Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
12 maj 2014 under Samtal | 1 kommentar

Viktigaste EP-valet hittills för europeisk kulturpolitik

red red

Chris - Helsinki 0813

Chris Torch är grundare av och senior associate vid Intercult, ett produktions- och resurscenter som arbetar för att internationalisera svenskt kulturliv. Bland annat genom att koordinera Access Europe och EU Europe Direct. Chris Torch är även konstnärlig ledare för plattformen Corners och har under lång tid varit engagerad i olika organisationer över hela Europa.

Nyligen skickade Intercult ett öppet brev till de svenska toppkandidaterna till Europaparlamentet om att lyfta kulturfrågorna högre upp på agendan och bifogade Culture Action Europes manifest.

Ser du att valet till Europaparlamentet är viktigt från ett kulturpolitiskt perspektiv?
EU-valet 2014 är oerhört viktigt eftersom det väljs nu ett Europaparlament som har utökade möjligheter att påverka kultur-/forsknings-/utbildningsprogrammet. Dessutom måste alla framtida ökningar i kultur- och utbildningsbudgetar godkännas av Europaparlamentet. Europa som ett kulturprojekt kan utvecklas endast om de folkvalda vill det, driver det hårt och lyckas övertyga EU:s ministerråd om att sluta tänka nationellt.

I vilken utsträckning tar kulturfrågorna plats på agendan i valet?
Kulturfrågor har ingen framstående plats i varken EU-valet eller det kommande riksdagsvalet. Det syns delvis i debatten om ökad främlingsfientlighet och extremnationalism, tydliga tecken på behovet av en offensiv kulturpolitik. All konflikt grundar sig i bristen på interkulturell kompetens. Kultur nämns även i samband med krisen i Ukraina men ingen politiker har lyckats ta upp tråden om kulturens möjligheter att förstärka internationella relationer.

I samhällsdebatten talas det mycket om att EU-kritiska och ofta främlingsfientliga partier vädrar framgång i valet. Vad skulle det innebära för den europeiska kulturpolitiken om dessa partier får ett större inflytande?
Det är uppenbart att skepsis mot EU drivs av främlingsfientlighet och nationalchauvinism. Rädsla för “Den Andra” skrämmer folk till att stänga in sig i föråldrade och inåtvända idéer om nationalidentitet. Det är i direkt konflikt med tanken om “multiple identities” och internationellt utbyte. Det blir säkert mycket svårare att driva europeisk kulturpolitik framåt om nationalister får flera mandat i Europaparlamentet.

Intercult arbetar för att internationalisera svenskt kulturliv. Vad behövs för att underlätta för ett ökat internationellt inriktat kulturliv i Sverige?
Det behövs ökade resurser till internationellt utbyte, framförallt till samproduktion än flera gästspel och turnerande utställningar. Det behövs transparenta “garantifonder” så att kulturorganisationer och institutioner vågar inleda samarbeten med andra europeiska initiativtagare och för att kunna söka pengar från Kreativa Europa, Horizon 2020 och Ersamus+ och alla andra EU-program. Det behövs framförallt offentligt finansierade resurscenter för internationellt utbyte, för att vägleda kulturinstitutioner i deras transnationella ambitioner.

Framför allt så måste ett internationellt perspektiv vara en grundsten i varje offentligt finansierat kulturinitiativ. Det bör skrivas tydligt i regleringsbrev och andra uppdragsbeskrivningar.

Kreativa Europa har sjösatts. Hur väl tar kulturverksamheter i Sverige vara på möjligheterna inom Kreativa Europa?
Inte särskilt väl. Kulturinstitutionerna har haft täckning för sin verksamhet och inte behövt det ekonomiska tillskottet som EU kan erbjuda. Samtidigt har de inte haft internationella ambitioner. Istället har de försökt uppfylla de lokala/regionala kulturpolitiska målen, som inte heller uppmuntrar till att höja blicken utanför gränserna. Och det fria kulturlivet har inte resurserna som krävs för att odla hållbara partnerskap eller för att medfinansiera EU-projekt. Det är ett fåtal organisationer som har Europa som sin spelplan och därmed vill göra den extra ansträngningen som en ansökan till Kreativa Europa kräver.

Bristen på offentligt finansierade resurscenter, med ett brett internationellt kontaktnät och kunskap om möjligheterna med EU, är påtaglig. Sverige klipper vingarna på dem som vill arbeta internationellt och tvingar dem in i provinsialism.

Kommentera