Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
30 april 2014 under Noterat | 3 kommentarer

Efter den kreativa ekonomin

Emma Emma

bild

“What is a cynic? A man who knows the price of everything and the value of nothing. And a sentimentalist, my dear Darlington, is a man who sees an absurd value in everything, and doesn’t know the market place of any single thing.”

Justin O’Connor, professor vid Monash, inleder sin föreläsning med det klassiska citatet av Oscar Wilde. Cynikern är förstås att likna vid ekonomen, sentimentalisten vid konstnären – och Justin O’Connor börjar, som jag också brukar göra, med att konstatera att vi ser både en kulturalisering av ekonomin och en ekonomisering av kulturen.

Sedan tar han oss med på en resa, som börjar i Storbritannien 1998 när New Labour bestämmer sig för att satsa på ”kreativa näringar” – och, för säkerhets skull, lägger in ”mjukvaruföretag” i definitionen. Därmed blir omfattningen mycket större och det blir svårt att argumentera mot de kreativa näringarnas betydelse. Trots att de inte står för mer än kanske 4 % av antalet anställda, bortsett från i storstäder som London och Berlin.

Under tidigt 2000-tal hänger sedan ett antal asiatiska länder på, däribland Kina, som dock har en lite annan agenda. Kulturnäringarna är där viktiga framför allt för sin ideologiproduktion, för Kinas ”soft power” och spridning av socialistisk kultur.

Och på den vägen är det. Som vi vet är Sverige sega och först 2009 får vi ett statligt handlingsprogram, som nu är nedlagt, vilket efter Justin O’Connors föreläsning känns rätt bra. För Justin O’Connor är kritisk mot hela idén att kulturen och ekonomin befrämjar varandra och tycker snarare att det sker på kulturens, och kanske framför allt konstens, bekostnad.

Däremot, konstaterar han, liksom jag så många gånger gjort, att det framför allt är kultursektorn som driver på utvecklingen – i ett förtvivlat försök att skapa legitimitet. Man gräver helt enkelt sin egen grav.

Så vad finns det att göra? Justin O’Connor, som förmår att vara både kritisk och konstruktiv på en och samma gång, menar att den viktiga frågan att ställa sig är vad som egentligen utgör ”kulturellt värde”. Vad bidrar kulturen egentligen med? Kanske är det med alternativa sätt att se på och skapa ekonomi.

När jag hade min entreprenörskapskurs på Konstfack, var det alltid några studenter som tolkade uppgiften så. De brydde sig inte om det existerande, utan ville istället skapa alternativa ekonomier. Sådant borde vi, enligt Justin O’Connor, uppmuntra mer.

Personligen tycker jag också att det är här som kulturekonomin blir som mest intressant; inte när den sker på ekonomins villkor, som den så ofta gör, utan när konsten och kulturen bidrar till att omtolka ekonomins grundvalar.


Justin O’Connor talade på Konstnärsnämnden i den första delen av en seminarieserie om konstnärerna i kulturnäringarna, i samarbete mellan Konstnärsnämnden och Nätverkstan. Håll ögonen öppna efter nästa seminarium!

Kommentera
29 april 2014 under Noterat | kommentera

Återuppståndna festivaler

Tobias Tobias

Programmet PP3 i P3 ringer upp och vill liveprata om återuppståndna festivaler. De refererar till Peace & Love i ny form, Hultsfreds lokala festival This is Hultsfred och Siesta i nordöstra Skåne.

Vi kom inte riktigt in på det som jag trodde snacket skulle handla om — utan cirkulerade mest kring hur man ska tänka när man återuppstår — så några kortfattade tankar i all hast för att fylla på:

  • Folk borde väl gilla sånt som sker med genuint engagemang. I den allt mer kommersialiserade konsert- och festivalindustrin så vore det väl märkligt om inte publiken uppskattar det, och är lite mer förlåtande?
  • Publiken tror jag annars inte bryr sig så mycket. Det finns idag otaliga alternativ på konsert- och festivalmarknaden och minnet är kort. Man åker dit det verkar intressant just nu. En skillnad är förstås närpubliken — den lär uppskatta att det även fortsättningsvis händer grejer.
  • För att överleva måste man förändra sig, och människor tenderar generellt (enligt konsumentbeteendeforskning) att uppskatta aktörer som testar nytt och vågar misslyckas. Det borde tala för det som återuppstår i ny skepnad. Men ärlighet bör finnas. Jag har hela tiden varit tveksam till ”nya Hultsfred”, den som senast ägde rum utanför Sigtuna. ”This is Hultsfred”-festivalen som drivs lokalt i Hultsfred är något annat.
  • Och det är klart att det finns goda poänger i att dra nytta av sådant som redan finns: kunskap, material, nätverk, människor och infrastruktur. Lägg till lärdomar och förändringsvilja och revanschlust — då finns det några bra byggklossar för framgång.

Läs mer om vad jag skrivit om festivaler här.

Här är också en radiointervju efter nedläggningen av Peace & Love ifjol.

Även vårt aktuella samtal med professor Tommy Andersson hänger ihop med ämnet: det är viktigt med glada festivalbesökare.

Kommentera
11 april 2014 under Noterat | kommentera

Kreativa näringar?

Tobias Tobias

20140411-095842.jpg

 

Jag har varit på London Book Fair och ägnat mig åt kulturekonomi i praktiken för Volante förlags del.

Det kan vara den mest okreativa miljö som finns, och jag tänkte på hela diskussionen om kreativa näringar och vad som då inte är kreativt. Men man måste förstås se ordet som en etikett. Det har vi pratat om många gånger.

Att vara på en bokmässa för professionella — det vill säga inte som i Göteborg, vars mässa riktar sig till läsare, journalister och bibliotekspersonal — är ändå en bild av hur kulturekonomin är organiserad. Utifrån skapandet så finns lager på lager med tjänster för att ta ut detta till skapande till världen, och i olika former. Det är viktigt att se att flera av personerna som är på den här mässan också kan ha viktiga funktioner i skapandeprocessen — som initiativtagare, som idédrivare, som stöd — men just här är allt annat är kreativt. Vi sitter vid borden och hör presentationer av titlar och författare, halvtimme efter halvtimme.

Mässan är också en illustration av den fortsatta betydelsen av mötesplatser då man träffas. Även om man har mejlkontakt året runt är det vi sådana här tillfällen som relationer vårdas och utvecklas. Vi är trots allt människor och inte tangentbordsrobotar.

Kommentera
2 april 2014 under Noterat | kommentera

Värt en omväg? Om kulturturism och kulturella fyrtorn

Tobias Tobias

Det finns tre vanliga misstag när det gäller kulturturism.

Ett misstag är att underskatta den. Vilket innebär att de som arbetar med kultur på en plats sällan får draghjälp eller erkännande för hur mycket man bidrar med i form av turistekonomiska effekter, attraktivitet och imagevärden.

Detta hänger ihop med det andra misstaget, men från andra hållet. Från kulturhåll undervärderar man helhetsupplevelsen för besökaren. Att det finns mer att uppleva utöver kulturen och konsten. Men det är få verksamheter som i sig själv utgör en anledning för en resa. Louisiana hade inte varit så populärt utan sin miljö.

Volante Research har vi mätt detta i en utredning för nordvästra Skåne. Något oväntat högt värderas just ”natur” som komplement till kulturupplevelsen.

Jag rekommenderar verkligen en läsning (klicka här) om du är intresserad av hur kultur, attraktivitet och besöksnäring hänger ihop. Vi har utvecklat en metod för att fånga in vilka verksamheter och evenemang som särskilt lockat, utifrån inspiration från restaurangernas Guide Michelin. ”Två stjärnor” ges till exempel för något som är värt en längre omväg.

Kan man mäta allting i siffror? Nej, men att försöka skapar tydlighet i vad som utvärderas och kräver stringens i analysen.

Det tredje misstaget apropå kulturturism?

Se bilden nedan. Höganäs utgör en sällsam mix av industri- och kulturarv. Men det kulturella kapitalet riskerar att urholkas om intrycket präglas av outletbutiker – och ett handelscentrum kan förläggas var som helst. Det unika måste vårdas för en unicitet.

Höganäs kultur outlet

 

Kommentera
1 april 2014 under Samtal | 2 kommentarer

Viktigare med glada evenemangsbesökare än att öka finansiell avkastning

red red

Andersson Tommy

Professor Tommy D. Andersson är en av de mest framstående evenemangsforskarna idag, men det var en slump som gjorde att han började intressera sig för ämnet redan 1984. Sedan dess har han varit tongivande i vad som utvecklats till den ”nordiska skolan” inom evenemangsforskning. Under våren går Andersson i pension och bli professor emeritus på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet.

Varför började du intressera dig för att forska om evenemang?
Av en tillfällighet gjorde jag en studie 1984 av de samhällsekonomiska effekterna av Bob Dylans konsert på Ullevi i Göteborg. Sedan dess har jag inte kunnat slita mig från området trots att många kollegor tyckte att jag skulle forska om bank- eller finansfrågor. Orsaken är att jag anser att det är viktigare att skapa lyckliga och glada evenemangsbesökare än att öka finansiell avkastning. Evenemang är för mig en del av den verkliga ekonomin medan bank och finans bara är skuggorna av en verklig ekonomi.

Vilken är den största skillnaden mellan nu och då du började analysera evenemang för 30 år sedan?
För 30 år sedan var det en ny och spännande utmaning att försöka beräkna de ekonomiska effekterna av ett evenemang så korrekt som möjligt och det fanns ett stort intresse för resultaten.

Sedan dess har det blivit en dussinvara med konsultrapporter om ekonomiska effekter och om någon idag försöker göra det så korrekt som möjligt (vilket fortfarande är en stor utmaning) så är väldigt få intresserade eftersom konsulterna säkert kan beräkna mycket större ekonomiska effekter.

Det spännande idag är därför att beskriva andra än ekonomiska effekter på samhället. Evenemang skapar stämningar bland medborgare vilket bör värderas liksom effekter på miljön. Det är inom dessa områden vi nu arbetar och har tagit fram modeller som börjar användas till exempel i Australien. Akademiskt har området också exploderat under de senaste 20 åren så det finns mycket mer kunskap och erfarenhet att förhålla sig till.

Du har varit baserad i Göteborg. Vad har Göteborg gjort som bidragit till att man etablerat sig evenemangsstad jämfört med de andra svenska större städerna?
I Göteborg såg man på 1980-talet potentialen i evenemang och deklarerade sig redan då som en ”Evenemangsdestination”. Ett mycket fokuserat lagarbete med flera eldsjälar (som Claes Bjerkne, Leif Nilsson och Inger Svensson) var mycket framgångsrika med att rekrytera evenemang till Göteborg. Detta innan alla andra städer såg möjligheterna och innan konkurrensen hårdnade och minskade utrymmet för ett gott ekonomiskt utfall. En del av lagarbetet var också att skapa positiva attityder hos göteborgarna för evenemang. Göteborg & Co har som målsättning ”… att göra Göteborg till en av de bästa städerna att bo i, att arbeta i och att besöka” vilket jag tycker är en utmärkt målsättning där lokalbefolkningens betydelse är tydlig.

Varför är det viktigt att utvärdera och forska om evenemang?
Även jag är förvånad över hur området har vuxit. Det startas undervisningsprogram om Event Management över hela världen samtidigt som Tourism Management-program läggs ned. Ser man i ett långt perspektiv, och tror att vi får leva i fred, så kommer vi i vår del av världen att få mer fritid och tillräckligt med pengar för att köpa mer upplevelser. Och evenemang är ett ”effektivt” sätt att producera upplevelser. Det faktum att många upplever tillsammans är inte bara effektivt utan det förhöjer dessutom upplevelsen eftersom de flesta av oss får en starkare upplevelse när vi är tillsammans med andra. Därför tror jag att denna ”ekonomiska effektivitet”, hur dumt det än låter, är hemligheten bakom evenemangens tillväxt. Evenemang kan också utvecklas till miljövänlig konsumtion. Denna utveckling är viktig och blir bättre med utvärderingar och forskning.

Åt vilket håll rör sig forskningen när det gäller evenemangsstudier?
Det har exploderat och rör sig åt alla håll. Därför måste forskarna specialisera sig inom olika områden. De områden som vi fokuserar på på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet är att värdera effekterna av festivaler och evenemang. Vi ser en särskild utmaning i att beskriva upplevelser hos både publik och lokalbefolkning, liksom miljöeffekter, i kronor. Ett annat intressant område att utveckla är en analys av en destinations hela ”portfölj” av festivaler och evenemang och betrakta denna nästan som ett ekologiskt system där nya arter tillkommer och andra dör ut. Detta kan också ge intressant kunskap för destinationsbolag som vill vara aktiva med evenemang.

Kommentera