Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
20 mars 2014 under Noterat | kommentera

Bra med bråk

Tobias Tobias

Det sägs ofta om kulturpolitiken att det finns få skillnader. Igår presenterade Timbo en undersökning om Alliansens kulturpolitik, som får dåligt förtroendebetyg.

Förklaringen? Det beror förstås på vem du frågar. Det handlar inte om den genomförda politiken utan om dålig kommunikation, menar Lars Anders Johansson, som är Timbros kulturpolitiska talesperson.

Madeleine Sjöstedt, Stockholms kulturborgarråd, kommenterar:

”Jag noterar att om det är Cecilia Magnusson (M; i Riksdagens kulturutskott) eller kulturministern säger att Moderaterna har förändrats mycket och att man numera inte söker så mycket konflikter. Jag tror att det kan vara ett svar på den frågan och jag tror att det är mycket allvarligt för politiken. Om man inte vill ha en diskussion om kulturpolitik, hur ska man då få medborgarna att känna att kulturpolitik är viktigt?”

Jag tror att hon är inne på något viktigt. Idag har jag diskuterat på Länsmusikens årsmöte i Gävle — samtal mellan mig och David Karlsson på Nätverkstan, om kulturens roll i samhället — och vad vi hela tiden kom tillbaka till var behovet av ett ledarskap när det gäller kulturpolitik, att kunna förklara varför kulturpolitik behövs. Såväl regionalt som nationellt.

Där fanns också en diskussion om att ordet ”egenvärde” borde bannlysas. Det speglar dåligt självförtroende och föder inga fruktbara argument eller diskussioner, utan sätter bara punkt. Och kan därmed punkteras lätt av de som inte förstår eller inte håller med.

Själv går samma Sjöstedt till angrepp i SvD idag mot allianskollegor, nämligen de politiker som inte arbetar för fler fristäder. Det är en uppfriskande debattartikel på många sätt. Utgångspunkten är förstås Gävle och att moderattopparna där stoppar kultur- och fritidsnämndens positiva beslut.

Vad hon gör också är att just argumentera för en av kulturpolitikens roller, att arbeta för demokrati och yttrandefrihet:

”Längst fram i kampen mot auktoritära system återfinns kulturen och kulturskaparna. Konstnärer, författare, musiker, journalister och skådespelare som vägrar att underordna sig den inskränkning av varje människas rätt att fritt uttrycka sig som alla auktoritära samhällssystem vilar på. Därför har just dessa varit avgörande för länders demokratisering. Det räcker med att lära av Östeuropas frigörelse för att förstå detta.”

Hon känns ibland så ensam, Madeleine Sjöstedt. Ensam i sin strid mot stora delar av Stockholms kulturliv och kulturskribenter. Och ensam även när det gäller att ta strid i det övergripande, kulturpolitiska samtalet.

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas