Just nu är jag inne i en svacka. Jag längtar tillbaka till tiden då jag arbetade på hotell. Det var kul att möta människor och tacksamt att ge service. Man fick mycket tillbaka.
Så är inte alltid fallet i dag. Tvärtom.
I måndags var jag med på en paneldiskussion på Bukowskis – och hamnade helt fel. Jag var ombedd att komma med ett annat perspektiv än det ekonomiska, men fick absolut noll respons. Bortsett från ett par utskällningar av folk i publiken efteråt.
I tisdags var det dags för nästa panel på Timbro. Nu handlade det om digitalisering och konflikten mellan skapande och spridning, vilket är intressant. Men inget jag kan så mycket om. Och även om det var mycket varmare och trevligare, kände jag inte att jag bidrog med någonting – och det är också frustrerande.
I onsdags startade jag en ny kurs. Jag har längtat efter att få gå tillbaka till att vara lärare och verkligen sett fram emot att för första gången få undervisa i ”retail management”. Därför blev jag besviken när bara lite drygt hälften av studenterna dök upp och orolig när en kollega sa att man inte kan räkna med att mer än cirka femton av femtiofem kommer på lektionerna. Kanske ska jag inte bry mig, och de studenter som kommer är säkert fantastiska, men ändå. Jag blir ledsen och tycker egentligen inte att det är OK. Varför ska studenter som inte följer undervisningen ta upp högskoleplatser?
I dag skrev jag en krönika i Dagens Industri om Sverigedemokraterna. Det har jag gjort förut – och det vet jag att man inte ska göra. Det betyder nämligen att man mejlbombas av hotfulla hatmejl från en massa okända män (och en kvinna). Näthat är inte ett bra sätt att ta sig ur en svacka. Tvärtom. Det är såååååå läskigt!!!
Däremellan har jag förstås hunnit med en massa annat, bland annat en radiointervju om humaniora i ekonomutbildningar, som jag inte ens orkat lyssna på. Ämnet är däremot viktigt och kommer att vara ännu mer aktuellt nästa vecka! Håll ögon och öron öppna!
Likaså har jag börjat planera två kul kulturföreläsningar på Handels. Den ena på en stor konferens för handelshögskolor från hela världen, där jag tillsammans med en teatergrupp ska göra en föreställning om skandinaviskt ledarskap. Den andra på Handels Homecoming där Tilde från Cirkör och jag ska hålla årets inspirationsföreläsning.
Själv måste jag försöka ta mig upp ur min svacka. En anledning är säkert att jag har varit sjuk i två veckor och hostat så att jag inte kunnat sova. Lite sömn, ingen träning och mycket jobb skapar dåliga förutsättningar.
Men sedan behöver jag också fundera över mitt liv. Som så många andra, har jag svårt att säga nej. Jag borde förstås inte ställa upp i sammanhang, där jag redan på förhand vet att jag enbart kommer att få skäll. Och jag borde inte sticka ut hakan och provocera en massa hatiska män, som sedan skickar vidriga mejl.
(*Usch, nu fick jag just ännu ett mejl från en farfar i Skåne, som inte enbart uttryckte sig hatiskt om mig, utan också om min älskade son… Sådant får mig att överväga att sluta skriva!*).
Kanske är det läge att börja se sig om efter ett annat jobb och stiga av scenen. Just nu känns det som om det vore bäst både för mig själv och alla andra.