Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
17 mars 2014 under Samtal | 2 kommentarer

Stadsutveckling utgör en hagelskur av hårt arbete

red red

Charlotta Mellander

Charlotta Mellander är professor i nationalekonomi vid Högskolan i Jönköping och forskar framför allt kring regional utveckling, städer och kreativitet. Mellander är också gästforskare vid Martin Prosperity Institute, University of Toronto, där hon ingår i samma team som Professor Richard Florida, som myntade begreppet ”kreativa klassen” (läs våra tidigare inlägg och reflektioner kring begreppet kreativa klassen).

Vad menar vi egentligen när vi pratar om ”attraktiva städer”?
Det enklaste och mest relevanta måttet är det som Edward Glaeser har föreslagit: en attraktiv plats är där fler flyttar in i relation till de som flyttar ut. Detta är ju platser som växer genom att många människor vill flytta dit och även stanna kvar. Sådana platser har naturligtvis mycket som skiljer dem åt, men också mycket som finns gemensamt. Exempelvis så har stora platser ett försprång eftersom dessa kan erbjuda en mångfald som mindre platser har svårt att erbjuda: en större arbetsmarknad, mer upplevelser, fler olika typer av människor med olika bakgrunder vilket skapar ett underlag för ett bredare kunskapsutbyte. Dessutom har ofta större platser lägre inträdesbarriärer, det vill säga alla olika typer av människor känner sig välkomna eftersom det är lättare att smälta in oavsett bakgrund.

Är det fortfarande relevant att tala om kreativa klassen?
Det är relevant i allra högsta grad, men tyvärr är det ett ofta missuppfattat begrepp. Kreativa klassen är yrkeskategorier som i hög grad får betalt för att tänka – kunskapsarbetare. Detta är inget som vi har hittat på, utan detta definieras av exempelvis Bureau of Labor Statistics (BLS) som gör undersökningar för varje yrkeskategori hur mycket man använder sin kreativitet och kunskap när man utövar sitt yrke. De grupper som vi räknar in är i princip matematiker, programmerare, arkitekter, ingenjörer, forskare, lärare, bibliotekarier, kulturjobb, media, chefspositioner, finansjobb, jurister, läkare, sjuksköteskor samt säljare av mer avancerad karaktär. Detta innebär inte att andra jobb inte baseras på kunskap och kreativitet, men dessa grupper gör det i högst grad enligt BLS omfattande undersökningar.

Att det finns en stark koppling mellan humankapital och tillväxt talade redan Adam Smith om. Humankapitalforskningen fick dock fart på 1960-talet i och med Gary Becker. Att kunskap spelar roll för tillväxt är väl belagt. Kreativa klassen är inget annat än ett alternativt humankapitalmått. Traditionellt tittar man på antalet år i utbildning eller andel högutbildade. Kreativa klassen fokuserar istället på vad du gör när du arbetar istället för vad du utbildat dig för.

Det finns en oerhört stark koppling mellan humankapital och tillväxt och detta gäller för individer (genom löner), företag, regioner och länder, så för mig är kreativa klassen relevant i allra högsta grad. Vad du jobbar med påverkar i hög grad det mesta i din tillvaro som exempelvis vad du tjänar, hur ofta du är sjukskriven, sannolikheten för att du skall bli arbetslös och många fler faktorer som är viktiga.

Finns det belägg för att kultur lockar invånare och företag till en plats?
Det finns belägg för att det finns en koppling mellan kultur och ekonomisk tillväxt, men däremot inte vad som kommer först. Är det så att kultur får platsen att växa eller investerar platser som växer mer i kultur? Personligen tror jag att detta är en simultan effekt, det vill säga att båda gäller. Dock tror jag inte att ALL kultur hör hemma på ALLA olika typer av platser. Kultur som kräver stora investeringar hör främst hemma i regioner med större närmarknad, med mer omfattande efterfrågan. Att satsa på kultur enbart för att växa tror jag också är en dålig investering. Stadsutveckling har ingen ”silver bullet” det vill säga en enskild typ av investering, utan det är en hagelskur och hårt arbete på många olika typer av plan.

Svårigheten att hitta orsakssamband är dock inte något som bara gäller kultur. Det gäller i princip alltid att det är svårt att veta vad som kommer först. Här får vi förlita oss på teori, erfarenhet och även historia. Det finns även kvantitativa tekniker som testar för detta (exempelvis genom Granger-test) men även då kan man bevisa att julkorten orsakar julen eftersom de alltid kommer först.

Är detta något bara för storstäderna?
Viss kultur hör främst hemma i storstäderna, framförallt kultur relaterat till stora fasta kostnader, helt enkelt på grund av att marknadsunderlaget annars blir för tunt för att täcka de stora kostnaderna. Å andra sidan finns det mängder med kultur som passar överallt.

För mindre platser finns det andra vägar att gå. Dels är det viktigt att faktiskt uppmuntra eldsjälar – de som faktiskt ser till att det händer något på platsen. Det innebär inte att man skall finansiera det med skattemedel. Men om någon vill genomföra något som gör platsen roligare att vara på så gäller det att ta tillvara på det. Det gäller även kulturen på dessa platser – att ge den utrymme att växa och skapa goda förutsättningar för att det skall få ta plats.

Dessutom gäller det att ”ta rygg” på närmaste större stad så att man blir en del av det som erbjuds där. De flesta som bor i en förort till in större stad gör troligen inte det på grund av att utbudet där är omfattande utan att man kan ta del av det som erbjuds i grannkommunen. För platser som ligger mer på håll gäller det alltså att ”koppla upp sig” mot andra större platser som har mer att erbjuda.

Vilken har varit din största aha-upplevelse från din forskning de senaste åren?
Hur viktig geografin har blivit och hur länder håller på att delas i två delar: dels platser som attraherar oerhört många människor, som växer och som är välmående med höga löner, låga sjuktal, låg arbetslöshet och mycket roligt att uppleva på platsen, dels platser med exakt det motsatta mönstret. Och gapet mellan de två ökar väldigt snabbt, vilket är kännbart framförallt på platser som tappar och där marknadsunderlaget inte längre räcker till för att driva skola, omsorg och närlivsbutiken. Detta kommer att bli en het fråga framöver: hur mycket service kan man förvänta sig på mindre platser? För mig är det helt solklart att ALLA skall få lov att bo var man vill. Ur ett ekonomiskt perspektiv är det bra att många vill bo  i städer eftersom dessa är mer produktiva och tillväxtgenererande. Men nu är det inte alla som vill bo i städer och vilken service dessa kan erbjudas framöver kommer snart vara en viktig fråga på den politiska agendan.

En annan viktig fråga för städerna, det vill säga de som faktiskt växer, är hur man skall kunna hantera den segregation som kommit i takt med att de vuxit. Attraktiva städer är dyra städer och dessa tenderar att kvartersvis sortera sin befolkning efter inkomstnivåer. Detta gör inte nödvändigtvis att klyftorna blir större, men de blir mer synliga och riskerar att homogenisera befolkningen och ta bort mycket av den mångfald som gör staden så attraktiv. De städer som bäst kan hantera detta kommer bli vinnare i långa loppet.

2 kommentarer
  1. Martin skriver:

    Blir inte det hela ett slags nollsummespel Charlotta Melander? Där alla har en uppfattning om hur viktig kulturen är och satsar därefter för att attrahera talang och den kreativa klassen.

  2. Kulturen är bara en bit i pusslet för att göra en plats attraktiv. Det handlar ju också om en rad andra faktorer som samspelar. Det innebär ju att man inte ”bara” kan investera i kultur för att växa. Det handlar om att växa endogent, baserat på platsens egna förutsättningar. Det finns inte en enda investering (exempelvis) som fungerar lika bra på alla platser.

    Varje plats behöver känna till sina egna svagheter och styrkor – vilket ofta beror på var platsen ligger och hur stor den är. Varje plats behöver en plattform för samarbete mellan de viktigaste aktörerna som bor där. Varje plats behöver även hitta samarbeten med sina grannar och kanske även grannarnas grannar.

    Att tro att man enbart kan satsa på kultur för att växa är en förenklad missuppfattning. Kulturen ÄR viktig, men inte det enda som är viktigt.

    Hoppas detta förtydligar :-)

    Hälsningar

    Charlotta

Lämna en kommentar

Viss HTML kan användas