Åt vilket håll drar kulturpolitiken? Eftervalsanalyserna och spekulationerna om vem som tar över som kulturministier efter Lena Adelsohn Liljeroth har börjat. Dagens Nyheter har gjort ett reportage och de ser många potentiella kandidater. I reportaget förs både mer eller mindre kända politiker (exempelvis Håkan Juholt, Gunilla C Carlsson och Gustav Fridolin) och personer utanför politiken (Stina Oscarsson, Benny Fredriksson och Marie-Louise Ekman) fram som möjliga kandidater.
En tanke som lyfts av Mats Söderlund, poet och ordförande för Klys, i DN:s reportage är att kulturdepartementet slås ihop med utbildningsdepartementet för att föra frågorna närmre varandra. I samband med senaste Pisa-utredningen, som kom samtidigt som Kulturanalys utvärdering av Skapande skola, diskuterade Tobias behovet av att stärka integreringen mellan kultur- och utbildningspolitiken. En fråga där Jan Björklund varit tyst.
Ökad samverkan är också något som scenkonsten efterfrågar. I en debattartikel där Svensk Scenkonst, Teaterförbundet och Svensk Teaterunion listar de ett flertal punkter där de vill se en ökad samverkan mellan kulturområdet och andra samhällsområden.
Intressant är också Anders Q Björkmans analys över varför kulturen inte fick en större plats i valet. Hans slutsats är att de kulturpolitiska frågorna är för torra och behöver presenteras på ett mer intressant sätt, inte människors/väljarnas eller politikernas ointresse för kultur. Kulturpolitiken behöver företrädare som kan förmedla en den större berättelsen om kulturens betydelse.