Hej!
Den här veckan utgår vi från några spännande samtal, till exempel om livedelen av musikbranschen och om hur det är att starta kulturföretag. Dessutom berättar vi om utländska studier och om en ny bok om samverkan. Premiumprenumeranterna får boken skickad till sig.
// Tobias Nielsén, chefredaktör
—
—
Blödande skivindustri, trevande digital distribution, blomstrande livesektor. Så brukar bilden av musikbranschen tecknas. Att livesektorn står för musikbranschens intäktskälla var också bilden som Roger Wallis, adjungerad professor på KTH, gav i sitt uppmärksammade framträdande under Pirate Bay-rättegången (tydligen gjorde han sitt vittnesmål till ett framträdande och vände sig framför allt till åhörarna). Jag har gjort några intervjuer den senaste tiden för att stämma av läget i musikbranschen. Artisten Daniel Saucedo – som med sin grupp EMD var med i Melodifestivalens final i helgen – ger en bild av det är på mängden av liveframträdanden som han tjänar sina pengar (eller försörjer sig). Han har kuskat runt Sverige till otaliga småstäder och uppträtt i olika format.
Men det är en sak att det relativa förhållandet mellan intäkter från skivor och konserter förändras. En annan sak om livesektorn som helhet går bra, eller att det är enkelt att få lönsamhet i att arrangera konserter. Det menar Lars Rixon – delägare, manager och projektledare på det största svenska livebolaget United Stage – som reagerar starkt på den bild Roger Wallis för fram. Nedan några valda frågor och svar från intervjun med Lars Rixon.
Hur mår livebranschen idag?
– Det byggs upp en myt som gör många av oss på turnésidan fly förbannade, nämligen att gräset plötslig är grönare här. Det Roger Wallis gjorde under rättegången var ett grovt felsteg. Han påstod att det artister förlorar på minskad skivförsäljning tar de igen på livesidan, eller åtminstone totalt. Han har ingen grund i det påståendet. Jag är bombsäker. Förutom att utgå från vad jag själv ser så kan du idag gå in i böckerna från det minsta tvåmansföretag till världsledande Live Nation så ser du siffror från konsertverkligheten som talar sitt tydliga språk. Och det har skett en försämring. Det är svårare att tjäna samma pengar idag.
Hur ser du på framtiden för livearrangörer?
– Det är jättetufft och konjunkturen börjar märkas. Skulle Hr Wallis med flera känna till verkligheten – då skulle de förmodligen sova lite sämre. Vi ser exempel varje vecka, i synnerhet på klubbsidan, där artister inte lever upp till förväntad biljettförsäljning. Konserter dimensionerade för 600 personer lockar 185… Vi kan se att den stora artisten, nationellt och internationellt växer sig större och starkare. Men det stora mellanskiktet har det allt svårare.
I musikbranschen är 360-avtal något som lyfts fram som framtiden, med intäkter från alla eller många delar av artisters verksamhet. Jobbar ni också med detta eller är ni fortfarande mest ett livebolag?
– Vi är livebolag framför allt. Men klart att vi diskuterar 360-avtal också, inte minst när diskuterar framtiden. Vi inser att även vi måste tjäna pengar från flera håll.
– Och möjligen tror jag till och med att vi har bättre förutsättningar att lyckas av att göra varianter av 360, av det enkla skälet att vi saknar den där naivitet jag upplever finns hos skivbolagen idag. De har en känsla av en tro att live bara är en intäktskälla, utan egna lönsamhetsproblem, och jag tror att den här bilden finns ganska högt upp i skyskrapan. De tror att man bara kan anställa två personer som driver en turnéverksamhet. Vi är 20 personer. Vi vet vad som krävs innan man ens kan överleva som agent, producent eller arrangör.
Hela intervjun med Lars Rixon läser du här.
I veckan presenterar Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) skriften ”Nya rum i samverkan – mellan det offentliga, näringslivet och det civila samhället”. Den bygger på några exempel på samverkansprojekt samt innehåller analyser från etablerade forskare inom området. Tobias Nielsén och Malin Gawell har bidragit med analyserande texter. 5 maj genomförs ett lunchseminarium på SKL som tar avstamp i boken. Vi pratade med Calle Nathanson på SKL har varit redaktör för boken.
Vad ligger bakom boken?
– Vi ser på lokal och regional nivå en stor aktivitet och mobilisering kring kultur, kreativa näringar och evenemang. Ett tecken på det är byggboomen under 2000-talets första decennium av kulturhus, konserthus, konsthallar och evenemangsarenor. Dessa satsningar bygger på samverkan mellan olika parter, offentligt-privat-ideellt, och utmaningarna handlar om hur samarbetena blir framgångsrika på lång sikt och kommer medborgarna till del.
Vad är syftet med boken?
– Det finns behov för modeller om samverkan mellan det offentliga och civilsamhället för att utveckla kommande samarbeten. Av tradition har vi i Sverige en stark bidragsgivning till kultur- och föreningsliv, men vi behöver utveckla det kvantitativa systemet till att bli mer kvalitativt. Det handlar om att det offentliga i högre grad skapar överenskommelser och partnerskap med det civila samhället.
Läs Tobias Nielséns kapitel från boken på Kulturekonomi.se: ”Först vinner eller resten hinner! Om drivkrafter, långsiktighet och samverkan”. Där analyseras argumenten bakom satsningarna samtidigt som några andra viktiga frågor ställs: Finns det utrymme för alla hus? Hur ser långsiktigheten ut?
Som premiumprenumerant får du den här veckan boken skickad till dig på posten. Läs mer om premium här och prova tre nummer gratis.
Kulturentreprenörerna är en ekonomisk föreningen som funnits i två år i anslutningen till Kulturentreprenörskapsskolan vid Västerås Folkhögskola. En av 39 medlemmar är Miriam Lundqvist, som även driver ett eget företag som dramapedagog. Vi pratade med henne om om hur det är att vara kulturentreprenör.
Går det att försörja sig som kulturentreprenör?
– Många i vårt nätverk kombinerar det med studier eller andra jobb. En del lever på det sitt kulturentreprenörskap, men de har ofta egna firmor vid sidan där de bedriver annan verksamhet inom kulturområdet.
Vilken är den största fördelen med att vara med i en ekonomisk förening?
– Det är väl att man i vanliga fall kan bli ganska ensam som entreprenör, men här finns alltid någon som står bakom en. Sedan försöker vi att hjälpa varandra att ta riktigt betalt. Det brukar vara bra att låta någon annan medlem sätta priset åt en, för ofta säljer man sig för billigt.
– Sedan är det bra att vi vi är så många, att vi är nästan 40 stycken innebär att vi kan ta stora och breda uppdrag. Nu i vår gör gör vi ett projekt för Västerås stad, där vi har ”prova-på-kulturdagar” för barn i årskurs 5-6. Det är allt från dansimprovisation, sårsminkning, live till marionettdocker. Sådana projekt hade vi inte kunnat tagit om vi inte hade alla olika medlemmar.
Vad har ni fått för stöd? Är det något du saknar i det stöd ni fått?
– Vi har fått bra stöd från vår utbildning och från coompanion som stödjer ekonomiska föreningar. Men det känns om de stöd som finns för nyföretagare är väldigt dåligt anpassat till kulturföretag, inte bara i språket, utan till attityden att ha kulturföretag överhuvudtaget. När vi pratade med Skatteverket fick vi rådet att inte starta kulturföretag för att ”det var så krångligt”. Men sedan vi startade har vi fått bra respons från kunderna och samarbetspartners på det vi gör, så det håller nog på att förändras.
Är ni kulturentreprenörer eller ”ofrivilliga företagare”?
– Jag tror att det är blandat. Men jag förstår precis vad ”ofrivilliga företagare” kommer ifrån. Det är svårt att få fast anställning inom kultursektorn. För många är det så att antingen får man kompromissa med vad man vill göra, eller så satsar man på det men då som företagare.
Tobias Nielsén kommenterar:
Det här exemplet är värt att studera. För det första för att se hur de hjälps åt med att ta betalt, kulturarbetare (eller kulturföretagare) är ofta små och dåliga i sälj- och förhandlingsfrågor. För det andra för det hutlösa i Skatteverkets reaktion när Miriam och de andra försökte sätta igång. Tre gånger blev hon avrådd att starta eget. Här behövs förändringar så att statens myndigheter och andra redskap inser att kulturföretagare finns, är viktiga och behöver stöd. Det kostar inte pengar. Det handlar om politiskt ledarskap.
- I England har de kreativa näringarna varit en fråga som ofta förknippats med Labour och inte minst Tony Blair, som tillsammans med Blur och Oasis kom att förkroppsliga begreppet ”Cool Britannia” på 90-talet. Men nu vill Tory-partiet i sitt valmanifest göra Storbritannien till världsledande inom kreativa näringar. Bland annat genom att bygga ut bredbandsnätet och arbeta för en ökad lönsamhet på Internet. ”Just as London beat off the competition to become the leading financial centre, we believe Britain can become the creative industries’ capital of the world.” (The Herald).
- Konferensen ”Kreative Oslo” genomfördes för första gången nu i mars. Där konstaterades att de kreativa näringarna är den snabbast växande ekonomiska sektorn i Oslo-regionen. I seminarieprogrammet tog man bland annat fasta på frågeställningar om hur man som kreatör lyckas internationellt, hur man kan utveckla den kreativa arbetsprocessen, vad kulturen kan tillföra näringslivet och betydelsen av ”kreativa stadsdelar” i en stad.
- Även i Danmark arbetar man för att utveckla de kreativa näringarna. En ny analys från ”Ehrvervs- og Byggestyrelsen” visar att det är långt fler än museer, nöjesparker och designföretag som använder upplevelser för att skapa värde. Många vanliga företag – från skoföretag till banker – använder upplevelser för att särskilja sina produkter och kunna ta mer betalt.
Samtidigt visar analysen att den ”rena” upplevelseindustrin i Danmark är fyra gånger så stor som jordbruk-, trädgårds- och skogssektorn tillsammans, och lika stor som finans- och försäkringssektorn. Upplevelseindustrin står för 10 procent av ”värdeskapandet” (förädlingsvärdet) sett till den totala danska ekonomin. För att stödja upplevelseindustrin skapar man nu i Danmark flera ”upplevelsezoner”, inte helt olikt de mötesplatser som finns för upplevelseindustrin i Sverige.
- De kreativa näringarna står på dagordningen även i Kina, något som framgick när premiärminister Wen Jiabao lade fram sitt program inför nationella folkkongressen 5 mars i år. Där förklarades att satsningarna på kulturområdet och de kreativa näringar kommer öka med 10,7 % under 2009. Det handlar bland annat om gratis inträde till museer och projektpengar för att öka skyddet av historiskt och kulturellt viktiga platser, en del i ambitionen att stärka det nationella kulturarvet. Man kommer även att satsa på digitala biografer i glesbygdsområden och på att reformera kulturområdet genom att omvandla vinstdrivande kulturinstitutioner till företag. Kulturpolitiska tongångar som inte låter helt främmande för svenska öron.
- De baltiska länderna kraftsamlar i nya satsningar på de kreativa näringarna. I veckan arrangerades konferensen ”Creative industries in the Nordic-Baltic region” med hjälp av Nordiska ministerrådet. Kartläggningar pågår för fullt eller har redan genomförts i de tre länderna. Bland satsningar märks kreativa inkubatorer, men försöken är fortfarande trevande och småskaliga. (Läs mer om Tallin i Tobias Nielséns inlägg på kulturekonomi.se)
Handelshögskolan i Stockholm fyller 100 år. Det firas bland annat med tio föreläsningar öppna för allmänheten. Emma Stenström talar om ”Kultur och näringsliv – 100 år av kärlek och hat” den 26 mars (du anmäler dig här). Så här presenteras hon föreläsningen:
”Minst lika gammal som Handelshögskolan är idén att konsten och kulturen kan berika näringslivet – och tvärtom. Konstinstitutioner som exempelvis Thielska galleriet och Liljevalchs konsthall hade knappats funnits, om det inte hade varit för förmögna och generösa affärsmän. Och kanske hade inte heller framgångsrika svenska företag som Ikea och H&M kunnat frodas, om det inte hade funnits en kulturell och konstnärlig sfär att hämta näring ifrån. Kulturen och näringslivet har alltså alltid varit beroende av – och befruktat varandra.
Samtidigt som historien också är fylld av spänningar. Alltifrån det att den konstnär som uppfattas som alltför kommersiell, sällan får så kallad ”cred” till att den svenska statliga kulturpolitiken än i dag – om än kanske inte så länge till – har som mål att ”motverka kommersialismens negativa verkningar”. Eller, för den delen, att svenska företagsledare anses vara sämre än andra på att ta ansvar för – och förstå – kulturens värde.”
Andra intressanta föreläsningar handlar bland annat om varumärken och kvinnors företagande. Som aktiv inom kultursektorn kanske man inte heller ska missa Magnus Söderlunds föreläsning om ”emotionsladdad marknadsföring”. Det är en just en ökad betydelse av upplevelser och emotioner som gjort kreatörer allt mer eftertraktade i den ekonomiska sfären. I nästa analysbrev tar vi ett grepp om ”säljaren som upplevelseorganisatör” och tittar på vad kulturutövaren kan bidra med i säljprocessen.
”Det första steget mot en bättre framtid är en vision om en bättre framtid.”
Thomas Olsson, Landstinget Västernorrland och koordinator i programmet FUNKY, inför några veckor med fokus på kreativa näringarna i Härnösand. Invigningen skedde igår på Technicus, där utställningen ”Kapitel 1″ om upplevelseindustrins utveckling visas. Bland annat ordnas workshop med representanter från KK-stiftelsen och Färgfabriken och nästa torsdag är det ”inspirationsdag” med bland andra Tobias Nielsén och forskaren Evelina Wahlqvist.
…
”Jag älskar er. Jag kommer till London för spela de låtar som mina fans vill höra. Det här blir mina sista konserter någonsin.”
Michael Jackson gör comeback och avslutar sin karriär på en och samma gång med en rad spelningar på O2 Arena i London. Att göra alla sina konserter på ett och samma ställe har blivit allt populärare för stora artister. Det blir billigare att arrangera när man slipper flytta runt hela konsertapparaten på en turné, samtidigt som det blir exklusivare för fansen att i stället resa till konserten.
…
”De gör konkret det som andra politiker mest talar om.”
Kristian Berg, kulturchef i Västra Götalandstregionen, om att kulturpolitikerna i regionen satsar på det nya kulturstödet Frispel. Stödet är enligt uppgift en ”innovation på kulturområdet” som ska fånga upp den nya, oväntade och kontroversiella kulturen - och utövare som inte fått stöd tidigare. Man kommer dessutom se över pappersexercisen och vid den ordinarie bidragsutdelningen. (gp.se) Låter inte helt olikt Spontankulturutredningen som vi skrivit om i tidigare analysbrev.
…
”Som det ekonomiska läget är nu ser vi oss tvungna att dra ned på sponsringen. Tråkigt att det måste ske, men nu måste vi spara i alla delar av företaget.”
Stefan Elfström, pressansvarig för Volvo PV, berättar varför man drar ned på sin sponsring, något som drabbar bland annat Göteborgsoperan och Göteborgs symfoniker. Indragen sponsring är helt enkelt ett sätt att bromsa sig ur lågkonjunkturen.(sr.se)
…
”Vi tror inte på att hålla på att flytta runt myndigheter i landet.”
Det verkar som kulturens supermyndigheter får vänta. Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth har inte gett i uppdrag till statskontoret att räkna på hur förslaget om myndighetssammanslagningar inom kulturområdet ska kunna genomföras, något som kulturutredningens ordförande Eva Schwartz Grimaldi utlovade när utredningen presenterades. Därmed är det osannolikt att ett sådant förslag hinner vara färdigt till höstbudgeten. (svt.se)
…
”Det här blir medborgarinflytande – på riktigt.”
Helena Salomonson, stabschef för Riksteatern, som turnerar landet runt och håller workshops om kulturutredningen och remissförfarandet. En kulturutredning som i allra högsta grad fortfarande diskuteras. Kulturekononomi.se samlar upp intressanta artiklar och kommentarer om utredningen.
—
Utgivare och chefredaktör: Tobias Nielsén
Redaktör och reporter: Johan Scheele
Ständig kommentator: Emma Stenström
Om du inte längre vill få nyhetsbrevet, skicka ett tomt mail til:l sluta@kulturekonomi.se.
Vill du uppdatera till premiumversionen, skicka ett mail till: info@kulturekonomi.se.
Du läser mer om analysbrevet på kulturekonomi.se/analysbrevet.
Copyright? Analysbrevet skyddas under Creative Commons-licens om erkännande och icke-kommersiell användning. Det innebär att du får kopiera, distribuera och sända verket, liksom skapa bearbetningar. På villkor att du anger källa och att det sker för ickekommersiella ändamål. Läs mer här.