Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
11 september 2014 under Analys | 3 kommentarer

Ingen vill ha kulturpolitik i valrörelsen

Tobias Tobias

Det blev tredje valrörelsen som jag fått frågan: Varför är inte kulturpolitiken en större valfråga?

Tidigare tyckte jag att det var obegripligt. Nu funderar jag om det inte kan förklaras av att ingen part är intresserad.

Politikerna vill inte riskera självmord. Och kultursektorn vill inte ha en mer aktiv kulturpolitik, för den riskerar att leda till större styrning och snarare nedskärningar och oönskade omprioriteringar än motsatsen.

Den här gången ringde TT, och frågan som de ställde om kulturen som en icke-fråga är nog än mer relevant i år, för om vi ser bakåt så har det faktiskt varit mer drag. Tidigare har det funnits svallvågor efter såväl piratdebatten som den senaste stora Kulturutredningen.

Nu väljer ingen att tala om något som kan reta upp någon. Ingen nämner kulturentreprenör eller kulturföretagare. Framför allt pratar ingen om ”verklighetens folk”.

“Jag tror tyvärr att den viktigaste kulturpolitiska strategin inför valet är att inte reta upp någon”, svarade jag i artikeln.

Och man vill inte reta upp konstnärer, skådespelare, författare eller musiker. Personer som många har en relation och lyssnar till, och som dessutom är välformulerade eller som på olika sätt kan nå ut.

Så vi har inte sett några stora tankar om kulturpolitiska insatser, vilket illustreras av att museifrågan fortfarande tas upp (den är ju  en  bagatell!).

Låt mig då vända på resonemanget.

Frågan bör också ställas inåt: Hur har kulturlivets aktörer lyft och formulerat frågor? Eller är det så att man inte vill ha en större diskussion?

Jag börjar ana en tyst överenskommelse. 

Tanken väcktes utifrån Tobias Hardings uttalande i en artikel i Fokus, som vi båda var citerade i inför förra valrörelsen:

På kort sikt gör det givetvis att det är svårare för kultursektorn att få mer pengar. Men den konsensus vi har inom kulturpolitiken gör också att det blir relativt lite politisk styrning. Vi vill ju inte ha ett samhälle där politikerna styr kulturen.

Ett resultat av en mer omfattande kulturpolitisk diskussion inför ett val riskerar förstås klåfingriga ingrepp både vad gäller omprioriteringar och snabbåtgärder utan vidare analyser. Kanske skulle något parti till och med använda sig av ett väldigt populistiskt anslag för att vinna röster (apropå Göran Hägglunds tal som jag syftade på ovan)?

I stället är det småputtriga duttandet att föredra. De viktigare diskussionerna skjuts i stället upp till rum bakom stängda dörrar då en kulturminister blivit utsedd, utan att denne tvingas ha några genomgripande vallöften att agera på.

Men jag har kanske fel?

I så fall är självkritik på sin plats.

2 kommentarer
  1. Madeleine Sjöstedt skriver:

    För oss som anser att kulturpolitik är en överlevnadsfråga så har det varit ett miserabelt lågt intresse från alla håll. Inte ens kulturlivet verkar intresserat. Inte heller public service. Som hade en inplanerad kulturpolitisk debatt dit alla partier bjöds in och sedan avbokades med hänvisning till att vi kunde diskutera på Twitter….Kulturvalet skulle ske utan politiker närvarande men ”med konstnärernas perspektiv”. Politikerförakt så det skriker om det.
    Kulturfrågorna är nu mera aktuella än någonsin. Det är sorgligt att så få ser det. Och hur tänker kulturlivet självt?!

  2. Mats Berglund skriver:

    Visst hade det behövts kulturdebatter inför valet. Inte minst i Stockholm där det inte alls råder konsesus om kulturpolitiken. Men nog upplever jag det som att det är just du Madeleine Sjöstedt och dina allianskamrater som tackar nej till erbjudna debatter – alla partier var inbjudna till såväl Tensta Träff och Dramaten i höstas och till Demokratiforum i Rinkeby i våras men den samlade alliansen uteblev vid alla tillfällen. Tensta träff-debatten inställdes och vid de övriga två stod jag där själv tillsammans med företrädare för S och V. Det miserabla intresset från dig Madeleine Sjöstedt är beklagligt: skyll inte på kulturlivet när det är du själv som inte dyker upp!
    /Mats Berglund (Gruppledare Kulturnämnden Stockholm, MP)

  1. By Kulturekonomi | Skitår? Beror på vem man frågar on januari 8, 2015 at 8 januari 2015

    […] obefintlig kulturdebatt — se ”Ingen vill ha kulturpolitik i valrörelsen” — följdes av en skakig inledning för Alice Bah Kuhnke som kulturminister med ett […]

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas