Finn ett fel! Eller åtminstone något ovanligt med den här bilden:
Just det: en demokrat från Kansas.
Kansas, med några undantag, är annars väldigt republikanskt. I skolvalet på sonens skola röstade exempelvis 739 elever på republikanerna och en (1) på demokraterna. Fast de flesta var nog i praktiken Tea Party-anhängare. Mitt Romney gillade de inte alls, eftersom han ansågs vara alldeles för vänster. Däremot gillade de Sarah Palin och Ron Paul.
I sonens värdfamilj tyckte de dessutom att man borde skjuta alla demokrater. De ansågs inte ha någon rätt att leva.
Fina demokratiska värderingar, eller hur? I USA. År 2013.
Ärligt talat skulle jag nog lika gärna ha kunnat skicka sonen till Nordkorea ett år. Så illa var det.
Jag tycker faktiskt att vi pratar alldeles för lite om det här; om den här sidan av USA och det totala dödläge som landet som helhet befinner sig i, på grund av den enorma polarisering som finns mellan de som strävar framåt och de som, likt Kansas, strävar bakåt.
Jag tycker också att vi pratar alldeles för lite om den kristna fundamentalismen. Det är ju ett evigt tjatande om fundamentalistiska muslimer, men de kristna fundamentalisterna är inte ett uns bättre. Verkligen inte.
Och jag tycker framför allt att vi pratar alldeles för lite om att de konservativa krafter som vuxit sig så starka på platser som Kansas, växer sig allt starkare här på hemmaplan också.
Själv vill jag bara skrika:
Vakna upp, ser ni att en ny konservatism är på väg att växa fram?
Det räcker ju med att läsa kommentarsfält eller, för den delen, vara kvinna och krönikör. Det är inte enbart i Kansas som de här otäcka krafterna tar allt större plats: anti-feminismen, främlingsfientligheten, anti-progressiviteten. Och vi börjar också se allt större värderingsklyftor växa fram även här. Sverigedemokraternas framväxt är ett tydligt tecken på det!
Efter att ha besökt Kansas, är jag livrädd för det! LIVRÄDD! Jag ser den framväxande konservatismen som ett gigantiskt hot!
Och jag är framför allt rädd för att det kan gå snabbt här också. I Kansas sägs det ha gått på cirka tjugo år. Fram till 1990-talet var Kansas en relativt progressiv stat. Sedan slog det plötsligt om och Kansas blev extremt konservativt.
Hur kunde det gå så snabbt? Vad hände? Och vad kan vi lära?
I den hyllade boken av Thomas Frank, ”What’s the Matter with Kansas?”, ges en del förklaringar.
Hans huvudtes är att det ekonomiska har kommit i skymundan bakom det kulturella. Det är alltså en förskjutning från det ekonomiska till det kulturella (vilket är intressant om man som vi sysslar med kulturekonomi).
För en relativt fattig, och allt fattigare, religiös Kansan vore det ekonomiskt mycket vettigare att rösta demokratiskt. Men hen röstar ändå republikanskt – av kulturella skäl. Republikanerna, och senare Tea Party-rörelsen, har varit mycket skickligare på att adressera värderingar.
Precis som Sverigedemokraterna.
Fast hur ser värderingarna egentligen ut? I Franks värld handlar det mycket om ett slags anti-elitism, och det är lätt att se såväl i Kansas som i de svenska kommentatorsfälten. Men är det inte en anti-elitism som också är konservativ, som tycker att ”det var bättre förr”, när den vite, västerländske mannen fortfarande hade makten? Det är således inte en anti-elitism i verklig bemärkelse, utan snarare en rörelse som är anti-liberal. Så uppfattar jag den i alla fall.
Det är lika intressant som läskigt. Och för första gången tänker jag att det är viktigare än någonsin att försvara det kreativa samhället, som bygger på mångfald och skapar progression.
Kreativitet som motsats och motkraft till konservatism, det kan jag försvara!