Debatt, idéer och nyheter med Tobias Nielsén och Emma Stenström sedan 2007

Vill du prenumerera på analysbrevet?
25 november 2013 under Samtal | 2 kommentarer

”Kulturpolitiken har inte lyckats förbättra konstnärernas villkor”

Tobias Tobias

modigx2Erik Modig är forskare vid Handelshögskolan där han inriktar sig på att studera hur människors beteende påverkas av olika typer av kommunikation. Han har även en bakgrund som gallerist. Karolina Modig är kulturjournalist med särskild inriktning mot svenska konstvärlden och hon är även redaktör för tidningen Konstnären. Tillsammans är de aktuella med boken ”Värdet av konst: för människa, näringsliv och samhälle”.

Varför skrev ni en bok om konstens värden?
Erik: Det behövdes. Vi saknade en bok som tog ett större grepp om konstens värden. Bidragen inom området fanns utspridda i många olika källor. Dessutom kändes det som att många uteslutande såg på det ekonomiska värdet av konst, medan vi fann bevis för så många fler värden. Boken behövs för att balansera upp debatten och sammanställa värdena på ett och samma ställe.

Var det något som förvånade er i arbetet med boken?
Karolina: Hur mycket studier och resultat det faktiskt finns som visar på andra värden än de rent ekonomiska. När vi under skrivprocessen berättade om boken dömde många ut ämnet som något flummigt, som ett område där det bara spekuleras utan konkreta bevis för hur konsten faktiskt påverkar oss och vår omgivning. Dessa avfärdanden grundar sig troligtvis i att mycket av materialet tidigare varit ”undangömt” i svårtillgängliga forskningsartiklar eller komplicerade tegelstensböcker. Men genom lite grävande har vi funnit resultat som visar på konstens positiva effekter på allt ifrån vår hjärna till hela samhällsekonomier.

Ni har bott i New York nu under hösten. Ser ni någon skillnad mellan hur konstens värden tas tillvara där jämfört med i Sverige?
K: Det första som slår en när man kommer hit, i alla fall om man som vi bor i en stadsdel som Williamsburg, är all den gatukonst som omger en. Allt från husfasader till lyktstolpar kläs med budskap från olika graffiti- och gatukonstnärer. Det är en konkret, uppenbar skillnad. I övrigt är det svårt att märka tydliga skillnader på så kort tid, men jag pratade med Absolut Vodkas Art Ambassador Alban de Pury idag, som berättade hur konstscenen i New York sedan bara en kort tid tillbaka bubblar av nya grepp och talanger. Förutom att konstnärerna själva arbetar mer och mer med disciplinöverskridande format, där konsten dras in i musik, film, digitala uttryckssätt och så vidare, är det allt fler varumärken som intresserar sig för olika typer av konstsamarbeten. Det är såklart väldigt positivt, samtidigt som det är en utmaning för både konstnärer och varumärken att mötas på en jämlik nivå. Men enligt de Pury har konsten här bara den senaste tiden blivit något som letar sig in i allt fler sammanhang och som korsbefruktas med alla möjliga områden. Det visar på hur man ser positivt på konstens värden.

Ni verkar kritiska till kulturpolitiken och skriver att den under ett sekel misslyckats med att ”höja konstnärernas villkor”. Hur menar ni?
K: Går man tillbaka 75-100 år i historien kan man se att kulturpolitiken inte har förändrats särskilt mycket, oavsett vilket parti som suttit vid makten. Visst har det funnits tider med mer eller mindre engagemang från politiskt håll, och större eller mindre punktinsatser har naturligtvis verkställts. Men ser man till vad till exempel KRO har kämpat för i form av visningsersättningar, ateljéstöd, starkare fäste för enprocentsregeln, avdragsgiltiga konstinköp för företag och så vidare, är detta debatter som förts över många decennier. Och ingen kulturpolitik har än så länge lyckats förbättra konstnärernas villkor inkomstmässigt. En konstnärs medellön ligger exempelvis fortfarande under den generella medelinkomsten. Nuvarande regering har, liksom tidigare regeringar, gjort vissa punktinsatser, nu senast en viktig satsning på förenkling och omförhandling av det så kallade MU-avtalet. Men inför 2014 har inte en enda kulturbudgetpost avsatts specifikt för konstfrämjande satsningar. Detta trots att enbart drygt 3 procent av regionernas kulturbudgetar läggs på konst, museiverksamheter undantaget (enl. KRO/KIF:s Bild- och formindikator 2013).

Ni skriver att ’haloeffekten’ är viktig för att förstå värdet av konst, det vill säga att förekomsten av konst färgar av sig på sin omgivning. Den kan höja värdet på produkter som finns där liksom öka trivseln och statusen kring något. Är detta konstens viktigaste uppgift?
E: Jag tror att det blir fel att kalla en viss uppgift som viktigast. Det beror självklart på vem man frågor och i vilket syfte man vill använda konsten. Den mesta konsten skapas och bör skapas utan en funktionell uppgift i tanke. Då är det just avsaknaden av uppgift som är viktigast. När det kommer till konstens värde för företag så är just haloeffekten en mycket viktig uppgift, då den erbjuder företag ett konkret funktionellt värde vilket kan gynna både företaget och de konstnärer som därmed får lättare att argumentera för värdet av sin konst.

Ett intressant avsnitt handlar om konst i reklam, vilket du Erik själv har forskat om. Vad är det som gör att konst kan påverka annonser och varumärken positivt?
E: Annonser har ett ständigt krav på sig att vara kreativa och nyskapande för att kunna stå ut i det ökade mediebrus vi har i dagens samhälle. Där har konsten visat sig vara en värdefull beståndsdel både när det kommer till att hitta uttryck som står ut och även inspiration till skapandet av annonser. Bland annat visar forskning att användandet av språk i gatukonst har mycket gemensamt med copywriting. Utöver dessa effekter kan även konsten bidra med associationer av kvalitet och kreativitet till det annonserade varumärket.

emodig
Kommentera
18 november 2013 under Noterat | kommentera

Sista Generator-konferensen (återblick)

Tobias Tobias

Idag och imorgon äger sista Generator-konferensen rum, med tanke på att organisationen Generator meddelat att de upphör. Jag ombads komma med ett inspel till arbetet med ”Creative Sweden 2020″ som pågår framför allt imorgon:

Du har varit på alla Generator-konferenser sedan Åre? Vad har hänt?

Det är bara sex år sedan, men känns som lång tid. Jag googlade fram bloggen från den första konferensen och jag blir lite nostalgisk när jag tänker tillbaka på olika tillfällen både före och efter. Så många fantastiska möten med duktiga människor som varit med och verkligen brunnit för de här frågorna.

Därför är det inte förvånande att jag samtidigt känner att mycket har uppnåtts. Jag började engagera mig enormt mycket i de här frågorna för tio–femton år sedan och vad som framför allt drev mig var två saker. För det första att vissa branscher inte togs på allvar, men idag behöver man bara slå upp Dagens Industri för att se att även de som jobbar med musik eller datorspel tas på allvar från ett ekonomiskt perspektiv.

För det andra såg jag tydligt hur många runt omkring mig föll mellan stolarna politiskt. Det var organisationer och folk som frilansade inom musik, media, film och annan kultur. Inom kulturpolitiken vände man ryggen åt det faktum att många hade företag. Inom närings- eller arbetsmarknadspolitiken förstod man inte den enorma betydelsen.

Hur ser du på diskussionen om kulturella och kreativa sektorn framåt?

Det som jag och andra började tala om kring millennieskiftet har ju inträffat. Vi har en ekonomi och ett samhälle där kreativitet och estetik är viktigare, där platser konkurrerar med varandra med hjälp av image och evenemang, men där också kulturen blivit mer ekonomiserad. På gott och ont.

Den utvecklingen kommer fortsätta. Och även om förståelsen har ökat och mycket har hänt även inom politiken så är det tydligt att nya, gränsöverskridande områden har svårt att få fäste, i alla fall när det gäller ”egna” ministrar som har sina definierade områden. Det behöver inte vara fel – men blir det så att frågorna verkligen tas om hand i befintliga strukturer, vilket det ofta heter? Det är en utmaning.

Tror du inte att politiken är intresserad?

Jo. I många fall tror jag verkligen att politiker är intresserade av många aspekter som kulturella och kreativa näringar-diskussionen handlar om. Men för att politik ska kunna genomföras behöver den bli mer konkret och då är det inte sällan en framkomlig väg att bryta ner vad man vill ha sagt. Att förtydliga, förenkla och prioritera. Det är när man inte ser en konkret lösning framför sig som man inget kan göra.

Vad gör ni på Volante just nu?

Utöver följeforskningsuppdrag jobbar vi dels med uppdatering av statistik för några branschorganisationer. För musikbranschen blir det ny sysselsättningsstatistik, även nedbruten för alla län. För modebranschen kommer vi nu också beskriva branschstrukturen. Det är ju olika främjandeinsatser som behövs för H&M respektive ett nystartat entreprenörsföretag.

Dels har vi nyligen avslutat två mycket intressanta regionala uppdrag där vi utvecklat nya metoder. I nordvästra Skåne har vi skapat en modell för så kallade kulturella fyrtorn. I Norrbotten har vi mätt och beskrivit kulturens betydelse för tillväxt.

Dessutom rullar en del av Volante på med bokutgivning. Jag är på så sätt i högsta grad kulturföretagare själv numera. Det har gjort mig till en både bättre och mer ödmjuk analytiker.

Vad tycker du är viktigt att få med i Creative Sweden 2020-agendan?

För att återkoppla till det som jag var inne på tidigare, tydlighet mot politiken, samt för att skapa en konstruktiv diskussion där man vet man pratar om, tror jag att det är viktigt att börja med att hålla isär och dela upp sig. Några talar utifrån besöksnäring, några om kulturföretagande på livs- och levebrödsnivå. Andra om entreprenörskap utifrån digitala affärsmodeller eller regional utveckling och attraktionskraft.

Men hänger inte dessa olika områden ihop?

Jo, självklart. I ett slutläge vid sammanställningen kan man sedan välja ut övergripande teman också. Men jag tycker att det vanligaste problemet i de här sammanhangen har varit att man pratat förbi varandra från helt olika utgångspunkter. Det har sällan lett någon vart. Det är synd, när det finns så mycket viktig erfarenhet att ta tillvara och uträtta även framåt. Tyvärr kan jag inte själv delta, men jag önskar stort lycka till.

Kommentera
8 november 2013 under Noterat | kommentera

Rapportering från European Culture Forum

red red

I veckan ägde konferensen European Culture Forum rum i Bryssel. Vi kunde inte vara på plats men har följt twitterrapporteringen från konferensen, och kan rapportera några intressanta punkter vi lyckades snappa upp. Om du var på plats får du gärna berätta om dina intryck i kommentarsfältet.

I sitt anförande till konferensen underströk Manuel Barroso, Europakommissionens ordförande, kulturens egenvärde och dess ekonomiska betydelse. Angående budgetförhandlingarna för Kreativa Europa sa Barroso att: ”Indeed spending on culture is not a luxury but a sound investment and not only for the distant future. Culture is not a ‘nice to have’, but a ‘need to have’”.  Och att: “We believe it is not smart to cut in culture, to cut in science, to cut in research, to cut in what can be the sources of growth in the future, of job creation for our young people”.

Androulla Vassiliou, kulturansvarige vid kommissionen, uppmanade bland annat medlemsstaterna att använda strukturfonderna för att främja kultur i regionerna och städerna.

Nedan följer några ytterligare punkter vi fångat upp från diskussionerna.

Kreativa Europa

Den 19 november klubbas budgeten för det nya kulturprogrammet Kreativa Europa i parlamentet. Storleken på budgeten ser ut att bli 1,5 miljarder euro. En ökning med nio procent enligt nuvarande program. Under året har förhandlingarna varit hårda då..

Fördelningen ser ut att blir 31 procent för kultur, 56 procent till media och 13 procent till tvärsektoriell del. Det är den senare delen som är den större nyheten i hela programmen.

Även Horisont 2020 som är EU:s nya program för forskning och innovation, här finns en sammanfattning av det som berör kulturområdet. EU kommer släppa mer information om Horisont 2020 i början av december. Läs även mer om Horisont 2020 hos Vinnova.

Minskat kulturellt deltagande under krisen

En ny ”Eurobarometer” med särskilt fokus på kulturell tillgänglighet och deltagande visar att deltagandet har minskat sedan den undersökning som gjordes 2007.  Enbart 38 procent svarade att de aktivt deltagit i en kulturell aktivitet som att sjunga, dansa eller fotografera under det senaste året. När det gäller ”passivt” kulturellt deltagande svarar 18 procent att deras engagemang är högt eller mycket högt. 2007 var motsvarande siffra 21 procent. Minskningen har skett över alla kulturområden utom för biobesök.

Resultaten skiljer sig dock åt mellan länderna inom EU. Sverige ligger långt högre än EU-genomsnittet och här har deltagandet ökat i samtliga kategorier sedan 2007.

Läs mer om undersökningen.

@diversity Awards

Under konferensen presenterades vinnarna i @diversity Awards. En projekt och tävling som går ut på att hitta nya lösningar för innovation inom kulturområdet och för kulturens distribution. Läs mer om vinnarna.

Kommentera