Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
22 september 2014 under Noterat | 3 kommentarer

Utmaningarna efter valet

Tobias Tobias

 

Tobias Nielsén Volante SVT Kulturnyheterna 19 sep 2014_.png

Valet är över. Diskussionen har därefter kommit att handla om vem som blir kulturminister. Men den viktiga frågan är väl snarare vad som krävs av en kulturminister.

SVT Kulturnyheterna var förbi två dagar före valet. Det blev ett hastigt inbokat besök så jag hade inte direkt förberett mig när jag skulle hålla en slags miniföreläsning om de tre viktigaste utmaningarna för kulturpolitiken framåt.

Men jag har funderat på frågan tidigare, så det handlade mer om att sortera bort än att hitta på något att säga.

Jag valde att fokusera på de stora penseldragen, för det är vad jag tycker saknas inom kulturpolitiken. (Inte en sådan icke-fråga som gratis inträde på statliga museer. Undersökningar och alla som har tänkt till vet att effekten sett till att nå nya grupper är minimal, så att detta har blivit en fånig symbolfråga säger tyvärr en hel del om hur idélös den kulturpolitiska diskussionen varit.)

Så för det första: Föra fram kulturen, inte minst gentemot andra politikområden. Vad som här behövs är ett ledarskap, som handlar om att prata för kulturen.

I mejlväxlingen mellan Stina Oscarson och Mats Svegfors i Dagens Nyheter formulerade Stina vad som krävs:

I senaste numret av tidskriften Neo finns en mening som ännu inte släppt mig. Det är i en artikel om striden kring ett Guggenheimmuseum i Helsingfors. Där skriver Sylvia Bjon: ”Herregud, ska tavlorna få ett hus och barnen dö?” Den som kan svara på det så att alla, från sjukpensionärer till börsmäklare, förstår är värdig den posten.

En annan – ofta glömd – aspekt av detta är dessutom att sätta igång stenar som kan rulla vidare ut i landet och utanför kulturbudgetens ramar; inspirera till olika satsningar, såväl EU-projekt som aktiviteter finansierade med hjälp av medel från Jordbruksverket eller regionala näringslivsenheter. Det bör föras till historien att vad som blev fallet efter s.k. Handlingsprogrammet för kulturella och kreativa näringar – den faktiska budgeten som satte kulturen i centrum ökade.

Jag tog även upp två andra stora diskussioner. Den om vilken kultur som faktiskt ska ingå i kulturpolitiken, och vems. Apropå valresultatet

Den tredje utmaningen handlar om förändringarna på kulturarbetsmarknaden, med högre andel frilansare eller egenföretagare jämfört med anställda. Denna utmaning hänger ihop med institutionernas förändrade roll, vilket tangerar vad som sker utifrån samverkansmodellen på sikt.

Inslaget sänds här. En stillsam diskussion mellan Anders Rydell och Sanna Rayman på SvD inleder.

 

Kommentera
22 september 2014 under Noterat | 1 kommentar

Diskussionen efter valet

red red

Åt vilket håll drar kulturpolitiken? Eftervalsanalyserna och spekulationerna om vem som tar över som kulturministier efter Lena Adelsohn Liljeroth har börjat. Dagens Nyheter har gjort ett reportage och de ser många potentiella kandidater. I reportaget förs både mer eller mindre kända politiker (exempelvis Håkan Juholt, Gunilla C Carlsson och Gustav Fridolin) och personer utanför politiken (Stina Oscarsson, Benny Fredriksson och Marie-Louise Ekman) fram som möjliga kandidater.

En tanke som lyfts av Mats Söderlund, poet och ordförande för Klys, i DN:s reportage är att kulturdepartementet slås ihop med utbildningsdepartementet för att föra frågorna närmre varandra. I samband med senaste Pisa-utredningen, som kom samtidigt som Kulturanalys utvärdering av Skapande skola, diskuterade Tobias behovet av att stärka integreringen mellan kultur- och utbildningspolitiken. En fråga där Jan Björklund varit tyst.

Ökad samverkan är också något som scenkonsten efterfrågar. I en debattartikel där Svensk Scenkonst, Teaterförbundet och Svensk Teaterunion listar de ett flertal punkter där de vill se en ökad samverkan mellan kulturområdet och andra samhällsområden.

Intressant är också Anders Q Björkmans analys över varför kulturen inte fick en större plats i valet. Hans slutsats är att de kulturpolitiska frågorna är för torra och behöver presenteras på ett mer intressant sätt, inte människors/väljarnas eller politikernas ointresse för kultur. Kulturpolitiken behöver företrädare som kan förmedla en den större berättelsen om kulturens betydelse.

Kommentera
22 september 2014 under Samtal | 1 kommentar

Kultur stärker invånarnas möjlighet att vara medskapare av staden

red red

Elin Pietroni_2013

Europas kulturhuvudstad Umeå har sedan flera år tillbaka arbetat med ”kulturdriven tillväxt” där kulturen tar en framträdande roll inom bland annat stadsutvecklingen. Elin Pietroni är chef för översiktsplaneringen och har bland annat genom projektet ”Urban forum” arbetat med att involvera kulturaktörer i planeringsprocessen, ett försök att engagera invånare som medskapare av staden på nya sätt. Elin Pietroni talar imorgon på konferensen ”The Impact of Culture – Creative businesses for sustainable cities” i Umeå.

På konferensen ska du prata om nya metoder i stadsplaneringen som involverar den kulturella och kreativa sektorn. Vad har det inneburit för konkreta aktiviteter och åtgärder i Umeå?
Jag kommer att berätta om Umeås utgångspunkt för hållbar utveckling i översiktsplanen samt initiativet med Umeå Urban Forum, en plattform som syftar till att öka kunskaperna om hur stadens offentliga rum ska utformas i samverkan med Umeås invånare för att bidra till en långsiktig hållbar utveckling. Ett exempel är Umeå kommuns arbete med ett gestaltningsuppdrag för Vasaplan, Umeås busstorg. Tre parallella medskapande projekt tar plats med tre konstnärliga grupper i form av Nyréns + Sven Blume med ”Filmen om Vasaplan” som mynnar ut i en film om umeåbornas tankar om Vasaplan, Poste Restante med ”Closing time”, en guidad vandring på Vasaplan för eftertanke och Nivå + Beatrice Hansson med Väntans torg som arbetar med iscensatta installationer. Gestaltningsuppdraget på Vasaplan pågår samtidigt som konferensen genomförs.

Vilka är fördelarna som du ser det att arbeta på det här sättet?
Invånarnas möjligheter att påverka och medskapa för att ge staden identitet behöver ständigt utvecklas. Samtidigt diskuteras den kulturella dimensionen av hållbar stadsutveckling allt oftare i samhället och här behöver vi hitta nya arbetssätt och arenor som speglar det. Det ska bli oerhört intressant att se resultatet av exempelvis gestaltningsuppdraget för Vasaplan, kan vi genom att så konkret involvera kulturella aktörer i planeringsprocessen också nå och inkludera människor i större utsträckning och på ett mer konstruktivt plan?

Vad krävs för att ett samarbete mellan offentlig verksamhet och kultursektorn ska fungera?
Ett väl fungerande samarbete mellan offentlig verksamhet och kultursektorn kan bidra till ett bredare synsätt på stadsmiljön. Vi tror att de olika perspektiven och arbetssätten kan komplettera varandra, ge en bättre förståelse för hur de offentliga miljöerna fungerar och därmed också bidra till god kvalitet i genomförda projekt!

Det måste finnas en öppenhet och en vilja att lära av varandra, men det behövs också en diskussion om tillvägagångssätt och gemensam målbild.

Vad ser du själv fram emot att höra om på konferensen?
Jag tycker att det ska bli spännande att höra Dr Beatriz Garcías slutsatser om långsiktiga effektar av de kulturhuvudstadsårssatsningar som genomförts i Europa. Sen tycker jag alltid att Shin-pei Tsay är mycket inspirerande och hennes medverkan ibland annat New Yorks- Street design manual, Active Living Design Guidelines och Livable Communities Manual.

Kommentera
11 september 2014 under Samtal | kommentera

Så ser partierna på kulturarbetsmarknaden och Europa

red red

Inför valet på söndag ställde vi några frågor till de kulturpolitiska talespersonerna för respektive riksdagsparti. Dessa är kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m), Lars-Axel Nordell (kd), Ulf Nilsson (fp), Per Lodenius (c), Gunilla C. Carlsson (s), Tina Ehn (mp), Lars Ohly (v) och Aaron Emilsson (sd). Tyvärr har vi bara fått in svar från Gunilla C. Carlsson och Lars Ohly. Det går dock att läsa mer om vad de övriga kulturpolitiska talespersonerna vill i bland annat tidskriften Forms och Föreningen svenska tonsättares enkäter som vi länkar till i ett tidigare inlägg.

Är kulturpolitiken i första hand till för att bevaka kultursektorns intressen eller för medborgarnas skull mer generellt, till exempel som deltagare och åskådare? Det är lätt att svara “både och” här eftersom det hänger ihop, men det är ändå en gradskillnad. 
Vänsterpartiet: I första hand är kulturen till för sin egen skull. Ett samhälle upphör att vara samhälle utan tillgänglighet till kultur för alla, både som betraktare men också som utövare. Allas rätt till kultur, bygg bort fysiska tillgänglighetshinder likväl som ekonomiska, ge alla möjlighet att själva skapa – det är kulturpolitikens uppgift. För att det ska bli möjligt måste också kulturarbetare få goda villkor för sitt skapande.

Socialdemokraterna: Kulturpolitiken har till uppgift att öka tillgängligheten till kultur för alla, att skapa en kulturell infrastruktur i hela landet och att stödja kulturellt skapande. De nationella kulturpolitiska målen formulerar det som:

  • främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor
  • främja kvalitet och konstnärlig förnyelse

Vilken är den viktigaste kulturpolitiska frågan anser du?
Vänsterpartiet: Barns och ungas möjlighet att utöva konst, teater, dans och musik i Kulturskolan. Sänk avgifterna, öka antalet pedagoger och se till att Kulturskolan finns i alla kommuner!

Socialdemokraterna: Att öka tillgängligheten till kultur för alla. Kulturpolitiken ska stödja kultur som är utmanande och ifrågasättande, kulturpolitiken ska ha yttrandefriheten som grund. Inför 2015 satsar vi 400 miljoner kronor mer än alliansen – våra fyra konkreta vallöften är 50 miljoner till ett stimulansbidrag till musik- och kulturskolan, 80 miljoner till fri entré på statliga museer, 20 miljoner till scenkonstallianserna samt 250 miljoner till idrotts- och friluftslivsorganisationer. Utöver dessa skarpa förslag vi vill fokusera på och ta fram konkreta strategier för de kulturellt yrkesverksamma, särskilt bild- och formkonstnärerna och kulturskaparna. Vi avser ta fram en nationell biblioteksstrateg och vi behöver göra en översyn av och ta fram en strategi för musik- och kulturskolan. Skapande skola som inte når mer än drygt hälften av alla barn som och som inte heller ger jobb i den utsträckning som det var tänkt till professionella kulturutövare, måste också ses över.

Med bland annat det nya kulturprogrammet ”Kreativa Europa” har kulturpolitiken inom EU fått en tydligare ställning. Bör kulturpolitiken präglas mer av ett europeiskt perspektiv och utbyte än idag?
Vänsterpartiet: Vi är starka motståndare till en kulturpolitik på EU-nivå. Vårt kulturpolitiska arbete inom EU går därför i stor utsträckning ut på att förhindra att fler beslut om kulturpolitiken tas på EU-nivå. Ett undantag är direktivet om återförande av kulturarv, som till sin natur måste hanteras på internationell nivå. Där skulle vi gärna se att ett sådant avtal sluts på FN-nivå. Ett annat undantag är internationellt kulturutbyte inom EU:s ram som vi stöder samt konstnärlig utsmyckning av EU:s egna lokaler.

Socialdemokraterna: Det nya kulturprogrammet ”Kreativa Europa” möjliggör för konstnärligt utövande att skapa europeiska samarbetsprojekt och utbyten. Vi tror att internationella kontakter och samarbeten är utvecklande och bidrar till mångfald och förståelse. Det europeiska projektet är en del av möjligheter till internationellt samarbete som vi tror det är värdefullt att ta tillvara.

Hur ser du på senare års diskussion kring kultur och näring, från exempelvis Leif Pagrotskys instiftande av musikexportpriset 1998 till handlingsplanen för kulturella och kreativa näringar (2009-2012)?
Vänsterpartiet: Det har blivit alltför vanligt att fokus på kultur och kulturpolitik hamnat i ”lönsamhet” eller ”hälsa”. Det är fel fokus. Kultur ger många positiva bieffekter både vad gäller lönsamhet, hälsa, glädje, mening och annat men kulturen finns till för sin egen skull. Därför måste kulturens betydelse framhävas, alldeles oavsett om den är ”lönsam” eller inte, alldeles oavsett om människor blir friskare av den eller inte.

Socialdemokraterna: Vi har en kulturpolitik för att öka tillgängligheten till kultur för alla och för att stödja de kulturellt yrkesverksamma. Om en konsekvens av detta blir att det skapas nya branscher och arbetstillfällen välkomnar vi den utvecklingen. Musikexportpriset satte välförtjänt fokus på den svenska musikbranschen som bland annat tack vare en generös kommunal musikskola och studieförbund som erbjudit replokaler, skördat stora internationella framgångar. Det är inte bara i Sverige vi talar om det ”svenska musikundret”.

Vilka politiska konsekvenser ser du för en kulturarbetsmarknad som kommit att präglas mer av projektanställningar och frilansande?
Vänsterpartiet: Den nuvarande kulturarbetsmarknaden innebär att många kulturskapare befinner sig i en osäker frilanstillvaro och ofta hamnar utanför de vanliga försäkringssystemen med rätt till a-kassa, pension och sjukförsäkring. Det är inte rimligt. Professionellt verksamma kulturskapare ska ha en rimlig lön och samma sociala förmåner som andra yrkesarbetande. Vi vill bland annat öka antalet fasta arbetstillfällen vid kulturinstitutionerna, återinföra den statliga inkomstgarantin för konstnärer samt stärka teater-, musik- och dansallianserna och undersöka möjligheterna för att skapa en fjärde konstnärsallians för bild- och formkonstnärer.

Socialdemokraterna: Projekt- och frilansmarknaden är en reaktion på en tidigare situation där tillsvidareanställnignar t.ex. inom teatern skapade alltför liten flexibilitet.  Samtidigt innebär frilansmarknaden svårigheter för kulturellt yrkesverksamma att passa in i de sociala trygghetssystemen. Detta är en fråga vi vill se över.  Den kulturella ”projektekonomin” innebär också att det blir svårare med kontinuitet, med konstnärligt risktagande och djupgående kvalitativa arbetsmetoder. Samtidigt finns det fördelar med projektekonomi – det kan gå snabbt från idé till genomförande.

Vilken kulturform tar du själv helst del av eller utövar på din fritid? 
Vänsterpartiet: Massor: Musik, litteratur, scenkonst, konst, allt! Men allra mest musik och litteratur. Och själv skriver jag.

Socialdemokraterna: Jag tar gärna del av scenkonst på min fritid, men även musik och litteratur.

 

Kommentera
11 september 2014 under Analys | 3 kommentarer

Ingen vill ha kulturpolitik i valrörelsen

Tobias Tobias

Det blev tredje valrörelsen som jag fått frågan: Varför är inte kulturpolitiken en större valfråga?

Tidigare tyckte jag att det var obegripligt. Nu funderar jag om det inte kan förklaras av att ingen part är intresserad.

Politikerna vill inte riskera självmord. Och kultursektorn vill inte ha en mer aktiv kulturpolitik, för den riskerar att leda till större styrning och snarare nedskärningar och oönskade omprioriteringar än motsatsen.

Den här gången ringde TT, och frågan som de ställde om kulturen som en icke-fråga är nog än mer relevant i år, för om vi ser bakåt så har det faktiskt varit mer drag. Tidigare har det funnits svallvågor efter såväl piratdebatten som den senaste stora Kulturutredningen.

Nu väljer ingen att tala om något som kan reta upp någon. Ingen nämner kulturentreprenör eller kulturföretagare. Framför allt pratar ingen om ”verklighetens folk”.

“Jag tror tyvärr att den viktigaste kulturpolitiska strategin inför valet är att inte reta upp någon”, svarade jag i artikeln.

Och man vill inte reta upp konstnärer, skådespelare, författare eller musiker. Personer som många har en relation och lyssnar till, och som dessutom är välformulerade eller som på olika sätt kan nå ut.

Så vi har inte sett några stora tankar om kulturpolitiska insatser, vilket illustreras av att museifrågan fortfarande tas upp (den är ju  en  bagatell!).

Låt mig då vända på resonemanget.

Frågan bör också ställas inåt: Hur har kulturlivets aktörer lyft och formulerat frågor? Eller är det så att man inte vill ha en större diskussion?

Jag börjar ana en tyst överenskommelse. 

Tanken väcktes utifrån Tobias Hardings uttalande i en artikel i Fokus, som vi båda var citerade i inför förra valrörelsen:

På kort sikt gör det givetvis att det är svårare för kultursektorn att få mer pengar. Men den konsensus vi har inom kulturpolitiken gör också att det blir relativt lite politisk styrning. Vi vill ju inte ha ett samhälle där politikerna styr kulturen.

Ett resultat av en mer omfattande kulturpolitisk diskussion inför ett val riskerar förstås klåfingriga ingrepp både vad gäller omprioriteringar och snabbåtgärder utan vidare analyser. Kanske skulle något parti till och med använda sig av ett väldigt populistiskt anslag för att vinna röster (apropå Göran Hägglunds tal som jag syftade på ovan)?

I stället är det småputtriga duttandet att föredra. De viktigare diskussionerna skjuts i stället upp till rum bakom stängda dörrar då en kulturminister blivit utsedd, utan att denne tvingas ha några genomgripande vallöften att agera på.

Men jag har kanske fel?

I så fall är självkritik på sin plats.

Kommentera
10 september 2014 under Noterat | kommentera

Nordiska samarbeten

red red

2014-09-05 10.45.54

I juni blev det klart att Nordiska ministerrådets projekt KreaNord läggs ned till årsskiftet, ett år tidigare än planerat. Projektet har pågått sedan 2010 och har handlat om att främja tillväxt i den kulturella och kreativa sektorn. Några aktiviteter kommer dock att fortsätta löpa på under 2015.

Tanken är att lärdomarna från KreaNord och arbetet kring den kulturella och kreativa sektorn ska infogas i programmet Nordic Innovation inom ett Nordic Lighthouse-projekt. För att förbereda inför detta skifte var det i förra veckan en konferens i Helsingfors där frågan om vad som bör göras diskuterades. Än så länge är processen i ett tidigt skede men bestämt är att ett särskilt fokus kommer ligga på det tvärsektoriella, det vill säga hur kulturella och kreativa företag kan samarbeta med företag inom andra sektorer. Ett utkast på förslag till vilka insatser som Nordic Lighthouse-projektet ska omfatta ska komma i månadsskiftet september och oktober.

Vid konferensen höll även Rasmus Wiinstedt Tscherning en presentation kring de policyrekommendationer European Creative Industries Alliance (ECIA) kommer att offentliggöra 27-28 november då ECIA arrangerar en slutkonferens i Amsterdam. Tre övergripande teman för rekommendationerna är:

  • Stimulera innovation och tillväxt genom att möjliggöra tvärsektoriella samarbeten.
  • Bygga bättre företagsstöd i regionala ekosystem.
  • Mäta och stärka kännedomen om de kreativa företagens värden.

Vi återkommer i senare inlägg till diskussionen om Nordic Lighthouse och ECIA senare under hösten.

 

 

Kommentera