Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
29 augusti 2014 under Noterat | kommentera

Stadsutveckling med samverkan | Del 4

red red

Det här är ett av flera inlägg i en serie som tar fasta på lärdomar från olika exempel på hur det är möjligt att arbeta med kultur i platsutveckling. Inläggen är baserade på rapporten ”Stadsutveckling med samverkan – Processer och arbetsmetoder med kultur” somVolante Research tagit fram i samarbete med Mälardalsrådet. I detta inlägg ser vi närmre på hur Västerås arbetat för att utveckla stadskärnan i samverkan mellan olika sektorer och aktörer där kulturen är en betydelsefull del i helhetsarbetet.

***

1processvasteras

En viktig aktör i utvecklingen av de centrala delarna i Västerås är Västerås City, ett bolag som ägs gemensamt av handlarna och fastighetsägarna men som också samlar olika privata och offentliga aktörer i frågor om stadsutvecklingen. Frågor som bolaget driver handlar bland annat om tillgänglighet, stadsmiljön och hur utbudet ser ut.

Ett bevis på att samverkansarbetet fungerat väl är att Västerås blivit utsedd till årets stadskärna. Två faktorer kan lyftas fram som centrala för att samverkansarbetet ska fungera.

Arbetsgrupper med beslutsmandat. I arbetsgrupperna ingår personer som har mandat att ta beslut och agera på sina respektive positioner. De är således inte bara diskussionsgrupper som kan bidra med underlag.

Gemensam målbild. De olika aktörerna är överens om en gemensam vision vilken också brutits ned i mer specifika och konkreta åtaganden. En arbetsprocess där många olika aktörer ingår med delvis olika intressen får på så sätt en mer tydlig struktur. Det gör också att det är lättare delegera beslut till arbetsgrupperna.

Den gemensamma målbilden utgår ifrån den vision som Västerås tagit fram för 2026. Baserat på denna vision har Västerås City tagit fram en gemensam målbild och värdegrund för samverkansarbetet i de centrala stadsdelarna och slutligen en utvecklingsstrategi med konkreta delmål.

En gemensam målbild bidrar också till att mer informell samverkan fungerar mer smidigt menar Maria Fors. Ett exempel på detta är Kulturnatten som staden arrangerar i september varje år. Det finns inte något förbud mot att handlare inte ska hålla öppet men de handlare som håller öppet ska bidra till Kulturnattens arrangemang i någon form, exempelvis genom att anlita livemusiker i sin lokal.

Det ska på så sätt inte gå att enbart tjäna pengar på kulturen utan att också bidra till evenemanget. Detta förhållningssätt kräver inte något skriftligt avtal utan vilar på den värdegrund som gemensamt har arbetats fram inom ramen för visionen.

Kommentera
25 augusti 2014 under Noterat | kommentera

Stadsutveckling med samverkan | Del 3

red red

Det här är ett av flera inlägg i en serie som tar fasta på lärdomar från olika exempel på hur det är möjligt att arbeta med kultur i platsutveckling. Inläggen är baserade på rapporten ”Stadsutveckling med samverkan – Processer och arbetsmetoder med kultur” somVolante Research tagit fram i samarbete med Mälardalsrådet. I detta inlägg ser vi närmre på festivalen ”Live at Heart” som äger rum runt om i Örebros stadskärna på stadens krogar och hotell. En tydlig förebild har varit SXSW i Ausin.

***

liveatheart publik

Live at Heart är inte en traditionell festival utan kan kanske bättre beskrivas som en mötesplats för musikbranschens aktörer och artister som är på väg att slå igenom, men med en möjlighet för publiken att ta del av ett stort utbud av liveakter runt om i Örebro.

Tanken med Live at Heart är också att skapa ett evenemang som ska bygga broar mellan den kulturella och kreativa sektorn och övrigt näringsliv. Framför allt sker detta i samarbete med hotell och krögare som utgör spelställena för liveakterna.

I september 2014 är det femte gången som musikfestivalen äger rum. Sedan starten har Live at Heart vuxit på många sätt. Festivalen har bland annat utökats från två till fyra dagar, från 160 till 300 konserter och från 12 till 20 scener. Dessutom arrangeras det nu ett 40-tal seminarier under festivalen och besökare kommer från både nationellt och internationellt håll. Nedan följer några faktorer som har varit särskilt viktiga i utvecklingen.

Grundlig behovsanalys. I grunden för festivalens framgång är en analys av musikbranschens utveckling där festivalen möter ett reellt behov. Det gäller både en analys av en generell utveckling inom musikbranschen där livedelen fått en allt större betydelse och att det saknats en mötesplats för musikbranschen.

Tjänstemän med överblick. Det var en tjänsteman på kommunen som förde samman grundarna, som inte hade träffats tidigare, då han såg att båda hade liknande idéer. Det första mötet skedde därefter på kommunkontoret. På så sätt kan en kulturhandläggares uppgift handla om mycket mer än att enbart bevilja bidrag.

Studieförbundens organisering. En viktig resurs, framför allt i festivalens uppstartsfas, har varit att det i Örebro län funnits en stark organisering av studieförbunden genom SceniT. Studieförbundens organisering lokalt, regionalt och nationellt har varit ett viktigt nätverk att nå ut. Genom SceniT har de fått mycket hjälp med allt från att hitta och boka artister till teknik.

Ambassadörer. För att få med sig samarbetspartners har det varit betydelsefullt med ambassadörer utanför Live at Hearts egen organisation men som förstår och tror på konceptet. En sådan viktig ambassadör har varit Patrik Hanberger, hotelldirektör för Clarion Hotel Örebro, som var först med att börja samarbeta med Live at Heart. Han har varit viktig för att få med sig andra aktörer inom hotell- och restaurangbranschen men även för att få med sig kommunen. Det har funnits ett pedagogiskt problem med att förklara konceptet då det inte finns något liknande i Sverige. Därför har det varit särskilt viktigt med denna typ av ambassadörer.

Stadens struktur. Att Örebro har en relativt liten och tät stadskärna bidrar till att det är möjligt att gå mellan de olika spelställena runt om i staden. På så sätt är det möjligt att lägga ett program så publiken hinner ta sig till just de akter de är intresserade av i pauserna mellan framträdandena. En framgångsfaktor är också att Örebro inte är Stockholm där musikbranschen i stor utsträckning annars är lokaliserad, vilket kan kan skapa bättre förutsättningar för informella möten. Samtidigt finns det en infrastruktur som gör det relativt enkelt att ta sig till Örebro från större delen av Sverige och övriga världen.

Politisk förankring. Det finns ett starkt politiskt stöd för Live at Heart. Idag får de ett så kallat marknadsföringsstöd genom kommunledningskontoret. En stödform som innebär mer frihet än stöd från kulturbudgeten då andra kulturpolitiska mål i så fall behöver tillgodoses. I dagsläget är festivalen beroende av stöd för att kunna fortsätta men siktar på att bli självförsörjande i framtiden.

Långsiktighet  i samarbeten. De samarbeten med krögare och hotell som fungerat bäst är när det funnits en långsiktighet i samarbetet. Den direkta ekonomiska vinsten kanske inte kommer första året en krog deltar.

Kommentera
22 augusti 2014 under Noterat | kommentera

Stadsutveckling med samverkan | Del 2

red red

Det här är ett av flera inlägg i en serie som tar fasta på lärdomar från olika exempel på hur det är möjligt att arbeta med kultur i platsutveckling. Inläggen är baserade på rapporten ”Stadsutveckling med samverkan – Processer och arbetsmetoder med kultur” somVolante Research tagit fram i samarbete med Mälardalsrådet. I detta inlägg ser vi närmre på hur Uppsala arbetat med olika verktyg för att engagera människor i sin närmiljö genom stadsodling. Ett projekt som tog sin början i Uppsalas ansökan om att bli kulturhuvudstad där odling kopplades till kulturarvet efter Linné.

***

odling

En kommun kan inte tvinga fram ett engagemang för odling eller andra kulturella uttryck bland invånarna. Istället handlar arbetet ur ett kommunalt perspektiv om att skapa förutsättningar för och minska potentiella hinder för ett engagemang.

I detta arbete finns det några verktyg som Uppsala jobbar med.

Inspiration och kommunikation. Ett första steg kommunen tog var att ta fram en inspirationsguide om stadsodling med grundläggande information om hur man som privatperson eller förening kan gå tillväga för att börja odla. Guiden ger en introduktion till stadsodling och dess historia men framför allt praktiska råd om hur man går tillväga om man vill börja odla. Vad som är tillåtet och var inom kommunen man kan vända sig för att få hjälp och råd. Guiden handlar alltså inte om hur man odlar olika växter.

För att väcka intresset och sprida information om möjligheter med odling i staden planerar kommunen ett evenemang på temat. Konstgruppen POP UPP har därför engagerats och kommit in med idén att skapa en flytande trädgård som kan placeras på olika platser längs med Fyrisån. Michael Gates Carlsson, grundare av POP UPP, beskriver att projektets syfte är att utbilda, inspirera och skapa gemenskap kring odling i staden. Och att utforska en breddning av hur växter och odling kan kopplas ihop med andra kulturella uttryck. Det kan exempelvis handla om växter som konstnärligt uttryck eller växter inom litteratur, form, musik, filosofi med mer genom föreläsningar och workshops.

Handledning. En viktig roll för tjänstemän är att de ska kunna hantera förfrågningar från allmänheten på ett snabbt och enkelt sätt. Antingen genom att de själva direkt kan besvara frågor som rör stadsodling eller att de vet vem de ska hänvisa till, internt inom kommunen eller exempelvis till en privat markägare.

I detta arbete har de dragit många lärdomar om hur kommunen arbetar med evenemang. Uppsala har lång erfarenhet av att arbeta med evenemang, bland annat med en tjänst som ”evenemangslots”. En sådan fungerar som en gemensam ingång för olika typer av kontakter som tillståndsgivare eller ansökningar om bidrag.

Upplåtelse. För föreningar som vill bedriva odling möjliggör kommunen detta genom markupplåtelse för den mark de själva äger. Något som går relativt snabbt och kan göras tillfälligt.

Markanvisning. En markanvisning är när en kommun ger en byggherre ensam rätt att under en viss tid och under vissa villkor förhandla med kommunen om att bygga på marken. Sedan några år tillbaka arbetar Uppsala mer aktivt med ”offensiva markanvisningar”. Med detta menas att kommunen har fasta priser i sina markanvisningar och säljer alltså inte till högstbjudande. På så sätt genom öppna markanvisningstävlingar kan andra kriterier än pris ligga i grunden för de förslag som vinner och genomförs. Det blir därigenom ett mer kraftfullt verktyg att uppmuntra byggbolag att möta utmaningar som staden står inför, utöver ett rent bostadsbehov.

Ett exempel är stadsdelen södra Rosendal där en idétävling om markanvisning avslutades under förra året. I tävlingskriterierna från kommunen skulle de tävlande bidragen komma med förslag för att lösa utmaningar som miljömässig hållbarhet, stärkt social sammanhållning och att motverka ensamhet. Flera av förslagen, inklusive det vinnande, inkluderade odlingslotter i sina förslag som ett sätt att möta denna typ av utmaningar.

Kommentera
26 juni 2014 under Noterat | kommentera

Stadsutveckling med samverkan | del 1

red red

Det här är ett av flera inlägg i en serie som tar fasta på lärdomar från olika exempel på hur det är möjligt att arbeta med kultur i platsutveckling. Inläggen är baserade på rapporten ”Stadsutveckling med samverkan – Processer och arbetsmetoder med kultur” som Volante Research tagit fram i samarbete med Mälardalsrådet. I detta inlägg ser vi närmre på Sickla och fastighetsbolaget Atrium Ljungbergs syn på vad som fungerat väl i utvecklingen av området.

*****

12Sickla_hantverksgatan

I ett strategiskt läge i gränstrakten mellan Nacka och Stockholm där flera genomfartsleder och Saltsjöbanan möts, ligger stadsdelen Sickla där framför allt arbete, handel, service och inte minst kultur är dominerande inslag i stadsbilden. På senare år har lärande, bland annat gymnasie- och högskoleutbildningar, även lagts till och bostäder planeras i anslutning till nuvarande området.

Fastighetsbolaget Atrium Ljungberg började en stadsomvandlingsprocess i Sickla för ungefär 15 år sedan då bolaget förvärvade hela området där framför allt Atlas Copcos tillverkning av dieselmotorer och pneumatiska verktyg (tryckluftsverktyg) funnits tidigare.

För en positiv samverkan kring stadsutvecklingen är det några faktorer som Atrium Ljungbergs Peter Johansson lyfter fram som viktiga.

Gemensam målbild. En grundläggande faktor är att det finns en uttalad gemensam målbild mellan de inblandade aktörerna, det vill säga mellan fastighetsbolag, kommun, hyresgäster och andra inblandade verksamheter. På så sätt säkerställs att alla strävar åt samma håll. En gemensam målbild möjliggör också en tydligare rollfördelning mellan aktörer. En förutsättning för ansvarsfördelning och att därmed realisera de planer som finns.

Visioner hänger ihop med strategier. Att enbart ha målbilder räcker dock inte. Visioner måste kompletteras med konkreta strategier och åtgärdspunkter. I de fall kommunala visioner kopplas till strategier kan de fungera som ett verktyg och utgångspunkt för andra aktörer, som fastighetsägare, i en stadsutvecklingsprocess. Och viktigast av allt är att strategier bidrar till att saker händer och inte stannar vid diskussioner, vilket leder in till nästa lärdom.

Betydelsen av att göra. Det är viktigt att saker händer av flera orsaker. För det första att de förändringar man talar om i gemensamma målbilder och strategier blir verklighet och stärker platsen. För det andra är görandet en del av tankeprocessen. Genom att göra upptäcker man potentiella förbättringar från den ursprungliga idén. Därför är det viktigt att relativt tidigt i en process börja testa sig fram. För det tredje är det först när saker görs som det kan vara lättare att få med sig skeptiker. Att konkret kunna se förändringar är lättare för människor att ta in och förstå vad de handlar om. Att göra är på så sätt också en del i att skapa en gemensam målbild.

Långsiktighet. Även om betydelsen av att göra är centralt är en viktig insikt att det inte går att göra allt på en gång. Det är därför viktigt att det finns en långsiktighet i stadsutvecklingsprojekt.

Rekrytera verksamheter som vill bidra. För ett fastighetsbolag är det viktigt att rekrytera hyresgäster utifrån en djupare analys än enbart om hyresgästen klarar att betala hyran. Centralt är att det finns en vilja bland hyresgäster att bidra till hela områdets utveckling. Som ett sätt att ha med sig detta vid företagsetableringar använder sig Atrium Ljungberg av en ekvation: (EQ+IQ)/m3=Sickla. Det vill säga att maximera andelen hjärna och hjärta per kvadratmeter. Gemensamma värderingar är en grundplåt för att lyckas.

Lokala förutsättningar. Slutligen är det viktigt att analysera de lokala förutsättningarna. Det handlar framför allt om att ta vara på de krafter och aktörer som redan finns på platsen och hur de kan engageras i utvecklingen. På så sätt är varje plats unik, det går därför inte att kopiera ett koncept rakt av.

Kommentera
24 juni 2014 under Noterat | 2 kommentarer

Almedalen 2014

red red

almedalen2

På söndag startar Almedalsveckan detta valår och veckans cirka 3300 programpunkter innebär 1000 fler evenemang än förra året. Hittills har kulturpolitiken varit långt ifrån en valfråga men flera kulturpolitiska och kulturekonomiska frågor diskuteras och debatteras i Almedalen. Traditionsenligt lyfter vi fram några vi tycker är särskilt intressanta. Kommentera gärna och fyll på med dina tips!

För sjätte året i rad arrangerar Svensk Scenkonst, i samarbete med flera andra aktörer, en mängd intressanta seminarier under rubriken Kultur i Almedalen. Flera av programpunkterna berör kulturekonomiska frågor på olika sätt. Inte minst kulturens relation till andra sektorer och samhällsfunktioner. Exempelvis ett seminarium på temat ”kulturdriven innovation” om hur kulturen kan vara en samhällsresurs för utveckling av olika samhällsfunktioner. Relaterat till detta arrangerar Föreningen Svenska Tonsättare ett seminarium om hur musik och konst kan användas för att lösa olika samhällsutmaningar.

Mälardalsrådet arrangerar ett seminarium om stadsutveckling med kultur. Vid seminariet presenteras rapporten ”Stadsutveckling med samverkan”, framtagen av Volante Research, och en paneldiskussion med bland annat Rudolf Antoni från Fastighetsägarna (se tidigare samtal med Rudolf).  Lokal utveckling och stadsutveckling berörs även vid ett seminarium som Umeå arrangerar med utgångspunkt i kulturhuvudstadsåret. Hur kultur kan bidra till en mer attraktiv stad är även temat vid ett seminarium som arrangeras av bland annat Region Skåne. Även Nacka kommun arrangerar ett seminarium om stadsbyggnad med kultur och konst i förgrunden. Svensk Form arrangerar tillsammans med Sveriges arkitekter en heldag om design och arkitektur.

Den kulturella och kreativa sektorn är teman vid flera seminarier. Bland annat vid ett seminarium med fokus på filmnäringen som arrangeras av Malmö stad med fler. Musiksverige presenterar även ny statistik över musikbranschens omsättning och sysselsättning.

En del seminarier fokuserar på en diskussion om vad det innebär att kulturen allt oftare kopplas samman med andra samhällsfunktioner. Studieförbundet Sensus arrangerar en debatt om kulturens värde i en tid då deltagarkulturen växer sig starkare och om det innebär att kulturen får en högre relevans. Några forskningsfinansiärer, däribland Formas och Riksbankens jubileumsfond, arrangerar ett seminarium med rubriken ”Nyttig eller onyttig kultur?”.

Kommentera
12 maj 2014 under Samtal | 1 kommentar

Viktigaste EP-valet hittills för europeisk kulturpolitik

red red

Chris - Helsinki 0813

Chris Torch är grundare av och senior associate vid Intercult, ett produktions- och resurscenter som arbetar för att internationalisera svenskt kulturliv. Bland annat genom att koordinera Access Europe och EU Europe Direct. Chris Torch är även konstnärlig ledare för plattformen Corners och har under lång tid varit engagerad i olika organisationer över hela Europa.

Nyligen skickade Intercult ett öppet brev till de svenska toppkandidaterna till Europaparlamentet om att lyfta kulturfrågorna högre upp på agendan och bifogade Culture Action Europes manifest.

Ser du att valet till Europaparlamentet är viktigt från ett kulturpolitiskt perspektiv?
EU-valet 2014 är oerhört viktigt eftersom det väljs nu ett Europaparlament som har utökade möjligheter att påverka kultur-/forsknings-/utbildningsprogrammet. Dessutom måste alla framtida ökningar i kultur- och utbildningsbudgetar godkännas av Europaparlamentet. Europa som ett kulturprojekt kan utvecklas endast om de folkvalda vill det, driver det hårt och lyckas övertyga EU:s ministerråd om att sluta tänka nationellt.

I vilken utsträckning tar kulturfrågorna plats på agendan i valet?
Kulturfrågor har ingen framstående plats i varken EU-valet eller det kommande riksdagsvalet. Det syns delvis i debatten om ökad främlingsfientlighet och extremnationalism, tydliga tecken på behovet av en offensiv kulturpolitik. All konflikt grundar sig i bristen på interkulturell kompetens. Kultur nämns även i samband med krisen i Ukraina men ingen politiker har lyckats ta upp tråden om kulturens möjligheter att förstärka internationella relationer.

I samhällsdebatten talas det mycket om att EU-kritiska och ofta främlingsfientliga partier vädrar framgång i valet. Vad skulle det innebära för den europeiska kulturpolitiken om dessa partier får ett större inflytande?
Det är uppenbart att skepsis mot EU drivs av främlingsfientlighet och nationalchauvinism. Rädsla för “Den Andra” skrämmer folk till att stänga in sig i föråldrade och inåtvända idéer om nationalidentitet. Det är i direkt konflikt med tanken om “multiple identities” och internationellt utbyte. Det blir säkert mycket svårare att driva europeisk kulturpolitik framåt om nationalister får flera mandat i Europaparlamentet.

Intercult arbetar för att internationalisera svenskt kulturliv. Vad behövs för att underlätta för ett ökat internationellt inriktat kulturliv i Sverige?
Det behövs ökade resurser till internationellt utbyte, framförallt till samproduktion än flera gästspel och turnerande utställningar. Det behövs transparenta “garantifonder” så att kulturorganisationer och institutioner vågar inleda samarbeten med andra europeiska initiativtagare och för att kunna söka pengar från Kreativa Europa, Horizon 2020 och Ersamus+ och alla andra EU-program. Det behövs framförallt offentligt finansierade resurscenter för internationellt utbyte, för att vägleda kulturinstitutioner i deras transnationella ambitioner.

Framför allt så måste ett internationellt perspektiv vara en grundsten i varje offentligt finansierat kulturinitiativ. Det bör skrivas tydligt i regleringsbrev och andra uppdragsbeskrivningar.

Kreativa Europa har sjösatts. Hur väl tar kulturverksamheter i Sverige vara på möjligheterna inom Kreativa Europa?
Inte särskilt väl. Kulturinstitutionerna har haft täckning för sin verksamhet och inte behövt det ekonomiska tillskottet som EU kan erbjuda. Samtidigt har de inte haft internationella ambitioner. Istället har de försökt uppfylla de lokala/regionala kulturpolitiska målen, som inte heller uppmuntrar till att höja blicken utanför gränserna. Och det fria kulturlivet har inte resurserna som krävs för att odla hållbara partnerskap eller för att medfinansiera EU-projekt. Det är ett fåtal organisationer som har Europa som sin spelplan och därmed vill göra den extra ansträngningen som en ansökan till Kreativa Europa kräver.

Bristen på offentligt finansierade resurscenter, med ett brett internationellt kontaktnät och kunskap om möjligheterna med EU, är påtaglig. Sverige klipper vingarna på dem som vill arbeta internationellt och tvingar dem in i provinsialism.

Kommentera
1 april 2014 under Samtal | 2 kommentarer

Viktigare med glada evenemangsbesökare än att öka finansiell avkastning

red red

Andersson Tommy

Professor Tommy D. Andersson är en av de mest framstående evenemangsforskarna idag, men det var en slump som gjorde att han började intressera sig för ämnet redan 1984. Sedan dess har han varit tongivande i vad som utvecklats till den ”nordiska skolan” inom evenemangsforskning. Under våren går Andersson i pension och bli professor emeritus på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Varför började du intressera dig för att forska om evenemang?
Av en tillfällighet gjorde jag en studie 1984 av de samhällsekonomiska effekterna av Bob Dylans konsert på Ullevi i Göteborg. Sedan dess har jag inte kunnat slita mig från området trots att många kollegor tyckte att jag skulle forska om bank- eller finansfrågor. Orsaken är att jag anser att det är viktigare att skapa lyckliga och glada evenemangsbesökare än att öka finansiell avkastning. Evenemang är för mig en del av den verkliga ekonomin medan bank och finans bara är skuggorna av en verklig ekonomi.

Vilken är den största skillnaden mellan nu och då du började analysera evenemang för 30 år sedan?
För 30 år sedan var det en ny och spännande utmaning att försöka beräkna de ekonomiska effekterna av ett evenemang så korrekt som möjligt och det fanns ett stort intresse för resultaten.

Sedan dess har det blivit en dussinvara med konsultrapporter om ekonomiska effekter och om någon idag försöker göra det så korrekt som möjligt (vilket fortfarande är en stor utmaning) så är väldigt få intresserade eftersom konsulterna säkert kan beräkna mycket större ekonomiska effekter.

Det spännande idag är därför att beskriva andra än ekonomiska effekter på samhället. Evenemang skapar stämningar bland medborgare vilket bör värderas liksom effekter på miljön. Det är inom dessa områden vi nu arbetar och har tagit fram modeller som börjar användas till exempel i Australien. Akademiskt har området också exploderat under de senaste 20 åren så det finns mycket mer kunskap och erfarenhet att förhålla sig till.

Du har varit baserad i Göteborg. Vad har Göteborg gjort som bidragit till att man etablerat sig evenemangsstad jämfört med de andra svenska större städerna?
I Göteborg såg man på 1980-talet potentialen i evenemang och deklarerade sig redan då som en ”Evenemangsdestination”. Ett mycket fokuserat lagarbete med flera eldsjälar (som Claes Bjerkne, Leif Nilsson och Inger Svensson) var mycket framgångsrika med att rekrytera evenemang till Göteborg. Detta innan alla andra städer såg möjligheterna och innan konkurrensen hårdnade och minskade utrymmet för ett gott ekonomiskt utfall. En del av lagarbetet var också att skapa positiva attityder hos göteborgarna för evenemang. Göteborg & Co har som målsättning ”… att göra Göteborg till en av de bästa städerna att bo i, att arbeta i och att besöka” vilket jag tycker är en utmärkt målsättning där lokalbefolkningens betydelse är tydlig.

Varför är det viktigt att utvärdera och forska om evenemang?
Även jag är förvånad över hur området har vuxit. Det startas undervisningsprogram om Event Management över hela världen samtidigt som Tourism Management-program läggs ned. Ser man i ett långt perspektiv, och tror att vi får leva i fred, så kommer vi i vår del av världen att få mer fritid och tillräckligt med pengar för att köpa mer upplevelser. Och evenemang är ett ”effektivt” sätt att producera upplevelser. Det faktum att många upplever tillsammans är inte bara effektivt utan det förhöjer dessutom upplevelsen eftersom de flesta av oss får en starkare upplevelse när vi är tillsammans med andra. Därför tror jag att denna ”ekonomiska effektivitet”, hur dumt det än låter, är hemligheten bakom evenemangens tillväxt. Evenemang kan också utvecklas till miljövänlig konsumtion. Denna utveckling är viktig och blir bättre med utvärderingar och forskning.

Åt vilket håll rör sig forskningen när det gäller evenemangsstudier?
Det har exploderat och rör sig åt alla håll. Därför måste forskarna specialisera sig inom olika områden. De områden som vi fokuserar på på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet är att värdera effekterna av festivaler och evenemang. Vi ser en särskild utmaning i att beskriva upplevelser hos både publik och lokalbefolkning, liksom miljöeffekter, i kronor. Ett annat intressant område att utveckla är en analys av en destinations hela ”portfölj” av festivaler och evenemang och betrakta denna nästan som ett ekologiskt system där nya arter tillkommer och andra dör ut. Detta kan också ge intressant kunskap för destinationsbolag som vill vara aktiva med evenemang.

Kommentera
17 mars 2014 under Samtal | 2 kommentarer

Stadsutveckling utgör en hagelskur av hårt arbete

red red

Charlotta Mellander

Charlotta Mellander är professor i nationalekonomi vid Högskolan i Jönköping och forskar framför allt kring regional utveckling, städer och kreativitet. Mellander är också gästforskare vid Martin Prosperity Institute, University of Toronto, där hon ingår i samma team som Professor Richard Florida, som myntade begreppet ”kreativa klassen” (läs våra tidigare inlägg och reflektioner kring begreppet kreativa klassen).

Vad menar vi egentligen när vi pratar om ”attraktiva städer”?
Det enklaste och mest relevanta måttet är det som Edward Glaeser har föreslagit: en attraktiv plats är där fler flyttar in i relation till de som flyttar ut. Detta är ju platser som växer genom att många människor vill flytta dit och även stanna kvar. Sådana platser har naturligtvis mycket som skiljer dem åt, men också mycket som finns gemensamt. Exempelvis så har stora platser ett försprång eftersom dessa kan erbjuda en mångfald som mindre platser har svårt att erbjuda: en större arbetsmarknad, mer upplevelser, fler olika typer av människor med olika bakgrunder vilket skapar ett underlag för ett bredare kunskapsutbyte. Dessutom har ofta större platser lägre inträdesbarriärer, det vill säga alla olika typer av människor känner sig välkomna eftersom det är lättare att smälta in oavsett bakgrund.

Är det fortfarande relevant att tala om kreativa klassen?
Det är relevant i allra högsta grad, men tyvärr är det ett ofta missuppfattat begrepp. Kreativa klassen är yrkeskategorier som i hög grad får betalt för att tänka – kunskapsarbetare. Detta är inget som vi har hittat på, utan detta definieras av exempelvis Bureau of Labor Statistics (BLS) som gör undersökningar för varje yrkeskategori hur mycket man använder sin kreativitet och kunskap när man utövar sitt yrke. De grupper som vi räknar in är i princip matematiker, programmerare, arkitekter, ingenjörer, forskare, lärare, bibliotekarier, kulturjobb, media, chefspositioner, finansjobb, jurister, läkare, sjuksköteskor samt säljare av mer avancerad karaktär. Detta innebär inte att andra jobb inte baseras på kunskap och kreativitet, men dessa grupper gör det i högst grad enligt BLS omfattande undersökningar.

Att det finns en stark koppling mellan humankapital och tillväxt talade redan Adam Smith om. Humankapitalforskningen fick dock fart på 1960-talet i och med Gary Becker. Att kunskap spelar roll för tillväxt är väl belagt. Kreativa klassen är inget annat än ett alternativt humankapitalmått. Traditionellt tittar man på antalet år i utbildning eller andel högutbildade. Kreativa klassen fokuserar istället på vad du gör när du arbetar istället för vad du utbildat dig för.

Det finns en oerhört stark koppling mellan humankapital och tillväxt och detta gäller för individer (genom löner), företag, regioner och länder, så för mig är kreativa klassen relevant i allra högsta grad. Vad du jobbar med påverkar i hög grad det mesta i din tillvaro som exempelvis vad du tjänar, hur ofta du är sjukskriven, sannolikheten för att du skall bli arbetslös och många fler faktorer som är viktiga.

Finns det belägg för att kultur lockar invånare och företag till en plats?
Det finns belägg för att det finns en koppling mellan kultur och ekonomisk tillväxt, men däremot inte vad som kommer först. Är det så att kultur får platsen att växa eller investerar platser som växer mer i kultur? Personligen tror jag att detta är en simultan effekt, det vill säga att båda gäller. Dock tror jag inte att ALL kultur hör hemma på ALLA olika typer av platser. Kultur som kräver stora investeringar hör främst hemma i regioner med större närmarknad, med mer omfattande efterfrågan. Att satsa på kultur enbart för att växa tror jag också är en dålig investering. Stadsutveckling har ingen ”silver bullet” det vill säga en enskild typ av investering, utan det är en hagelskur och hårt arbete på många olika typer av plan.

Svårigheten att hitta orsakssamband är dock inte något som bara gäller kultur. Det gäller i princip alltid att det är svårt att veta vad som kommer först. Här får vi förlita oss på teori, erfarenhet och även historia. Det finns även kvantitativa tekniker som testar för detta (exempelvis genom Granger-test) men även då kan man bevisa att julkorten orsakar julen eftersom de alltid kommer först.

Är detta något bara för storstäderna?
Viss kultur hör främst hemma i storstäderna, framförallt kultur relaterat till stora fasta kostnader, helt enkelt på grund av att marknadsunderlaget annars blir för tunt för att täcka de stora kostnaderna. Å andra sidan finns det mängder med kultur som passar överallt.

För mindre platser finns det andra vägar att gå. Dels är det viktigt att faktiskt uppmuntra eldsjälar – de som faktiskt ser till att det händer något på platsen. Det innebär inte att man skall finansiera det med skattemedel. Men om någon vill genomföra något som gör platsen roligare att vara på så gäller det att ta tillvara på det. Det gäller även kulturen på dessa platser – att ge den utrymme att växa och skapa goda förutsättningar för att det skall få ta plats.

Dessutom gäller det att ”ta rygg” på närmaste större stad så att man blir en del av det som erbjuds där. De flesta som bor i en förort till in större stad gör troligen inte det på grund av att utbudet där är omfattande utan att man kan ta del av det som erbjuds i grannkommunen. För platser som ligger mer på håll gäller det alltså att ”koppla upp sig” mot andra större platser som har mer att erbjuda.

Vilken har varit din största aha-upplevelse från din forskning de senaste åren?
Hur viktig geografin har blivit och hur länder håller på att delas i två delar: dels platser som attraherar oerhört många människor, som växer och som är välmående med höga löner, låga sjuktal, låg arbetslöshet och mycket roligt att uppleva på platsen, dels platser med exakt det motsatta mönstret. Och gapet mellan de två ökar väldigt snabbt, vilket är kännbart framförallt på platser som tappar och där marknadsunderlaget inte längre räcker till för att driva skola, omsorg och närlivsbutiken. Detta kommer att bli en het fråga framöver: hur mycket service kan man förvänta sig på mindre platser? För mig är det helt solklart att ALLA skall få lov att bo var man vill. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det bra att många vill bo  i städer eftersom dessa är mer produktiva och tillväxtgenererande. Men nu är det inte alla som vill bo i städer och vilken service dessa kan erbjudas framöver kommer snart vara en viktig fråga på den politiska agendan.

En annan viktig fråga för städerna, det vill säga de som faktiskt växer, är hur man skall kunna hantera den segregation som kommit i takt med att de vuxit. Attraktiva städer är dyra städer och dessa tenderar att kvartersvis sortera sin befolkning efter inkomstnivåer. Detta gör inte nödvändigtvis att klyftorna blir större, men de blir mer synliga och riskerar att homogenisera befolkningen och ta bort mycket av den mångfald som gör staden så attraktiv. De städer som bäst kan hantera detta kommer bli vinnare i långa loppet.

Kommentera
17 januari 2014 under Noterat | kommentera

Presentation av ny modestatistik

red red

modebranschen

 

I nästa vecka presenterar Volante Research ny statistik om den svenska modebranschens ekonomiska utveckling. Rapporten är en uppdatering av mätningen från förra året men innehåller denna gång även en analys av branschstrukturen efter företagens storlek. Bakom studien står ASFB tillsammans med ytterligare femton organisationer inom modebranschen och Tillväxtverket som har finansierat studien.

Seminarier äger rum i Stockholm den 22 januari och dagen efter den 23 januari i Borås. Läs mer om exakt tid och plats och anmäl dig hos Tillväxtverket.

Kommentera
16 december 2013 under Samtal | kommentera

Alfons Karabuda: ”Det gynnar affärerna att bejaka mångfald och jämställdhet”

red red

alfons karabudaAlfons Karabuda är kompositör och ordförande i intresseföreningen SKAP – Sveriges kompositörer och textförfattare. SKAP arrangerade nyligen den internationella konferensen Digital Agenda For Music ’13 som satte fokus på musikbranschens roll på en ökad digital och internationell marknad.

Vad innebär en digital agenda för musiken?
Musiken behöver vara en del av de digitala agendorna såväl nationellt som i EU. SKAP:s satsning Digital agenda för musiken under 2013 har syftat till just det, att föra upp musiken och musikskaparna på agendan i de digitala agendorna. Genom vårt ordförandeskap i ECSA (European Composer & Songwriter Alliance) har SKAP deltagit i EU-arbetet kring bland annat det nya direktivet för upphovsrättssällskap och den digitala inre marknaden, och vi kommer självklart fortsatt att engagera oss i arbetet för en reform och harmonisering av upphovsrätten. Dessutom har Digital agenda för musiken syftat till att skapa nya arenor för samverkan mellan musik, teknik och politik. De här aktörerna pratar ofta två och två, mer sällan alla tre tillsammans. Ska vi lyckas på ett bra sätt med den digitala utvecklingen måste vi göra det tillsammans, med förståelse för varandras perspektiv. Jag tror att dialog och samarbete långsiktigt gynnar den digitala utvecklingen mer än tuff lobbying bakom ryggen på varandra.

Är det just de digitala frågorna som är de viktigaste för musikbranschen just nu?
Det finns många frågor som är viktiga för musikbranschen, men det är klart att de digitala är tongivande idag. Det arbete vi gör nu sätter en helt ny infrastruktur för musik, film och tv framöver. Det är inget musikbranschen som helhet, eller vi som företräder de enskilda kompositörerna, låtskrivarna och textförfattarna kan eller ska stå utanför.

Finns det andra viktiga frågor?
Under 2014 kommer SKAP att göra en satsning på mångfald och jämställdhet, som förstås alltid är en aktuell fråga. Men även här ser vi en koppling till den digitala utvecklingen. Vi menar att mångfald och jämställdhet är perspektiv som inte bara måste finnas med i den digitala diskursen, utan faktiskt är en av nycklarna till framgång för den digitala utvecklingen. Som vi diskuterade på konferensen ser vi också hur de nya strukturer som växer fram i nya affärsmodeller och nya digitala tjänster redan från start är mer jämställda än den gamla skivbolagsstrukturen. Det är förstås inte en slump, kanske är vi nu mogna att se fördelarna med mångfald och jämställdhet i alla verksamheter på ett sätt vi inte gjorde när den förra strukturen växte fram för ett sekel sedan.

Självklart ser jag med tillförsikt på att också vikten av de enskilda musikskaparnas arbete börjar hitta in på agendan. Deras arbete, musiken, ligger till grund för alla dessa tjänster som ska få den digitala inre marknaden att snurra. De som gör innehållet skapar värde för alla i näringskedjan – faktum är att det är deras arbete som är anledningen till att det överhuvudtaget finns en näringskedja.

Vad tog du med dig från konferensen?
Många saker. Kanske främst just vikten av att mångfalds- och jämställdhetsperspektivet finns med i arbetet med den digitala utvecklingen. Men också att vi även denna gång lyckades samla ”fler än oss själva”. Till konferensen kom såväl musiken, tekniken och politiken som innovatörer, entreprenörer och digitala tjänster, både redan etablerade och nya startups. Och vi hade den här breda representationen både på scen och bland åhörarna. Därför var nätverkandet och samtalet i foajén i pauserna och i Södra Bar under efterminglet lika viktigt som det som hände på scen. För SKAP:s del innebär det här att vi kan fortsätta arbetet med en ännu bredare plattform för dialog och samarbete.

Kreativa Europa är nu antaget av Europaparlamentet. Hur viktigt är ett europeiskt perspektiv när vi talar kulturpolitik och kreativa näringar?
Det är avgörande. Dels för att politik och lagstiftningsprocesser ser ut som de gör. Men framförallt för att en allt större del av infrastrukturen bakom kulturen blir gränsöverskridande med den digitala utvecklingen. Samtidigt är det lika avgörande att medlemsländerna får behålla sin kulturella särart. Det är trots allt den som utgör valutan i den nya infrastrukturen, och det är den som ger oss vår egen kulturella identitet.

Kommentera