På debattsidan i Dagens Industri skriver Per Schlingmann, moderaternas partisekreterare, ett inlägg som låter som det vore direkt hämtat från Nätverket för upplevelseindustrin. Ja, ärligt talat är det svårt att förstå att kulturen skulle kunna ha annat än en ytterst central plats i ett parti, vars partisekreterare resonerar såhär:
Schlingmann talar om ”det svenska varumärkesundret”, och menar att Sveriges framtid hänger på vår förmåga att bygga starka varumärken. Vin & Sprit, H&M, Ikea, Volvo & Ericsson tjänstgör som goda exempel.
Schlingmann nämner det inte själv, men vi kan ju konstatera att det till stor del är just kulturen som har skapat just dessa varumärken!
Vad hade till exempel Absolut varit om de inte hade satsat på konst, från Andy Warhol och framåt? Det var ju en av anledningarna till att de snabbt skapade ”cred” bland trendsättarna.
Och hade H&M och Ikea varit någonting om det inte hade funnits duktiga formgivare och ett stort formintresse bland allmänheten?
Hade Volvo varit framgångsrika utan design? Och Ericsson, åtminstone i konsumentsegmentet? Hur gick det till exempel inledningsvis när Nokia satsade på design och Ericsson inte gjorde det?
Efter dessa uppenbara exempel, där vikten av att odla en god kulturell mylla hörs direkt, fortsätter Schlingmann med den gamla vanliga drapan om entreprenörskap och kreativitet. Vi måste satsa på våra entreprenörer, förbättre förutsättningarna för företagande, ta tillvara på alla människors kreativa förmåga, våga tänka kritiskt och ta risker…. Och så avslutar han i sann Richard Floridastil med att ”Sveriges konkurrenskraft kommer att avgöras än mer av vår förmåga att ta tillvara alla människors kreativa förmåga”.
Här kan man förstås argumentera mot en hel del, och den som känner mig, vet att jag brukar göra det.
Men vill man vara lite opportunistisk och flytta fram kulturens position, verkar fältet vara fritt. På alla dessa punkter är det ju busenkelt att se att kulturen återigen fyller en väsentlig, för att inte säga avgörande, roll.
Att kulturen inte har en mer framskjuten position inom moderaterna är och förblir därför en gåta. Det är kanske dags att byta kulturminister och istället låta Schlingmann axla den rollen; han verkar ju redan ha (en del av) argumenten klara.