design för det fysiska rummet i tjugo år. Jag har varit på internet nästan lika länge och förstås jobbat konkret med event under hela mitt arbetsliv bland annat som moderator. När transmedia hände blev jag så oerhört glad för äntligen var det legitimt att vilja jobba med berättelser på olika plattformar samtidigt. Men jag är lika intresserad av affärsmodellerna, service design och enterprise design inom kultur- och upplevelseområdet.

Tycker du att kulturverksamheter kan lära sig mer om hur de designar upplevelser?
Innan vi började prata om kulturella och kreativa näringar hette det upplevelseindustrin och jag håller med om att det blev en väldigt luddig term som tjänade på att breddas till ”kulturella och kreativa näringar”. Men i den här nya terminologin har fokus på upplevelser som ett hantverk, som en konst, nästan helt försvunnit. Besöksnäringens och eventbranchens utmaningar betraktas främst som strukturella – jämfört med till exempel it- och spelindustrierna där det är en självklarhet att vi måste ha spjutspetskompetenser och högkvalificerad personal för att tävla på en internationell nivå. Det finns ett brinnande behov för kompetensutveckling här.

Men för ganska många verksamheter behöver upplevelsedesign ärligt talat börja på en helt basal nivå. Jag vill gärna dricka ett glas vin till livemusik i en biograffoajé, men det är ännu viktigare för mig att jag inte fryser i salongen, att jag inte behöver köa en halvtimme i biljettluckan och igen till toaletten, att jag kan hänga av mig mina ytterkläder om jag förväntas mingla, att jag kan höra vad som sägs. Jobbiga kulturupplevelser ska helst vara jobbiga avsiktligt, för att det stöder innehållets budskap.

Vad ser du själv särskilt fram emot vid konferensen?
Att se vad som händer när vi samlar alla de här deltagarna och talarna och skapar förutsättningar för verkliga möten. Det kommer att bli fantastiskt.

Och i talarprogrammet ser jag kanske mest fram emot danska kändiskockarna I’m a KOMBO som driver den legendariska pop-up-restaurangen The Social Act. De ska berätta om matupplevelser – sin filosofi och praktik – och det blir smakprov.

Kommentera
13 september 2013 under Samtal | 1 kommentar

Sponsring är inte ett storstadsfenomen

red red

Anne-Britt Gran är professor vid Institutetet för kommunikajson, kultur og språk vid Handelshøyskolen BI i Oslo. I sin forskning har hon bland annat intresserat sig för sponsring inom kulturområdet.

Norge får nu en ny regering efter valet. Hur kommer det påverka, tror du, kulturpolitiken och satsningar på kulturella näringar?
Representanter for den blå regjering har allerede varslet at den vedtatte Bokloven (sikrer fastpris) legges på is, at den frivillige kulturen, kulturskoler og bibliotek vil satses på, og at man ønsker en større desentralisering av kulturbevilgningene.

Hvorvidt det blir mer fokus på verdiskapningen i kulturnæringene og en kommersialisering av kulturlivet gjenstår å se. Partiene Høyre og Fremskrittspartiet ligger meget langt fra hverandre når det gjelder spørsmålet om kulturell dannelse.

Forøvrig forventer  jeg ikke akkurat økning i kulturbudsjettene framover. Den rødgrønne regjeringens mål om at 1 prosent av statsbudsjettet skal gå til kultur (Kulturløftet) vil ikke bli opprettholdt, noe som i praksis vil bety mindre penger til kulturlivet framover. Det vil også bli en forskjell i den kulturpolitiske diskursen; den har jo i 8 år nå vært preget av at kulturpolitikken har vært et satsingsområde. Jeg sendte ut en twitter-melding dagen etter valget som oppsummerer mitt syn på den kulturpolitiske situasjonen: ”Nå ligger den kulturpolitiske gullalder i norsk historie bak oss.”

Senaste ”Kulturløftet” presenterades för en månad sedan. Då sa Jens Stoltenberg att ”Stortingsvalget blir et valg om kultur”. Blev det så?
Nei det blir aldri så, men det er mulig at kulturpolitikken fikk litt større plass enn ved tidligere valg.

Vilka skulle du säga är de största skillnaderna mellan norsk och svensk kulturpolitik?
Den største skillnaden er at Norge har doblet sitt kulturbudsjett i den siste regjeringsperioden og at kulturpolitikk har vært et politisk satsingsområde – begge deler i motsetning til Sverige.At statsminister Stoltenberg var med å legge fram Kulturløftet III nå i august, sier noe om statusen. Oljerike Norge har råd til å bruke mye pengerpå kultur, men det er altså ikke en selvfølge at vi gjør det.

Du har varit med och undersökt hur stora sponsringsintäkterna är för norskt kulturliv. Vilka är de viktigaste slutsatserna?
Ja, jeg har regelmessig mål kultursponsing siden 2004 for ulike oppdragsgivere, og det samme mønsteret gjentar seg hver gang: omtrent 4 av 10 norske bedrifter har sponset eller samarbeidet med kulturlivet siste året. Det er flest sponsosor blant de største bedriftene, men også små og mellomstore bedrifter involverer seg i kulturlivet. Første gangen vi målte kom vi til å avlive en del mediaskapte myter om kultursponsing. 1) sponsing er ikke et storbyfenomen, det er en større andel bedrifter i Nord-Norge f.eks som sponser enn i Oslo og Akershus (nabofylket til Oslo), 2) bedriftene sponser ikke kun de store og kjente institusjonene og festivalene, det er flere bedrifter som sponser amatørvirksomhet enn profesjonelle organisasjoner og 3) Bedriftene sponser ikke kulturlivet primært for å drive markedsføring, men for å styrke kulturlivet og stedetder bedriften er lokalisert. Alle disse resultatene som endret vårt bildet av kultursponsing er å finne i min bok Kultursponsing fra 2007.

Ni har nyligen kommit med en uppdatering. Hur ser trenden ut för kultursponsring?
Det har vært en signifikant økning i antall bedrifter som sponser/samarbeider med kulturlivet på 4 prosentpoeng siden 2011, opp fra 40 % til 44 %. 2000 bedriftsledere er populasjonen. Mest interessant i den siste undersøkelsen var et nytt spørsmål om betydningen av den kulturpolitiske satsingen i Norge. Frågan var: ”Regjeringen har doblet kulturbudsjettet siden 2005 – tror du det har gjort kulturlivet mer interessant å sponse for private bedrifter? 27 % av norske bedriftsledere svarte JA, noe vi ble meget overrasket over. Samtidig viser jo undersøkelsen også en signifikant oppgang. Vi kan ut fra våre tall ikke forklare hvorfor,men min teori er at kulturlivet har blitt mer synlig i hele landet i denne perioden og at selve politikkområdet har blitt viktigere med både mer penger og sterke kulturministere. Mer sponsing er i så fall en helt utilsiktet effekt av det såkalte Kulturløftet til den rødgrønne regjering! Vi får følge opp dette funnet i senere undersøkelser. I mellomtiden har vi dessuten fått en ny regjering.

Kommentera
12 september 2013 under Noterat | kommentera

Konferens om den digitala kulturekonomin

red red

Max Valentin skriver ett gästinlägg angående den avslutande träffen för konferensserien Truly Digital. I en tidigare gästkrönika skrev Valentin mer om bakgrunden till konferensen. Kulturekonomis läsare har också chans att få rabatt på anmälningsavgiften.

Jämfört med för tio år sedan har samhället blivit mer digitalt, så även kulturen. Trenden är mycket stark och vi kan föreställa oss att det digitala kommer spela en än viktigare roll tio år in i framtiden. Vad händer då i kulturens ekonomi när allt fler flyttar in på den digitala kontinenten?

Det har utspelats ett mediakrig mellan pirater och upphovsrättsmannaorganisationer, inte bara i Sverige utan internationellt. Men vad är det för drivkrafter som ligger bakom detta? Handlar det bara om öppenhet och frihet mot krass kapitalsim eller omvänt stöld och intrång mot ett försvar av konstnärens rätt?

Vinsterna i digitala företag växer 25 % snabbare än i traditionella bolag så det finns kraftiga incitament för att driva verksamhet mot digitala affärsmodeller. Om utvecklingen fortsätter vad blir då de globala företagens roll i kulturfinansieringen? I det Svenska filmavtalet är de digitala infrastrukturparterna inte med, men i Frankrike pressade president Holland fram ett avtal med Google i vintras värt 60 miljoner euro för fransk mediaindustri. Fältet är öppet och frågorna fler än svaren och där befinner sig konferensserien Truly Digital.

Den 20-21 september genomförs, den tredje konferensen i serien Truly Digital på Kiasma i Helsingfors. De två tidigare har varit på Louisiana och i Stockholm, och har behandlat frågor som konst, öppen data, den digitala kulturen och de digitala affärsmodellerna.

I Helsingfors är temat ”öppen data är inget utan en berättelse” och undersöker de luddiga gränserna mellan offentligt / privat, individ / samhälle, online-demokrati, och engagemang.

På dag 1 möter vi huvudtalarna Timo Vuorensola från Iron Sky, Therese Jonasson från Nordiska Creative Commons Film Festival, Per Strömbäck, från Netopia och Svenska Dataspelsbranschen. Det kommer även vara en mycket spännande presentation om internationell digital skatterätt, vilket kommer bli en av de stora framtidsfrågorna då kapitalet blir än mer mobilt och ett bolags säte otydligt.

Den andra dagen kommer att fokusera på den Nordiska kulturfonden och dess kommande 3 MDKK bidrag för att stärka nordiska digitala konst och kultur. Kulturfonden kommer ha en panel på plats till vilken du kan presentera ditt projekt.En mycket bra möjlighet både för att utveckla sitt projekt samt för att skapa nätverk inför ansökan under vintern 2014.

Kostnaden för att delta är 800 kr för professionella och 300 kr för studenter, men skriver man ”Kulturekonomi” i meddelandefältet får du 50% rabatt.

Kommentera
20 augusti 2013 under Samtal | kommentera

Samarbeten är talande för den kulturella och kreativa sektorn

red red

Fotograf: Martin Hegardt

I veckan är det premiär för Landskrona fotofestival. Delvis involverade i festivalprogrammet är projektet Kela, Kreativt entreprenörskap i Landskrona. Sanna Lilie är projektledare för Kela och tidigare har hon bland annat arbetat som idéutvecklare med särskilt fokus på idéer inom den kulturella och kreativa samt samhällsförändrande sektorn, drivit eget som jämställdhetskonsult och grundat branschorganisationen Genusföretagarna. Hon är även en av författarna till boken Brinntid – en bok om utbrändhet och jämställdhet.

Vad gör Kela?
Kela är ett utvecklingsprojekt i Landskrona som sedan starten i januari 2012 bygger nätverk, arrangerar kompetensutveckling och skapar mötesplatser för blivande  och redan verksamma inom den kulturella och kreativa sektorn i Landskrona. Projektet är till stor del utformat av stadens kreatörer som när Kela drog igång kontaktades och engagerades för att ge input kring vad som saknas och vad som kan bli bättre.

Kela arbetar också med att föra in kultur som en del av stadens övergripande stadsomvandling till exempel genom att vara en resurs för stadsplanerarna och de som arbetar med stadens översiktsplan. Med andra ord är Kela ett mångsidigt projekt som arbetar i flera läger, vilket jag tror är en av projektets framgångsfaktorer. För att genomföra ett lyckat utvecklingsprojekt av den här sorten krävs det att både ha en nära kontakt med de som projektet vill stärka, kreatörerna, och med politiker och tjänstepersoner. Enbart tillsammans kan strukturer och system förändras.

Hur står sig den kulturella och kreativa sektorn i Landskrona?
När Kela drog igång gjorde vi en kartläggning över hur sektorn då såg ut i Landskrona. Vi hittade många fler än vi hade förväntat oss. Och nya verksamheter startar titt som tätt. Men visst är närheten till Malmö något vi måste förhålla oss till. Å andra sidan, när vi i juni öppnade dörrarna till Kelakollektivet, en co-working space för verksamma inom den kulturella och kreativa sektorn i Landskrona så ramlade det även in ansökningar om platserna från Malmö och Helsingborg. De flesta som ansökte, oavsett varifrån de kommer, attraherades av Kelakollektivet eftersom det är en plats som alla får vara med och forma. Kollektivet börjar utvecklas till en manifestation av en vision som Kela arbetar utifrån. Att det blir roligare tillsammans, att kollaborativt arbeta för att göra något bra, både för sig själv och för andra. Det tycker jag även är talande för sektorn i sin helhet.

Ni är också involverade i samarbeten kring insatser för den kulturella och kreativa sektorn i hela Skåne. Vad behöver Skåne förbättra/stärka?
Landskrona är en av de kommuner som fått ett särskilt utvecklingsansvar från regionen kring att ta fram kommunala strategier för att stärka verksamma inom den kulturella och kreativa sektorn. Alla vi som arbetar med de här frågorna i de olika kommunerna i Skåne behöver bli bättre på att tipsa och inspirera varandra om vad vi gör som fungerar. Vi behöver också be våra politiker att berätta för varandra hur de i sina led ser möjligheterna med kultur och kreativitet som en viktig del av städers tillväxtpotential. Och när jag säger tillväxt så menar jag att vi måste se det ur ett bredare perspektiv än enbart vad som genererar direkta skatteintäkter. Till syvende och sist handlar det om kunskapsöverföring, vilket ju kan kännas självklart i en kunskapsekonomi. Det får inte bli att vi bara pratar med de redan frälsta, uttrycket preaching to the choir säger mycket.

I veckan är det premiär för Landskrona fotofestival. Vad händer och hur är ni involverade?
Ja, det ska bli så fantastiskt roligt! Programmet är så otroligt bra, det händer saker hela tiden, allt ifrån artist talks till utställningar, till bokreleaser och fotobussar och såklart en hel del fest. Kela medarrangerar två punkter. Dels har en av fotograferna som sitter i Kelakollektivet, Marie Rosenqvist, en utställning i kollektivet hela helgen. Och under lördagen har vi bjudit hit Nördcafé Skåne som producerat ett riktigt nördigt samtal om ljusskimmer och skuggspel.

Landskrona planerar också för en profilering mot foto. Hur ser du på det?
Landskrona var fram tills för trettio år sedan en blomstrande och välmående industristad. Som alla industristäder måste även Landskrona nu omformulera sig och sin plats i en mer kreativ kunskapsekonomi. När vi tittar på den kulturella och kreativa sektorn i staden så är fotonäringarna en av de större, bland annat det och att det inte finns ett fotografiskt centrum i södra Sverige gjorde att vi valde att satsa på detta. Personligen ser jag fram emot att se om och hur fotosatsningen skulle kunna utvecklas tillsammans med fler aktörer, med allt från enskilda fotografer till forskning och regionens övriga aktörer. För som sagt, allt blir roligare när det görs tillsammans.

Kommentera
4 juli 2013 under Noterat | kommentera

Kreativa krafter i media

red red

Tobias Nielsén deltog i Almedalen vid ett seminarium om hur Stockholm-Mälarregionen kan gå vidare i att utveckla den kulturella och kreativa sektorn. Han presenterade också statistik över sektorn utifrån den nyligen släppta rapporten Kreativa krafter, som också innehåller en rad rekommendationer till beslutsfattare. Klas Rabe som varit ansvarig för Tillväxtverkets fördelning av medel inom ramen för regeringens handlingsplan för kulturella och kreativa näringar deltog också i seminariet.

Ett flertal medier plockade också upp diskussionen vid seminariet och rapportens resultat. Kulturnytt rapporterade från seminariet och intervjuade både Tobias Nielsén och Klas Rabe. Tobias poängterade att även om Stockholm-Mälarregionen hamnar i topp så är dessa frågor något som berör hela landet. Rabe sa bland annat att det finns en högre andel kvinnor och personer med invandrarbakgrund som är företagare inom denna sektor än andra, att trösklarna för att ta sig in i lägre än inom andra sektorer.

Kulturnytt fortsatte också diskussionen dagen efter med ett inslag som tog upp kritik från Klys mot regeringens satsning på de kulturella och kreativa näringarna. Kritiken riktade sig mot att satsningen inte kommit enskilda kulturskapare till del och att de kulturella näringarna delvis förbisetts för de kreativa näringarna. Liknande det resonemang som Ulrika Holmgaard lyfte i vårt samtal med henne i förra veckan.  Inslaget tar också upp rapportens områdesindelning och säger bland annat att bildkonst inte finns med. Det är dock en missuppfattning då bildkonsten visst finns med i statistiken men är inte tillräckligt stor för att det ska vara möjligt att statistiskt särredovisa den i rapporten.

TT Spektra plockade också upp rapporten i en notis som publicerats i ett flertal tidningar, här i SvD. Liksom en del bloggar: Magnus Mörck, chef för Konstfacks Utbildnings- och forskningsadministrativa avdelning och bloggen Gilla Örebro.

 

Kommentera
1 juli 2013 under Noterat | kommentera

MU-avtalet

red red

I förra veckan släppte Kulturrådet en nulägesanalys som visar att 40 procent av utställarna tillämpar MU-avtalet. Avtalet syftar till att ge konstnärer bättre ersättning för det arbete de lägger ned i samband med utställningar. SVT tar upp ett typiskt fall om hur kostnaden för tiden inte räknas in som en naturlig del av kostnaden för att anordna en utställning. Till Projekt Rekos första rapport skrev Tobias Nielsén en essä, “Mentala murar”, om just hur det är inställningen som avgör om konstnärer får betalt eller inte: “Det handlar på så sätt inte om budgetutrymme, utan om vilka mentala föreställningar som är fastmurade när budgeten sätts.”

Kommentera
24 juni 2013 under Noterat | 2 kommentarer

Kulturekonomiska diskussioner i Almedalen

red red

Almedalsveckan närmar sig och diskussionerna som berör kultur och inte minst de kulturekonomiska frågorna är många även i år. Kom gärna in med era tips så uppdaterar vi denna lista.

Svensk Scenkonst samlar liksom de senaste fyra åren ett flertal seminarier som berör kulturekonomiska frågor, bland annat om hållbar tillväxt i livemusiken, att förena kulturens egenvärde med samhällsnytta och kultur som drivkraft för reigonal utveckling. Kungliga musikhögskolan anordnar ett seminarium om hur musik och utbildning skapar affärsnytta. KreaNord kommer diskutera hur man skapar ramverk för att unga kreatörer ska ha möjlighet att bli framgångsrika även kommersiellt. Folkets Hus och Parker arrangerar bland annat ett seminarium om kulturens roll i samhället. Kommande kulturhuvudstaden Umeå arrangerar seminarier om kulturdriven stadsutveckling och kulturdriven tillväxt. Och Stockholm University of the Arts arrangerar ett seminarium om konstnärlig forskning. Kulturrådet har ett välfyllt program med underrubriken “kulturens roll för människan och samhället” och tar bland annat upp kulturen och Sverigebilden som arrangeras i samarbete med Svenska institutet.

Några av de sammanhang där vi är engagerade på olika sätt är i Mälardalsrådets seminarium om kreativa näringar, Kulturanalys seminarium om Crowdfunding och Örebro kommuns seminarium om kultur kopplat till attraktivitet.

***

Uppdatering

 

Kommentera