Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
11 september 2014 under Samtal | kommentera

Så ser partierna på kulturarbetsmarknaden och Europa

red red

Inför valet på söndag ställde vi några frågor till de kulturpolitiska talespersonerna för respektive riksdagsparti. Dessa är kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m), Lars-Axel Nordell (kd), Ulf Nilsson (fp), Per Lodenius (c), Gunilla C. Carlsson (s), Tina Ehn (mp), Lars Ohly (v) och Aaron Emilsson (sd). Tyvärr har vi bara fått in svar från Gunilla C. Carlsson och Lars Ohly. Det går dock att läsa mer om vad de övriga kulturpolitiska talespersonerna vill i bland annat tidskriften Forms och Föreningen svenska tonsättares enkäter som vi länkar till i ett tidigare inlägg.

Är kulturpolitiken i första hand till för att bevaka kultursektorns intressen eller för medborgarnas skull mer generellt, till exempel som deltagare och åskådare? Det är lätt att svara “både och” här eftersom det hänger ihop, men det är ändå en gradskillnad. 
Vänsterpartiet: I första hand är kulturen till för sin egen skull. Ett samhälle upphör att vara samhälle utan tillgänglighet till kultur för alla, både som betraktare men också som utövare. Allas rätt till kultur, bygg bort fysiska tillgänglighetshinder likväl som ekonomiska, ge alla möjlighet att själva skapa – det är kulturpolitikens uppgift. För att det ska bli möjligt måste också kulturarbetare få goda villkor för sitt skapande.

Socialdemokraterna: Kulturpolitiken har till uppgift att öka tillgängligheten till kultur för alla, att skapa en kulturell infrastruktur i hela landet och att stödja kulturellt skapande. De nationella kulturpolitiska målen formulerar det som:

  • främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor
  • främja kvalitet och konstnärlig förnyelse

Vilken är den viktigaste kulturpolitiska frågan anser du?
Vänsterpartiet: Barns och ungas möjlighet att utöva konst, teater, dans och musik i Kulturskolan. Sänk avgifterna, öka antalet pedagoger och se till att Kulturskolan finns i alla kommuner!

Socialdemokraterna: Att öka tillgängligheten till kultur för alla. Kulturpolitiken ska stödja kultur som är utmanande och ifrågasättande, kulturpolitiken ska ha yttrandefriheten som grund. Inför 2015 satsar vi 400 miljoner kronor mer än alliansen – våra fyra konkreta vallöften är 50 miljoner till ett stimulansbidrag till musik- och kulturskolan, 80 miljoner till fri entré på statliga museer, 20 miljoner till scenkonstallianserna samt 250 miljoner till idrotts- och friluftslivsorganisationer. Utöver dessa skarpa förslag vi vill fokusera på och ta fram konkreta strategier för de kulturellt yrkesverksamma, särskilt bild- och formkonstnärerna och kulturskaparna. Vi avser ta fram en nationell biblioteksstrateg och vi behöver göra en översyn av och ta fram en strategi för musik- och kulturskolan. Skapande skola som inte når mer än drygt hälften av alla barn som och som inte heller ger jobb i den utsträckning som det var tänkt till professionella kulturutövare, måste också ses över.

Med bland annat det nya kulturprogrammet ”Kreativa Europa” har kulturpolitiken inom EU fått en tydligare ställning. Bör kulturpolitiken präglas mer av ett europeiskt perspektiv och utbyte än idag?
Vänsterpartiet: Vi är starka motståndare till en kulturpolitik på EU-nivå. Vårt kulturpolitiska arbete inom EU går därför i stor utsträckning ut på att förhindra att fler beslut om kulturpolitiken tas på EU-nivå. Ett undantag är direktivet om återförande av kulturarv, som till sin natur måste hanteras på internationell nivå. Där skulle vi gärna se att ett sådant avtal sluts på FN-nivå. Ett annat undantag är internationellt kulturutbyte inom EU:s ram som vi stöder samt konstnärlig utsmyckning av EU:s egna lokaler.

Socialdemokraterna: Det nya kulturprogrammet ”Kreativa Europa” möjliggör för konstnärligt utövande att skapa europeiska samarbetsprojekt och utbyten. Vi tror att internationella kontakter och samarbeten är utvecklande och bidrar till mångfald och förståelse. Det europeiska projektet är en del av möjligheter till internationellt samarbete som vi tror det är värdefullt att ta tillvara.

Hur ser du på senare års diskussion kring kultur och näring, från exempelvis Leif Pagrotskys instiftande av musikexportpriset 1998 till handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar (2009-2012)?
Vänsterpartiet: Det har blivit alltför vanligt att fokus på kultur och kulturpolitik hamnat i ”lönsamhet” eller ”hälsa”. Det är fel fokus. Kultur ger många positiva bieffekter både vad gäller lönsamhet, hälsa, glädje, mening och annat men kulturen finns till för sin egen skull. Därför måste kulturens betydelse framhävas, alldeles oavsett om den är ”lönsam” eller inte, alldeles oavsett om människor blir friskare av den eller inte.

Socialdemokraterna: Vi har en kulturpolitik för att öka tillgängligheten till kultur för alla och för att stödja de kulturellt yrkesverksamma. Om en konsekvens av detta blir att det skapas nya branscher och arbetstillfällen välkomnar vi den utvecklingen. Musikexportpriset satte välförtjänt fokus på den svenska musikbranschen som bland annat tack vare en generös kommunal musikskola och studieförbund som erbjudit replokaler, skördat stora internationella framgångar. Det är inte bara i Sverige vi talar om det ”svenska musikundret”.

Vilka politiska konsekvenser ser du för en kulturarbetsmarknad som kommit att präglas mer av projektanställningar och frilansande?
Vänsterpartiet: Den nuvarande kulturarbetsmarknaden innebär att många kulturskapare befinner sig i en osäker frilanstillvaro och ofta hamnar utanför de vanliga försäkringssystemen med rätt till a-kassa, pension och sjukförsäkring. Det är inte rimligt. Professionellt verksamma kulturskapare ska ha en rimlig lön och samma sociala förmåner som andra yrkesarbetande. Vi vill bland annat öka antalet fasta arbetstillfällen vid kulturinstitutionerna, återinföra den statliga inkomstgarantin för konstnärer samt stärka teater-, musik- och dansallianserna och undersöka möjligheterna för att skapa en fjärde konstnärsallians för bild- och formkonstnärer.

Socialdemokraterna: Projekt- och frilansmarknaden är en reaktion på en tidigare situation där tillsvidareanställnignar t.ex. inom teatern skapade alltför liten flexibilitet.  Samtidigt innebär frilansmarknaden svårigheter för kulturellt yrkesverksamma att passa in i de sociala trygghetssystemen. Detta är en fråga vi vill se över.  Den kulturella ”projektekonomin” innebär också att det blir svårare med kontinuitet, med konstnärligt risktagande och djupgående kvalitativa arbetsmetoder. Samtidigt finns det fördelar med projektekonomi – det kan gå snabbt från idé till genomförande.

Vilken kulturform tar du själv helst del av eller utövar på din fritid? 
Vänsterpartiet: Massor: Musik, litteratur, scenkonst, konst, allt! Men allra mest musik och litteratur. Och själv skriver jag.

Socialdemokraterna: Jag tar gärna del av scenkonst på min fritid, men även musik och litteratur.

 

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas