Jag har aldrig varit en flitig besökare på Stockholms kulturfestival av den enkla anledningen att den ligger helt fel i tiden. Veckan innan läsårsstart brukar vara en av de mest intensiva på året – och några kulturevenemang hinner man sällan med.
I år hamnade jag dessutom i Göteborg. På Kulturkalaset. Det var superintressant. Min kompis Tasso Stafilidis, tillika festivalansvarig, guidade runt och berättade en massa spännande saker.
Som att Kulturkalaset är mer än dubbelt så stort som Kulturfestivalen, till exempel. Stockholms kulturfestival har 500 programpunkter, Göteborgs kulturkalas 1200.
Förra året hade Kulturkalaset hela 1,3 miljoner besök – och precis ALLA jag träffade under mina dagar på västkusten skulle dit. En ingenjör berättade till exempel att han seglade dit sin båt och la den i gästhamnen, så att familjen kunde bo nära Kulturkalaset under de dagar det pågick. Riktigt den känslan av uppslutning får jag tyvärr inte i Stockholm.
Sedan blev jag fascinerad över hur man tänkte kring stök och programmering i Göteborg (det gör man säkert i Stockholm också, men det känner jag inte till). Det serveras till exempel inte alkohol någonstans och programmet varieras medvetet på scenerna, så att det inte blir stora samlingar av exempelvis ungdomar någonstans.
Likaså tyckte jag att samarbetet med sponsorerna var kreativt. Det räcker inte med att de skjuter till pengar, utan de måste också erbjuda något med kulturell anknytning, som de kan få hjälp att spåna fram. Därmed sätter man också igång processer i företagen. Här är det till exempel ett bostadsbolag som varje dag låter barn måla ett litet hus, som sedan på kvällen lyses upp och ställs ut på en liten flotte i kanalen:
