Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
20 maj 2015 under Gäst | kommentera

Gästkrönika: Vad gör du om budgeten minskar med 25 procent?

red red

cake-cut

I finanskrisens efterdyningar var politikerna i Nederländerna tvungna att förhålla sig till en svikande skattebas. En av de åtgärder politikerna genomförde var att minska den nationella kulturbudgeten med 25 procent. Det var mindre än nedskärningarna i Storbritannien men bland de högre i Europa, en utveckling som Myndigheten för kulturanalys skrev om. Exakt varför man valde att göra som man gjorde kan diskuteras i timmar med kulturpolitiska tänkare på kaféer i Amsterdam. Populism? Bristande helhetssyn? Eller bara pragmatism?

Jag var nyligen på konferensen ”Beyond Ballet” i Arnhem i Nederländerna. Där träffade jag chefer från ledande Nederländska kulturinstitutioner och fick höra hur de såg på konsekvenserna av neddragningen, nu när det gått två och ett halvt år. Inför mötet var jag nyfiken på att höra berättelser om hur man hade förhållit sig till den nya verkligheten.

Den generella stämningen var överraskande nog positiv, dagens situation upplevdes som rätt bra. Neddragningarna har fått verksamheterna att fokusera mer på publiken än på de nationella finansiärerna menade en chef för ett nationellt danskompani. En annan chef för en stor kulturinstitution med global räckvidd menade att neddragningarna inneburit en kvalitetshöjning, det vill säga att det bara är de institutioner med högst kvalitet som idag finns kvar.

En företrädare för en mindre, fristående konstverksamhet var mer skeptisk och menade att det är de stora varumärkena som spelar på den internationella arenan och de pedagogiska verksamheterna som klarat sig efter neddragningarna. Konstnärsdriven verksamhet har gått på knäna under de senaste åren, men nu har det börjat vända och det finns möjligheter att hitta nya vägar.

Att ha i åtanke kring de positiva vittnesmålen är också att det är vinnarna som skriver historien och de nedlagda institutionerna inte var representerade på konferensen. Som en parantes finns ett intressant brittiskt initiativ, Lost Arts, som kartlägger kulturverksamheter som försvunnit till följd av nedskärningarna i Storbritannien.

I höstas efter att regeringens budget röstades ner i Sverige flyttade en neddragning om 15 miljoner runt, vem skulle ta Svarte Petter? Myndigheten för kulturanalys? nej, kulturtidskrifterna? nej, regionerna blev det istället som fick ta nedskärningarna som innebar cirka ca 700 tkr per region (beroende på storlek). Men regeringen hittade snabbt ett sätt att kompensera i vårbudgeten. Neddragningen blev således inte verklighet.

Jag tror den Nederländska erfarenheten har något viktigt att lära oss om sammansättningen av finansieringskällor på större institutioner och hur finansiering av verksamheten kan säkras över tid. Förändringen i budgeten har tvingat kultursektorn att uppdatera sig själv och fundera kring sin egen roll, att vara tydligare med vad för erbjudande de har till publiken men även till samhället i stort.

Om du som läser detta är ledare eller ekonom på en institution rekommenderar jag att ni gör en simulation där ni tar bort 25 procent av de offentliga intäkterna och hittar en plan för hur ni skulle agera vid det scenariot.

För vad skulle ni göra? Osthyvla ner eller tårtspada bort? Om ni inte vill dra ner, var hittar ni de nya inkomstkällorna och om de finns alternativa inkomstkällor, varför har inte agerat på dessa ännu?

Om du är politiker som läser detta tycker jag att du och några partikollegor ska åka till Holland eller Storbritannien och besöka ett par institutioner. Gillar ni vad ni ser? Intervjua systerpartiets medlemmar om hur de ser på förändringarna. Men kolla då även på Frankrike och södra Belgien som efter krisen har satsat mer på kultur.

Ett proaktivt förhållningssätt är något som alla skulle tjäna på, annars riskerar kampen om att slippa ta besparingarna bli en smutsig affär.

***

Max Valentin, vd Fabel.

Kommentera
11 mars 2015 under Samtal | kommentera

”Museer måste våga ta fler risker”

red red

Föreställ dig ett museum år 2050. I staden, i glesbygden eller någonstans däremellan. Vilka är där? Vad upplever de? Kommer de att komma tillbaka?

Så inleds nya antologin Museerna och besökarna 2050. Karin Henriksson är tillsammans med Evelina Wahlqvist redaktör för boken, som utkommer den 18 mars.

 

Karin

Karin Henriksson är huvudredaktör och chef för Riksutställningars omvärldsbevakning. Hon sitter också med som Riksutställningars representant i projektgruppen för Riksförbundet Sveriges Museers branschvision för svenska museer med sikte på 2025.

Antologin är producerad av Riksutställningar i samarbete med Volante förlag och kan beställas bland annat genom till exempel Adlibris eller Bokus.

Varför gör Riksutställningar en framtidsantologi?
Riksutställningars myndighetsuppdrag är att verka för utveckling och samverkan inom utställningsområdet, där museerna är den största aktören. Omvärlds- och framtidsanalys är en del av vårt kontinuerliga arbete för att möta och följa utvecklingen av branschens olika behov. Med den här antologin ville vi samla en bredd av perspektiv och kompetenser för att ännu längre in i framtiden och lära känna några av museernas kommande utmaningar och möjligheter lite bättre.

Varför har ni valt just ”besökarna” som tema för er framtidsantologi?
Vår tids stora samhällsförändringar väcker stora frågor om museernas framtida roller och funktioner. Vi ville närma oss de här frågorna ur ett användarperspektiv, och bad därför 17 experter att agera ambassadörer för framtidsbesökarna och deras förväntningar på museiverksamhet år 2050.

Vilka är de viktigaste slutsatserna?
Kartan som experterna tecknar tar fasta på skiftet mellan museer som auktoriteter och museer med nya identiteter, byggda kring en mer aktiv samverkan med samhället. Rättviseförmedlingens styrelseledamot Barakat Ghebrehawariat, Johanna Koljonen med sin expertis inom upplevelsedesign och internationella museinamn som Anne Bamford och Charles Esche skriver alla om hur museiupplevelser i allt högre grad kommer att behöva designas för olika former av medskapande, vilket rymmer både stora utmaningar och möjligheter. Googles samhällspolitiska europachef Nicklas Lundblad skriver en tankeväckande analogi över museerna som besökarnas mjukvara, och utställningsdesigner Tove Alderin uppmanar museerna att släppa sina rum på rymmen för att frigöra utställningsmediets fulla potential i takt med den nya tiden. Hon och flera skribenter med henne uppmanar museerna att vara modiga och våga ta risker för att kunna landa som angelägna och attraktiva institutioner år 2050.

Vilka områden fokuserar Riksutställningar på för att rusta sektorn för framtiden?
Några av museernas mest centrala behov just nu gäller deras grundläggande förutsättningar – genom utvecklingen av museirollen, finansieringen och organisationen. Vi fokuserar på projekt som kan möta de här behoven och fortsätter samtidigt att prioritera insatser för ökad tillgänglighet, inkludering och delaktighet på museerna – oavsett om det är genom ny teknik, nya perspektiv, nya berättelser eller nya metoder. Vi tittar också på nya format för flexibla utställningar och nya typer av rum för utställningar.

Antologi 2015, framsida

 

Kommentera
9 december 2014 under Noterat | kommentera

10 rekommendationer för att stärka den kulturella och kreativa sektorn

red red

Vid månadsskiftet ägde ECIAs, European Creative Industries Alliance, slutkonferens rum där de presenterade tio policyrekommendationer utifrån deras arbete de senaste tre åren. Rekommendationerna är indelade i tre områden:

  • Stimulera innovation och tillväxt genom tvärsektoriell samverkan.
  • Utveckla bättre företagsstöd och tillgång till finansiering i effektiva regionala ekosystem.
  • Mät och öka kännedomen om värdet av den kulturella och kreativa sektorn som en viktig drivkraft för innovation och tillväxt.

Varje rekommendation beskrivs med konkreta exempel ECIA:s slutrapport. Ett exempel på en rekommendation är att införa innovationscheckar för att stärka kreativa företags inriktning att sälja tjänster/produkter till andra företag. Det vill säga ett sätt att stödja ett tvärsektoriellt samarbete.

Ladda ned rapporten och läs mer om vad som diskuterades i panelerna om de olika policyrekommendationerna vid konferensen.

Kommentera
28 november 2014 under Noterat | kommentera

Kulturella och kreativa sektorn går samman i GB

red red

creativeindustriesfed

I Storbritannien har ett initiativ, The Creative Industries Federation, startats i tisdags där den kulturella och kreativa sektorn går samman för att påverka politiken att skapa bättre förutsättningar för sektorn. The Creative Industries Federation samlar såväl organisationer inom privat och offentlig sektor och från multinationella företag till soloföretagaren. De ska bland annat arbeta för att göra det lättare att anställa från andra länder, immateriella rättigheter och kreativa ämnen i utbildningssystemet.

Bakom initiativet är grundaren designern Sir John Sorrel och vd är John Kampfner, ordförande för kulturinstitutionen Turner Contemporary. I dagsläget samlar förbundet cirka 220 organisationer, däribland BBC, London Symfoniorkester, Bloomberg och Google.

Kommentera
24 oktober 2014 under Noterat | 1 kommentar

Kulturbudgetens utveckling

red red

Kommentera
22 september 2014 under Noterat | 1 kommentar

Diskussionen efter valet

red red

Åt vilket håll drar kulturpolitiken? Eftervalsanalyserna och spekulationerna om vem som tar över som kulturministier efter Lena Adelsohn Liljeroth har börjat. Dagens Nyheter har gjort ett reportage och de ser många potentiella kandidater. I reportaget förs både mer eller mindre kända politiker (exempelvis Håkan Juholt, Gunilla C Carlsson och Gustav Fridolin) och personer utanför politiken (Stina Oscarsson, Benny Fredriksson och Marie-Louise Ekman) fram som möjliga kandidater.

En tanke som lyfts av Mats Söderlund, poet och ordförande för Klys, i DN:s reportage är att kulturdepartementet slås ihop med utbildningsdepartementet för att föra frågorna närmre varandra. I samband med senaste Pisa-utredningen, som kom samtidigt som Kulturanalys utvärdering av Skapande skola, diskuterade Tobias behovet av att stärka integreringen mellan kultur- och utbildningspolitiken. En fråga där Jan Björklund varit tyst.

Ökad samverkan är också något som scenkonsten efterfrågar. I en debattartikel där Svensk Scenkonst, Teaterförbundet och Svensk Teaterunion listar de ett flertal punkter där de vill se en ökad samverkan mellan kulturområdet och andra samhällsområden.

Intressant är också Anders Q Björkmans analys över varför kulturen inte fick en större plats i valet. Hans slutsats är att de kulturpolitiska frågorna är för torra och behöver presenteras på ett mer intressant sätt, inte människors/väljarnas eller politikernas ointresse för kultur. Kulturpolitiken behöver företrädare som kan förmedla en den större berättelsen om kulturens betydelse.

Kommentera
22 september 2014 under Samtal | 1 kommentar

Kultur stärker invånarnas möjlighet att vara medskapare av staden

red red

Elin Pietroni_2013

Europas kulturhuvudstad Umeå har sedan flera år tillbaka arbetat med ”kulturdriven tillväxt” där kulturen tar en framträdande roll inom bland annat stadsutvecklingen. Elin Pietroni är chef för översiktsplaneringen och har bland annat genom projektet ”Urban forum” arbetat med att involvera kulturaktörer i planeringsprocessen, ett försök att engagera invånare som medskapare av staden på nya sätt. Elin Pietroni talar imorgon på konferensen ”The Impact of Culture – Creative businesses for sustainable cities” i Umeå.

På konferensen ska du prata om nya metoder i stadsplaneringen som involverar den kulturella och kreativa sektorn. Vad har det inneburit för konkreta aktiviteter och åtgärder i Umeå?
Jag kommer att berätta om Umeås utgångspunkt för hållbar utveckling i översiktsplanen samt initiativet med Umeå Urban Forum, en plattform som syftar till att öka kunskaperna om hur stadens offentliga rum ska utformas i samverkan med Umeås invånare för att bidra till en långsiktig hållbar utveckling. Ett exempel är Umeå kommuns arbete med ett gestaltningsuppdrag för Vasaplan, Umeås busstorg. Tre parallella medskapande projekt tar plats med tre konstnärliga grupper i form av Nyréns + Sven Blume med ”Filmen om Vasaplan” som mynnar ut i en film om umeåbornas tankar om Vasaplan, Poste Restante med ”Closing time”, en guidad vandring på Vasaplan för eftertanke och Nivå + Beatrice Hansson med Väntans torg som arbetar med iscensatta installationer. Gestaltningsuppdraget på Vasaplan pågår samtidigt som konferensen genomförs.

Vilka är fördelarna som du ser det att arbeta på det här sättet?
Invånarnas möjligheter att påverka och medskapa för att ge staden identitet behöver ständigt utvecklas. Samtidigt diskuteras den kulturella dimensionen av hållbar stadsutveckling allt oftare i samhället och här behöver vi hitta nya arbetssätt och arenor som speglar det. Det ska bli oerhört intressant att se resultatet av exempelvis gestaltningsuppdraget för Vasaplan, kan vi genom att så konkret involvera kulturella aktörer i planeringsprocessen också nå och inkludera människor i större utsträckning och på ett mer konstruktivt plan?

Vad krävs för att ett samarbete mellan offentlig verksamhet och kultursektorn ska fungera?
Ett väl fungerande samarbete mellan offentlig verksamhet och kultursektorn kan bidra till ett bredare synsätt på stadsmiljön. Vi tror att de olika perspektiven och arbetssätten kan komplettera varandra, ge en bättre förståelse för hur de offentliga miljöerna fungerar och därmed också bidra till god kvalitet i genomförda projekt!

Det måste finnas en öppenhet och en vilja att lära av varandra, men det behövs också en diskussion om tillvägagångssätt och gemensam målbild.

Vad ser du själv fram emot att höra om på konferensen?
Jag tycker att det ska bli spännande att höra Dr Beatriz Garcías slutsatser om långsiktiga effektar av de kulturhuvudstadsårssatsningar som genomförts i Europa. Sen tycker jag alltid att Shin-pei Tsay är mycket inspirerande och hennes medverkan ibland annat New Yorks- Street design manual, Active Living Design Guidelines och Livable Communities Manual.

Kommentera
11 september 2014 under Samtal | kommentera

Så ser partierna på kulturarbetsmarknaden och Europa

red red

Inför valet på söndag ställde vi några frågor till de kulturpolitiska talespersonerna för respektive riksdagsparti. Dessa är kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m), Lars-Axel Nordell (kd), Ulf Nilsson (fp), Per Lodenius (c), Gunilla C. Carlsson (s), Tina Ehn (mp), Lars Ohly (v) och Aaron Emilsson (sd). Tyvärr har vi bara fått in svar från Gunilla C. Carlsson och Lars Ohly. Det går dock att läsa mer om vad de övriga kulturpolitiska talespersonerna vill i bland annat tidskriften Forms och Föreningen svenska tonsättares enkäter som vi länkar till i ett tidigare inlägg.

Är kulturpolitiken i första hand till för att bevaka kultursektorns intressen eller för medborgarnas skull mer generellt, till exempel som deltagare och åskådare? Det är lätt att svara “både och” här eftersom det hänger ihop, men det är ändå en gradskillnad. 
Vänsterpartiet: I första hand är kulturen till för sin egen skull. Ett samhälle upphör att vara samhälle utan tillgänglighet till kultur för alla, både som betraktare men också som utövare. Allas rätt till kultur, bygg bort fysiska tillgänglighetshinder likväl som ekonomiska, ge alla möjlighet att själva skapa – det är kulturpolitikens uppgift. För att det ska bli möjligt måste också kulturarbetare få goda villkor för sitt skapande.

Socialdemokraterna: Kulturpolitiken har till uppgift att öka tillgängligheten till kultur för alla, att skapa en kulturell infrastruktur i hela landet och att stödja kulturellt skapande. De nationella kulturpolitiska målen formulerar det som:

  • främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor
  • främja kvalitet och konstnärlig förnyelse

Vilken är den viktigaste kulturpolitiska frågan anser du?
Vänsterpartiet: Barns och ungas möjlighet att utöva konst, teater, dans och musik i Kulturskolan. Sänk avgifterna, öka antalet pedagoger och se till att Kulturskolan finns i alla kommuner!

Socialdemokraterna: Att öka tillgängligheten till kultur för alla. Kulturpolitiken ska stödja kultur som är utmanande och ifrågasättande, kulturpolitiken ska ha yttrandefriheten som grund. Inför 2015 satsar vi 400 miljoner kronor mer än alliansen – våra fyra konkreta vallöften är 50 miljoner till ett stimulansbidrag till musik- och kulturskolan, 80 miljoner till fri entré på statliga museer, 20 miljoner till scenkonstallianserna samt 250 miljoner till idrotts- och friluftslivsorganisationer. Utöver dessa skarpa förslag vi vill fokusera på och ta fram konkreta strategier för de kulturellt yrkesverksamma, särskilt bild- och formkonstnärerna och kulturskaparna. Vi avser ta fram en nationell biblioteksstrateg och vi behöver göra en översyn av och ta fram en strategi för musik- och kulturskolan. Skapande skola som inte når mer än drygt hälften av alla barn som och som inte heller ger jobb i den utsträckning som det var tänkt till professionella kulturutövare, måste också ses över.

Med bland annat det nya kulturprogrammet ”Kreativa Europa” har kulturpolitiken inom EU fått en tydligare ställning. Bör kulturpolitiken präglas mer av ett europeiskt perspektiv och utbyte än idag?
Vänsterpartiet: Vi är starka motståndare till en kulturpolitik på EU-nivå. Vårt kulturpolitiska arbete inom EU går därför i stor utsträckning ut på att förhindra att fler beslut om kulturpolitiken tas på EU-nivå. Ett undantag är direktivet om återförande av kulturarv, som till sin natur måste hanteras på internationell nivå. Där skulle vi gärna se att ett sådant avtal sluts på FN-nivå. Ett annat undantag är internationellt kulturutbyte inom EU:s ram som vi stöder samt konstnärlig utsmyckning av EU:s egna lokaler.

Socialdemokraterna: Det nya kulturprogrammet ”Kreativa Europa” möjliggör för konstnärligt utövande att skapa europeiska samarbetsprojekt och utbyten. Vi tror att internationella kontakter och samarbeten är utvecklande och bidrar till mångfald och förståelse. Det europeiska projektet är en del av möjligheter till internationellt samarbete som vi tror det är värdefullt att ta tillvara.

Hur ser du på senare års diskussion kring kultur och näring, från exempelvis Leif Pagrotskys instiftande av musikexportpriset 1998 till handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar (2009-2012)?
Vänsterpartiet: Det har blivit alltför vanligt att fokus på kultur och kulturpolitik hamnat i ”lönsamhet” eller ”hälsa”. Det är fel fokus. Kultur ger många positiva bieffekter både vad gäller lönsamhet, hälsa, glädje, mening och annat men kulturen finns till för sin egen skull. Därför måste kulturens betydelse framhävas, alldeles oavsett om den är ”lönsam” eller inte, alldeles oavsett om människor blir friskare av den eller inte.

Socialdemokraterna: Vi har en kulturpolitik för att öka tillgängligheten till kultur för alla och för att stödja de kulturellt yrkesverksamma. Om en konsekvens av detta blir att det skapas nya branscher och arbetstillfällen välkomnar vi den utvecklingen. Musikexportpriset satte välförtjänt fokus på den svenska musikbranschen som bland annat tack vare en generös kommunal musikskola och studieförbund som erbjudit replokaler, skördat stora internationella framgångar. Det är inte bara i Sverige vi talar om det ”svenska musikundret”.

Vilka politiska konsekvenser ser du för en kulturarbetsmarknad som kommit att präglas mer av projektanställningar och frilansande?
Vänsterpartiet: Den nuvarande kulturarbetsmarknaden innebär att många kulturskapare befinner sig i en osäker frilanstillvaro och ofta hamnar utanför de vanliga försäkringssystemen med rätt till a-kassa, pension och sjukförsäkring. Det är inte rimligt. Professionellt verksamma kulturskapare ska ha en rimlig lön och samma sociala förmåner som andra yrkesarbetande. Vi vill bland annat öka antalet fasta arbetstillfällen vid kulturinstitutionerna, återinföra den statliga inkomstgarantin för konstnärer samt stärka teater-, musik- och dansallianserna och undersöka möjligheterna för att skapa en fjärde konstnärsallians för bild- och formkonstnärer.

Socialdemokraterna: Projekt- och frilansmarknaden är en reaktion på en tidigare situation där tillsvidareanställnignar t.ex. inom teatern skapade alltför liten flexibilitet.  Samtidigt innebär frilansmarknaden svårigheter för kulturellt yrkesverksamma att passa in i de sociala trygghetssystemen. Detta är en fråga vi vill se över.  Den kulturella ”projektekonomin” innebär också att det blir svårare med kontinuitet, med konstnärligt risktagande och djupgående kvalitativa arbetsmetoder. Samtidigt finns det fördelar med projektekonomi – det kan gå snabbt från idé till genomförande.

Vilken kulturform tar du själv helst del av eller utövar på din fritid? 
Vänsterpartiet: Massor: Musik, litteratur, scenkonst, konst, allt! Men allra mest musik och litteratur. Och själv skriver jag.

Socialdemokraterna: Jag tar gärna del av scenkonst på min fritid, men även musik och litteratur.

 

Kommentera
10 september 2014 under Noterat | kommentera

Nordiska samarbeten

red red

2014-09-05 10.45.54

I juni blev det klart att Nordiska ministerrådets projekt KreaNord läggs ned till årsskiftet, ett år tidigare än planerat. Projektet har pågått sedan 2010 och har handlat om att främja tillväxt i den kulturella och kreativa sektorn. Några aktiviteter kommer dock att fortsätta löpa på under 2015.

Tanken är att lärdomarna från KreaNord och arbetet kring den kulturella och kreativa sektorn ska infogas i programmet Nordic Innovation inom ett Nordic Lighthouse-projekt. För att förbereda inför detta skifte var det i förra veckan en konferens i Helsingfors där frågan om vad som bör göras diskuterades. Än så länge är processen i ett tidigt skede men bestämt är att ett särskilt fokus kommer ligga på det tvärsektoriella, det vill säga hur kulturella och kreativa företag kan samarbeta med företag inom andra sektorer. Ett utkast på förslag till vilka insatser som Nordic Lighthouse-projektet ska omfatta ska komma i månadsskiftet september och oktober.

Vid konferensen höll även Rasmus Wiinstedt Tscherning en presentation kring de policyrekommendationer European Creative Industries Alliance (ECIA) kommer att offentliggöra 27-28 november då ECIA arrangerar en slutkonferens i Amsterdam. Tre övergripande teman för rekommendationerna är:

  • Stimulera innovation och tillväxt genom att möjliggöra tvärsektoriella samarbeten.
  • Bygga bättre företagsstöd i regionala ekosystem.
  • Mäta och stärka kännedomen om de kreativa företagens värden.

Vi återkommer i senare inlägg till diskussionen om Nordic Lighthouse och ECIA senare under hösten.

 

 

Kommentera
29 augusti 2014 under Noterat | 3 kommentarer

Här är kulturpolitiken

red red

post23264

Nu är det bara drygt två veckor kvar till valet. I de stora utfrågningarna och de mest medialt uppmärksammade debatterna har inte kulturpolitiken varit särskilt framträdande. I första hand syns den kanske i diskussioner om läsning kopplat till skolan.

Riksdagspartierna skulle kunna göra mer för att lyfta kulturfrågorna. Har någon politiker verkligen gått ut med emfas och visat att den vill bli nästa kulturminister?

För att underlätta lite för den kulturpolitiskt intresserade har vi nedan sammanställt några ingångar till den som vill fördjupa sig i kulturpolitiken på riksnivå. Kom gärna in med fler tips på fler källor som målar upp de större dragen i den kulturpolitiska diskussionen och kan lyfta kulturfrågorna på agendan.

Vad tycker riksdagspartierna i kulturpolitiken?

Tankesmedjan Timbro har analyserat i två rapporter visionerna för vad alliansen respektive oppositionen vill med kulturpolitiken.

Sveriges Radio har också inlett sin storsatsning på kulturpolitiska frågor inför valet. Läs mer och lyssna ikapp på serien “Kulturvalet”.

Uppdaterat 12 september 2014

Kommentera