Alfons Karabuda är kompositör och ordförande i intresseföreningen SKAP – Sveriges kompositörer och textförfattare. SKAP arrangerade nyligen den internationella konferensen Digital Agenda For Music ’13 som satte fokus på musikbranschens roll på en ökad digital och internationell marknad.
Vad innebär en digital agenda för musiken?
Musiken behöver vara en del av de digitala agendorna såväl nationellt som i EU. SKAP:s satsning Digital agenda för musiken under 2013 har syftat till just det, att föra upp musiken och musikskaparna på agendan i de digitala agendorna. Genom vårt ordförandeskap i ECSA (European Composer & Songwriter Alliance) har SKAP deltagit i EU-arbetet kring bland annat det nya direktivet för upphovsrättssällskap och den digitala inre marknaden, och vi kommer självklart fortsatt att engagera oss i arbetet för en reform och harmonisering av upphovsrätten. Dessutom har Digital agenda för musiken syftat till att skapa nya arenor för samverkan mellan musik, teknik och politik. De här aktörerna pratar ofta två och två, mer sällan alla tre tillsammans. Ska vi lyckas på ett bra sätt med den digitala utvecklingen måste vi göra det tillsammans, med förståelse för varandras perspektiv. Jag tror att dialog och samarbete långsiktigt gynnar den digitala utvecklingen mer än tuff lobbying bakom ryggen på varandra.
Är det just de digitala frågorna som är de viktigaste för musikbranschen just nu?
Det finns många frågor som är viktiga för musikbranschen, men det är klart att de digitala är tongivande idag. Det arbete vi gör nu sätter en helt ny infrastruktur för musik, film och tv framöver. Det är inget musikbranschen som helhet, eller vi som företräder de enskilda kompositörerna, låtskrivarna och textförfattarna kan eller ska stå utanför.
Finns det andra viktiga frågor?
Under 2014 kommer SKAP att göra en satsning på mångfald och jämställdhet, som förstås alltid är en aktuell fråga. Men även här ser vi en koppling till den digitala utvecklingen. Vi menar att mångfald och jämställdhet är perspektiv som inte bara måste finnas med i den digitala diskursen, utan faktiskt är en av nycklarna till framgång för den digitala utvecklingen. Som vi diskuterade på konferensen ser vi också hur de nya strukturer som växer fram i nya affärsmodeller och nya digitala tjänster redan från start är mer jämställda än den gamla skivbolagsstrukturen. Det är förstås inte en slump, kanske är vi nu mogna att se fördelarna med mångfald och jämställdhet i alla verksamheter på ett sätt vi inte gjorde när den förra strukturen växte fram för ett sekel sedan.
Självklart ser jag med tillförsikt på att också vikten av de enskilda musikskaparnas arbete börjar hitta in på agendan. Deras arbete, musiken, ligger till grund för alla dessa tjänster som ska få den digitala inre marknaden att snurra. De som gör innehållet skapar värde för alla i näringskedjan – faktum är att det är deras arbete som är anledningen till att det överhuvudtaget finns en näringskedja.
Vad tog du med dig från konferensen?
Många saker. Kanske främst just vikten av att mångfalds- och jämställdhetsperspektivet finns med i arbetet med den digitala utvecklingen. Men också att vi även denna gång lyckades samla ”fler än oss själva”. Till konferensen kom såväl musiken, tekniken och politiken som innovatörer, entreprenörer och digitala tjänster, både redan etablerade och nya startups. Och vi hade den här breda representationen både på scen och bland åhörarna. Därför var nätverkandet och samtalet i foajén i pauserna och i Södra Bar under efterminglet lika viktigt som det som hände på scen. För SKAP:s del innebär det här att vi kan fortsätta arbetet med en ännu bredare plattform för dialog och samarbete.
Kreativa Europa är nu antaget av Europaparlamentet. Hur viktigt är ett europeiskt perspektiv när vi talar kulturpolitik och kreativa näringar?
Det är avgörande. Dels för att politik och lagstiftningsprocesser ser ut som de gör. Men framförallt för att en allt större del av infrastrukturen bakom kulturen blir gränsöverskridande med den digitala utvecklingen. Samtidigt är det lika avgörande att medlemsländerna får behålla sin kulturella särart. Det är trots allt den som utgör valutan i den nya infrastrukturen, och det är den som ger oss vår egen kulturella identitet.